Kära bloggläsare: om du eller någon du känner har en lägenhet i Göteborg som inte ligger allt för långt från bokmässan, och vill hyra ut den i fem dagar mellan den 22 och 27 september och få 2.000 kronor för besväret, så kan du väl kontakta mig?
Ty enligt min vanliga ovana sattes det här logistikarbetet igång alldeles för sent, så att förlagets vanliga hotell – det suveräna Grethes – redan var fullbokat. Å! vilka minnen det stället bär på! Ser mig själv en fredagsmorgon, liggande i duschen mer bakfull än det borde vara lagligt att vara, med en nyöppnad folköl i handen, rosslande och svärjande, efter en natt tillbringad i en okänd lägenhet med Galagofolket, har vaga minnen av att Mats Jonsson fick massage i timtal.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
måndag 31 augusti 2009
söndag 30 augusti 2009
TVÅ NYA VERSIONER AV EDENBORGS
Många undrade vart Café Edenborg skulle ta vägen. Nu har vi redan två svar. Dels hamnade en stor del av möblerna i en husockupation. Dels har samtalen hamnat i en kanal på IRC som heter "#edenborgs". Välkommen!
lördag 29 augusti 2009
PIRATE BAY-PROBLEM
Det verkar som om nazistpartiet har stängt ner internet. Så nu blir det svårt för alla er som vill ladda upp Vertigos ljudfiler: inläsningen av Gamiani och "Cykelreparatörskan". Är det någon som kan tipsa om någon annan vettig torrenttjänst?
För övrigt är det en svår kamp att inte arbeta. Är detta bloggskrivande ett arbete? Måste sluta genast. Hej då.
För övrigt är det en svår kamp att inte arbeta. Är detta bloggskrivande ett arbete? Måste sluta genast. Hej då.
fredag 28 augusti 2009
tisdag 25 augusti 2009
KRIS I CAFÉFRÅGAN
Rapporterar senare om den högtidliga stängningen av Café Edenborg igår. Just nu något betydligt mer akut:
Här finns massor av stolar, bord, bokhyllor, husgeråd, porslin, glas. Det är bara att komma och hämta! Vi är här i stort sett hela dagen i morgon onsdag.
Sprid ordet!
Här finns massor av stolar, bord, bokhyllor, husgeråd, porslin, glas. Det är bara att komma och hämta! Vi är här i stort sett hela dagen i morgon onsdag.
Sprid ordet!
söndag 23 augusti 2009
BALLARD HOS SVENSK REGISSÖR
Hittar den här intervjun med den svenska filmregissören Solveig Nordlund som gjort en J G Ballard-filmatisering i Portugal:
http://www.ballardian.com/like-alice-in-wonderland-nordlund-on-ballard
Spännande! Här finns Youtube-länkar med utdrag inklusive hennes tidigare Ballard-filmatisering som spelades in på Finlandsfärjan.
För övrigt meddelar Stig Sæterbakken att hans inläsning till den norska ljudboken av den nya romanen upplöstes i tårar; inte bara han själv utan även regissören och ljudteknikern bröt ihop mot slutet.
http://www.ballardian.com/like-alice-in-wonderland-nordlund-on-ballard
Spännande! Här finns Youtube-länkar med utdrag inklusive hennes tidigare Ballard-filmatisering som spelades in på Finlandsfärjan.
För övrigt meddelar Stig Sæterbakken att hans inläsning till den norska ljudboken av den nya romanen upplöstes i tårar; inte bara han själv utan även regissören och ljudteknikern bröt ihop mot slutet.
torsdag 20 augusti 2009
SÆTERBAKKENS NYA ROMAN
I förrgår kom ett mail med slutversionen av Stig Sæterbakkens nya roman som släpps i slutet av augusti i Norge. Den heter Ikke forlat meg, översättaren Niklas Darke har fått texten, förhoppningsvis kommer den redan mot slutet av våren 2010 på Vertigo med titeln Lämna mig inte.
Var tvungen att läsa om de första och sista sidorna i boken bara för att se om texten verkligen är så fruktansvärt bra som jag mindes den. Det är den. Kroppen genomfors av rysningar, mitt ansikte förvreds i en blandning av fasa och härlighet, detta blir roligt!
Var tvungen att läsa om de första och sista sidorna i boken bara för att se om texten verkligen är så fruktansvärt bra som jag mindes den. Det är den. Kroppen genomfors av rysningar, mitt ansikte förvreds i en blandning av fasa och härlighet, detta blir roligt!
onsdag 19 augusti 2009
OMSLAGET TILL HOGG
Idag åkte Samuel R. Delanys Hogg iväg till vårt estländska tryckeri Paar. Så här sött blev omslaget till denna på många sätt långt ifrån söta bok som kommer att levereras med hårda pärmar och faktiskt är 320 sidor lång:
Boken kommer vid mitten av september. Sätt igång och mumsa vitaminer och hårdträna redan nu så att du stålsätter dig inför den gast- och köttkramande läsningen.
Boken kommer vid mitten av september. Sätt igång och mumsa vitaminer och hårdträna redan nu så att du stålsätter dig inför den gast- och köttkramande läsningen.
tisdag 18 augusti 2009
OMTRYCK AV MUTZENBACHER
Glömde bort att det fanns en förlagsblogg under några dagar. Kanske berodde det på chocken av upptäckten att Josefine Mutzenbacher var feltryckt. Den svarta färgen som skall pryda ryggen och kanten av omslaget var brun – och dessutom brun i flera olika nyanser med gult färgsmet.
Den tionde delen av "Vertigos erotiska klassiker" – Felix Saltens Josefine Mutzenbacher – ligger alltså på nytryck. Dock skickas ett antal exemplar iväg i XStory:s bokklubb. Kanske blir de rariteter om femtio år.
Festen på Ficks var fantastiskt festlig. Roligast var ögonblicken då Kornél mixade in Lokas inläsning från romanen i sin musik samtidigt som min film projicerades över dansgolvet:
Och så här fin blev Kornél i sitt Bambi-linne:
För övrigt: måndagen den 24 är nu officiellt omdöpt till "domedagen". Det är sista dagen på Café Edenborg. Det kommer att ske en hel del planerade och improviserade saker. Hoppas vi ses där.
Den tionde delen av "Vertigos erotiska klassiker" – Felix Saltens Josefine Mutzenbacher – ligger alltså på nytryck. Dock skickas ett antal exemplar iväg i XStory:s bokklubb. Kanske blir de rariteter om femtio år.
Festen på Ficks var fantastiskt festlig. Roligast var ögonblicken då Kornél mixade in Lokas inläsning från romanen i sin musik samtidigt som min film projicerades över dansgolvet:
Och så här fin blev Kornél i sitt Bambi-linne:
För övrigt: måndagen den 24 är nu officiellt omdöpt till "domedagen". Det är sista dagen på Café Edenborg. Det kommer att ske en hel del planerade och improviserade saker. Hoppas vi ses där.
onsdag 12 augusti 2009
JULIETTE PÅ TRYCK OCH MUTZENBACHER-FEST IKVÄLL
Markis de Sades Juliette for iväg till tryckeriet tidigare idag. Det var mer än vanligt nervöst att skiljas från filerna, för det här blir ett verkligt praktverk, vackert och dyrt som satan. Trådbindning, blodrött linneband med gulfoliering, sidensnöre, skyddsomslag, närmare 500 sidor lång. Vad roligt det blir i början av september när den får komma hem till daddy i tretusen exemplar.
Har för övrigt ägnat en del tid åt att förbereda kvällens fest på Ficks/Fredsgatan 12. En sju minuter film med klipp från "Bambi" och Hans Billians "Josefine Mutzenbacher wie sie wirklich war" kommer att projiceras. Lokas inläsning av Josefine Mutzenbacher kommer att mixas in i musiken. Den som har snyggast skoluniform kommer att få ett ex av Felix Saltens bok. Hoppas vi ses där!
Här får du, typ för första gången, se framsidan till Juliette:
Har för övrigt ägnat en del tid åt att förbereda kvällens fest på Ficks/Fredsgatan 12. En sju minuter film med klipp från "Bambi" och Hans Billians "Josefine Mutzenbacher wie sie wirklich war" kommer att projiceras. Lokas inläsning av Josefine Mutzenbacher kommer att mixas in i musiken. Den som har snyggast skoluniform kommer att få ett ex av Felix Saltens bok. Hoppas vi ses där!
Här får du, typ för första gången, se framsidan till Juliette:
söndag 9 augusti 2009
KAPITEL 15: ÄLDREOMSORGEN I ÖVRE KÅGEDALEN
I samband med utgivningen av Nikanor Teratologens andra roman, Förensligandet i det egentliga Västerbotten, hörde Erland Törngren av sig och vi talades vid. Det var han som under sin tid som förläggare på Norstedts hade antagit Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Det var också han som blivit tveksam över uppföljaren, av samma skäl som jag själv – han berättade dock att han senare ångrat sig.
Norstedts utgåva av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992) sålde i närmare 6000 exemplar: en fantastisk upplaga för en avancerad svensk debutroman. Ändå ville inte förlaget göra någon pocketupplaga. Detta berodde helt och hållet på småborgerlig moralism och förskräckelse över bokens skandalsuccé. Här vilar en skam i Norstedts förflutna.
Det föll alltså på Vertigos lott att göra pocketupplagan. Från Nikanor fick vi en del korrektur och småändringar som Norstedts missat att föra in: Vertigos upplaga är således mer korrekt. På författarens uppmaning tog vi också kontakt med Nikanors vän Carl-Göran Ekerwald som skrev ett kort efterord och fick en flaska whisky som arvode.
Inlagan formgavs av mig. Omslaget gjordes av Jesper Weithz. Den som kan sin industrimusikhistoria känner igen bilden från ”Lille Rogers” sida av den lp som mitt enmansband Verboten gjorde tillsammans med denne 1985.
På grund av de stora framgångarna med Kommunistiska manifestet och de goda relationerna med PocketGrossisten trycktes en jätteupplaga med Vertigos mått. Minns att det gick till så här: en yngling på PocketGrossisten sa att han trodde en pocket av Äldreomsorgen kunde sälja väldigt bra. Frågade: hur många tycker du vi ska trycka? Han ryckte på axlarna: tja, tolv tusen är väl bra.
Sagt och gjort. Tryckte tolv tusen exemplar hos Cox&Wyman. Si! ännu ett exempel på min gränslösa brist på impulskontroll, min oförmåga till målrationellt handlande, min hjärnas exempellösa snurrighet. Frågade den här gången åtminstone någon om råd istället för att agera på mina egna hjärnfoster – men bara för att en lagerarbetare slänger ur sig en siffra kanske det inte är nödvändigt att följa den till punkt och pricka?
En tid senare, den 22 september 1998, ringde min telefon. Gabriella berättade att det stod sju lastpallar med böcker på trottoaren utanför huset på Katarina Bangata. Hon, jag, mina två barn samt ett fyllo som jag raggade upp i allén och gav ett par hundringar hjälptes åt att bära ned alla böckerna i ”bunkern”, som förlagets källarlokal allmänt kallades.
"Rolf hette alkot" (ur dagboken).
Blev det en försäljningssuccé? Nej. Det gick faktiskt riktigt, riktigt trögt. Efter ett år hade vi blivit av med tusen exemplar. Efter ett par år började de enorma bokhögarna kännas som en tung börda, särskilt när vi flyttat lagret och tvingades att börja betala pallhyra hos distributören. Böcker lottades ut, böcker skickades som bonus, böcker skänktes bort på bokmässan, böcker lades ut som gratis läsexemplar på caféer. Vi gjorde allt för att bli av med dem och bygga upp ett intresse.
Efter omkring sju år blev Nikanor Teratologen återigen intressant för läsarna. De högar som fanns kvar av Äldreomsorgen smälte ihop. Pocketen sålde plötsligt mer än den gjorde när den var ny. Och efter tio år tog de slut.
Norstedts utgåva av Äldreomsorgen i Övre Kågedalen (1992) sålde i närmare 6000 exemplar: en fantastisk upplaga för en avancerad svensk debutroman. Ändå ville inte förlaget göra någon pocketupplaga. Detta berodde helt och hållet på småborgerlig moralism och förskräckelse över bokens skandalsuccé. Här vilar en skam i Norstedts förflutna.
Det föll alltså på Vertigos lott att göra pocketupplagan. Från Nikanor fick vi en del korrektur och småändringar som Norstedts missat att föra in: Vertigos upplaga är således mer korrekt. På författarens uppmaning tog vi också kontakt med Nikanors vän Carl-Göran Ekerwald som skrev ett kort efterord och fick en flaska whisky som arvode.
Inlagan formgavs av mig. Omslaget gjordes av Jesper Weithz. Den som kan sin industrimusikhistoria känner igen bilden från ”Lille Rogers” sida av den lp som mitt enmansband Verboten gjorde tillsammans med denne 1985.
På grund av de stora framgångarna med Kommunistiska manifestet och de goda relationerna med PocketGrossisten trycktes en jätteupplaga med Vertigos mått. Minns att det gick till så här: en yngling på PocketGrossisten sa att han trodde en pocket av Äldreomsorgen kunde sälja väldigt bra. Frågade: hur många tycker du vi ska trycka? Han ryckte på axlarna: tja, tolv tusen är väl bra.
Sagt och gjort. Tryckte tolv tusen exemplar hos Cox&Wyman. Si! ännu ett exempel på min gränslösa brist på impulskontroll, min oförmåga till målrationellt handlande, min hjärnas exempellösa snurrighet. Frågade den här gången åtminstone någon om råd istället för att agera på mina egna hjärnfoster – men bara för att en lagerarbetare slänger ur sig en siffra kanske det inte är nödvändigt att följa den till punkt och pricka?
En tid senare, den 22 september 1998, ringde min telefon. Gabriella berättade att det stod sju lastpallar med böcker på trottoaren utanför huset på Katarina Bangata. Hon, jag, mina två barn samt ett fyllo som jag raggade upp i allén och gav ett par hundringar hjälptes åt att bära ned alla böckerna i ”bunkern”, som förlagets källarlokal allmänt kallades.
"Rolf hette alkot" (ur dagboken).
Blev det en försäljningssuccé? Nej. Det gick faktiskt riktigt, riktigt trögt. Efter ett år hade vi blivit av med tusen exemplar. Efter ett par år började de enorma bokhögarna kännas som en tung börda, särskilt när vi flyttat lagret och tvingades att börja betala pallhyra hos distributören. Böcker lottades ut, böcker skickades som bonus, böcker skänktes bort på bokmässan, böcker lades ut som gratis läsexemplar på caféer. Vi gjorde allt för att bli av med dem och bygga upp ett intresse.
Efter omkring sju år blev Nikanor Teratologen återigen intressant för läsarna. De högar som fanns kvar av Äldreomsorgen smälte ihop. Pocketen sålde plötsligt mer än den gjorde när den var ny. Och efter tio år tog de slut.
lördag 8 augusti 2009
KAPITEL 14: KOMMUNISTISKA MANIFESTET
En av de mest uppmärksammade utgivningarna i Vertigos historia var "folkupplagan" av Marx och Engels Kommunistiska manifestet 1998 (ett år som också markerade manifestets 150-årsjubileum). Uppmärksamheten berodde inte på texten själv, som utkommit i oräkneliga upplagor sedan den första svenska översättningen 1849, utan på utgåvan som sådan.
Idén kläcktes av mig och Boris Benulic under något av våra Jim Beam-rus. Boris jobbade på Ordfront på den tiden. Vi räknade ut att med en tryckkostnad på 3 kronor skulle vi kunna ha ett f-pris på 8:- och ändå få det att gå runt. Boken skulle då kosta 20:- i butikerna och kunna få en jävla spridning. Detta var i pocketrevolutionens barndom.
Vi bestämde oss för att den skulle se ut som en Manhattan-deckare och för att vi skulle skriva det våldsammaste förord vi bara kunde. Tre olika omslagsfotograferingar gjorde vi.
Det första fotot togs i mitt sovrum på Katarina Bangata. Det är en besynnerlig bild. Mattias Forshage står och tittar ut genom fönstret. Aase Berg (ja! Aase Berg!) sitter vid ett bord och tillverkar molotovcocktails. Boris lille son Caesar står med molotovcocktails på golvet. Rut Hillarp (ja! Rut Hillarp!) sitter på en stol med en knallpulverpistol riktad mot Boris huvud; han har kostym och munkavel och är fastkedjad vid en stol. I förgrunden syns min bädd, som på den tiden var en hopfällbar militärtältsäng.
Vet faktiskt inte hur i helvete vi tänkte där. Bilden gick förstås inte att använda.
Det andra omslagsfotot föreställer Aase Berg med ett blodigt bandade kring huvudet, en mycket uppknäppt skogshuggarskjorta och en brinnande molotovcocktail i handen.
Observera att det är en Jim Beam-flaska hon håller i handen. Betrakta också Vertigomannens vanliga taikon-lösning av bakgrunden: ett skrynkligt lakan lite slarvigt upptejpat. Blodet är faktiskt tvättäkta ketchup. Det fotot gick heller inte att använda.
Det tredje fotot togs av en professionell fotograf och vän till Boris vars namn just nu inte är tillgängligt för mig. Modellen är mina barns mor Kajsa. Boris knyckte en blodig sjuksköterserock från Södersjukhuset. Jag köpte en Uzi-replika på Skånegatan. Et voilá: historia skrevs.
Översättningen skänktes vänligt nog till oss av Per-Olof Mattsson, litteraturprofessor och trotskist. Layouten gjordes av den genialiske och sedermera välrenommerade formgivaren Jesper Weithz, som kom till mig och berättade att han verkligen gillade Vertigos böcker men att dom såg ut som skit. I ren förtvivlan bad han mig att få göra formgivningen, gratis. Den trycktes hos Cox&Wyman i England.
Mitt och Boris förord har väckt mycket uppståndelse under åren på grund av vissa hårdragna formuleringar. Det kommer fortfarande fram människor till mig och berättar om lyckade högläsningar på ett eller annat anarkistkollektiv. Men det händer också att onda ögat kastas mot mig, åtföljt av en förnäm fnysning.
Texten skrevs under två extremt blöta kvällar på krogen Pelikan. Vi var inte ett dugg nyktra och skrattade som galningar åt våra extrema formuleringar. Att vi i nyktert tillstånd fortfarande var beredda att stå för texten vittnar om vårt bristande omdöme, vår tro på tillvarons grundläggande absurditet och vår svaga respekt för normala spelregler.
"Vill vi på våra axlar bära dessa illitterata fyllon, hycklande torskar, enfaldiga hustrumisshandlare, schizoida fläskhögar, dumdryga fascister: Stenbeck, Wallenberg, Barnevik, Bonnier, Dahlbäck – vill vi dränkas av svallvågorna när de vältrar sig i dypölen de gjort samhället till?"
Kommunistiska manifestet släpptes. Det blev ett stort bråk mellan mig och Boris på grund av hans underlåtenhet att skicka ut recensionsexemplaren som han lovat – vi försonades med en kram året efter. Upprörda recensioner dök upp ändå. Pocketgrossisten gjorde ständigt nya beställningar. Efter bara några månader var alla femtusen exemplaren slutsålda. Borde ha tryckt om den då. Gjorde inte det. Fick höra att Pressbyråbutiken i Stockholmsförorten Midsommarkransen hade skyltat upp en hel vägg med boken. Få andra Vertigotitlar har väckt en sådan gränslös entusiasm och kärlek.
Den legendariske Tommy på Göteborgsantikvariatet Antiquaria berättade att storkapitalisten Percy Barnebring var inne och köpte böcker för närmare hundratusen spänn vid ett tillfälle i samma veva. Medan han väntade vid disken började han bläddra i Vertigos Kommunistiska manifestet. Tommy mindes plötsligt att Barnebring själv omnämns som "illitterat fyllo” osv i inledningen och lyckades förskräckt distrahera den förmögne kunden.
Vertigos utgåva av Kommunistiska manifestet vittnar om att dålig impulskontroll, prillig kompromisslöshet och en envis vilja att realisera till och med de stolligaste idéer ibland kan leda till tvättäkta succé. Och att politik inte behöver vara tråkigt.
[Beklagar att omslagsbilderna är svartvita och omslaget dåligt scannet, det var de enda tillgängliga just nu. Tänker heller inte kommentera Boris senare eskapader i offentligheten, vi är fortfarande vänner och för min del är det omöjligt att inte gilla en människa som aldrig tar ordet "nej" i sin mun.]
Idén kläcktes av mig och Boris Benulic under något av våra Jim Beam-rus. Boris jobbade på Ordfront på den tiden. Vi räknade ut att med en tryckkostnad på 3 kronor skulle vi kunna ha ett f-pris på 8:- och ändå få det att gå runt. Boken skulle då kosta 20:- i butikerna och kunna få en jävla spridning. Detta var i pocketrevolutionens barndom.
Vi bestämde oss för att den skulle se ut som en Manhattan-deckare och för att vi skulle skriva det våldsammaste förord vi bara kunde. Tre olika omslagsfotograferingar gjorde vi.
Det första fotot togs i mitt sovrum på Katarina Bangata. Det är en besynnerlig bild. Mattias Forshage står och tittar ut genom fönstret. Aase Berg (ja! Aase Berg!) sitter vid ett bord och tillverkar molotovcocktails. Boris lille son Caesar står med molotovcocktails på golvet. Rut Hillarp (ja! Rut Hillarp!) sitter på en stol med en knallpulverpistol riktad mot Boris huvud; han har kostym och munkavel och är fastkedjad vid en stol. I förgrunden syns min bädd, som på den tiden var en hopfällbar militärtältsäng.
Vet faktiskt inte hur i helvete vi tänkte där. Bilden gick förstås inte att använda.Det andra omslagsfotot föreställer Aase Berg med ett blodigt bandade kring huvudet, en mycket uppknäppt skogshuggarskjorta och en brinnande molotovcocktail i handen.
Observera att det är en Jim Beam-flaska hon håller i handen. Betrakta också Vertigomannens vanliga taikon-lösning av bakgrunden: ett skrynkligt lakan lite slarvigt upptejpat. Blodet är faktiskt tvättäkta ketchup. Det fotot gick heller inte att använda.Det tredje fotot togs av en professionell fotograf och vän till Boris vars namn just nu inte är tillgängligt för mig. Modellen är mina barns mor Kajsa. Boris knyckte en blodig sjuksköterserock från Södersjukhuset. Jag köpte en Uzi-replika på Skånegatan. Et voilá: historia skrevs.
Översättningen skänktes vänligt nog till oss av Per-Olof Mattsson, litteraturprofessor och trotskist. Layouten gjordes av den genialiske och sedermera välrenommerade formgivaren Jesper Weithz, som kom till mig och berättade att han verkligen gillade Vertigos böcker men att dom såg ut som skit. I ren förtvivlan bad han mig att få göra formgivningen, gratis. Den trycktes hos Cox&Wyman i England.
Mitt och Boris förord har väckt mycket uppståndelse under åren på grund av vissa hårdragna formuleringar. Det kommer fortfarande fram människor till mig och berättar om lyckade högläsningar på ett eller annat anarkistkollektiv. Men det händer också att onda ögat kastas mot mig, åtföljt av en förnäm fnysning.
Texten skrevs under två extremt blöta kvällar på krogen Pelikan. Vi var inte ett dugg nyktra och skrattade som galningar åt våra extrema formuleringar. Att vi i nyktert tillstånd fortfarande var beredda att stå för texten vittnar om vårt bristande omdöme, vår tro på tillvarons grundläggande absurditet och vår svaga respekt för normala spelregler.
"Vill vi på våra axlar bära dessa illitterata fyllon, hycklande torskar, enfaldiga hustrumisshandlare, schizoida fläskhögar, dumdryga fascister: Stenbeck, Wallenberg, Barnevik, Bonnier, Dahlbäck – vill vi dränkas av svallvågorna när de vältrar sig i dypölen de gjort samhället till?"
Kommunistiska manifestet släpptes. Det blev ett stort bråk mellan mig och Boris på grund av hans underlåtenhet att skicka ut recensionsexemplaren som han lovat – vi försonades med en kram året efter. Upprörda recensioner dök upp ändå. Pocketgrossisten gjorde ständigt nya beställningar. Efter bara några månader var alla femtusen exemplaren slutsålda. Borde ha tryckt om den då. Gjorde inte det. Fick höra att Pressbyråbutiken i Stockholmsförorten Midsommarkransen hade skyltat upp en hel vägg med boken. Få andra Vertigotitlar har väckt en sådan gränslös entusiasm och kärlek.
Den legendariske Tommy på Göteborgsantikvariatet Antiquaria berättade att storkapitalisten Percy Barnebring var inne och köpte böcker för närmare hundratusen spänn vid ett tillfälle i samma veva. Medan han väntade vid disken började han bläddra i Vertigos Kommunistiska manifestet. Tommy mindes plötsligt att Barnebring själv omnämns som "illitterat fyllo” osv i inledningen och lyckades förskräckt distrahera den förmögne kunden.
Vertigos utgåva av Kommunistiska manifestet vittnar om att dålig impulskontroll, prillig kompromisslöshet och en envis vilja att realisera till och med de stolligaste idéer ibland kan leda till tvättäkta succé. Och att politik inte behöver vara tråkigt.
[Beklagar att omslagsbilderna är svartvita och omslaget dåligt scannet, det var de enda tillgängliga just nu. Tänker heller inte kommentera Boris senare eskapader i offentligheten, vi är fortfarande vänner och för min del är det omöjligt att inte gilla en människa som aldrig tar ordet "nej" i sin mun.]
torsdag 6 augusti 2009
UNDER KONSTRUKTION
Livsverket är "under konstruktion". Det är så förbannat rofyllt, tystlåtet och klart här ute i skogen idag. Får lust att som Gunnar Blå, i inledningsdrömmen i Den tredje systern, hitta den lilla skarven i hörnet av himlen och slita loss den som ett plåster från tomheten.
Arbetar för övrigt vidare. Pysslar med att göra en film till vår Josefine Mutzenbacher-kväll nästa vecka, onsdagen den 12, på Stockholmsklubben Ficks. Ska morfa Disneys Bambi och Hans Billians suveräna Mutzenbacher-filmatisering med underbara Patricia Rhomberg. Ägnar för övrigt dagarna åt att sjunga gamla visor samt läsa Gösta Berlings saga som är osannolikt bra och får mig att undra vad författarna nuförtiden håller på med.
Arbetar för övrigt vidare. Pysslar med att göra en film till vår Josefine Mutzenbacher-kväll nästa vecka, onsdagen den 12, på Stockholmsklubben Ficks. Ska morfa Disneys Bambi och Hans Billians suveräna Mutzenbacher-filmatisering med underbara Patricia Rhomberg. Ägnar för övrigt dagarna åt att sjunga gamla visor samt läsa Gösta Berlings saga som är osannolikt bra och får mig att undra vad författarna nuförtiden håller på med.
söndag 2 augusti 2009
EFTERORD PÅ EFTERORD
Du kanske undrar vad som står på? Tja, nästa vecka levereras Felix Saltens Josefine Mutzenbacher från tryckeriet, men det dröjer till september innan den släpps lös till försäljning. Om en dryg vecka skickar vi iväg markis de Sades Juliette och Samuel R. Delanys Hogg till tryckeriet.
Har ägnat de senaste dagarna åt att skriva efterord till dessa båda böcker, i samarbete med deras översättare: Hans Johansson och Caroline Åberg. Det är roligt att skriva i samarbete, maila skisser fram och tillbaka, göra stora och små ändringar, strykningar, tillägg, till slut kanske inte längre veta vad som är "du" och "jag" i texten.
Inför insikten om vilka tre böcker som ges ut av Vertigo den här hösten står det plötsligt klart varför förlaget har det rykte det har. Vilken massiv, intensiv attack på allt vad normalitet, sunda värderingar och uppbygglighet heter. Det är förkrossande och roligt.
Har ägnat de senaste dagarna åt att skriva efterord till dessa båda böcker, i samarbete med deras översättare: Hans Johansson och Caroline Åberg. Det är roligt att skriva i samarbete, maila skisser fram och tillbaka, göra stora och små ändringar, strykningar, tillägg, till slut kanske inte längre veta vad som är "du" och "jag" i texten.
Inför insikten om vilka tre böcker som ges ut av Vertigo den här hösten står det plötsligt klart varför förlaget har det rykte det har. Vilken massiv, intensiv attack på allt vad normalitet, sunda värderingar och uppbygglighet heter. Det är förkrossande och roligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)