Okej: skrattar inte alltid. Sitter i timmar med Hegemonin-korrekturet, meningar som "En klass som uppstått på essensernas nivå konfronterades med historiska tillfälligheter som tvingade den att påta sig uppgifter som var främmande för dess egen natur. Men vi har å ena sidan sett att denna splittring inte kunde överleva när distinktionen mellan dessa båda plan kollapsade; och å andra sidan att den hegemoniserade uppgiften förändrade det hegemoniska subjektets identitet i takt med att ett framåtskridande i demokratisk riktning ägde rum."
Går därifrån till Meyrinks Golem – håller på och uppdaterar Ernst Kleins översättning från 1916. Och vid djävulen! det är en vacker text. Läste den för många år sedan, hade glömt hur fin den är. Framför allt stämningsfull: denna kusliga, melankoliska grundton av smältande gråskalor, de glidande övergångarna mellan sjaskig, smutsig misär och egendomligt högtsyftande andlighet.
"Ibland far jag upp ur dessa halvdrömmars skymning och ser åter månskenet på den uppvikta fotändan av mitt täcke – som en stor, ljus, flat sten –, bara för att sedan återigen treva i blindo efter mitt försvinnande medvetande, rastlöst sökande den där stenen som plågar mig – som måste ligga dold någonstans i spillrorna av mitt minne – stenen som ser ut som en bit fett."
Finns där något vackrare än ord, när miraklet sker, med så enkla och ogenomskinliga medel.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
torsdag 29 maj 2008
onsdag 28 maj 2008
HUMOR, FILM OCH FÖRLAGSARBETE
Har svårt att ta filmmediet på allvar. Ser de rörliga bilderna bara som underhållning. Skrattade åt Meet the Spartans igår, är väldigt förtjust i Jason Friedbergs & Aaron Seltzers filmer (Scary movie-serien, Date Movie, Epic Movie), men den här var tyvärr den sämsta hittills.
Humorn handlar om bögar, tuttar, testiklar, våld mot barn och dvärgar, fetma, gaser, otrohet och i synnerhet om mänsklig dumhet. Dessa analiteter uppfattas ofta som banaliteter och föraktas. Men att skratta åt dem är universellt mänskligt. Har läst mycket renässanstexter på sistone: humorn är inte särskilt annorlunda. Det är samma teman som varvas. Sak samma i vitsar och roliga berättelser från alla världens hörn och epoker.
Vi skrattar. Detta skratt är utan tvekan delvis skadeglatt (vi skrattar av lättnad över att det inte är vi som gör bort oss); delvis handlar det om vad Bergson såg som skrattets ursprung (att det mekaniskt-biologiska bryter in i livet; och skrattet reparerar denna skada) eller för del också om den batailleska extasen där dessa skamhål handlar om dödens inträngande och där skrattet också är fyllt med ångest.
Gillar att skratta, uppenbarligen. Och varje förståelse av vad Vertigo har varit och är som inte inkluderar humor kommer att missa en stor del av poängen. En hel del av bokvalen, en hel del av omslagen och för all del stora delar av marknadsföringen måste ses som en sorts skämtande: förlaget är ett patafysiskt projekt. Som när min kuk scannades in till den ökända annonsen i Svensk Bokhandel till allmän förfäran. Eller den beryktade anus-annonsen på förlagets tioårsjubileum.
Hur kan någon intelligent människa ta den här världen på allvar? Konsumismen, karriärismen, den småborgerliga småfascismen... idioter som tar sig, sina futtiga liv och sitt shoppande på ett sådant enormt allvar! ... skrattar ihjäl mig, det är bara för dumt. Om ni hör ett kacklande ljud inifrån kistan på min begravning så vet ni vad det är. Skrattar bäst som skrattar sist.
(Tyckte förresten inte alls att den fjärde Indiana Jones-filmen var SÅ dålig, den var skoj och några bilder etsade sig fast – Indiana i siluett framför ett svampmoln! soldatmyrorna som släpade iväg en sprattlande nazist! templet som sönderslits i en väldig virvel!)
Humorn handlar om bögar, tuttar, testiklar, våld mot barn och dvärgar, fetma, gaser, otrohet och i synnerhet om mänsklig dumhet. Dessa analiteter uppfattas ofta som banaliteter och föraktas. Men att skratta åt dem är universellt mänskligt. Har läst mycket renässanstexter på sistone: humorn är inte särskilt annorlunda. Det är samma teman som varvas. Sak samma i vitsar och roliga berättelser från alla världens hörn och epoker.
Vi skrattar. Detta skratt är utan tvekan delvis skadeglatt (vi skrattar av lättnad över att det inte är vi som gör bort oss); delvis handlar det om vad Bergson såg som skrattets ursprung (att det mekaniskt-biologiska bryter in i livet; och skrattet reparerar denna skada) eller för del också om den batailleska extasen där dessa skamhål handlar om dödens inträngande och där skrattet också är fyllt med ångest.
Gillar att skratta, uppenbarligen. Och varje förståelse av vad Vertigo har varit och är som inte inkluderar humor kommer att missa en stor del av poängen. En hel del av bokvalen, en hel del av omslagen och för all del stora delar av marknadsföringen måste ses som en sorts skämtande: förlaget är ett patafysiskt projekt. Som när min kuk scannades in till den ökända annonsen i Svensk Bokhandel till allmän förfäran. Eller den beryktade anus-annonsen på förlagets tioårsjubileum.
Hur kan någon intelligent människa ta den här världen på allvar? Konsumismen, karriärismen, den småborgerliga småfascismen... idioter som tar sig, sina futtiga liv och sitt shoppande på ett sådant enormt allvar! ... skrattar ihjäl mig, det är bara för dumt. Om ni hör ett kacklande ljud inifrån kistan på min begravning så vet ni vad det är. Skrattar bäst som skrattar sist.
(Tyckte förresten inte alls att den fjärde Indiana Jones-filmen var SÅ dålig, den var skoj och några bilder etsade sig fast – Indiana i siluett framför ett svampmoln! soldatmyrorna som släpade iväg en sprattlande nazist! templet som sönderslits i en väldig virvel!)
tisdag 27 maj 2008
KORREKTUR OCH HEGEMONI
För in korrektur.
För in korrektur.
För in korrektur.
Och efter att ha fört in korrektur:
För in lite mer korrektur.
Döden i grytan!
Bara dessa ständiga beslut – avstavningsreglerna är ofta ambivalenta och tvetydiga. Följa vokalregeln eller anpassa till ords grammatiska grundstruktur? Bryta vid suffix eller vid vokal? Alltid bryta vid dubbla konsonanter?
Små mikroskopiska beslut fattade av denna hjärnklump i rasande takt, bokstav för bokstav, ord för ord, rad för rad, sida för sida, kapitel för kapitel.
Hur mycket kolhydrater bränner dessa processer? Hur mycket el drar datorn? Hur mycket energi flödade i promenaden till kebabstället och kaffebaren? För att inte tala om hur mycket som flödade i all produktion, transporterna, de monetära flödena, arbetstiden, den logistiska samordningen som gjorde det möjligt!
Möjligt för mig att sitta här med ett bindestreck, svärjande och vildögd, medan timmarna går.
Ett bindestreck: abstraktioners abstraktion, skimrande digitalt på en skärm, inte ens ett verkligt streck, vad nu ett verkligt streck skulle vara. En strukturell beståndsdel, bestämd endast av att den inte är t ex rund.
Ett streck!
Hegemonin tar livet av oss alla. "Ett monster till bok" kallade Dahlberg den. Även Johansson suckar. Korr försvinner. Det vilar en förbannelse över projektet! Må nu inte rättighetsinnehavarna klaga över att det tog sju år sedan kontrakts skrivande innan boken trycktes.
För in korrektur.
För in korrektur.
Och efter att ha fört in korrektur:
För in lite mer korrektur.
Döden i grytan!
Bara dessa ständiga beslut – avstavningsreglerna är ofta ambivalenta och tvetydiga. Följa vokalregeln eller anpassa till ords grammatiska grundstruktur? Bryta vid suffix eller vid vokal? Alltid bryta vid dubbla konsonanter?
Små mikroskopiska beslut fattade av denna hjärnklump i rasande takt, bokstav för bokstav, ord för ord, rad för rad, sida för sida, kapitel för kapitel.
Hur mycket kolhydrater bränner dessa processer? Hur mycket el drar datorn? Hur mycket energi flödade i promenaden till kebabstället och kaffebaren? För att inte tala om hur mycket som flödade i all produktion, transporterna, de monetära flödena, arbetstiden, den logistiska samordningen som gjorde det möjligt!
Möjligt för mig att sitta här med ett bindestreck, svärjande och vildögd, medan timmarna går.
Ett bindestreck: abstraktioners abstraktion, skimrande digitalt på en skärm, inte ens ett verkligt streck, vad nu ett verkligt streck skulle vara. En strukturell beståndsdel, bestämd endast av att den inte är t ex rund.
Ett streck!
Hegemonin tar livet av oss alla. "Ett monster till bok" kallade Dahlberg den. Även Johansson suckar. Korr försvinner. Det vilar en förbannelse över projektet! Må nu inte rättighetsinnehavarna klaga över att det tog sju år sedan kontrakts skrivande innan boken trycktes.
söndag 25 maj 2008
FÖRSTA ARTIKELN INNE
Premiär för mitt nygamla liv som Aftonbladet-recensent: Foucault-artikeln publicerad igår. Synd att de inte har den funktion som finns på flera andra kultursidor, där läsarna kan skriva sina kommentarer i webbutgåvan – det vore skoj. Önskar halvt om halvt att det blivit ännu mer kritik mot identitetspolitikens primat. Men misstänker att det blev mer sant på det här sättet. Dock slutet: är det inte rätt visset och fegt? Resonemanget slutar där det borde ha börjat.
Dagens andra händelse: brevet med skadeståndskravet från den ilskna översättaren. 20 000 spänn vill han ha för att förlaget redigerade hans översättning utan att låta honom läsa slutkorr. Gör en koll på förlagets bankkonton och giron: nollade. Får göra som Stig Helmer i Riget. Det är ju nästan semestertider. Dessutom finns det ju en hel del oklarheter, frågor som måste ställas, juridiska principer att ta ställning till, komplicerade beräkningar att utföra. Välkommen till Kafkas värld. Med en hel del Jarry, för det är svårt att låta bli att fnissa. Läge att anföra sinnessjukdom?
Dagens tredje överraskning: träffade Ali Arda och Tomas Lappalainen på Kvarnen, pratade bl a om de turkiska översättningarna av Gunnar Blå och Klitty. Tycks bli utgåvor 2009, och Ali vill ha mig på plats i Istanbul då. Ser fram emot det! Åt dock för mycket sill och pyttipanna, drabbades av paltkoma och fick gå hem. En hel dag på fiket spelade in. Vilket liv.
Dagens andra händelse: brevet med skadeståndskravet från den ilskna översättaren. 20 000 spänn vill han ha för att förlaget redigerade hans översättning utan att låta honom läsa slutkorr. Gör en koll på förlagets bankkonton och giron: nollade. Får göra som Stig Helmer i Riget. Det är ju nästan semestertider. Dessutom finns det ju en hel del oklarheter, frågor som måste ställas, juridiska principer att ta ställning till, komplicerade beräkningar att utföra. Välkommen till Kafkas värld. Med en hel del Jarry, för det är svårt att låta bli att fnissa. Läge att anföra sinnessjukdom?
Dagens tredje överraskning: träffade Ali Arda och Tomas Lappalainen på Kvarnen, pratade bl a om de turkiska översättningarna av Gunnar Blå och Klitty. Tycks bli utgåvor 2009, och Ali vill ha mig på plats i Istanbul då. Ser fram emot det! Åt dock för mycket sill och pyttipanna, drabbades av paltkoma och fick gå hem. En hel dag på fiket spelade in. Vilket liv.
lördag 24 maj 2008
NÄSSLOR OCH HEGEMONI
Plockar nässlor och kokar dem i vatten från egen brunn över eld som brinner i ved som huggits på plats: ett relativt slutet nätverk. Och gott. Fast äggen var köpta förstås.
Övergår till att gå igenom översättningen av Laclaus&Mouffes Hegemonin. Gjorde ursprungligen översättningen av den närmare 300 sidor långa texten som ett slags hobbyprojekt vid färdigställandet av doktorsavhandlingen 2002. Det var för att kunna koppla av lite från 1700-talets alkemister.
Nu i efterhand framträder det som obegripligt. Hegemonin är visserligen en fantastisk text med en reflexion som påverkar ens tänkande på djupet. Samtidigt är det en otroligt krånglig, teknisk text som innehåller läsningar av 1900-talets marxistiska klassiker på en extremt hög abstraktionsnivå och är skriven av en argentinare och en fransyska på en tämligen undermålig engelska.
Hur var det möjligt att se detta som avkoppling? Har väl blivit dummare och slöare med åren förstås. Men skulle kunna ge så många exempel på anti-oneliners ur Hegemonin! Finner mig själv gång på gång sitta med vänster hands pekfinger och långfinger utsträckta mot skärmen, samt höger hands spikraka pekfingar åt sidan under dem – i teckenspråkets version av den bästa av alla smileys...
:|
Övergår till att gå igenom översättningen av Laclaus&Mouffes Hegemonin. Gjorde ursprungligen översättningen av den närmare 300 sidor långa texten som ett slags hobbyprojekt vid färdigställandet av doktorsavhandlingen 2002. Det var för att kunna koppla av lite från 1700-talets alkemister.
Nu i efterhand framträder det som obegripligt. Hegemonin är visserligen en fantastisk text med en reflexion som påverkar ens tänkande på djupet. Samtidigt är det en otroligt krånglig, teknisk text som innehåller läsningar av 1900-talets marxistiska klassiker på en extremt hög abstraktionsnivå och är skriven av en argentinare och en fransyska på en tämligen undermålig engelska.
Hur var det möjligt att se detta som avkoppling? Har väl blivit dummare och slöare med åren förstås. Men skulle kunna ge så många exempel på anti-oneliners ur Hegemonin! Finner mig själv gång på gång sitta med vänster hands pekfinger och långfinger utsträckta mot skärmen, samt höger hands spikraka pekfingar åt sidan under dem – i teckenspråkets version av den bästa av alla smileys...
:|
onsdag 21 maj 2008
BORTSKURET
Aftonbladet gillade recensionen. Men dom ville med goda skäl stryka bort det som handlade om den andra av de två böckerna: det var tänkt att bli en samrecension av Foucault-antologin Diskursernas kamp och Patricia Dunckers roman Förhäxad av Foucault.
Konstigt nog visade det sig att den senare boken, utgiven på "Björkstedts förlag" varken finns på Adlibris, Bokus eller ens i Libris. Boken ligger här på mitt skrivbord, den är väl översatt, ordentligt formgiven och tryckt – men den tycks samtidigt inte existera. (TILLÄGG I EFTERHAND: Björkstedts kontaktade mig och meddelar att boken numera kan hittas i handeln.)
Inser nu poängen med att ha en blogg! Det ger ju möjlighet att ändå publicera de elaka formuleringar som fick mig att fnissa förnöjd och som inte kommer finnas med i texten som trycks i Aftonbladet på lördag. De bortskurna styckena gick så här:
"Nyligen gav förlaget Björkstedts ut litteraturprofessorn Patricia Dunckers Förhäxad av Foucault (Hallucinating Foucault). Precis som i Umberto Ecos Foucalts pendel lockar säkert personnamnet i titeln en del läsare, men precis som i Ecos bok blir de snuvade på konfekten: Foucault är inte med.
Duncker berättar historien om litteraturdoktoranden som inspirerad av sin flickvän ger sig iväg för att träffa den författare han skriver sin avhandling om, Paul Michel, numera inspärrad på dårhus i Frankrike: det händer en del på vägen, men inget minnesvärt.
Förhäxad av Foucault är en idéroman, men inte av det klassiska slaget, dvs en text som bär fram idéer och har ett program. Dunckers bok är istället en idéroman av det moderna slaget: en text som känns som en smart idé. Men det är förstås orättvist att läsa Diskursernas kamp och Förhäxad av Foucault samtidigt och skriva om dem i samma artikel: som att samrecensera en Mercedes och en trehjuling."
Häpp!
Konstigt nog visade det sig att den senare boken, utgiven på "Björkstedts förlag" varken finns på Adlibris, Bokus eller ens i Libris. Boken ligger här på mitt skrivbord, den är väl översatt, ordentligt formgiven och tryckt – men den tycks samtidigt inte existera. (TILLÄGG I EFTERHAND: Björkstedts kontaktade mig och meddelar att boken numera kan hittas i handeln.)
Inser nu poängen med att ha en blogg! Det ger ju möjlighet att ändå publicera de elaka formuleringar som fick mig att fnissa förnöjd och som inte kommer finnas med i texten som trycks i Aftonbladet på lördag. De bortskurna styckena gick så här:
"Nyligen gav förlaget Björkstedts ut litteraturprofessorn Patricia Dunckers Förhäxad av Foucault (Hallucinating Foucault). Precis som i Umberto Ecos Foucalts pendel lockar säkert personnamnet i titeln en del läsare, men precis som i Ecos bok blir de snuvade på konfekten: Foucault är inte med.
Duncker berättar historien om litteraturdoktoranden som inspirerad av sin flickvän ger sig iväg för att träffa den författare han skriver sin avhandling om, Paul Michel, numera inspärrad på dårhus i Frankrike: det händer en del på vägen, men inget minnesvärt.
Förhäxad av Foucault är en idéroman, men inte av det klassiska slaget, dvs en text som bär fram idéer och har ett program. Dunckers bok är istället en idéroman av det moderna slaget: en text som känns som en smart idé. Men det är förstås orättvist att läsa Diskursernas kamp och Förhäxad av Foucault samtidigt och skriva om dem i samma artikel: som att samrecensera en Mercedes och en trehjuling."
Häpp!
EN ROLIG HALVTIMME
Nej, det räckte inte med en halvtimme för att skriva Foucault-recensionen. Måtte ha legat av mig. Det tog säkert en och en halv. Fnissade åtminstone förnöjt åt ett par riktigt elaka one-liners. Det är så mycket lättare att vara slagfärdig i negativa omdömen än i positiva. Beröm blir lätt patetiskt. Följer vissa recensenter bara i hoppet att de ska såga, det är endast då de är läsvärda. Som DN:s Johan Croneman, det är bara när han får gå till angrepp som han verkar riktigt lycklig och som hans recensioner får liv.
Undrar vad det beror på? Är det samma sak som med bra skönlitteratur, som ju är bättre när den är ond? Kanske hänger det samman med William Blakes syn på djävulen: att ondska är energi, förvandling, skapande genom förstörelse. Medan godhet tenderar att vara stillastående, konserverande...
Undrar vad det beror på? Är det samma sak som med bra skönlitteratur, som ju är bättre när den är ond? Kanske hänger det samman med William Blakes syn på djävulen: att ondska är energi, förvandling, skapande genom förstörelse. Medan godhet tenderar att vara stillastående, konserverande...
tisdag 20 maj 2008
SYNERGIEFFEKTER
Arbetet med den första Aftonbladet-recensionen (Foucaults Diskursernas kamp och en roman som anspelar på Foucault) går framåt som det brukar: läser, reflekterar, antecknar, sover. Vid något tillfälle inom några få dygn kommer det räcka med en halvtimme vid datorn. Texten ligger liksom färdigskriven längst bak i hjärnan, bara att skörda.
Under föreläsningar och seminarier på Södertörn blir det också tillfälle att arbeta vidare med den: vi läser Beauvoir, Fanon, Lyotard. Vi diskuterar identitetspolitik. Även i detta skrivs Foucault-recensionen. Det är ett privilegierat liv, att få ägna dagarna åt dessa verkligheter.
Synd bara att de tänker ut-LASa mig om ett år. Lagen var ett vackert framsteg i en värld med gott om arbeten, nu bidrar den tvärtom till utslagningen. Hela tanken på långsiktighet, att gradvis förbättra undervisningen, uppfinna nya kurser, fördjupa relationen till instutionen – alltihop pajar.
Det är deprimerande. Tur att fåglarna sjunger utanför fönstret och att katten ligger bredvid mig och betraktar mig med sina slöa, gula ögon. Sidonie gör sitt jobb väl.
Under föreläsningar och seminarier på Södertörn blir det också tillfälle att arbeta vidare med den: vi läser Beauvoir, Fanon, Lyotard. Vi diskuterar identitetspolitik. Även i detta skrivs Foucault-recensionen. Det är ett privilegierat liv, att få ägna dagarna åt dessa verkligheter.
Synd bara att de tänker ut-LASa mig om ett år. Lagen var ett vackert framsteg i en värld med gott om arbeten, nu bidrar den tvärtom till utslagningen. Hela tanken på långsiktighet, att gradvis förbättra undervisningen, uppfinna nya kurser, fördjupa relationen till instutionen – alltihop pajar.
Det är deprimerande. Tur att fåglarna sjunger utanför fönstret och att katten ligger bredvid mig och betraktar mig med sina slöa, gula ögon. Sidonie gör sitt jobb väl.
söndag 18 maj 2008
BÖCKERS MENING
Kommer vissa dagar knappt i kontakt med böcker. Läser knappt ett ord, förutom i någon totalt värdelös morgontidning, i bästa fall någon lite bättre tidskrift. Eller kommer bara i kontakt med böcker som tyngd, motstånd, som något som måste bäras.
Det är deprimerande.
Ty trots alla mina klagosånger över korrektur- och lektörsläsning, över dåliga böcker som måste läsas och som förpestar min omgivning, så förblir böcker en vital del av det ekosystem som håller mig vid liv.
Dagar då böckerna är frånvarande, då det knappt finns ork att läsa en enda sång i Ariostos Roland, då tusen andra uppgifter stjäl tid och uppmärksamhet, dessa dagar hör till de tristaste och mest förgängliga. Att se en lysande Hitchcock-film eller höra en Händel-opera är bara inte nog.
Vet inte riktigt vad det beror på. Men det är något i det ytterst intima i läsningen av en text som suger tag i en, något i det oförmedlade, det medskapande i boken som media. Ingen cd-skiva eller filmprojektor. Bara detta papper med de abstrakta svarta tecknen.
Till en del handlar det om odödlighet. Böckernas ålder gör mig lugnare. De låter mig leva i en så mycket större historia. Känslan av att livet förrinner och att dess återstod krymper lavinartat blir svagare.
(Fruktar att landets alla läsrörelser och bokens dag-töntar jublar över det här inlägget. Men nej: det är inte för er. Det är för böckerna.)
Det är deprimerande.
Ty trots alla mina klagosånger över korrektur- och lektörsläsning, över dåliga böcker som måste läsas och som förpestar min omgivning, så förblir böcker en vital del av det ekosystem som håller mig vid liv.
Dagar då böckerna är frånvarande, då det knappt finns ork att läsa en enda sång i Ariostos Roland, då tusen andra uppgifter stjäl tid och uppmärksamhet, dessa dagar hör till de tristaste och mest förgängliga. Att se en lysande Hitchcock-film eller höra en Händel-opera är bara inte nog.
Vet inte riktigt vad det beror på. Men det är något i det ytterst intima i läsningen av en text som suger tag i en, något i det oförmedlade, det medskapande i boken som media. Ingen cd-skiva eller filmprojektor. Bara detta papper med de abstrakta svarta tecknen.
Till en del handlar det om odödlighet. Böckernas ålder gör mig lugnare. De låter mig leva i en så mycket större historia. Känslan av att livet förrinner och att dess återstod krymper lavinartat blir svagare.
(Fruktar att landets alla läsrörelser och bokens dag-töntar jublar över det här inlägget. Men nej: det är inte för er. Det är för böckerna.)
torsdag 15 maj 2008
ÄNNU EN EROTIKHYLLA
Hamnade bara för det i Nacka Forum (åkte dock först fel och stod förvirrad vid Nacka Strand) och hade möte på biblioteket som vill satsa på en "gifthylla" med förbjudna böcker (inklusive i stort sett hela Vertigos utgivning) inför sin nylansering i höst... på temat yttrandefrihet och litteraturens gränser.
Undrar emellertid om det inte finns en väldig massa människor som faktiskt skulle vilja införa hårda censurlagar ifall de läste t ex Apollinaires De elvatusen spöna. De ropar ju på dödsstraff. Har heller inte fått klart för mig ifall litterär barnpornografi hamnar under lagen eller är undantagen. Och om sexdömda brottslingar kommer få läsa Vertigoböcker i finkan. Framtiden är oviss! Men en sak är säker: en annan lär inte få gå lös särskilt länge till.
See you in court!
Undrar emellertid om det inte finns en väldig massa människor som faktiskt skulle vilja införa hårda censurlagar ifall de läste t ex Apollinaires De elvatusen spöna. De ropar ju på dödsstraff. Har heller inte fått klart för mig ifall litterär barnpornografi hamnar under lagen eller är undantagen. Och om sexdömda brottslingar kommer få läsa Vertigoböcker i finkan. Framtiden är oviss! Men en sak är säker: en annan lär inte få gå lös särskilt länge till.
See you in court!
EROTIKAVDELNINGAR
Har i flera års tid tjatat om hur dåligt det är att den svenska bokhandeln (inkl internetbokhandeln) inte har haft några avdelningar för erotisk litteratur. Men nu håller det på att ändras!
Fick just ett mail från Hedengrens vid Stureplan om att de lanserat en erotikavdelning. (I bilden på deras banner ser man Aretinos Samtal skymta!) Nyligen gjorde också Wettergrens-kedjan i Göteborgstrakten det.
Nej, inte "det"! Menar att de inrättade erotikavdelningar i sina butiker. Och fler butiker är på gång.
Så nu hoppas vi att alla delarna av "Vertigos erotiska klassiker" alltid ska pryda de färska erotikhyllorna i landets alla boklådor!
Fick just ett mail från Hedengrens vid Stureplan om att de lanserat en erotikavdelning. (I bilden på deras banner ser man Aretinos Samtal skymta!) Nyligen gjorde också Wettergrens-kedjan i Göteborgstrakten det.
Nej, inte "det"! Menar att de inrättade erotikavdelningar i sina butiker. Och fler butiker är på gång.
Så nu hoppas vi att alla delarna av "Vertigos erotiska klassiker" alltid ska pryda de färska erotikhyllorna i landets alla boklådor!
onsdag 14 maj 2008
CYKELREPARATÖRSKAN
Var på radion och läste in Gunnar Blå-novellen "Cykelreparatörskan", det gick ok, men kändes rätt konstigt att uttala vissa repliker - "lus, hund, grävling, blodigel, bisamråtta!" eller "mamma, mamma, ät min snopp" t ex. Vilken konstig text. Gunnar Blå är ju rubbad. Rubbad på bäret!
Vid repetitionerna kom ständigt nya konnotationer fram och lades till det stora pusslet av citat och parafraser som genomforsar novellen och ger orden ett särskilt liv. Denna ekokammare har besynnerliga inslag. Inte minst bilden som är knyckt från Mad-tecknaren Don Martin: "Hon skrattade hysteriskt med tungan fladdrande och tänderna i vädret."
Uppenbarligen spelar en latent homosexualitet i skildringen av själva cykelreparatörskan (som blev "Kvinden på sykkelverkstedet" på norska av någon anledning, vilket ger en helt annan bild). Fick dock höra att Magnus Lindman (radioteaterchef) valt just den här novellen, för att han är övertygad om att den anspelar på en verklig cykelreparatörska som har verkstad på Surbrunnsgatan.
Måste åka dit och se om hon liknar "Sara".
Vid repetitionerna kom ständigt nya konnotationer fram och lades till det stora pusslet av citat och parafraser som genomforsar novellen och ger orden ett särskilt liv. Denna ekokammare har besynnerliga inslag. Inte minst bilden som är knyckt från Mad-tecknaren Don Martin: "Hon skrattade hysteriskt med tungan fladdrande och tänderna i vädret."
Uppenbarligen spelar en latent homosexualitet i skildringen av själva cykelreparatörskan (som blev "Kvinden på sykkelverkstedet" på norska av någon anledning, vilket ger en helt annan bild). Fick dock höra att Magnus Lindman (radioteaterchef) valt just den här novellen, för att han är övertygad om att den anspelar på en verklig cykelreparatörska som har verkstad på Surbrunnsgatan.
Måste åka dit och se om hon liknar "Sara".
tisdag 13 maj 2008
THE TAIKON WAY
Var tydligen på teve igår, går att se på Z-TV:s hemsida eller också söka "edenborg" på www.ztv.se
Ska till radion imorgon och läsa in en Gunnar Blå-novell ("Cykelreparatörskan") som ska sändas i deras erotiska serie nån lördagkväll framöver.
Loka har fått urinvägsinfektion, det är FÖRFÄRLIGT. Hon förtjänar glass, men det finns ingen glass. (Hon har ätit upp allt redan.)
Nu påstår hon att det finns glass. Men jag har inte sett någon.
Nu till ämnet för dagen. Har idag formulerat ytterligare en paragraf i mitt pågående projekt med att skriva en management-bok som ska heta The Taikon Way: 48 Steps to Eternal Success.
Tidigare paragrafer är bland annat "Gör det alltid själv; även om det blir dyrare och sämre", "Edenborgs rakkniv: välj den konstigaste lösningen" och "Ta en minut i taget."
Dagens paragraf ska bli nummer fem i boken, den lyder "Om det uppstår en konflikt: spela sinnessjuk."
Ska till radion imorgon och läsa in en Gunnar Blå-novell ("Cykelreparatörskan") som ska sändas i deras erotiska serie nån lördagkväll framöver.
Loka har fått urinvägsinfektion, det är FÖRFÄRLIGT. Hon förtjänar glass, men det finns ingen glass. (Hon har ätit upp allt redan.)
Nu påstår hon att det finns glass. Men jag har inte sett någon.
Nu till ämnet för dagen. Har idag formulerat ytterligare en paragraf i mitt pågående projekt med att skriva en management-bok som ska heta The Taikon Way: 48 Steps to Eternal Success.
Tidigare paragrafer är bland annat "Gör det alltid själv; även om det blir dyrare och sämre", "Edenborgs rakkniv: välj den konstigaste lösningen" och "Ta en minut i taget."
Dagens paragraf ska bli nummer fem i boken, den lyder "Om det uppstår en konflikt: spela sinnessjuk."
söndag 11 maj 2008
NÅGRA GAMLA TECKNINGAR
Rotade omkring inne på lagret och snubblade över ett skrynkligt papper med några teckningar. Det var mina egna illustrationer som skulle ha varit med i 1995 års utgåva av Venus i päls - ångrade mig i sista sekunden, tyckte de var för dåliga. Men nu ser de skojiga ut. Och hur var det egentligen tänkt? En människa med fötter som händer? Vad har det med Masoch att göra?
EN HÄRLIG HELG I FÖRLÄGGARLIVET
Skulle vila upp mig, sola, bada, andas frisk luft. Råkade – förbannade idioti! varför inte låta datorn vara!? – kolla mailen på lördagkvällen, lite lycklig efter bad (bad! den tionde maj!), grillad mat, en stor brasa och rioja. Ämnesraden: "Du är skadeståndsskyldig."
Härligt!
En översättare som snedtänt och är rasande för att vi gjort några ändringar i hans text – vilket han blivit informerad om – och inte låtit honom läsa korr – vilket han själv bett att få slippa. Eftersom det verkar som om överenskommelsen skett per telefon står ord mot ord. Han hotar med jurister, skadestånd och indragna upplagor.
Verkligen muntert! Och ännu en fridfull natt.
Under din promenad ute på isen märker du plötsligt att det börjar spricka lite här och var: några isflak bryter sig loss, mer och mer går sönder. Till slut står du på en liten flaga is som flyter ut till havs; du hoppas innerligt att det inte ska börja töa.
Under tiden fortsätter arbetet med nya böcker, ständigt nya, ständigt fler. För att de finns där, för att de vill komma ut, för att det är min uppgift. Ständigt samma: föra in ett kommatecken där, ändra en avstavning där, byta plats på ett par ord. Timmarna går. Axlarna värker. Språket och litteraturen kräver detta av den här kroppen. De äter den här kroppen.
Frågan inställer sig gång på gång: varför fortsätta? Har ju redan arbete nog som lärare, recensent, översättare, caféinnehavare – skulle inte behöva göra alla dessa offer för att ge ut andras böcker. Stoltheten över de fina slutresultaten besmutsas lite för ofta. Kanske får tänka om.
Härligt!
En översättare som snedtänt och är rasande för att vi gjort några ändringar i hans text – vilket han blivit informerad om – och inte låtit honom läsa korr – vilket han själv bett att få slippa. Eftersom det verkar som om överenskommelsen skett per telefon står ord mot ord. Han hotar med jurister, skadestånd och indragna upplagor.
Verkligen muntert! Och ännu en fridfull natt.
Under din promenad ute på isen märker du plötsligt att det börjar spricka lite här och var: några isflak bryter sig loss, mer och mer går sönder. Till slut står du på en liten flaga is som flyter ut till havs; du hoppas innerligt att det inte ska börja töa.
Under tiden fortsätter arbetet med nya böcker, ständigt nya, ständigt fler. För att de finns där, för att de vill komma ut, för att det är min uppgift. Ständigt samma: föra in ett kommatecken där, ändra en avstavning där, byta plats på ett par ord. Timmarna går. Axlarna värker. Språket och litteraturen kräver detta av den här kroppen. De äter den här kroppen.
Frågan inställer sig gång på gång: varför fortsätta? Har ju redan arbete nog som lärare, recensent, översättare, caféinnehavare – skulle inte behöva göra alla dessa offer för att ge ut andras böcker. Stoltheten över de fina slutresultaten besmutsas lite för ofta. Kanske får tänka om.
torsdag 8 maj 2008
IMPRESSIONER FRÅN TEXTMÄSSAN
Här en serie foton (tagna av Eric Persson) på Textmässan 2008:
Från seminariet om litteraturkritiken (Henrik Petersen, Jessica Björkäng, Jonas Thente):
Seminariet om erotisk litteratur (Lydia Wistisen och Birgitta Stenberg):
Efter seminariet serverade Ink bokförlag mat:
Och så här glada blev besökarna:
Från seminariet om litteraturkritiken (Henrik Petersen, Jessica Björkäng, Jonas Thente):
Seminariet om erotisk litteratur (Lydia Wistisen och Birgitta Stenberg):
Efter seminariet serverade Ink bokförlag mat:
Och så här glada blev besökarna:
PERSONLIGHETSFLÖDEN
Det slår aldrig fel: medial uppmärksamhet genererar ny uppmärksamhet, det är självförstärkande. Lite artiklar och intervjuer kring Textmässan och sedan börjar mailen och samtalen komma. Radioinslag (Kvällspasset i måndags), tv (Simon Gärdenfors talkshow), inläsning av Gunnar Blå-novell för P1 nästa vecka, småintervjuer, erbjudanden.
Ska dessutom börja som recensent i Aftonbladet igen, det är skoj!
Uppmärksamheten gör personligheten till en nod i de mediala flödena. Men snart sinar det igen, flödena sjunker undan, sköljer kring andra noder.
Vertigo hamnade för övrigt återigen hos kronofogden: andra eller tredje gången i år. Har betalat över 100 000:- i skatt under våren. Och fått returer på över 100 000:- Det visade sig också att Förlagssystem tog 17% i "returhantering" (?!) så där rök 17 o00:- till. Så mycket pengar! Ofattbara summor. Nu är min privata bankkredit tömd. Må det lösa sig innan slutet av månaden. Varför blir det aldrig riktigt bra?
Märker dock ett stort intresse för Lovecraft och Aretino, det är skoj. Allt kommer att lösa sig – till det sämre.
Ska dessutom börja som recensent i Aftonbladet igen, det är skoj!
Uppmärksamheten gör personligheten till en nod i de mediala flödena. Men snart sinar det igen, flödena sjunker undan, sköljer kring andra noder.
Vertigo hamnade för övrigt återigen hos kronofogden: andra eller tredje gången i år. Har betalat över 100 000:- i skatt under våren. Och fått returer på över 100 000:- Det visade sig också att Förlagssystem tog 17% i "returhantering" (?!) så där rök 17 o00:- till. Så mycket pengar! Ofattbara summor. Nu är min privata bankkredit tömd. Må det lösa sig innan slutet av månaden. Varför blir det aldrig riktigt bra?
Märker dock ett stort intresse för Lovecraft och Aretino, det är skoj. Allt kommer att lösa sig – till det sämre.
onsdag 7 maj 2008
TILLBAKA I PANNKAKAN
Från detta: Omaha Beach krönt av den glimmande vita militärkyrkogården, en dramatisk himmel, den väldiga öppna stranden och de hotfulla kulsprutenästena där ovan – de fantastiska trerättersluncherna i franska byar som ser ut som vilda wästerstäder – Verduns söndersprängda kulle där en miljon soldater dog 1916, rester av byar som "gav sitt liv för Frankrike", bunkrar, granathål i den mest pastorala omgivning av vårgrönskande träd och kvittrande fåglar – och slutligen Halle med Händelresterna samt Reeperbahns absurdism.
Till detta: KB från nio till lunch med mail, korrektur och allt annat skoj i förlagslivet, cafésaker därefter, föreläsning klockan tre, tvättstugan klockan fem, snabb middag, cykeln till radiohuset för nåt kort inslag, tvätta färdigt och så avsluta med att lägga fog i köksgolvet halv tolv.
Livet, någon?
Till detta: KB från nio till lunch med mail, korrektur och allt annat skoj i förlagslivet, cafésaker därefter, föreläsning klockan tre, tvättstugan klockan fem, snabb middag, cykeln till radiohuset för nåt kort inslag, tvätta färdigt och så avsluta med att lägga fog i köksgolvet halv tolv.
Livet, någon?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)