Jesper har precis mailat in Vertigos första elbok till distributionsföretaget Elib: Alfred de Mussets suveräna gotiska porroman Gamiani. Inom kort kommer också Susanne Dodillets Är sex arbete? Båda två bör gå att köpa från nätbokhandeln redan nästa vecka. Och fler är på väg. Är det bara en hajp? Kommer vi att bli överraskade över succén? Vi får hoppas.
Succé tycks det hsh ha blivit med Pocketförlagets utgåva av Lemmys White Line Fever som nu är ute i handeln. Det bär emot att erkänna det, men: deras omslag är snyggare än Vertigos. Fast inlagan är densamma.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
torsdag 28 maj 2009
SAUERMUGG OCH IRVING
Stig Sæterbakken firar triumfer just nu. Senast med sitt fantastiskt patafysiska framträdande i stora norska tidningen Dagbladet, där han hävdar att han måste röra sig incognito (med Sauermugg-masken!) i sin egen stad, samt raljerar över att samma medier som i höstas förfasade sig och angrep Stig för att han bjudit in David Irving till Lillehammer-festivalen nu bjuder samme Irving på resa och hotell för att med honom i sina program.
Jag älskar Stig Sæterbakken.
Jag älskar Stig Sæterbakken.
onsdag 27 maj 2009
VAGANT OCH SNYGGHET
Fick senaste numret av fina norska tidskriften Vagant i min hand, på temat "Rikdom", där läsaren även hittar en liten text av mig som handlar om markis de Sade, fotnoterna till Juliette och en bataillesk slutkläm: "Litteraturen skall på det viset betraktas som en lyx. Där förbrukar vi våldsamt det samhälleliga överskottet. Vi bränner vår vinst, vi förbränner det hos os som inte konsumeras i det dagliga slitet. våra drömmar." Och som om det vore en tanke kröns tidskriften av Batailles fantastiska essä "Om begreppet utgift".
När det sedan kommer till frågan om snyggheten: den kroatiska och ungerska bokformgivningen lämnar mycket övrigt att önska. Brukar bli deprimerad av att stå och begrunda nyhetsborden i svenska boklådor, men det här var faktiskt riktigt illa: fula böcker! Polackerna gör det bättre. Träffade för övrigt Mihail från det lilla Krakow-förlaget Ha!Art och försökte uppmuntra honom att göra en Textmässa i Polen: Mihail verkade gilla tanken.
Under de första tio minuterna i Stockholm möttes mina ögon av fler vackra människor än under hela resan. Var det hallucinationer? Kanske. Eller så är det uttrycket för en överkompensation för att det här samhället är så otroligt fattigt på så mycket annat. Till exempel har vi inte några badhus som ens avlägset kan liknas vid Gellérts i Budapest: det jordiska paradiset. Och snygga karlar!
Emellertid: parallellt med denna centraleuropeiska resa har även större delen av Bröderna Karamazov lästs. Denna parallella verklighet har även den en sällsynt rikedom. Minns lika mycket av det som de märkliga bröderna har varit med om som det som hände mig under resan. Tack till litteraturen för att den låter mig leva så många liv.
Avslutningsvis en hommage till Felix Salten, författaren till Bambi och Josefine Mutzenbacher:
När det sedan kommer till frågan om snyggheten: den kroatiska och ungerska bokformgivningen lämnar mycket övrigt att önska. Brukar bli deprimerad av att stå och begrunda nyhetsborden i svenska boklådor, men det här var faktiskt riktigt illa: fula böcker! Polackerna gör det bättre. Träffade för övrigt Mihail från det lilla Krakow-förlaget Ha!Art och försökte uppmuntra honom att göra en Textmässa i Polen: Mihail verkade gilla tanken.
Under de första tio minuterna i Stockholm möttes mina ögon av fler vackra människor än under hela resan. Var det hallucinationer? Kanske. Eller så är det uttrycket för en överkompensation för att det här samhället är så otroligt fattigt på så mycket annat. Till exempel har vi inte några badhus som ens avlägset kan liknas vid Gellérts i Budapest: det jordiska paradiset. Och snygga karlar!
Emellertid: parallellt med denna centraleuropeiska resa har även större delen av Bröderna Karamazov lästs. Denna parallella verklighet har även den en sällsynt rikedom. Minns lika mycket av det som de märkliga bröderna har varit med om som det som hände mig under resan. Tack till litteraturen för att den låter mig leva så många liv.
Avslutningsvis en hommage till Felix Salten, författaren till Bambi och Josefine Mutzenbacher:
TACK FÖR DEN
Blir alltid glad när det kommer välskrivna, genomtänkta, klarsynta recensioner av Vertigos böcker. Som den här, av Fabian Kastner i Svenska Dagbladet, om Stig Saeterbakkens Osynliga händer (Stig är för övrigt en av de mest omtalade människorna i Norge just nu, på grund av Lillehammerfestivalen och David Irving).
tisdag 26 maj 2009
KIPPA
Har efter att ha hängt på en handfull vackra, sällsamma, personliga, roliga, karaktärsfulla, spännande Krakow-barer en väldig lust att skriva ett gallsprängt och gränslöst hatiskt inlägg om den svenska krogpolitiken, men väljer istället att visa den här bilden: min debut i kippa! på judiska kyrkogården i Krakow (kanske inte själv inser implikationerna av den här bilden, är rätt berusad, blir det skandal? nej hoppas inte):
måndag 25 maj 2009
SKRIVERIER
Hamnar på ett Krakow-hotell med internetuppkoppling! passar genast på att frossa i de senaste dagarnas lysande recensioner av Meyrinks Golem och Saeterbakkens Osynliga händer.
Sten Wistrand skriver långt och superintressant om Meyrink i en understreckare i SvD. I samma tidning hyllar även Eva Johansson Vertigos utgåva. Till och med Expressens Nils Schwarz gillar boken även om hans recension även innehåller en del märkligheter.
Och när det kommer till Stig Saeterbakkens Osynliga händer är det även där hyllningskörer som gäller, kritikerna verkar rentav riktigt tagna! Pia Bergström i Aftonbladet, Stefan Whilde i Tidningen kulturen, Mats Kolmisoppi i Helsingborgs Dagblad.
Roligt också att såväl min som Niklas Darkes översättningsinsats får beröm. Vi slickar i oss!
Och du, kära läsare: nu är det dags att skaffa böckerna och läsa dem.
För övrigt har det varit en storartad resa, tyvärr är den snart slut. I synnerhet var dagarna i Budapest något alldeles i hästväg, och under ett par timmar i går eftermiddag befann sig denne gamle man så nära paradiset som han någonsin kommer att vara, i Gellérts badhus. Dessutom upptäckte vi att Café Edenborg där har en filial i form av en strippklubb:
"Lesbian show"? Låter lite som Siri på fiket.
Sten Wistrand skriver långt och superintressant om Meyrink i en understreckare i SvD. I samma tidning hyllar även Eva Johansson Vertigos utgåva. Till och med Expressens Nils Schwarz gillar boken även om hans recension även innehåller en del märkligheter.
Och när det kommer till Stig Saeterbakkens Osynliga händer är det även där hyllningskörer som gäller, kritikerna verkar rentav riktigt tagna! Pia Bergström i Aftonbladet, Stefan Whilde i Tidningen kulturen, Mats Kolmisoppi i Helsingborgs Dagblad.
Roligt också att såväl min som Niklas Darkes översättningsinsats får beröm. Vi slickar i oss!
Och du, kära läsare: nu är det dags att skaffa böckerna och läsa dem.
För övrigt har det varit en storartad resa, tyvärr är den snart slut. I synnerhet var dagarna i Budapest något alldeles i hästväg, och under ett par timmar i går eftermiddag befann sig denne gamle man så nära paradiset som han någonsin kommer att vara, i Gellérts badhus. Dessutom upptäckte vi att Café Edenborg där har en filial i form av en strippklubb:
"Lesbian show"? Låter lite som Siri på fiket.
fredag 22 maj 2009
ATT GÖRA SITT JOBB
Måste tydligen åka semester för att få tillfälle att göra det som skall göras: har ägnat timmar på den kroatiska stranden (inte riktigt en strand, mer som ett slitet betongbad) åt att förfasa mig över CJ Håkanssons nya roman Köttets undergång och vräka ur mig synpunkter och förslag som kommer att göra honom frustrerad och rasande: mitt jobb!
Har därefter ägnat en massa timmar på tåg och bussar upp genom Centraleuropa åt att gå igenom Felix Saltens Josefine Mutzenbacher, som kommer att bli nästa Vertigobok (12 augusti firar vi med rådjursparty på klubben Ficks i Stockholm!).
Att få göra sitt jobb för en gångs skull! Läsa grundligt och noggrant, arbeta och plöja, så och skörda de härliga bokstävlarna!
Har därefter ägnat en massa timmar på tåg och bussar upp genom Centraleuropa åt att gå igenom Felix Saltens Josefine Mutzenbacher, som kommer att bli nästa Vertigobok (12 augusti firar vi med rådjursparty på klubben Ficks i Stockholm!).
Att få göra sitt jobb för en gångs skull! Läsa grundligt och noggrant, arbeta och plöja, så och skörda de härliga bokstävlarna!
lördag 16 maj 2009
EN EPOK GÅR I GRAVEN
Tänkte ta lite ledigt nu, resa till Balkan med rumskamraten, inte ta med Vertigodatorn (utan bara den lilla rosa minidatorn), så det kommer att bli glest med blogginlägg närmaste tiden. Jesper sköter förlaget under tiden, det är en bra karl som ni kan lita på.
När det kommer till fiket: det tycks bli mycket svårt att driva igenom ett överklagande om serveringstillståndet. Vi lät en advokat – rutinerad i liknande fall – titta på alla dokumenten, han rådgjorde med ytterligare ett par erfarna experter, och de var allihop eniga: ett svårt fall, och mycket dyrt att driva.
Advokaten sa också några andra saker som var väldigt intressanta. Han var förvånad: anklagelserna i Tillståndsenhetens utredning var struntsaker, betraktade var för sig. Men tjänstemännen hade med sina ansträngningar lyckats skrapa ihop en sådan mängd sådana småsaker att det skapade ett intryck av allvarliga brister. Så advokaten trodde det fanns en politisk vilja i bakgrunden.
En sådan vilja behöver inte handla om att fiket är ett stamhak för aktivister, pirater, konstfacksstudenter, författare och andra subversiva element (även om det är rimligt att tro att vi har en snygg liten mapp hos Säpo). Det kan lika gärna handla om att politikerna i vintras bestämde sig för att minska utskänkningen i Gamla stan pga för mycket fylla och slagsmål, och kanske i synnerhet om att Café Edenborg har begått en oförlåtlig dödssynd: vi har blandat ihop kategorierna, vi har utgjort Mary Douglas "smuts" genom att ha flera olika verksamheter och framför allt genom att driva en festvåning i gatuplan mitt bland en massa krogar.
Då hjälper det inte att vi inte haft några bråk och polisingripanden under hela vår historia, att vi inte serverar minderåriga och fyllon, att vi betalar vita löner, att vi kort och gott sköter oss enligt Leviathans anvisningar.
Kommer driva vidare överklagandet ändå, men hemsnickrat. Och gissar att vi redan nu kan deklarera: en epok har gått i graven. Fem och ett halvt år av Vertigoklubbar, förlagsreleasefester, kulturredaktionsmöten, feministbalunser, queerpartyn, psykedeliska konserter och tidskriftsfester är över.
Vila i frid.
När det kommer till fiket: det tycks bli mycket svårt att driva igenom ett överklagande om serveringstillståndet. Vi lät en advokat – rutinerad i liknande fall – titta på alla dokumenten, han rådgjorde med ytterligare ett par erfarna experter, och de var allihop eniga: ett svårt fall, och mycket dyrt att driva.
Advokaten sa också några andra saker som var väldigt intressanta. Han var förvånad: anklagelserna i Tillståndsenhetens utredning var struntsaker, betraktade var för sig. Men tjänstemännen hade med sina ansträngningar lyckats skrapa ihop en sådan mängd sådana småsaker att det skapade ett intryck av allvarliga brister. Så advokaten trodde det fanns en politisk vilja i bakgrunden.
En sådan vilja behöver inte handla om att fiket är ett stamhak för aktivister, pirater, konstfacksstudenter, författare och andra subversiva element (även om det är rimligt att tro att vi har en snygg liten mapp hos Säpo). Det kan lika gärna handla om att politikerna i vintras bestämde sig för att minska utskänkningen i Gamla stan pga för mycket fylla och slagsmål, och kanske i synnerhet om att Café Edenborg har begått en oförlåtlig dödssynd: vi har blandat ihop kategorierna, vi har utgjort Mary Douglas "smuts" genom att ha flera olika verksamheter och framför allt genom att driva en festvåning i gatuplan mitt bland en massa krogar.
Då hjälper det inte att vi inte haft några bråk och polisingripanden under hela vår historia, att vi inte serverar minderåriga och fyllon, att vi betalar vita löner, att vi kort och gott sköter oss enligt Leviathans anvisningar.
Kommer driva vidare överklagandet ändå, men hemsnickrat. Och gissar att vi redan nu kan deklarera: en epok har gått i graven. Fem och ett halvt år av Vertigoklubbar, förlagsreleasefester, kulturredaktionsmöten, feministbalunser, queerpartyn, psykedeliska konserter och tidskriftsfester är över.
Vila i frid.
fredag 15 maj 2009
SÆTERBAKKEN OM LITTERATUR
Stig Sæterbakken föreläser vackert om läsande, litteratur och foton på sina föräldrar.
Lyckas på mitt håll rädda helgens två inbokade fester på fiket från att ställas in genom att omplacera dem till andra lokaler, puh. Skäms ändå som en hund över misslyckandet som cafédirektör: är helt enkelt en urkommunistisk människa i ett modernt samhälle, fel man på fel plats i fel tid.
Det är på något sätt fascinerande att konfronteras med Leviathan. Det går nästan att höra maskinens gnisslande och pustande kugghjul och hävstänger arbeta tvärs genom tjänstemännen. Det spelar ingen roll att det kanske inte var något jättestort brott att barpersonalen inte la kvitton på bardisken, nu har en hel logik satts i arbete och kan bara inte sluta.
Lyckas på mitt håll rädda helgens två inbokade fester på fiket från att ställas in genom att omplacera dem till andra lokaler, puh. Skäms ändå som en hund över misslyckandet som cafédirektör: är helt enkelt en urkommunistisk människa i ett modernt samhälle, fel man på fel plats i fel tid.
Det är på något sätt fascinerande att konfronteras med Leviathan. Det går nästan att höra maskinens gnisslande och pustande kugghjul och hävstänger arbeta tvärs genom tjänstemännen. Det spelar ingen roll att det kanske inte var något jättestort brott att barpersonalen inte la kvitton på bardisken, nu har en hel logik satts i arbete och kan bara inte sluta.
torsdag 14 maj 2009
KAPITEL 4: KÖTTETS POESI
Var i juni 1994 i full gång med att plöja arkiv på jakt efter svenska texter om de mänskliga "könslemmarna", "avelstygen", "frodlemmarna" från 1600-1700- 1800-talen. Såväl Kungliga bibliotekets handskriftssamlingar som Riksarkivet inventerades i monomant raseri, upptänt av lika delar historisk passion som ungdomlig brunst.
Var kom idén ifrån? Från själva arkivstudiernas njutning, i samband med mina efterforskningar i alkemins svenska historia; från – och återigen! – Bachelards och Richards idéer om en ”materiell fantasi” (Vertigos ”svindel” kom ju från Richards essä om Baudelaire i Den svindlande texten); från läsningar av Heidegger, Foucault och Ann Jäderlund.
Samlade material, läste, läste om, översatte från latin och reflekterade fritt och vildsint under hösten och vintern. Den 16 januari 1995 står det skrivet i dagboken: "Nästan klar med KP."
Illustrationerna i Köttets poesi: 1. könslemmarna i svensk text från Stiernhielm till Almqvist har en särskild historia. Var på Nationalmuseums arkiv och frågade efter erotiskt material. Den gamle framtagaren ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Då ropade någon av de yngre inifrån kontoret: ”men vi har ju den där mappen med… !” Sur tvingades den förste då hämta fram en mapp med blandad erotika. Till Nationalmuseums skam låg där helt osorterat originalteckningar av C A Ehrensvärd och Pehr Hörberg m fl som inte fick vara med i den vanliga samlingen. En del av dem reproducerades i boken.
Den 8 september levererades Köttets poesi från tryckeriet i Småland. För att göra boken riktigt lyxig trycktes vissa detaljer med guldfärg. Framsidan pryddes av två statyer från Gamla stan. Inlagan bär spår av min bristfälliga förmåga, men innebar en tydlig förbättring från tidigare.
Den 15 september var det utgivningskalas för Köttets poesi, eventuellt på Café Aguéli ovanför Mariatorget som var något av ett förlagsstamhak på den tiden. I samma veva hade vi vår första presskonferens där, har dock för mig att i stort sett ingen dök upp. Att Sara Arrhenius skulle ha kommit från Aftonbladet gjorde mig glad, men hon ställde in i sista sekunden. Mellan Vertigo och Aftonbladets kulturredaktion fanns på den tiden ett särskilt band, både genom Gunder Andersson men i synnerhet via Eva X Moberg, som också lite senare var den som plockade in mig som skribent. Saknar henne.
Köttets poesi blev den första Vertigobok som fick litteraturstöd från Statens kulturråd. Det var också den första av våra böcker som Jonas Ellerström, som på den tiden fungerade som en mentor för förlaget och gav goda råd om marknadsföring och formgivning, gav godkänt åt.
Den första upplagan av Köttets poesi såldes slut så småningom, och den trycktes om i en utökad upplaga som nummer 5 i serien Vertigos erotiska klassiker. Känner inte någon djupare stolthet för särskilt många saker i mitt liv, men Köttets poesi och i synnerhet den långa inledningsessän hör till dem: har sällan kommit så nära att förena kropp och själ som här.
Var kom idén ifrån? Från själva arkivstudiernas njutning, i samband med mina efterforskningar i alkemins svenska historia; från – och återigen! – Bachelards och Richards idéer om en ”materiell fantasi” (Vertigos ”svindel” kom ju från Richards essä om Baudelaire i Den svindlande texten); från läsningar av Heidegger, Foucault och Ann Jäderlund.
Samlade material, läste, läste om, översatte från latin och reflekterade fritt och vildsint under hösten och vintern. Den 16 januari 1995 står det skrivet i dagboken: "Nästan klar med KP."
Illustrationerna i Köttets poesi: 1. könslemmarna i svensk text från Stiernhielm till Almqvist har en särskild historia. Var på Nationalmuseums arkiv och frågade efter erotiskt material. Den gamle framtagaren ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Då ropade någon av de yngre inifrån kontoret: ”men vi har ju den där mappen med… !” Sur tvingades den förste då hämta fram en mapp med blandad erotika. Till Nationalmuseums skam låg där helt osorterat originalteckningar av C A Ehrensvärd och Pehr Hörberg m fl som inte fick vara med i den vanliga samlingen. En del av dem reproducerades i boken.
Den 8 september levererades Köttets poesi från tryckeriet i Småland. För att göra boken riktigt lyxig trycktes vissa detaljer med guldfärg. Framsidan pryddes av två statyer från Gamla stan. Inlagan bär spår av min bristfälliga förmåga, men innebar en tydlig förbättring från tidigare.
Den 15 september var det utgivningskalas för Köttets poesi, eventuellt på Café Aguéli ovanför Mariatorget som var något av ett förlagsstamhak på den tiden. I samma veva hade vi vår första presskonferens där, har dock för mig att i stort sett ingen dök upp. Att Sara Arrhenius skulle ha kommit från Aftonbladet gjorde mig glad, men hon ställde in i sista sekunden. Mellan Vertigo och Aftonbladets kulturredaktion fanns på den tiden ett särskilt band, både genom Gunder Andersson men i synnerhet via Eva X Moberg, som också lite senare var den som plockade in mig som skribent. Saknar henne.
Köttets poesi blev den första Vertigobok som fick litteraturstöd från Statens kulturråd. Det var också den första av våra böcker som Jonas Ellerström, som på den tiden fungerade som en mentor för förlaget och gav goda råd om marknadsföring och formgivning, gav godkänt åt.
Den första upplagan av Köttets poesi såldes slut så småningom, och den trycktes om i en utökad upplaga som nummer 5 i serien Vertigos erotiska klassiker. Känner inte någon djupare stolthet för särskilt många saker i mitt liv, men Köttets poesi och i synnerhet den långa inledningsessän hör till dem: har sällan kommit så nära att förena kropp och själ som här.
onsdag 13 maj 2009
STARTA ALDRIG ETT CAFÉ DEL 2
Tillståndsutskottet beslutade att ta ifrån fiket dess serveringstillstånd. Överklagandet är inskickat och förhoppningsvis inhiberas beslutet väldigt snabbt så de inbokade festerna kan köras. Vi ska göra vårt bästa för att få länsrätten att ändra beslutet, men bör nog inte hoppas för mycket. Nya tider vankas: det blir inte slut på festerna, men det blir slut på fikets egen personal bakom baren och i dörren, vi kommer istället börja hyra ut lokalen som sådan.
Är det bara en psykotisk, paranoid känsla som får mig att tänka att myndigheterna faktiskt vill utrota cafét? att utskottets beslut hänger ihop med att fiket gång på gång utpekats som tillhåll för vänsteraktivister, konstfacksstudenter och pirater? (Tillståndsutskottet består av kommunpolitiker.)
Troligen. De gör nog bara sitt jobb. Och deras jobb är att döda oss.
Är det bara en psykotisk, paranoid känsla som får mig att tänka att myndigheterna faktiskt vill utrota cafét? att utskottets beslut hänger ihop med att fiket gång på gång utpekats som tillhåll för vänsteraktivister, konstfacksstudenter och pirater? (Tillståndsutskottet består av kommunpolitiker.)
Troligen. De gör nog bara sitt jobb. Och deras jobb är att döda oss.
KAPITEL 3: GEORGES BATAILLE
Pengarna från den succéartade biblioteksförsäljningen av Sacher-Masochs Venus i päls gjorde det möjligt för mig att sluta trycka böcker själv. Det var en vinst för alla inblandade. Så när det var dags att göra Vertigos tredje bok vände vi oss till ett riktigt tryckeri.
Riktigt och riktigt, förresten. ”PM Bokförlag” huserade i en lada i den småländska urskogen mellan Gamleby och Västervik. Det drevs av far (Olle) och son (Patrik) Möller. Tipset om att de tryckte billigt och trådbundet kom från Vertigos gamle ståthållare Kjell Lekeby.
Så inleddes 1994 ett långvarigt samarbete mellan källarförlaget på Södermalm och bondtryckeriet i Småland; den sista boken de tryckte för oss var Martin Tistedts Lux aeterna 2006. Undertecknad fick leva med att generellt bli kallad för ”porr-Nisse” i alla sammanhang, men det var det värt.
Vertigos tredje bok var den engelske surrealisten och akademikern Michael Richardsons studie över Georges Bataille. Det var den första bok som Vertigo betalade utländska rättigheter för (från förlaget Routledge, har för mig det gick på tvåtusen kronor). En middag på en billig kinakrog i London med mig och Richardson satte inseglet på projektet.
Boken översattes från engelska av Mattias Forshage, en annan medlem av surrealistgruppen som var nära lierad med förlaget under första hälften av dess levnad. Layouten gjordes – tyvärr – av mig, och resultatet är utan tvekan den mest barbariska och smaklösa formgivningen i förlagets historia. Omslagspapperet är fortfarande det vaniljgula, linnepressade som användes på de båda första böckerna.
Richardsons Georges Bataille startade en Vertigo-tradition: serierna. Den blev nummer ett i den teoretiska serien ”Vid tankens rand”. Sedan dess har även serier som ”Överträdelsens klassiker”, ”Vertigo fickis”, ”Vertigo-serien”, ”Vertigo akademika” och nu senast ”Vertigo noir” etablerats.
[Kan tyvärr inte lokalisera boken just nu så du får vänta med att beskåda det förskräckliga omslaget.]
Riktigt och riktigt, förresten. ”PM Bokförlag” huserade i en lada i den småländska urskogen mellan Gamleby och Västervik. Det drevs av far (Olle) och son (Patrik) Möller. Tipset om att de tryckte billigt och trådbundet kom från Vertigos gamle ståthållare Kjell Lekeby.
Så inleddes 1994 ett långvarigt samarbete mellan källarförlaget på Södermalm och bondtryckeriet i Småland; den sista boken de tryckte för oss var Martin Tistedts Lux aeterna 2006. Undertecknad fick leva med att generellt bli kallad för ”porr-Nisse” i alla sammanhang, men det var det värt.
Vertigos tredje bok var den engelske surrealisten och akademikern Michael Richardsons studie över Georges Bataille. Det var den första bok som Vertigo betalade utländska rättigheter för (från förlaget Routledge, har för mig det gick på tvåtusen kronor). En middag på en billig kinakrog i London med mig och Richardson satte inseglet på projektet.
Boken översattes från engelska av Mattias Forshage, en annan medlem av surrealistgruppen som var nära lierad med förlaget under första hälften av dess levnad. Layouten gjordes – tyvärr – av mig, och resultatet är utan tvekan den mest barbariska och smaklösa formgivningen i förlagets historia. Omslagspapperet är fortfarande det vaniljgula, linnepressade som användes på de båda första böckerna.
Richardsons Georges Bataille startade en Vertigo-tradition: serierna. Den blev nummer ett i den teoretiska serien ”Vid tankens rand”. Sedan dess har även serier som ”Överträdelsens klassiker”, ”Vertigo fickis”, ”Vertigo-serien”, ”Vertigo akademika” och nu senast ”Vertigo noir” etablerats.
[Kan tyvärr inte lokalisera boken just nu så du får vänta med att beskåda det förskräckliga omslaget.]
VERTIGO I NORGE REDUX
Tja, här är den. Den handlar inte så mycket om bokförläggande. Eller ens om böcker. Det är mest en studie i mänskligt förfall. Det viktiga är ju att behålla sin värdighet. Och ingen ska kunna anklaga mig för att ta verkligheten på allvar.
tisdag 12 maj 2009
RESANDETS TEKNISKA ABSURDITETER
[Blev en liten paus där; vi hade personalfest på fiket och den blev FET och det blev till att vila några dagar.]
Har sedan en tid planerat en resa med rumskamraten. Planen var att ta färjan till Riga, åka tåg genom Centraleuropa och till slut ta färjan tillbaka från Gdansk. Det lät rimligt! och roligt! När vi i sista sekunden tog reda på hur det verkligen förhöll sig och gjorde vår kalkyl, fann vi att äventyret skulle kosta trettontusen spänn. Hm.
Köpte då flygbiljetter på ett av de där lågprisbolagen: tur och retur Centraleuropa för två blev ettochetthalvttusen. Lite skillnad. Men hur kan det få vara så?! Har dom inte hört talas om klimathotet?
Har för övrigt redigerat ner "Vertigo i Norge"-filmen till ett moraliskt acceptabelt format. Den ligger snart i en YouTube nära dig. Har städat ur mitt rum på Södertörns högskola. Och har fått extremt goda vibbar inför mottagandet av Sæterbakkens merveilleusa roman Osynliga händer, vet inte varför, men min intution har visat sig stämma förr. [Du är väl med i hans grupp på Facebook?]
Har sedan en tid planerat en resa med rumskamraten. Planen var att ta färjan till Riga, åka tåg genom Centraleuropa och till slut ta färjan tillbaka från Gdansk. Det lät rimligt! och roligt! När vi i sista sekunden tog reda på hur det verkligen förhöll sig och gjorde vår kalkyl, fann vi att äventyret skulle kosta trettontusen spänn. Hm.
Köpte då flygbiljetter på ett av de där lågprisbolagen: tur och retur Centraleuropa för två blev ettochetthalvttusen. Lite skillnad. Men hur kan det få vara så?! Har dom inte hört talas om klimathotet?
Har för övrigt redigerat ner "Vertigo i Norge"-filmen till ett moraliskt acceptabelt format. Den ligger snart i en YouTube nära dig. Har städat ur mitt rum på Södertörns högskola. Och har fått extremt goda vibbar inför mottagandet av Sæterbakkens merveilleusa roman Osynliga händer, vet inte varför, men min intution har visat sig stämma förr. [Du är väl med i hans grupp på Facebook?]
fredag 8 maj 2009
BILDER FRÅN TEXTMÄSSAN
(Helvete, vaknade i morse och insåg att det förra blogginlägget bestod av 100% gnäll trots alla löften om att det inte ska hända igen. Det ska inte hända igen!)
Haft lite mycket att göra på sistone, men nu kommer äntligen några foton från årets fantastiska Textmässa! Här ser vi de vackra förlagen och deras vackra kunder mingla under Nürnberghusets kristallkronor:
Haft lite mycket att göra på sistone, men nu kommer äntligen några foton från årets fantastiska Textmässa! Här ser vi de vackra förlagen och deras vackra kunder mingla under Nürnberghusets kristallkronor:
torsdag 7 maj 2009
STARTA ALDRIG ETT CAFÉ
Tillbringade en kvart i morse på socialtjänstförvaltningen med att försvara fikets serveringstillstånd inför ett dussin allianspolitiker som inte sa så mycket. Gick därifrån stinn av adrenalin och ytterst osäker på hur det gått. Kommer att tillbringa den närmaste tiden med att tvångsmässigt försöka säga bättre saker än de som faktiskt kom ur min mun under de där minuterna.
For därefter till fiket. Hade ett samtal med bokföraren Lisbeth. Tog hissen ner med papperen i handen. Vet inte hur många gånger mina ögon stirrat in i hisspegeln på samma sätt, med bokföringspapper i handen: i ett allt tröttare, allt mer åldrat ansikte med allt mer uppgiven, mosad, söndermald uppsyn. Sammantagna utgör de där hissnedfärderna en åktur rakt ner i helvetet. Har inte nått botten än.
For till Författarfonden med böcker. For till SubDvd med böcker. For till KB och lyckades källforska i en sorts glädje ett par timmar, samt skicka en pressrelease, arbeta med nästa SvB-annons och svara på några mail. Därefter tillbaka till fiket för möte med Omri Grinberg, min assistent i Israelprojektet. Vi ägnade större delen av mötet åt att prata om vår gemensamma kärlek till stoner rock: Sleep, SunnO))), Om.
In på fiket stapplade då Sara Sajjad, blek som ett lik, direkt från Karolinska sjukhuset där hon legat för njurtrassel som inte vill ta slut. Å, Sara.
Skriver således det här inlägget för att berätta att livet, som min gamle vän, scientologbasharen Zenon Panoussis brukar säga, är piss.
(Var själv för övrigt en av dem som satt och tryckte på kopior av scientologernas hemliga bibel när det begav sig... och såg spioner i alla hörn...)
For därefter till fiket. Hade ett samtal med bokföraren Lisbeth. Tog hissen ner med papperen i handen. Vet inte hur många gånger mina ögon stirrat in i hisspegeln på samma sätt, med bokföringspapper i handen: i ett allt tröttare, allt mer åldrat ansikte med allt mer uppgiven, mosad, söndermald uppsyn. Sammantagna utgör de där hissnedfärderna en åktur rakt ner i helvetet. Har inte nått botten än.
For till Författarfonden med böcker. For till SubDvd med böcker. For till KB och lyckades källforska i en sorts glädje ett par timmar, samt skicka en pressrelease, arbeta med nästa SvB-annons och svara på några mail. Därefter tillbaka till fiket för möte med Omri Grinberg, min assistent i Israelprojektet. Vi ägnade större delen av mötet åt att prata om vår gemensamma kärlek till stoner rock: Sleep, SunnO))), Om.
In på fiket stapplade då Sara Sajjad, blek som ett lik, direkt från Karolinska sjukhuset där hon legat för njurtrassel som inte vill ta slut. Å, Sara.
Skriver således det här inlägget för att berätta att livet, som min gamle vän, scientologbasharen Zenon Panoussis brukar säga, är piss.
(Var själv för övrigt en av dem som satt och tryckte på kopior av scientologernas hemliga bibel när det begav sig... och såg spioner i alla hörn...)
onsdag 6 maj 2009
MER OM PROSTITUTIONSBOKEN
Det har varit och fortsätter att vara ett väldigt hallå kring Susanne Dodillets briljanta avhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet. Har nog aldrig sett en så polariserad debatt. Nu kommer som kronan på verket en anmälan om "oredighet i forskning" till Göteborgs universitet.
Två saker kan hända: 1. universitet kan bifalla anmälan och det vore en förfärlig pinsamhet för författaren, hennes institution, opponenten, betygsnämnden, alla de som försvarat hennes forskning och förlaget. 2. universitet kan tillbakavisa anmälan och det vore en förfärlig pinsamhet för personerna som gjort anmälan och som bedrivit den fantastiskt energiska kampanjen mot boken.
Kan för egen del längta efter att någon som inte är direkt inblandad privat och karriärmässigt i saken skulle sätta sig in i och diskutera Är sex arbete? Som det nu är framstår det hela mer som en akademisk maffiauppgörelse.
Två saker kan hända: 1. universitet kan bifalla anmälan och det vore en förfärlig pinsamhet för författaren, hennes institution, opponenten, betygsnämnden, alla de som försvarat hennes forskning och förlaget. 2. universitet kan tillbakavisa anmälan och det vore en förfärlig pinsamhet för personerna som gjort anmälan och som bedrivit den fantastiskt energiska kampanjen mot boken.
Kan för egen del längta efter att någon som inte är direkt inblandad privat och karriärmässigt i saken skulle sätta sig in i och diskutera Är sex arbete? Som det nu är framstår det hela mer som en akademisk maffiauppgörelse.
tisdag 5 maj 2009
ISKALLT DUGGREGN, WOVENHAND, PINUPBILD
Ju äldre en människa blir, desto mer påverkas hon av vädret. Det är därför gamlingar tycker så mycket om att prata om väder. Organismen växer ihop med kosmos. Således är denne gamle man ytterst kall och duggregnig inombords idag. Drömde flygdrömmar. Såg Wovenhand live i söndags kväll, häpnade, rös och njöt ofantligt. Fick reda på att skitstormen som blåser över Susanne Dodillet inte tycks vilja lägga sig, har sällan sett en sådan polarisering av ståndpunkter, det är fascinerande. Kapitel 3 av följetongen är på gång.
För att pigga upp mina lyckliga läsare denna ruggiga dag kommer här en pinupbild av your's truly i vedhuggartagen (har på sistone blivit sugen på att se tuff ut och drömmer om att vara rockstjärna, knarklangare eller actionfilmhjälte):
För att pigga upp mina lyckliga läsare denna ruggiga dag kommer här en pinupbild av your's truly i vedhuggartagen (har på sistone blivit sugen på att se tuff ut och drömmer om att vara rockstjärna, knarklangare eller actionfilmhjälte):
söndag 3 maj 2009
ELVAMINUTERSKRÖNIKAN
Nu kan den omtalade elvaminuterskrönikan – född ur en total misstro mot den egna förmågan och samtidigt som potatis skalades och stektes – läsas på nätet: http://www.fria.nu/artikel/79198
UNDER TIDEN
Försöker förtvivlat minnas hur det går till att lansera böcker. Har startat en Facebook-grupp för Stig Sæterbakken. Letar forum för skräckintresserade för Golem. Blev djupt provocerad av att ta del av Pocketförlagets lanseringsplan för Lemmys White line fever: skojiga idéer, nytänkande, påhitt!
Famlar för egen del i mörkret: världens sämsta affärsman förnekar sig inte. Då och då har vissa Vertigoböcker hamnat på topplistor och kommit ut i stor skala: men hur i helvete gick det till? Kommer inte ihåg. Tvingas börja om från början varenda gång.
Varför kan det inte räcka att texterna är så fruktansvärt bra? Varför kastar sig helt enkelt inte tiotusen människor över en ny roman av Stig Sæterbakken? Till skillnad från 99% av böckerna som ligger i travar på nyhetsbord och i bästsäljarställ skänker ju Osynliga händer en stor upplevelse: poesi, skönhet, bävan, förundran.
Under tiden roar sig serietecknarna i källaren å det grövsta.
Famlar för egen del i mörkret: världens sämsta affärsman förnekar sig inte. Då och då har vissa Vertigoböcker hamnat på topplistor och kommit ut i stor skala: men hur i helvete gick det till? Kommer inte ihåg. Tvingas börja om från början varenda gång.
Varför kan det inte räcka att texterna är så fruktansvärt bra? Varför kastar sig helt enkelt inte tiotusen människor över en ny roman av Stig Sæterbakken? Till skillnad från 99% av böckerna som ligger i travar på nyhetsbord och i bästsäljarställ skänker ju Osynliga händer en stor upplevelse: poesi, skönhet, bävan, förundran.
Under tiden roar sig serietecknarna i källaren å det grövsta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)