I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Jag far till Malmö på fredag för att begå mitt sista våldsamma sociala utbrott den här hösten. Inte mindre än tre olika händelser sker inom loppet av ett dygn:
Fredagen den 28, klockan 18,00: vernissage för utställning med original från min och Loka Kanarps Hungerhuset och Matilda Rutas Tummelisa, på Loftet, Hedmanska gården.
Lördagen den 29, klockan 13,30: prat om och signering av Hungerhuset med mig och Loka på Science Fiction-bokhandeln, Storgatan 41.
Lördagen den 29, klockan 18,00: föreläsning, signering, fylla och vansinne på tatueringsstudion Hjärtat av guld, Davidshallstorg 9.
Den som är i närheten och inte kommer till något av dessa tre utbrott och hejar kommer att drabbas av evig förbannelse.
Jag måste skriva något om detta, för det verkar inte som om någon enda jävel har uppmärksammat det på ett kritiskt sätt. (Dagens Media skrev en notis, utan att ställa en enda fråga.)
Tidningen "BOOK - för dig som älskar att läsa" hade premiär i september. Den ges ut av SJ, Akademibokhandeln och Adlibris i samarbete med de största svenska förlagen. Med andra ord av staten och de två bokmonopolen KF Media och Bonniers. Den kallas för "tidning" och har en ledartext av "redaktionen". Men den är en ren reklamkatalog.
Trycksaken består av glassiga bilder på författare, hyllande texter om dem och utdrag ur deras böcker. På var och varannan sida finns kuponger för att köpa böckerna, antingen på Adlibris eller på Akademibokhandeln.
Jag kan inte låta bli att först skratta. Ser framför mig de båda bokmonopolen när de ska förhandla, och KF Media... "meh, får inte Bokus va me?!" Och Bonniers: "nämen ni får ju ha Akademibokhandeln!" – "Ahmen då vill vi ha fler författare från Norstedts!" – "ja ja okej då". Kohandeln!
Sedan slänger jag rasande den undermåliga produkten ifrån mig. Jag önskar att jag tagit med mig mitt exemplar, nu kan jag tyvärr inte citera någon av grodorna, men jag äcklades så mycket att jag inte ville ha den i väskan.
Jag tänker ofta att den bisarra upphöjdhet som vidlåder boken som vara, litteraturens status (fatta den stora uppmärksamheten i media på böcker som kanske når några få hundra läsare, det är rätt skojigt, men samtidigt märkligt), att den upphöjdheten ger utrymme för den allra djupaste, mest oreflekterade vulgaritet.
Tänk om SJ och HM och Lindex tillsammans producerade en "modetidning" som handlade om vilka kläder som var heta i höst, med låtsat redaktionella texter och snygga bilder på kläderna, men endast kläder från HM och Lindex tas upp i "tidningen", och på varje sida fanns en kupong för att köpa plagget på HM eller Lindex.
Jag misstänker att många skulle reagera på den sjuka blandningen av reklam och journalistik. Men när det kommer till böcker, är saken redan per automatik "fin" och ingen reagerar. För några år sedan var det nästa största litteraturevenemanget (efter Nobelpriset) "guldpocketgalan" som delade ut priser till de böcker som sålt mest det året. Är andra branscher så skamlöst kommersiella?
Statens järnvägar och de båda bokmonopol som dominerar den svenska litterära offentligheten sitter i samma båt och ror åt samma håll. Och alla "bokälskare" jublar.
Jag talar förstås i egen sak, eftersom jag dels driver ett bokförlag som främst ger ut klassiker, dels själv mest läser klassiker – klassiker definierade som texter som publicerats för ganska länge sedan och därefter tryckts om, översatts, diskuterats i omgångar.
Men egen sak behöver inte alltid vara dåligt.
Alla dessa litterära priser som finns i Sverige – i första hand en massa debutantpriser, Katapult, Borås tidnings, men också bokhandlareföreningens pris, Augustpriset, det patetiska guldpocketpriset, Karin Boyes och Jan Myrdals priser osv osv – belönar samtida svenska författare och förlag som ger ut samtida svenska författare.
Jag känner inte till ett enda pris för "årets klassiker".
Troligen hänger denna brist samman med att ansvaret för den avancerade klassikerutgivningen allt mer har övergått till fattiga amatörer: de som egentligen skulle ha råd att genomföra den, väljer bort den till förmån för en eller annan möjlig storsäljare.
I mina ögon är dock klassikerutgivningen ett språkområdes litterära livsvatten. Den klassiska textens evolutionära kraft borde inte ens jämföras med den ena eller andra tvålfagra debutantens mediala potential.
Å den andra sidan: skit samma. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i de där litterära priserna. Kanske utgörs en del av min kärlek till de starka klassikerna av att de inte uppmärksammas, lever sitt artificiella liv i strålkastarskenet, kramas till döds av juryer, att de helt enkelt kräver en större insats och en större kärlek av sin läsare.
På tisdag den 18 oktober far jag till Göteborg för att utföra två sysslor:
1. Klockan 17,00 uppträder jag tillsammans med Lovecraftredaktören Martin Andersson på SF-bokhandeln och pratar om HP Lovecrafts Skräcknoveller och min och Lokas Hungerhuset och signerar böcker. Vi håller på någon dryg timme. SF-bokhandeln ligger på Östra Larmgatan 16. Här finns Facebook-eventet.
2. Klockan 19,00 håller jag en föreläsning om Markis de Sade och Andrea Dworkin i regi av ABF:s FilosoForum, på Restaurang Trappan, Folkets Hus. Mer om evenemanget här.
Hoppas få träffa många Vertigoentusiaster i övermorgon!
Torsdagen den 13 oktober har Vertigo hyrt en biograf. Under ett par timmars tid kommer vi att visa en hel rad kortfilmer som allihop på olika sätt har anknytning till förlaget: reklamfilmer, dokumentärfilmer, tecknade filmer, potpurrier.
Jag kan garantera att publiken kommer att få se saker som kommer att vara svåra att glömma. Helt i linje med förlagets bokutgivning är filmerna på olika sätt gränspsykotiska och sedeslösa. Kvällen som helhet är både unik och fördärvlig. Det finns risk för både illamående och hysteriska skrattanfall.
Dessutom fungerar kvällen som releasefest för Magnus Blomdahls mycket uppmärksammade reportagebok Äkta skräck: den nya vågen av extrem film. Magnus kommer att visa ett potpurri med klipp ur de filmer han tar upp i boken. Vi har placerat det före paus eftersom vissa känsliga medlemmar av publiken kanske kommer att vilja lämna salongen.
Den som avskyr min person kan med fördel komma: du kommer att få se mig grundligt förnedrad, torterad och dödad, gång på gång.
PROGRAM
Nicolas Debot & C/M Edenborg: ”Passage” (2002) Dokumentärfilm om olika sätt att gå in i en porrbutik. ”Listen up, earlickers!” (2001) Kortfilm med bl a Edenborg.
Henrik Möller: ”Pojkarna 2” (2010) Kortfilm av förlagets hovfilmare om misär, tonårsalkoholism, porr och elände i Malmö.
Alexi Carpentieri: ”Missfostrad” (2011) Kortfilm om en lodis som råkar mycket illa ut, med Edenborg i huvudrollen.
Magnus Blomdahl: "Äkta skräck" (2011) Potpurri med klipp ur filmerna i boken.
PAUS
Henrik Möller: ”Grisaknullabyn” Animerad kortfilm. ”Bajsätarna” Animerad kortfilm.
Edenborg/Berg Films: "Trailer för Den tredje systern" (Boktrailer) ”Opp med morrhåren, tiger!” Dokumentärfilm om säljarbete. ”Nästan inne: Vertigo på insäljning, del 2” Dokumentärfilm.
Henrik Möller: "Två reklamfilmer för Vertigo" (2011)
Plats: Bio Rio, Hornstull Stockholm Tid: Torsdagen den 13 oktober kl 20 - 22. Inträde: 50 kr, eller 100 kr inklusive boken "Äkta skräck" av Magnus Blomdahl. Gratis för medlemmar i Vertigos Stormtrupper!
(Ur ett genusperspektiv är alltihop mycket typiskt: karlar, karlar, karlar. Snusk och våld. Jag är bekymrad över det. Förlaget har ju ändå en hel del kvinnliga författare och en väldig massa kvinnliga läsare. Men när det kokade ned till film blev det ändå så här. Beklagar.)
TILLÄGG: för att det inte skall bli några missförstånd om vad som väntar så meddelar jag här att publiken bland annat kommer att få se:
Nakenhet Kastreringar Mord Koprofagi och koprofili Blyga män som går in i en porrbutik Edenborg förnedrad och förnedrad igen Fylla Edenborg gråtande och självmordsbenägen Daniel Berg skrattande gällt åt Edenborgs dumhet Den sämsta boktrailer som någonsin gjorts Grovkornigheter Blodspyor
Redan samma kväll som jag sett uppsättningen av Markis de Sades Juliette på Turteatern i Kärrtorp tänkte jag att jag ville samla mina intryck och tankar i ett blogginlägg. Tyvärr har det nu gått över en vecka, och mitt minne är som ett såll, så det blir inte lika extensivt som jag hade önskat, inte heller lika gränslöst hyllande som det skulle ha blivit. Men:
Jag har alltid hatat teater.
Jag har alltid gillat att läsa teater. Faktiskt så var många av mina tidigare och mest omskakande läserfarenheter av dramatik: Shakespeare, Strindberg, sånt. Men de få gånger jag köpte biljett till en föreställning blev jag nästan alltid väldigt besviken, jag brukade gå i paus.
Jag retade mig på situationen själv: människor som låtsades vara några andra på en scen framför en massa människor, situationen föreföll absurd och vämjelig, kanske väckte de upp mina egna starka känslor av alienation på ett outhärdligt sätt. Dessutom avskydde jag skådespelarnas intonation: placerad nånstans mellan det ytterst teatraliska (som jag nog föredrar) och vardagen: jag tror det är samma obehagskänsla som när en robot blir allt för människolik.
(Ett undantag var när jag köpte biljett till Bergmans uppsättning av Drömspelet 1986, jag hade inte råd med tågbiljett så jag liftade från Linköping till Stockholm, jag har för mig att jag gillade föreställningen på Dramaten, men minns egentligen bara att Stellan Skarsgårds lösmustasch höll på att ramla av hela tiden samt att de hade en cool korsfäst kristus på scenen, mest av allt gillade jag nog mig själv för att jag köpt den där biljetten och liftat till Dramaten, arton år gammal.)
Dessa ständiga besvikelser och ilskan över att lägga pengar på något jag bara vill lämna har medfört att jag inte gått på teater på ett decennium. Men när Turteatern och regissören Nils Poletti gjorde teater av en Vertigobok och vi dessutom hade en gemensam releasefest var det självklart att jag skulle se föreställningen. Som du kan tänka dig var jag ytterst tveksam innan.
Jag vet inte om de tre timmar långa uppsättningen har botat mig från mitt teaterhat. Risken finns att den har fördjupat det: att allt annat jag kan komma att se framöver kommer att se ännu värre ut.
För det här var enastående. Texten är briljant. Skådespelarna oändligt generösa. Scenografin sublim i sitt kaos. Koreografin vägrar släppa taget för en sekund: det finns ingen tristess här.
Vissa scener har en sådan omtumlande komik att publiken krälade av skratt. Vissa scener är vämjeliga i sitt våld, och inte minst i blandningen av det stötande och sorgliga. Sång- och dansnumren bidrar till att avväpna en. Jag blev till och med extatisk vid några tillfällen. Och konfunderad vid andra. Och förförd. Lurad. Kåt. Brydd. Och jag grät.
Uttolkningen av Sades text går delvis ut på att lägga flera skikt över varandra: 1700-talets libertiner, samtida förortsbrudars utsatthet och mod, black metal-kulturens raseri. Ensemblen har vägrat göra föreställningen moraliskt entydig: på samma sätt som Sade själv kanske är mest upprörande genom sina motsägelser, sin ohanterlighet, fungerar Turteaterns uppsättning också som ett frätande lockrop från en plats som både är himmel och helvete på samma gång: offer och förövare i samma person.
(Föreställningen spelas fram till den 20 november. Missar du den, kommer du att ångra dig för resten av ditt liv. Bokar biljetter gör du här.)
I övermorgon, fredagen den 7 oktober, firas utgivningen av min och Loka KanarpsHungerhuset: en spökhistoria, Lina NeidestamsMaran och Matilda RutasTummelisa eller den andra vildmarken, tre häpnadsväckande verk som allihop har utkommit på Kolik förlag den senaste månaden.
Kom och krama oss, köp billiga böcker och få dem signerade samt ta del av ett omväxlande program:
– Estradsamtal med böckernas tecknare och författare – Musik med drag-trubaduren Krille – Skogs- och serieinspirerad improvisationsteater med gruppen Presens
Plats: källaren till restaurangen Skål! på Lindwallsgatan 11 vid Hornstull. Tid: 20,00 – 01,00.
För att fira den hyllade utgivningen av H P Lovecrafts Skräcknoveller, arrangerar Vertigo en fin tävling tillsammans med SF-bokhandeln!
Uppdraget:
Skriv en Lovecraft-inspirerad novell. Du har till den 5 november på dig.
Priser:
1:a pris - Ett exemplar av Skräcknoveller, översatt och signerat av Sam J Lundwall. Ett signerat exemplar av Karl Johnssons Mara från Ulthar, som utspelar sig i Lovecrafts värld. Ett presentkort på 1000 kronor i SF-bokhandelns butik.
2:a-3:e pris - Ett exemplar av Skräcknoveller. Obs. De tre bästa bidragen publiceras på Vertigo förlags webbplats!
