Förra veckan kom våra tre nya böcker från tryckeriet. De är allihop sinnessjukt vackra, men var och en på sitt eget sätt. De skickas nu till våra Stormtrupper till ett hysteriskt lågt pris men finns också att köpa på Café Sodom, på vår hemsida och lite överallt.


(Obs, det här grådaskiga fotot gör inte böckerna rättvisa, inte heller min trötta min. Men kom igen: klockan är inte ens nio, jag har knappt vaknat.)

ALENA

En del av mina kära läsare vet att jag börjat fuska i seriebranschen under de senaste åren. Förutom det vällustiga samarbetet med Loka, som du snart kommer att få höra väldigt mycket om, har jag även haft ett finger med i Kim W. Anderssons Alena, som går som följetong i serietidningen Nemi.

Det har varit roligt att för en gångs skull komma in i ett sent skede i ett projekt och bara jobba med en enda aspekt: dialogen. "Wanderssonskij" har skrivit manus och gör allt det grafiska med sin vanliga mästerlighet. Jag kommer in på slutet bara för att pilla med hans dialog: låter mycket stå kvar, vässar en del, lägger till något.

Jag blev pinsamt nöjd när jag fick se mitt namn i Nemi-tidningen. Nästa år kommer serien ut i albumform, då dessutom ytterligare genomarbetad (jag hoppas kunna uppmuntra Wanderssonskij att brutalisera den något ytterligare). Här lite godbitar:

DECKARE

Jag har tagit semester. Jag jobbar visserligen rätt mycket. Några timmar om dagen går åt till förlagsarbete. Men jag kallar det semester ändå, bara för sakens skull. Jag får ju dessutom inget betalt, så det kanske räknas som en hobby. När jag har semester läser jag deckare. Inte alltid: förra sommaren läste jag Tingstens och Beauvoirs memoarer under äppelträdet. Men ofta läser jag deckare. Och när jag nu ändå läser deckare, tänker jag för den som vill få tips och varningar berätta vilka jag läste och vad jag tyckt på sistone.

Av Dennis Lehane har jag läst en hel hög. Den sista var riktigt trött. De andra var ok. Jag retade mig till att börja med på hans stil. Men han har ändå någon sorts stil. Den är inte väldigt stark, men den finns där, till skillnad från hos de flesta. Jag retade mig också på hans moralism. Han är inte någon tänkare, men då och då vill han tänka över etik och brott och straff, det blir mycket pinsamt. Dessutom är han besatt av pedofiler. Och varje gång han går igång och drömmer om att mörda pedofiler, tänker jag samma sak: vem var det som så vällustigt frossade i skildringar av övergrepp och mord på barn för bara några sidor sedan? Dubbelmoralen hos de flesta deckarförfattare är både löjlig och otäck. De fantiserar fram ohyggligheter som de sedan inte vill erkänna som sina egna, patetiskt.

Jag läste också några av Simon Kernicks böcker. Han har en del stil. När jag pratar om stil tänker jag på författare som Dostojevskij, Hammett, Ellroy, Pynchon, Lagerlöf, Wittkop. Författare vars texter har en stark röst som talar till läsaren på ett intimt sätt. Kernick borde inte få nämnas i samma stycke som de. Men nu gjorde jag det ändå. Hur som helst. Hans deckare är otroligt actionfyllda. Det är fascinerande med böcker som är som Hollywoodfilmer med massor av slagsmål och explosioner. Pseudonymen Keplers andra bok var också sån. Att det funkar! Men det funkar faktiskt. Jag gillar att Kernicks huvudpersoner är sammansatta, motsägelsefulla: korrupta poliser, poliser som knarkar, som jobbar extra som yrkesmördare. Det är en av de saker jag gillar hos James Ellroy (här hittar du min senaste text om honom förresten) också: motsägelsefullheten. Ofta tänker jag att det självmotsägande, det paradoxala, är själva litteraturens själ. Återigen: Kernick är inte särskilt litterär, men han har sina fördelar. Tyvärr hade han lämnat en del av motsägelsefullheten i den senaste boken (uppdrag: mord) så den var sämre än de tidigare. (En som konstigt nog med tanke på hans dumdryga uppblåsthet ofta lyckas höja sig över den grumliga floden är GW Persson, men så är hans huvudperson också den sortens motsägelsefulla karaktär som väcker intresse, och så behärskar han grundläggande grammatiska och retoriska skrivregler också förstås.)

30-talsförfattaren Friedrich Glauser är suverän. Tack Ersatz för att ni ger ut hans böcker! Berättelserna om den trötta polisen Studer har riktig stil. De påminde mig inte så lite om James Churchs (pseudonym) Kafkaartade böcker om den nordkoreanska polisen "Inspector O" som jag läste tidigare i somras: de har inte översatts till svenska - än. Trötthet, torr humor, livshat och envist rotande efter en undflyende sanning utmärker de här skildringarna, jag gillar det, men jag älskar det inte. Dock sörjer jag att Church tydligen redan har skrivit sin sista deckare i serien. Inspector O var en riktigt fin bekantskap. Och skildringen av Nordkorea är riktigt skön.

Ed McBain är en författare jag ofta tänkt att jag skall läsa. Nu har jag gjort det. Drog i mig flera stycken. Men jag är kluven. Å ena sidan finns lukten av gatan i skildringarna av 87e. Men de här svepande uppmålningarna av ett kvarter, av ett skeende, de tar inte riktigt. Det är för många karaktärer på för liten plats, tror jag. Och till slut vill jag ändå ha mina romaner berättade i första person, av någon jävla anledning.

Jag skummade igenom en gammal Elmore Leonard-deckare också. Han är alldeles för hurtig. En viss hurtighet hör ofta ihop med genren. Till och med Chandler kan vara hurtig. Men den hurtigheten är alltid kopplad till melankoli. Hos Leonard finns knappt någon melankoli. Då blir det inte bra. Men jag kom till slutet åtminstone, även om jag bara läste några meningar på varje sida andra halvan av boken.

Jag har också försökt läsa några deckare men misslyckats. Jag har slängt ifrån mig dem med en äcklad min. De värsta var en Colin Forbes (Psykopaten) och en av Don Winslow (Franke Machine). Det räckte med några sidor för att fylla mig med avsky. De lider av den värsta sortens gubbighet: dumdryga, uppblåsta skildringar av dumdryga, uppblåsta män som har otroligt bra smak för mat och musik och kvinnor osv osv. Uppenbarligen är målgruppen också dumdryga, uppblåsta män. Tyvärr är den målgruppen rätt stor. Släpp bomben.

Jag har också läst några deckare som jag inte riktigt minns och som jag inte hittar just nu. En hel del kioskdeckare från 50-talet (utgivna i Jaguarserien eller Manhattan). De är nästan alltid bra. Det är som om tiden från 1945 till 1960 helt enkelt födde fram stil. Visserligen är karaktärerna pappdockor och intrigen slentrianmässig. Men tonfallet är starkt. Och ljuset blandas med mörker, ibland mycket svart mörker. Noir har den fördelen: spelet mellan gott och ont, nästan alltid motsägelsefullt. Och så skönt att slippa den samtida svammeldeckarens fejkade realism.

VECKANS NYHETSBREV

(Beklagar att jag är så dålig på att skriva här nuförtiden, men jag har semester, det kommer mer snart...)

VERTIGO FÖRLAGS NYHETSBREV 16 Augusti 2011
http://www.vertigo.se
Lyssna noga!
(Ser nyhetsbrevet konstigt ut? Läs det direkt på webben)

FÖRORD

Klengåsälskade Klenpan,

lyssna noga nu.

Om några dagar levereras tre nya Vertigoböcker från våra tryckerier: H P Lovecrafts Skräcknoveller, Magnus Blomdahls Äkta skräck och Jonas Indes KKM.

De som får de här böckerna allra först är medlemmarna av Vertigos Stormtrupper. Men inte nog med det. Den här gången har vi bestämt oss för att visa vår särskilda uppskattning för alla dem som ger sitt ovärderliga stöd till förlaget genom att sätta extremt låga priser.

På Adlibris kommer Skräcknoveller att kosta 394 kronor. Det är den visserligen värd, eftersom den är över 600 sidor lång och har linneband och annan lyx. Direkt från Vertigo kommer den att kosta ca 360:-

Men om du är medlem av Vertigos Stormtrupper får du boken för 180 kronor. Ja, det är sant: etthundraåttio riksdaler. Även Äkta skräck och KKM kommer till vrakpriser: 80 respektive 5 kronor.

Jag vet att vissa av er nu knyter nävarna och säger att vi är idioter, att vi skämmer bort våra Stormtrupper, att vi säljer ut oss för billigt. Men nej, det är bara så här vi är.

Är du inte medlem än? Du tecknar dig här. OBS! det kostar inget att gå med, du går ur när du vill, du får en massa godis för din medverkan och du kan glädja dig åt att grundligt stödja Sveriges garanterat mest vanartade bokförlag.

(Är du redan medlem så ber vi dig att hålla oss underrättade om adressändringar osv.)

En särskild godisbit för våra Stormtruppare: fredagen den 9 september har vi releasefest för Jonas Indes KKM på Skål vid Hornstull i Stockholm. Pga lokalens litenhet är det en sluten tillställning, men är du medlem av Stormtrupperna är du varmt välkommen!

Slutligen en liten varning för alla kräsmagade: Magnus Blomdahls Äkta skräck är en högintressant intervjubok som handlar om de senaste tjugo årens extrema skräckfilmsvåg. Regissörer och skådespelare berättar om besattheter, faror och fantasier.

Men för dig som inte gillar att se blod vill jag redan nu berätta att boken är rikligt illustrerad med foton från filmer och inspelningar, en hel del i lysande fyrfärg. Allting är naturligtvis på låtsas, ketchup! som de sade när jag var liten, men till och med jag, som är en härdad och avtrubbad jävel, fick yrsel under produktionen av boken. Detta trots att jag upprepade för mig själv: ”Det är bara en film, det är bara en film…”

Ja, du hör ju själv: nu fan kör vi igen, så det ryker! Och mitt i denna eldstorm förblir jag din alldeles egen –

Vertigomannen

SENASTE NYHETSBREVET

[Senaste nyhetsbrevet, vill du ha det direkt i mailen, så anmäl dig här.]

VERTIGO FÖRLAGS NYHETSBREV 29 JULI 2011
http://www.vertigo.se
Tre nya böcker på tryck

FÖRORD

Kokosnötskastande kokpan,

den här veckan har jag skickat inte mindre än tre böcker till tryckeriet, och jag är rätt trött och slut och behöver semester. Men innan jag lägger mig på gräsmattan med min realdoll och en trave serieblaskor vill jag skicka ut det här nyhetsbrevet till dig, kära Vertigoentusiast.

Jag passar också på och välkomnar en hel drös nya Stormtruppsmedlemmar: Tack för att du stöder Vertigo! Vi ska göra vårt allra bästa för att återgälda ditt förtroende.

De här tre böckerna har jag skickat iväg till tryckerier i Finland, Estland och Litauen, de kommer färdiga runt den 19 augusti, vill du få dem i brevlådan snabbare och mycket billigare än alla andra, så anmäl dig till Stormtrupperna:

Vi räknar med att Magnus Blomdahls unika reportagebok om extrem film Äkta skräck, jättesamlingen med H P Lovecrafts Skräcknoveller och Jonas Indes brutala kortroman KKM kommer att väcka stort uppseende om en månad. Det är en hel drös spektakel och evenemang under planering, så höll ögonen öppna.

Det har varit en fin sommar för förlaget. Våra fyra vårböcker fortsätter att väcka glädje och intresse: Martin Tistedts Världens världslighet, Jean E. Carrolls Hunter, Gunnar Blås Den tredje systern-trilogin och Pierre Louÿs Mammas tre flickor har dessutom överösts med lovord från mängder av recensenter. Har du ännu inte skaffat dem, så hittar du dem via vår hemsida.

Jag har temporärt tagit bort min porriga bildbyline eftersom jag inte står ut med att se mig själv med plommonstop längre. Snart kommer det en ny, så att du får något att reta upp dig på, på ett eller annat sätt. Tills dess förblir jag osv din –