Morgonen inleddes med att rumskamraten misslyckades med en våffla, sprutade grädde över hela sig och knackade på fel dörr.
En vithårig man reciterade första sidan i Äldreomsorgen för mig utantill. Kulten kring Teratologen är nästan kuslig här uppe. Jag hörde att någon döpt sin son till Holger, efter morfar...
En sångare uppträdde, jag uppsnappade något i stil med "min dotter är min mor". Det skulle kunna gå till så här: du ligger med din mormor och avlar en dotter, som sedan föder fram dig. Då är din dotter din mor.
Seminariet om rus gick så där. Det var inte bara tanternas syrliga stickkommentarer om "drogromantik" när de ställde frågor, det var som om det blåste en storm av avsky från publiken rakt mot mig. Och efteråt hördes kommentarer som "vad otäck han var, han i svart". Jaha, hatad igen. Och jag som bara försöker vara trevlig.
Så nu måste vi fly stan, kasta oss på första bästa tåg. Det var i alla fall stärkande att höra Beate Grimsrud läsa en dikt, hon är för jävla bra ändå.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
1 kommentar:
men JAG tyckte iaf att rus-seminariet var bra (om än jag velat höra mer om droger och mindre puritansk propaganda från hr birro och fröken lundgren) och hade jag inte varit förlamad hade jag kastat en sko på kärringen som gapade om drogromantik.
Skicka en kommentar