tag:blogger.com,1999:blog-71161725311640407722024-03-05T05:56:23.549+01:00Edenborg editerarI den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.Vertigomannenhttp://www.blogger.com/profile/01538187573660407202noreply@blogger.comBlogger850125tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-13471626916522876462019-08-16T20:20:00.002+02:002021-02-17T10:52:18.255+01:00KAMRAT ALEXANDRA 40 ÅR
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:DocumentProperties>
<o:Template>Normal.dotm</o:Template>
<o:Revision>0</o:Revision>
<o:TotalTime>0</o:TotalTime>
<o:Pages>1</o:Pages>
<o:Words>1755</o:Words>
<o:Characters>9130</o:Characters>
<o:Company>Vertigo förlag</o:Company>
<o:Lines>172</o:Lines>
<o:Paragraphs>54</o:Paragraphs>
<o:CharactersWithSpaces>12290</o:CharactersWithSpaces>
<o:Version>12.0</o:Version>
</o:DocumentProperties>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves>false</w:TrackMoves>
<w:TrackFormatting/>
<w:PunctuationKerning/>
<w:DrawingGridHorizontalSpacing>18 pt</w:DrawingGridHorizontalSpacing>
<w:DrawingGridVerticalSpacing>18 pt</w:DrawingGridVerticalSpacing>
<w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>0</w:DisplayHorizontalDrawingGridEvery>
<w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>0</w:DisplayVerticalDrawingGridEvery>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:DontAutofitConstrainedTables/>
<w:DontVertAlignInTxbx/>
</w:Compatibility>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="276">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]-->
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
p.MsoNoSpacing, li.MsoNoSpacing, div.MsoNoSpacing
{mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
-->
</style>
<!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:"Times New Roman";
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
</style>
<![endif]-->
<!--StartFragment-->
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 12pt;">Vissa människor träder fram i den kommunistiska massan som
en pansarvagn på ett kafferep. Varje människa är självklart unik och har sitt
eget värde. Men inte alla är legender i sin livstid. </span><span style="font-size: 12pt;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
En av de människor jag känner som har ett hjärta större än i
sagorna heter Alexandra "inget mellannamn" Nedstam. Detta väldiga
hjärta har dock inte hindrat henne från att snudda vid döden, senast för bara
fyra år sedan, på grund av ett trassligt blod. </div>
<div class="MsoNormal">
Den gången fick hennes Josef, rimligen ett nervöst vrak,
kryssa av en ganska udda post på sin bucket list: att vildsint gasa en Camaro
cabriolet i rasande fart genom Charleston-natten på väg till närmaste
sjukhus.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
Alexandra slog döden på fingrarna, igen.</div>
<div class="MsoNormal">
För den fjärde gången, om du frågar henne, och sedan
skrattar hon. </div>
<div class="MsoNormal">
Skrattar? Herregud, begriper inte människan att man av pur
kärlek och förskräckelse bara vill klä på henne en sån där apsnygg gul Bruce
Lee-skinn-outfit, hålla henne borta från cigg och iskalla öl och whisky och
genomfestade nätter, piska henne att dunsa fram på löpbandet två timmar om
dagen och gå och lägga sig i tid.</div>
<div class="MsoNormal">
Fast vi vet ju att det inte funkar. Stenhårda, överkänsliga,
partygalna jävlar överlever ändå, på sitt sätt. Och Alexandra gör åtminstone
sin yoga.</div>
<div class="MsoNormal">
I slutet av september 2015 satt vi båda på en scen på
bokmässan i Göteborg och skrev kontrakt, live inför publik eftersom vi är
fåfänga divor. Papperet innebar kort och gott att hon köpte Vertigo förlag av
mig; övertagandet skedde några månader senare eftersom den lilla incidenten med
blodpropparna kom i vägen under hösten.</div>
<div class="MsoNormal">
Försäljningen av förlaget var ingen obetänksam handling. Jag
hade velat sälja det under flera år; kroppen orkade inte mer – organismen
pallade inte fler möten med bokklubbar, halvgalna om än genialiska författare, sömnlösa
nätter på grund av hundratusen minus på kontot och växande fakturahögar,
groteskt tunga bokkartonger, korrektur efter korrektur på tusensidiga böcker. </div>
<div class="MsoNormal">
Vertigo hade funnits sedan 1993. </div>
<div class="MsoNormal">
Det var inte lätt att hitta någon som kunde axla monstret.
Jag fick erbjudanden, det fanns folk som såg en ekonomisk möjlighet, och
särskilt intressant var det förlagets själva livsvatten, de trogna och
kärleksfulla medlemmarna av Stormtrupperna: läckra byten för cyniska
företagare.</div>
<div class="MsoNormal">
Men jag vägrade att överlåta litteraturamöban till någon
förkrympt själ som inte kunde matcha dess monstrositet. Vertigo har aldrig bara
varit ett företag. Vertigo är en livsstil, en levnadsskola, rentav en visdomsväg
– dock kanske inte en som mormor skulle gilla.</div>
<div class="MsoNormal">
Livet som småförläggare kan beskrivas i militära termer. Kanske
är det orättvist mot alla säljare och assistenter och författare och korrläsare
och översättare och formgivare som gör verksamheten möjlig – men faktum
kvarstår: småförläggaren är en enmansarmé, bokbranschens Rambo.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/xRcV1hIASts2WDx0jzL-iTHI_Hs.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="800" height="238" src="https://images.hdsydsvenskan.se/980x588/xRcV1hIASts2WDx0jzL-iTHI_Hs.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-size: 12pt;">För att klara uppgiften måste du kunna slåss.</span></div>
<div class="MsoNormal">
Inget förvånande med att Alexandra älskar karaktären
"Jenette Vasquez" i Aliens, uppföljaren till Ridley Scotts Alien. En
flinthård, kvinnlig marinkårssoldat omgiven av testosteronstinna karlar ute i
den iskalla rymden, men som orädd tar ner allihop med rappa comebacks. Och
räcker inte det, plockar hon fram det stora maskingeväret.</div>
<div class="MsoNormal">
Hon som föddes i Östtyskland, levde sin barn- och ungdom som
skånsk hästflicka med sin lilla hingst Basti, dompterar nu med piskan i handen ett
avancerat, poetiskt stridsmaskineri.</div>
<div class="MsoNormal">
Det är svårt att förstå och beskriva den säregna föreningen
av kärlek och våld, av pansarvagn och omfamnande jättehjärta som är grunden
till Alexandras natur. Kanske ligger en del av förklaringen i hennes ovanliga livshistoria:</div>
<div class="MsoNormal">
Alexandra föddes i Östberlin 1979. På dopattesten läser vi:</div>
<div class="MsoNormal">
"Geburtsurkunde. Standesamt Berlin-Buch Nr 1469/1979
Alexandra Missok, weiblichen Geschlechts, ist am 16. August 1979 in Berlin-Buch
geboren. Eltern: Andrea Beatrix Missok. Vermerke: keine."</div>
<div class="MsoNormal">
Inga anmärkningar? De skulle bara veta vad som komma skulle.
Att en av Alexandras släktingar suttit i Adolf Hitlers knä var dock inget hon
lastades för.</div>
<div class="MsoNormal">
Några månader efter förlossningen i Östberlin, den 23
november i stadshuset i Weisensee, gifte sig mamma Andrea med pappa Bengt, för
tillfället rejält glad i hatten; vigseln var följden av att han under en period
hade arbetat som kylmontör i staden. När han nåddes av nyheten om det benådade
resultatet av den tillfälliga förbindelsen hade han hunnit flytta vidare till Saudiarabien
som gästarbetare.</div>
<div class="MsoNormal">
Han blev nu en biljett ut från livet bakom järnridån. Själva
idén var inte ny: morfar Manfred Missok hade haft planer på att smuggla ut
familjen i bagageutrymmet på ett tåg. Men den svenska kylmontörens insats
gjorde saken enklare.</div>
<div class="MsoNormal">
Mamma Andrea arbetade som servitris på parlamentsbyggnadens
restaurang: Palast der Republik. Och eftersom hon hade serverat bland andra
statschefen Honecker blev säkerhetspolisen Stasi bekymrad. När de fick reda på
äktenskapet och begäran om att få utvandra, ställde de ultimatum: flytta
imorgon eller stanna för evigt.</div>
<div class="MsoNormal">
De flyttade.</div>
<div class="MsoNormal">
Alexandra var något halvår gammal. </div>
<div class="MsoNormal">
Familjen hamnade i Skåne. Mamma fortsatte att arbeta som
servitris, nu på flygplatsrestaurangen på Sturup. </div>
<div class="MsoNormal">
Alexandra var inget öronbarn, dock urinvägsbarn med
konstanta halsflusser. Som tvååring snuddade hon för första gången vid
liemannens vassa egg. På hemväg från ett besök hos släkten i Östberlin fick hon
så hög feber att organismen var på väg att ge upp.</div>
<div class="MsoNormal">
Men hon gick på. Som hon gör. Även en alldeles för långt
gången blindtarmsinflammation när hon var i nioårsåldern överlevde hon på
fitthåret.</div>
<div class="MsoNormal">
Lilla Alexandras liv i Sverige var inte friktionsfritt.
Särskilt tjejerna i hennes skolor hyste agg, jag vet inte om de provocerades av
hennes tyska bakgrund eller pojkaktighet eller tuffhet eller vad det var.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Följden blev hur som helst att hon
föredrog att umgås med killar och började med rollspel och dataspel som
Everquest och Quake. Senare blev musikfestivaler ett viktigt utlopp för energin.</div>
<div class="MsoNormal">
Gymnasiet tillbringade hon till stora delar på café Koppen i
Ystad. I tyskan fick hon rätt dåliga betyg eftersom hon vägrade att överge sin
Berlin-dialekt. Hon spelade hockey och ville gärna göra lumpen. </div>
<div class="MsoNormal">
Pappa Bengt gillade varken hennes testosteronstinna
killkompisar, planerna på militärtjänsten eller hockeyn på Kirsebergs ishall,
trots att han själv var spelare och tränare. I hans ögon var denna manliga
miljö inte bra för hans lilla flicka.</div>
<div class="MsoNormal">
Den tredje gången Alexandra råkade stöta ihop med döden var
hon nitton år gammal och gjorde en skrapning; blodet ville inte sluta forsa,
hon fick tillbringa några dagar på intensiven till föräldrarnas förskräckelse.</div>
<div class="MsoNormal">
Den fjärde och senaste gången som hon blåste liemannen var
som sagt 2015, då hon under en av sina och Josefs resor till USA fick proppar i
venerna som vandrade upp i lungorna. </div>
<div class="MsoNormal">
Det är inte lätt att stoppa en pansarvagn, särskilt inte en
med ett stort varmt hjärta.</div>
<div class="MsoNormal">
Innan hon köpte Vertigo ägnade Alexandra tio år åt att
halvhjärtat påbörja en advokatutbidning, gå en EU-kurs, sommarjobba på OKQ8 där
pappa Bengt var transportledare, slava på en arkitektbyrå i Arlöv för att till
slut börja på säljavdelningen på internetbokhandeln Bokus. </div>
<div class="MsoNormal">
Där upptäckte man snart att Alexandra är överintelligent och
multibegåvad; plötsligt satt hon i ledningsgruppen. </div>
<div class="MsoNormal">
Dock är renodlad kommersiell stress inget för Alexandra, så
hon slutade på Bokus och hamnade på bokförlaget Hoi. Där fick hon ägna sig åt
redaktörsarbete, läsande, skrivande, att odla några av sina begåvningar. </div>
<div class="MsoNormal">
I samma veva lärde hon känna flera av sina närmaste vänner:
Marthina, Anna och Caroline. Andra av hennes närmaste är Elise, som hon blev
vän med på gymnasiet i Ystad i slutet av 90-talet, och Gila, som jag antar att
hon träffade i nåt nedsölat tält på Roskildefestivalen för drygt tio år sedan
och som av en händelse har en liten gård bara ett par mil från mitt och Bellas
Fallmossen.</div>
<div class="MsoNormal">
Sin Josef träffade Alexandra i maj 2006. Hon hade sett foton
på honom när hon satt packad på ett kebabhak och messade honom klockan fyra på
morgonen. Och på den vägen har det varit sedan dess, stadfäst med ett enligt
legenden makalöst bröllop i Alnarp i maj 2010. Under en livlig period bodde de
i Phnom Penh, och vilda västern-landet Kambodja fortsätter att ha en särskild
plats i hennes hjärta, tillsammans med bland annat New Orleans.</div>
<div class="MsoNormal">
Häromåret fick jag för första gången höra Alexandra sjunga.
Jag häpnade. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag hade inte haft en
aning. Vi satt på Fallmossens veranda och ylade med i nån metal-låt, kanske
System of a Down.</div>
<div class="MsoNormal">
Det finns många människor som inte gillar att sjunga
eftersom de vet att de inte kan så bra. Det finns en hel del människor som
gärna sjunger trots att (eller eftersom?) de vet att de inte sjunger särskilt
bra. Det finns några människor som upptäcker att de kan sjunga och gör en sak
av det och ibland blir typ Britney Spears. </div>
<div class="MsoNormal">
Och så finns det några som har rösten och skulle kunna göra
en sak av den, för musik är den kanske innerligaste konstformen, men det blir
inte riktigt av; är du mångbegåvad måste du ändå försöka fokusera på delar av
dina förmågor.</div>
<div class="MsoNormal">
Alex sjunger rätt in i hjärtat. En pansarvagn med ett stort
hjärta slår sig igenom tjocka murar.</div>
<div class="MsoNormal">
Det enda lite mer seriösa försöket att göra något av Alexandras
röst som jag känner till är det syntiga bandet Machine Messiah som släppte
albumet "the taming of machines" 2007. Men här kommer Madame Vertigo
inte till sin rätt, och musikaliskt ligger det väldigt långt från hennes
favoritband Tool med dess snygga metal-röj. </div>
<div class="MsoNormal">
(Om någon undrar, är hon AIK:are. Troligen för att hon
alltid klär sig i svart och gillar att deras supportrar kallar sig "black
army.)</div>
<div class="MsoNormal">
Men vem vet: ingenting är någonsin för sent. Eller
annorlunda uttryckt: allt är alltid för sent. Så varför vänta?</div>
<div class="MsoNormal">
Jag brukar placera människor i två grupper: de som jag
skrattar hysteriskt tillsammans med, och de som jag inte gör det med. De som
tillhör den andra gruppen behöver inte vara dåliga människor. Men jag föredrar
den första. Och Alexandra hör utan minsta tvivel till den.</div>
<div class="MsoNormal">
När hon och jag vintern 2018–2019 satt i min och Bellas
lilla lägenhet vid Skinnarviksberget och gjorde slutputsen på vår och Mikael
Fants översättning av Rammstein-sångaren Till Lindemanns diktsamling
"Stilla nätter" blev vi gång på gång avbrutna. </div>
<div class="MsoNormal">
Inte på grund av någon bristande språkförmåga eller några envisa
fixeringar vid egna käpphästar. Utan för att vi skrattade så in i helvete.</div>
<div class="MsoNormal">
Det vi skrattar åt lämpar sig inte för trycket.</div>
<div class="MsoNormal">
Men en mindre politiskt korrekt sak angående Alexandra måste
nämnas: hon har en djup och obönhörlig fobi mot kortvuxna, de som under mörkare
tider kallades dvärgar.</div>
<div class="MsoNormal">
En av hennes egna anekdoter är att hon går hon in på en
långsmal bar i New York för att ta ett glas. Hon sätter sig längst in. Till
sina fasa ser hon då en kortvuxen komma in och sätta sig på en barstol vid
utgången. Hon inser att hon kommer att behöva tränga sig förbi honom för att ta
sig ut.</div>
<div class="MsoNormal">
Hon förmår inte.</div>
<div class="MsoNormal">
Hon blir sittande i flera timmar på baren, tills besökaren
går därifrån.</div>
<div class="MsoNormal">
Den sortens idiosynkrasier är inte förvånande när det kommer
till en pansarvagn med ett jättelikt hjärta.</div>
<div class="MsoNormal">
Vi skall nog snarast vara glada att det alexandriska
vansinnet inte tar sig våldsammare uttryck än så.</div>
<div class="MsoNormal">
Och vara vara tacksamma över att Alexandras särart har
hittat kanaler där hon kan uttrycka sitt vansinne i njutning, idéer och
skönhet.</div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: right;">
<i>C/M Edenborg, den 16 augusti 2019</i></div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-16349613236740623932016-05-20T10:27:00.003+02:002016-05-20T10:27:32.995+02:00MIN FARBernt Dahlbäck (1939-1978):<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcUqXtgt1sgSIVXRi9T2lT5XeonUgy9bn9-Lne7XV05ApkNsc_pZ2pAHIX3hiM7S2RYfDA5whxcanc7VeaPPLOm4WOZWFiBJk21M464J_FEdJTABOSNZoMGVqYLcVWApINP51YGgoWu6o/s1600/300x300.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcUqXtgt1sgSIVXRi9T2lT5XeonUgy9bn9-Lne7XV05ApkNsc_pZ2pAHIX3hiM7S2RYfDA5whxcanc7VeaPPLOm4WOZWFiBJk21M464J_FEdJTABOSNZoMGVqYLcVWApINP51YGgoWu6o/s1600/300x300.jpg" /></a></div>
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-37783605456165676432016-05-19T18:27:00.000+02:002016-05-19T18:27:19.527+02:00HYLLNING
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page Section1
{size:612.0pt 792.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:36.0pt;
mso-footer-margin:36.0pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
-->
</style>
<br />
<div class="MsoNormal">
Jäderlund har skrivit versen</div>
<div class="MsoNormal">
Klara öppna ljusa versen</div>
<div class="MsoNormal">
Lysande och rå perversen</div>
<div class="MsoNormal">
Skarpa mjuka söta ord.</div>
<div class="MsoNormal">
Så hon skriver så hon talar</div>
<div class="MsoNormal">
Majestätiskt ovan jorden</div>
<div class="MsoNormal">
Silverglänsande och mystisk</div>
<div class="MsoNormal">
Öppna vita söta ord.</div>
<div class="MsoNormal">
Bäcken glipar söta bäcken</div>
<div class="MsoNormal">
Små kastanjer sjunker söta</div>
<div class="MsoNormal">
I kvarteret dör de gamla</div>
<div class="MsoNormal">
Sjunker tunga söta ord.</div>
<div class="MsoNormal">
Glöm han genast glöm hans väsen</div>
<div class="MsoNormal">
Vandra vidare på färden</div>
<div class="MsoNormal">
Vandra längre bort än nånsin</div>
<div class="MsoNormal">
Vandra med de söta ord.</div>
<div class="MsoNormal">
Bäcken bladet blicken stålet</div>
<div class="MsoNormal">
Skira strimmor glödgar himlen</div>
<div class="MsoNormal">
Snäckor krabbor hala sniglar</div>
<div class="MsoNormal">
Röda vita våta ord.</div>
<div class="MsoNormal">
Dunkelvita purpurvita</div>
<div class="MsoNormal">
Snigelvita bröllopsvita</div>
<div class="MsoNormal">
Himmelsvita självmordsvita</div>
<div class="MsoNormal">
Vita vita söta ord.</div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-14913043242749070442015-11-24T11:33:00.001+01:002015-11-24T11:33:10.364+01:00T Ä V L I N GSom en och annan läsare av den här bloggen kanske minns, blev min senaste roman nominerad till det så himla enastående Augustpriset (obs inte Adolfpriset som illasinnade kallar det).<br />
<br />
I somras kom den ut i pocket.<br />
<br />
Den är jättebra.<br />
<br />
Nu kan du vara med och tävla och på det enklaste tänkbara sättet vinna ett dedicerat exemplar av boken! Du kan be mig dedicera till vem som helst. Din mormor? Din värsta fiende? Jag bangar inte.<br />
<br />
Du deltar genom att lägga in lite text eller bild i kommentarspåret om tävlingen på Facebook-sidan för Alkemistens dotter:<br />
<br />
<a href="https://www.facebook.com/alkemistensdotter/">https://www.facebook.com/alkemistensdotter/</a><br />
<br />
Tveka ej! Kom igen!C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-28902853458580381902015-11-22T15:00:00.002+01:002015-11-22T15:03:38.411+01:00WINDSOR HOTELDe närmaste fyra dygnen kommer jag att befinna mig på Windsor hotel i Kairo. Om du har den minsta möjlighet, kom och hälsa på mig i hotellbaren. Vi kan skåla i egyptisk ouzo eller vad du nu vill. Och jag kan intyga att det är det vackraste hotell jag någonsin bott på, tätt följt av Londres i Istanbul.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLAhooopT8nsbT6qEOFHmXz1Z2c5MHy0Hm6x3k7qfmJ6Ten46afUtrBNQi1AEdBF-xInFjXKCd56MfqnT6RNe7CQSJsZHtyvYFQItNJyQi9oLTiw3hQdeSfGDvNxHTFOpDWAE4CK5jASE/s1600/20151122_154622.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLAhooopT8nsbT6qEOFHmXz1Z2c5MHy0Hm6x3k7qfmJ6Ten46afUtrBNQi1AEdBF-xInFjXKCd56MfqnT6RNe7CQSJsZHtyvYFQItNJyQi9oLTiw3hQdeSfGDvNxHTFOpDWAE4CK5jASE/s400/20151122_154622.jpg" width="400" /></a></div>
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-75125939091563400892015-11-17T20:39:00.000+01:002015-11-17T20:41:25.881+01:00EN LOPPAS MEMOARERVi tryckte den visserligen redan i september. Vi sålde några ex på Bokmässan. Vi skickade ut den till våra svårt älskade Stormtrupper i slutet av oktober. Men vi älskar den så väldigt mycket. Vi har kramat den, smekt den, pressat den mot våra bröst, inte kunnat skilja oss från den.<br />
<br />
Men nu har vi till slut bestämt oss för att slunga ut den på den så kallade "fria" marknaden:<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2x6asBsqPQNbnuhe69vT4P0yB6j2xp3AZc1duX5xh5lRVTl7qUnhqH5WPTWnQQjvmleZvZ5u1UCMKGLW7LV6x9hcLjloAMmKDW9kSm3_Q626snEsEq5fJLOV53FnobAB8yA0QAHbD7Wo/s1600/loppan.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2x6asBsqPQNbnuhe69vT4P0yB6j2xp3AZc1duX5xh5lRVTl7qUnhqH5WPTWnQQjvmleZvZ5u1UCMKGLW7LV6x9hcLjloAMmKDW9kSm3_Q626snEsEq5fJLOV53FnobAB8yA0QAHbD7Wo/s400/loppan.jpg" width="293" /></a></div>
<br />
<br />
<span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;">Här är vårt pressutskick:</span><br />
<br />
<i><span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;">"Stanislas de Rhodes </span><span style="color: #ad4a3a; font-family: "agaramond"; font-size: 13pt;">En loppas memoarer </span><span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;">från </span><span style="font-family: "agaramondexp"; font-size: 11pt;">1887
</span>hör till de mest kända av viktorianismens erotiska klassiker. Huvudpersonen är en loppa, som berättar om sina
eggande intryck från ett franskt kloster: en föregångare till
Kafkas Gregor Samsa. </i><br />
<br />
<i>I förstone tycks boken uteslutande rikta sig till läsare som gillar att fantisera om allt yngre oskuldsfulla flickor
som via våldtäkter förvandlas till sexleksaker för liderliga munkar, om incestuösa son/far-relationer och under
handlingens fortgång ständigt större manslemmar och allt
rikligare spermasprut, inklusive kvinnliga fontänorgasmer. </i><br />
<br />
<i>Men den som förhåller sig misstänksam till till den
sortens manliga omnipotensdrömmar kan gräva sig
längre ned i texten och finna ett intressant material för
att exponera det fallogocentriska samhällets paradoxer
och dess förtvivlade manliga blick. Och under läsningen
ändå undra ifall den fått myror i småbyxorna.<span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;"> </span></i><br />
<br />
<i><span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;">KG Johansson har gjort den första svenska
översättningen av </span><span style="color: #ad4a3a; font-family: "agaramond"; font-size: 13pt;">En loppas memoarer</span><span style="font-family: "agaramond"; font-size: 11pt;">. C/M
Edenborg har skrivit förtalet [sic]"
</span></i>
<br />
<br />
Givetvis skrev Björn Kohlström (<b><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com.eg/2015/10/en-loppas-memoarer-stanislas-de-rhodes.html">Bernur</a></b>) den första recensionen av boken, där läser vi bland annat:<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<i><span style="font-family: "book antiqua"; font-size: 12.0pt;">"Och
snuskigt blir det. Burdust rakt på, jo, men också med åtskilliga omskrivningar.
En viss monotoni infinner sig efter omnämnandet av alla dessa nätta lilla
springor som släpper in gigantiska murbräckor, och glosor som staplas:
skabröst, naturvidrig, pumpande, vapen, stake, lustans verktyg, skändliga behag
och slippriga kanaler …<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></i></div>
<i>
</i>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<i>
</i>
<div class="MsoNormal">
<i>
</i><span style="font-family: "book antiqua"; font-size: 12.0pt;"><i>Stilen
närmar sig parodins brant. De långa utläggningarna skapar en distans, och jag
undrar om den verkligen är medveten. Så när prästen tjatar som mest kryper
loppan in i Bellas armhåla och somnar, och det är lätt att förstå den. Den
förment vetenskapliga exaktheten ger en udda effekt."<span style="mso-spacerun: yes;"></span></i><span style="mso-spacerun: yes;"><i> </i></span></span></div>
<br />
Du tjackar boken gärna direkt från <a href="http://www.vertigo.se/">Vertigo</a> för 180 spänn. Observera att den är inbunden och jättefin att hålla i handen och att framsidan pryds av förlagets första upskirt. Men den finns förstås också i den vanliga bokhandeln och på nätbokhandlarna.<br />
<br />
Bor du i Stockholm kan du gå med fördel köpa den antingen på <a href="http://www.hedengrens.se/"><b>Hedengrens</b></a> eller <a href="http://soderbokhandeln.blogspot.com.eg/"><b>Söderbokhandeln</b></a> som är våra mest lojala återförsäljare!<br />
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-23602361441707076912015-09-21T13:42:00.002+02:002015-09-21T13:42:39.330+02:00EDENBORG PÅ BOKMÄSSANMellan den 24 och 28 september är det bokmässa i Göteborg. Vertigo är på plats förstås, i sin vanliga monter (B02:01) precis innanför ingången från Gothia Towers. Du hittar mig och de mina där för det mesta. Och om du känner ett obevekligt sug efter att krama mig, dyrka mig, smickra mig eller skälla ut mig - så är jag känd för att aldrig yttra ordet "nej".<br />
<br />
Förutom de mer kroniska insatserna i montern är dessa tidpunkter inplanerade:<br />
<br />
<b>Torsdag kl 13:30 - Radio P4 Extras monter</b>. Jag och Katerina Janouch pratar erotik med Lotta Bromé.<br />
<br />
<b>Torsdag kl 16:00 - Aftonbladets scen</b>. Jag och Jenny Högström pratar om att "Skriva, läsa, runka".<br />
<br />
<b>Lördag 17:00 - G3 G02:12.</b> Seminarium där Åsa Linderborg intervjuar mig och Jenny Högström apropå min novellsamling Över gränsen och Jennys nya bok Achtung Blitzkrieg. Vi har som mål att genomföra bokmässans genom tiderna mest obscena framträdande.<br />
<br />
<b>Söndag 14:00 - ABF:s monter B09:19</b>. Jag deltar i en lajvcirkel om zombieöverlevnad med Ann Heberlein, Cecilia Verdinelli och Herman Geijer.<br />
<div id="stcpDiv" style="left: -1988px; position: absolute; top: -1999px;">
G3, G02:12</div>
<div id="stcpDiv" style="left: -1988px; position: absolute; top: -1999px;">
G3, G02:12</div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-34275700126039001302015-09-13T12:55:00.002+02:002015-09-13T12:55:51.978+02:00FÖRFATTARFREDAG I UPPSALA 18 SEPTEMBERFredagen den 18 september bör varje älskare av Rebis Drakenstierna, Händel, Gunnar Blå, absurdistisk erotisk litteratur, skräckserier, alkemi och annat sådant idégods som utgör min skrivande kropp försöka ta sig till Uppsala bibliotek.<br />
<br />
Det är författarfredag. Och författaren - det är jag.<br />
<br />
Evenemanget drar igång vid halv sju, det finns mat och dricka, och vid halv åtta blir jag intervjuad i ungefär en timme av P4 Radio Uppland om mitt författarskap och annat mera.<br />
<br />
Läs allt om arrangemanget här: <a href="https://www.bibliotekuppsala.se/151152/sv/events/forfattarfredag-med-carl-michael-edenborg">https://www.bibliotekuppsala.se/151152/sv/events/forfattarfredag-med-carl-michael-edenborg</a><br />
<br />
Jag ser själv med eld i hjärtat fram emot detta, det var ett bra tag sen jag fick träffa mina läsare, och den här sommaren har jag förhoppningsvis fått en del nya, sedan pocketupplagan av Alkemistens dotter släpptes.C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-21161576182442382162015-09-01T10:46:00.004+02:002015-09-01T10:46:50.054+02:00MOTTAGANDET AV MANSOURInte blev det mycket gap och skrik över min första översättning av lyrik i bokform, Joyce Mansours blodvulkanutbrutande <b>Skrik</b>, utgiven på Sphinx förlag...<br />
<br />
Norrköpings tidningar, <a href="http://www.nt.se/kultur-noje/sex-dod-och-hunger-hos-mansour-11417198.aspx">Mats Granberg</a>: <br />
<br /><div class="article-text margin-bottom clearfix ">
"Skrik",
som den svenska utgåvan heter, är egenartade dikter. En röst som
kväder, hädar, längtar och – kanske – förkunnar. Nästan varje dikt är
som en komprimerad novell där besattheten framträder starkare: "Jag
skälver under din lyckliga hand. /Jag dricker blodet som rymmer från din
snittade mun. Det svarta lakanet slingrar sig under våra flätade ben./
Och du tuggar på mitt avslitna öra medan/jag sjunger ditt namn och mina
trasiga drömmar". <br />
<br />
<a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.se/2015/08/skrik-joyce-mansour-sphinx.html">Bernur (Björn Kohlström) </a>gör sedvanligt en verklig läsning i sin välformulerade recension:<br />
<br />
"<span style="font-family: "Book Antiqua"; font-size: 12.0pt;">... vad är det för skrik titeln indikerar? En
varning, ett hot, ett löfte? Hon tilltalar olika adressater, några av dem
levande, andra döda. Problemet med att skrika är att volymen måste skruvas upp,
när chockverkan börjar avta. Men jag ska inte förneka att ibland lyckas Mansour
nå rätt in i läsarens kritiska öga, när hon lyckas vinna fantasins gunst. När
denna oslagbart påhittiga fantasi övertrumfar det vanemässiga och manierade
skriver hon dikter som fortsätter att slå med sitt röda våldshjärta. </span>
<br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Book Antiqua"; font-size: 12.0pt;">Varje
dikt kan ses som enhetlig och avslutad, en inkapslad ampull som nog ska intas i
måttliga doser. Men de kan också ses som en del i ett större mönster av
berättande. En berättelse om våld, sex, blod, skräck, ångest, hopplöshet,
dödslängtan. Ett mönster som vill omvandla din världsbild, ge dig tillträde
till nya dimensioner. Det är inget för den kräsmagade."</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Book Antiqua"; font-size: 12.0pt;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Book Antiqua"; font-size: 12.0pt;">Här kan den beställas: <a href="http://sphinxforlag.se/skrik/">http://sphinxforlag.se/skrik/ </a></span></div>
</div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-3477575191068141322015-05-28T10:58:00.001+02:002015-05-28T10:59:27.562+02:00VERTIGOS NYA HEMSIDAI rätt många år har Vertigo tyckt att dess hemsida är rätt trist och svårorienterad. Nu har vi äntligen gjort Slag i Saken och tillverkat en ny. Hoppas du gillar den!<br />
<br />
<a href="http://www.vertigo.se/">http://www.vertigo.se/</a>C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-5819713838806030572015-04-13T10:50:00.006+02:002015-04-13T10:50:51.505+02:00HAGFORS, ÖREBRO, GÖTEBORG, HALMSTADNärmaste tiden har jag några författarbesök och läsningar inbokade:<br />
<br />
<b>Hagfors bibliotek den 15 juni klockan 19.00</b><br />
<br />
<b>Örebro universitet den 22 april klockan 18,30</b><br />
(<a href="http://www.oru.se/Kalendarium/Startsida-Kalendarium/Moten-med-forfattare/Moten-med-forfattare-Carl-Michael-Edenborg/">http://www.oru.se/Kalendarium/Startsida-Kalendarium/Moten-med-forfattare/Moten-med-forfattare-Carl-Michael-Edenborg</a><a href="https://www.blogger.com/null">/</a> )<br />
<br />
<b>Göteborgs stadsbibliotek den 23 april kl 18,00 </b><br />
(<a href="http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-program-i-april-2015/">http://www.stadsbiblioteket.nu/stadsbibliotekets-program-i-april-2015/</a> ) <br />
<br />
Så om du är i närheten av någon av dessa platser vid dessa tider: tveka ej! Kom och lyssna och prata!C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-2247141355461724632015-04-12T11:03:00.003+02:002015-04-12T12:26:57.074+02:00MIDVINTERBOKENFyra månader försenad, men naggande god: förra årets Midvinterbok har anlänt. Som vanligt skickas den gratis till medlemmarna av Vertigos Stormtrupper: ni andra får stå där med tungan hängande.<br />
<br />
Odd Ahlgrens <b>Den bruna solen</b> är en rafflande, rasande, roande, rörande, rörig, rättshaveristisk, rik, rak, rökig skröna om Öhlgren, Carl Bong, Hitler, Himmler och Astrid Lindgren som bland annat utspelas på en ö i Årstaviken.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhULkNfU5yXQWSSkxaG1fTV27FnSVB0kRBSGX9QeHy14vovVTXkWi7_XxW9uMZyW-kilEBILF2skcfEFXWPTQR4cJsOoeeImDdjbJqYyKlnyw2Gjv0r608txLcZo5DEkZT6n7-ULWqM4pc/s1600/Odd+Midvinterbok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhULkNfU5yXQWSSkxaG1fTV27FnSVB0kRBSGX9QeHy14vovVTXkWi7_XxW9uMZyW-kilEBILF2skcfEFXWPTQR4cJsOoeeImDdjbJqYyKlnyw2Gjv0r608txLcZo5DEkZT6n7-ULWqM4pc/s1600/Odd+Midvinterbok.jpg" height="320" width="320" /></a></div>
<br />
Dessutom har <b>Peter Bergting</b> tillverkat vackra illustrationer till den långa novellen eller korta romanen:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZc2Rk2kUrtxT_PCabplH6D1kjgitJXNA0Cp4xK8CSILAV_yTNUAelTK8zIGUB7Tczx-ZUOhVMdPXRP6CMfhfDctyvaAKuooo6XEQDoyqZ90z3jZy7qKo6uNjhEeBRmZYXNKNfnJR5COU/s1600/midvinterboken+6+ett+uppslag.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZc2Rk2kUrtxT_PCabplH6D1kjgitJXNA0Cp4xK8CSILAV_yTNUAelTK8zIGUB7Tczx-ZUOhVMdPXRP6CMfhfDctyvaAKuooo6XEQDoyqZ90z3jZy7qKo6uNjhEeBRmZYXNKNfnJR5COU/s1600/midvinterboken+6+ett+uppslag.jpg" height="205" width="320" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Jag gissar att din själ skriker att få den här boken. Det finns bara ett sätt: du måste bli medlem av Vertigos Stormtrupper. Då får du inte bara <b>Den bruna solen</b>, utan även ett medlemskort, en tygpåse, ett välkomstpaket med böcker, fri entré på alla våra evenemang och smaskiga erbjudanden.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Anmäl dig här: <a href="http://vertigo.se/index.php?id=15">http://vertigo.se/index.php?id=15</a></div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-41588560091091616662015-02-25T07:17:00.001+01:002015-02-25T07:17:10.767+01:00HÄNDELBOKEN PÅ REANOm du inte redan gjort det: skaffa ett ex av Händelromanen på årets bokrea! Kostar en spottstyver och är en mycket vackert objekt. Om du vill ha den slutgiltiga versionen av romanen bör du komplettera den inbundna med pocketen dock.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/15436830/133/normal/50d48d33f678c/h%C3%A4ndelbok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/15436830/133/normal/50d48d33f678c/h%C3%A4ndelbok.jpg" /></a></div>
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-78370055393451422372015-02-21T08:14:00.001+01:002015-02-21T08:14:25.772+01:00SKRAP, RESTER, SLAGGPå resa, i Asien, som för ett år sedan, men den här gången med ett annat anslag, mörkare, krisigare, öppnare, egendomligt livsavgörande. Arbetar: gör Vertigoböcker, fast långsamt, skriver på flera olika projekt, allra mest på något biktande/självbiografiskt, och en novell om Dostojevskij. Tillverkar bonusmaterial till pocketutgåvan av Alkemistens dotter, skrev en text till programbladet för Dramatens uppsättning av Markisinnan de Sade.<br />
<br />
Allvarlig. Men jag skrattade en del när jag tillverkade den väldigt försenade Midvinterboken. Hoppas Vertigos Stormtrupper kommer tycka den är lika rolig som jag.<br />
<br />
Magsjuk, för tredje gången på resan. Kambodja har sina sidor. Bor på Eos hotell i Sihanoukville, där exsnutar, exmilitärer och gangsters är välkomna. Det ser ut som ett fängelse, det drivs av en före detta snut och baren heter Precinct.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAlrtfCSfC974uZDnzEpzOJCu5_IEt2dqcwpW95LqIyh5oHJ57nrgpKbjNwc1IvvhxNA4-bO-VZQLTXLgXNIJMyy_3fugWLMnlZ6ilbMHsQL7uflUTIYYdD1dd08l5N6M4NtHmsjwaDzo/s1600/Bild+2015-02-17+kl.+12.57.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAlrtfCSfC974uZDnzEpzOJCu5_IEt2dqcwpW95LqIyh5oHJ57nrgpKbjNwc1IvvhxNA4-bO-VZQLTXLgXNIJMyy_3fugWLMnlZ6ilbMHsQL7uflUTIYYdD1dd08l5N6M4NtHmsjwaDzo/s1600/Bild+2015-02-17+kl.+12.57.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYrfbNVwxKGfiPJISyoFudPTvN-8cx0KQQbI1eKy6MQmsTSK5OChjgzmcUbhEvK2Y2dKsstzIL62nAFFVLqdd_GlzIy86S0ncd9G8n1azzuxhT1A1UOsigAoHhZBV5mEf36VyFeQbWHkg/s1600/20150216_204501.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYrfbNVwxKGfiPJISyoFudPTvN-8cx0KQQbI1eKy6MQmsTSK5OChjgzmcUbhEvK2Y2dKsstzIL62nAFFVLqdd_GlzIy86S0ncd9G8n1azzuxhT1A1UOsigAoHhZBV5mEf36VyFeQbWHkg/s1600/20150216_204501.jpg" height="240" width="400" /></a></div>
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-26031177451529582242015-02-06T06:20:00.001+01:002015-02-06T06:20:06.806+01:00HÄNDEL E UN DESTINO PERVERSOJag fick just omslaget till den italienska utgåvan av <b>Mitt grymma öde</b>, översatt av Luca Vaccari på förlaget <a href="http://imprimatureditore.tumblr.com/">Imprimatur Editore</a>. Jag gillar den nya titeln!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN5QvBtrufD8YSIHacKybYRONikhlXoVQZq09lu-E_YY53BzcwHBD5vbbgWYdF2EsYPzRtozmpDzd6j_cq8r4X2kCgUCxNjlRhOVG3bz4fIkkS3BIrQWUyzNl8R23VflzOcSK2g1dKhJI/s1600/italienska+omslaget+ha%CC%88ndel.jpg" height="400" width="280" /></div>
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-19871516235654418122015-01-29T04:46:00.001+01:002015-01-31T14:36:06.572+01:00ÖVER GRÄNSEN<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Som några kanske har noterat, dröjde det inte mer än fyra månader efter att <b>Alkemistens dotter</b> kom ut och blev Augustprisnominerad, innan nästa volym signerad mig publicerades, den här gången en novellsamling, utgiven på Linds förlags dotterförlag Xstory, som är inriktat på samtida erotisk litteratur.</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><a href="http://www.lindco.se/bocker/over-gransen-och-andra-erotiska-noveller/"><b>Över gränsen och andra erotiska noveller</b></a> innehåller 13 berättelser som spänner från vänsterhandslitteratur till panikångestlitteratur, från absurdistisk slapstick till närmast vardagsrealistiska sexskildringar, delvis beroende på läsarens lynne och smak. Bland dem finns också en sorts egen fan fiction där jag berättar om hur det egentligen gick till när Rebis och Andreas (från Alkemistens dotter) gick i säng tillsammans.</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Det fina omslaget gjorde min hustru, <a href="http://lokakanarp.blogspot.com/">Loka Kanarp</a>:</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxLRvSUGvH_LYsuur6lfVRO3VNjpZ3a0Ktk1qNYkD9x42d39bIxyGRo7LQs_5E53meWuEA8BN0oP69di33-aaxA_Jt5X_C1lyS9jwu1jypf0IxyFgN80RSPRYkv7H0pHidZJrTnI1XxPg/s1600/O%CC%88ver-gra%CC%88nsen-framsida.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxLRvSUGvH_LYsuur6lfVRO3VNjpZ3a0Ktk1qNYkD9x42d39bIxyGRo7LQs_5E53meWuEA8BN0oP69di33-aaxA_Jt5X_C1lyS9jwu1jypf0IxyFgN80RSPRYkv7H0pHidZJrTnI1XxPg/s1600/O%CC%88ver-gra%CC%88nsen-framsida.jpg" height="320" width="214" /></a></span></span></div>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Jag kan säga att de här novellerna är det roligaste och faktiskt också mest personliga jag skrivit på flera år (skrev dem under en intensiv period sommaren 2014, alltid på förmiddagen med rullgardinen nere och internet av, men ofta hade de sin upprinnelse i en eller annan saga jag improviserade fram för vänner och i ett par fall kom idéerna från andra). </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Till skillnad från romanskrivandet finns det en befriande lätthet i att arbeta med de här kortare texterna där det inte kryllar av karaktärer och där dramaturgin och koreografin inte behöver vara lika komplicerade.</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Hittills har två pappersrecensioner och två bloggrecensioner kommit. De båda pappersrecensionerna är varandras diametrala motsatser Camilla Carnmo älskar boken (i bland annat <a href="http://www.kristianstadsbladet.se/kultur-noje/carl-michael-edenborg-over-gransen/">Kristianstadsbladet</a>), medan Tim Andersson avskyr den (i UNT, tyvärr inte ute på nätet).</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b>Camilla Carnmo: </b></span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">"Det är skönt att männen och kvinnorna sätter på varandra allihopa.
Begäret riktas åt olika håll, makten flyttar sig. Män får vara objekt
för kvinnors bedömande och berömmande blickar. Men det är absolut inte
“jämställdhetsuppfostrande”, här finns ingen text utan kuk, men det
förutsätts att alla är lika kåta och lika starka. Och här finns humor,
som i dialogdramat Laget, där spelarna i ett manligt fotbollslag runkar
och hejar fram varann med klassisk fotbollsjargong. (---) Men det märks ändå att det är en “riktig” författare (en som kan skriva
på en mer avancerad litterär nivå än vad som är vanligt inom genren) som
har skrivit. Bara det är ju upphetsande."</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><b>Tim Andersson: </b></span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">"Snarare än någon sprakande parapornografi möts man av gammal källsorterad folkhemsporr (om än naturligtvis kompletterad med fler blickar än den heterosexuellt manliga). (---) Ännu mer svårsmält är det faktum att graden av människors dragningskraft gång efter annan framställs i direkt relation till frånvaron av pigment i deras hud. (---) Boken är lätt att sluka, men efteråt vill man helst spotta ut den igen." </span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">När det kommer till bloggrecensionerna är det tydliga sågandet/hyllandet inte lika uppenbart. För <a href="http://www.bokmalen.nu/2015/01/upphetsande-erotik-eller-vulgar-porr.html">Bokmalen</a> var upplevelsen något ambivalent men i stort sett upplyftande-/hetsande:</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;">"Och det
funkar. Det är upphetsande. Och även om inte alla noveller faller mig i
smaken så är det många som gör det. Och ingen av dem äcklar mig vilket
också lätt kan ske. Det är en svår balansgång att skriva sex så att det
blir just lockande och upphetsande istället för avtändande och äckligt.</span></span><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"> / Ibland
faller Edenborg i metaforgropen. Liknelser blir lätt lite fåniga i
sådana här sammanhang, men för det mesta funkar det. Möjligen stör jag
mig lite extra på den lite fåniga omskrivningen "kittlaren" / Det
börjar bra. Novellen om den manlige krokimodellen sätter tonen. Jag är
inte lika förtjust i Bagaren och Fotbollslaget, men hej, man kan inte
gilla allt."</span></span><br />
<br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Särskilt glad blev jag av Björn Kohlströms (<a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2015/01/over-gransen-och-andra-erotiska.html">Bernurs</a>) text, som även antyder det man kunde kalla en "mystisk" tendens i flera av texterna:</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">"Risken är väl att det
roliga tar över – dock hintar några av novellerna mot det otäcka, och vi hittar
till och med en mörk figur i ett hörn, något monstruöst som verkar ha huserat
där sedan Lovecraft skrev sina lugubra alster. Ett ont varsel finns inplanterat
lite här och där, med en gnutta ångest, och det är nog en nödvändig ingrediens,
då det annars hotar att bli väl mycket gullig klädfetischism, med väl många
knästrumpor och andra attiraljer som ska röjas undan. (---) Ändå:
det är fantasin som får sista ordet, och novellerna visar tydligt fantasins
viktiga funktion, både för litteraturen och för den tematik som gestaltas i
just dessa noveller. (---) Ska
man försöka hitta något gemensamt tema blir det transcendensen, där erotiken
används som metod för att lyfta individen mot en höjd som måste betecknas som
salighet. Och det krävdes i det icke så skarpslipade landet Sverige den
frommaste av personer – Emilia Fogelklou – för att upptäcka kopplingen mellan
Georges Bataille och religionen, att de är ute i samma ärende."</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">Ser fram emot fler reaktioner! Det är inte vanligt att en etablerad (är jag det? ja jag har nog gått och blivit det) författare sätter sitt namn på en av de lägsta formerna av genrelitteratur. Men sådan är jag nu en gång: min egen värsta fiende, med ett leende på läpparna och min egen dolk tryckt mot halsen.</span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br />Ett par korta kommentarer: "kittlare" är en historiskt sett vanligaste benämningen på grekiskans "klitoris" (som enligt vissa definitioner betyder just "kittlare" liksom tyskans "der Kitzler") Kolla in Lars Robergs text om klitoris i <a href="http://vertigo.se/index.php?id=22&BOOK=22">Köttets poesi</a>! Vad skulle jag skrivit? "Klittan"? Men jag är ingen ungdom, jag lever med klassikerna. Och Kohlströms ifrågasättande av "glass"-metaforen... glassen kom till Europa på 1500-talet och blev allmänt spridd under 1700-talet. </span></span><br />
<span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><br />(Novellsamlingen finns såväl inbunden, i elektrisk form och som ljudbok (som jag läste in själv under ganska stor möda och glädje). Alla formaten går att köpa eller streama överallt där kvalitetslitteratur utbjuds och kanske, tror jag, också på de kommunala biblioteken.)</span></span><br />
<br />
<i><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;">PS den 30 januari. Mats Gellerfelt recenserade samlingen i <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article20241293.ab">Aftonbladet</a> igår. Han lyckas<span style="font-family: inherit;"> i den <span style="font-family: inherit;">enastående<span style="font-family: inherit;">,</span> <span style="font-family: inherit;">intellektuellt överlägsna</span></span></span> <span style="font-family: inherit;">och spr<span style="font-family: inherit;">a<span style="font-family: inherit;">kande stilkänsliga texten säga emot sig själv rätt många gånger: </span></span></span></span></span></i><span style="font-size: small;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-family: inherit;"><span data-ft="{"tn":"K"}" data-reactid=".35.1:3:1:$comment585153637=210153049206233638=263_10153049220983638:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body"><span class="UFICommentBody" data-reactid=".35.1:3:1:$comment585153637=210153049206233638=263_10153049220983638:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body.0"><span data-reactid=".35.1:3:1:$comment585153637=210153049206233638=263_10153049220983638:0.0.$right.0.$left.0.0.1:$comment-body.0.$end:0:$0:0"><i>Först
hävdar han att berättelserna i samlingen inte är erotiska noveller. Sen
säger han att det är grov pornografi. Sedan påstår jag att jag driver
med genren. Slutligen konstaterar han att texterna faller inom ramen för
klassisk pornografi. Att <span style="font-family: inherit;">denna <span style="font-family: inherit;">intelligentsi<span style="font-family: inherit;">ans Paga<span style="font-family: inherit;">nini</span></span></span></span> inte <span style="font-family: inherit;">blev kåt tar jag som ett beröm. DN:s kulturredaktion tyckte åtminstone om sågningen och gjorde en notis av den. Jag unnar dem det. </span>DS</i></span></span></span></span></span></span></span></span>C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-71810649335766481722014-12-07T08:15:00.002+01:002014-12-07T16:12:33.899+01:00ATT LEVA I VULKANUTBROTTETJag skriver inte för pengar. Det är en lögn. Jag tror inte jag skulle skriva lika många litteraturrecensioner om jag inte fick betalt. Det finns böcker som inte förtjänar att man skriver om dem. Men när jag skriver, säg, en roman, är tanken på pengar långt bort. Det är som om den sortens skrivande bryter igenom den kapitalistiska logiken, det har mer med barnafödande än med att skriva rapporter att göra.<br />
<br />
Ändå har jag i dessa dagar en märklig känsla av att vara lyckad och framgångsrik, och där ingår pengar. De där orden skrämmer mig. "det finns inget som gör en människa så lat och dum som framgång" sa en gammal fransk poet en gång, kan det ha varit Rancière? Jag får stipendier, jag vinner priser, jag b.ir inbjuden på välbetalda författarbesök.<br />
<br />
Alkemistens dotter har en magisk kraft. Texten arbetar på flera nivåer samtidigt, och de som ligger längst ned bearbetar läsaren (och mig! som främst ser mig som romanens första läsare, jag skriver för att jag vill läsa texten). Ibland fruktar jag att detta kan skapa katastrofer. Zizek har sagt vid något tillfälle att inbördeskrig och liknande alltid startar i lyriken.<br />
<br />
Dagarna då jag skrev Alkemistens dotter, till större delen i Berlin, speedad till tusen på siciliansk espresso och en annan cigarrett, ofta i sällskap med vännen Isabelle Ståhl som jag samtidigt lyckades övertala att själv börja skriva en roman. Jag minns hennes först svar: "Men herregud, mnn hittar ju bara på allting, det är som om ett barn gjord det" Och litteraturen sägs ju vara den återfunna barndomen, där tillknycklingen kan rätas ut för en stund.<br />
<br />
Efter att jag skrivit en roman upptäcker jag ofta att jag lånat drag från vissa personer i mitt levnadslopp för att forma leran.. Ibland hämtar jag näsan från ett håll, ordförrådet från ett annat. Osv Men ibland finner jag att jag faktiskt avporträtterat en gammal bekantskap helt och fullt i en av karaktärerna. Så är det exempelvis med Fadern i Alkemistens dotter. <br />
<br />
Det är så mycket du tänker på när du skriver. Jag försöker undvika att skriva "man", väljer istället "du". Jag försöker undvika att betona kvinnors utseende men lägger lite mer energi åt mäns. Jag undviker romanska låneord så gott jag kan. Kanske gör det mig till en språknazist. Men jg har funnit att texter med maximalt med germanska ord har en särskilt gravitet. För om texten inte är tung, kan den inte skada läsaren. 0ch om läsaren inte blir skadad fanns det ingen anledning att läsa boken.<br />
<br />
För litteraturen är inte god. Visserligen brukar jag säga att den har räddat mitt liv Och det är nog sant. Hade jag inte hem till myriaderna av böcker på Linköpings stifts- o landsbibliotek och kunde slippa att vara hemma i min skräckfyllda hem, hade jag kanske avslutat min barndom på egen hand.<br />
<br />
Skräck och fasa är, tänker jag mig, det mest fundamentala och grundläggande tillståndet hos djur som har känslor. Ständig osäkerhet, ständig stress. Jag funderar på många saker nu. Skak jag skriva en kort, intensiv roman som utspelar sig i en stuga i skogen? Ska jag skriva något om min uppväxt (titeln är redan klar: "Missväxt. barndom". Eller ska jag skriva den där actionfyllda romanen om en feministisk terroristgrupp på sextiotalet? Jag fick för smak för att skriv action när jag skrev de rafflande scenerna i Alkemistens dotter.<br />
<br />
Men oavsett vad jag skriver, vet jag: att de läsare jag har fått en bit av mitt hjärta inte bryr sig överdrivet mycket om vad mina böcker handlar om. Den gåva jag tror mig kunna ge dem är en röst, en stil, något unikt och intimt som skänker en sorts verklig vänskap. Inte en sån där tråkig vänskap med klapp på axel och "det ordnar sig säkert" och fem starköl. Utan en vänskap som byggs av det obegripliga mirakel som kallas kärlek och som får dig att vilja alla dem du önskar det bästa.<br />
<br />
Alkemistens dotter har haft en fantastisk höst. Men om jag får tillåta mig att avslöja en känsla jag har: novellsamlingen jag skrivit och som släpps på Linds förlag i slutet av januari "<a href="http://www.lindco.se/bocker/over-gransen-och-andra-erotiska-noveller/">Över gränsen: och andra erotiska noveller</a>"), är texterna på något sätt mer jag än romanens text: den skruvade sexuella ångesten, de klumpiga misstagen, paranoian, förvandlingarna, skräcken, misslyckandet, överdrifterna osv. Det är en underlig känsla av att den stora mäktiga romanen ändå känns något mindre personlig än några parapornografiska noveller som jag slängde ihop på ett par månader i somras. <br />
<br />
De närmaste veckorna ska jag läsa in novellerna i samlingen till ljudboken i en studio. Jag grubblar över hur jag ska läsa: passionerat, med inlevelse, eller tämligen kallhmrat och distanserat? Svårt när det handlar om erotiska texter. Jag kommer att rodna i studion och ångra att jag skrivit så många fula ord i texterna. Jag skulle vilja stryka vartenda fult ord i alla texter jag någonsin skrivit. Mormor tycker inte om det.C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-39101420024864828192014-11-19T14:29:00.001+01:002014-11-19T14:29:13.747+01:00RECENSIONER FRÅN BOKBLOGGARTexter om böcker i bokbloggar skiljer sig ofta från recensioner i mer gammaldags media, kanske delvis för att där inte finns några redaktörer som granskar texterna innan de läggs ut. I bästa fall är de inte lika ängsliga, mer rakt på sak, mer personliga, även om de ibland är mindre bildade och välformulerade. Men de har helt klart en starkare känsla. Här är ett knippe citat från bokbloggar om <b>Alkemistens Dotter</b>:<br />
<br /><br />"Det är verkligen en resa och ett svindlande äventyr som Carl-Michael Edenborg tar med läsaren på i Alkemistens dotter. Det tar några sidor att vänja sig vid själva prosan, men sedan är jag fast i detta sista skälvande 1700-tal. Och det är frustande mustigt, fult, smutsigt, mörkt och lömskt, trots att guldet ibland skimrar till. [---]<br />
<br />
Alkemistens dotter är både en sagolik skröna, en pusseldeckare och en bildningsroman och det märks att Carl-Michael Edenborg haft roligt när han skrivit. Han kan ämnet alkemi och disputerade 2002 med en avhandling i idéhistoria som hette Alkemins skam. I Alkemistens dotter finns en lust till kroppen, språket och berättelsen som får det att spritta i läsaren. [---]<br /><br />
Jag ska inte avslöja hur det går, om Rebis lyckas förinta universum. Men ingen skulle bli gladare än jag om Carl-Michael Edenborg fick Augustpriset. [---]<br /><br />
<a href="http://annikakoldenius.wordpress.com/2014/11/19/augustprislasning-2014-alkemistens-dotter-av-carl-michael-edenborg/">Annika Koldenius</a>, <br /><br />--------<br /><br />"Carl-Michael Edenborg har med ett språk som sprudlar av berättarglädje och målande beskrivningar skrivit en bok som på ett fantastiskt sätt skildrar tidens Europa. Alla anspelningar som finns invävda i texten om tidens politiska stämningar i olika delar av vår världsdelar, om furstar och tänkare, upplysningstiden och revolutionens efterdyningar är en ren njutning att läsa. De vittnar också om en mycket djupgående sakkunskap om ämnet och skapar därför ett intresse hos mig som läsare att läsa mer om Europa vid denna tid. [---]<br />
<br />Men där är de goda nyheterna slut. För även om alkemin säkerligen är korrekt skildrad och faktiskt klassades som en vetenskap hur obegriplig den än kan framstå idag så känns den mest vansinnig att läsa om. De filosofiska utläggningarna och Rebis mycket självupptagna beteende är inte heller någonting som tilltalar mig. Det gör att boken trots sina övriga kvalitéer inte riktigt faller mig i smaken, och slutet tycker jag inte alls om.<br />
<br />
Betyg 3 av 5"<br /><br />
<a href="http://johannasdeckarhorna.wordpress.com/2014/10/06/alkemistens-dotter-av-carl-michael-edenborg/">Johannas Deckarhörna</a><br /><br />
-------<br /><br />"Alkemistens dotter har en nästan osannolikt hemsk premiss, och man tvingas gång på gång lugna de upprörda nerverna med att det ju bara är fiktion, en poetisk fantasi lika mycket som ett nihilistiskt tankeexperiment.<br /><br />Liksom i föregångaren <b>Mitt grymma öde</b>, romanen om Händel, blir du som läsare kapad av en berättarröst som trivs med att gå för långt, som snarare än överskrider gränser överrusar dem i sin iver att springa till överdrift. Det är en smaksak om det då blir underhållande, eller bara för underhållande. Det finns i själva utförandet en pigghet som åtminstone jag finner smått oanständigt oemotståndlig. Samtidigt hotar romanen att kantra av alla infallsrika upptåg, att den kan uppfattas som spretig. Dock måste framhållas att den berättas något mer återhållsamt än förra romanen, som om Edenborg här tuktar sitt mest ivriga flöde, som om han litar på att berättelsen i sig ska vara tillräcklig. Och det är den. [---] <br /><br />Edenborg utnyttjar den historiska romanens gynnsamma läge, och det måste sägas att sällan har väl apokalypsen förtäljts med sådan fräck friskhet. Ett litet problem med intrigen är väl att vi läser boken drygt två hundra år efteråt, och vet på förhand att Rebis måste ha misslyckats med sitt uppsåt – vari består då spänningen? Å andra sidan verkar syftet främst ha varit att förmedla den sinistra atmosfären, och det är något som lyckas förträffligt.<br /><br />Det är en skamlös pastisch, även om det med viss rätt kan hävdas att all litteratur i någon mån är pastisch, att det inte går att skriva originellt. Joyce försökte, två gånger, med halvdant resultat. Edenborgs pastisch är en äventyrsroman, en pikaresk av ond natur, med inslag av crossdressing, ockultism, avrättningar, ultravåld, samt långa filosofiska diskussioner. När Rebis, som i romanen reser ned till Paris och Berlin i sin jakt på kunskap – förlåt, visdom – hamnar i Greifswald träffar hon pratkvarnen Thorild, som gör ett kanske lite för långt gästspel, där skräckromanen övergår i fars. Hans svada får mig att tänka på en nutida svensk offentlig författarkollega, även om den typen av anakronismer kan vara oavsiktliga. [---]<br /><br />Filosofins berömda formel att det tredje inte är givet på förhand (tertium non datur) kan tillämpas även på Edenborgs roman, som då i sig illustrerar sin alkemistiska tanke. Här finns så mycket dödsfödande att det ibland svindlar, men det är förstås meningen att det ska bli så här oroligt och så här livsföraktande. Rebis är en trotsare, och nog finns det från Edenborgs sida en fullständig lojalitet och kärlek investerad i porträttet av henne. Och nog blir man som läsare nästan lika förtjust, känner hur sympatin för det onda ökar, och vill henne och hennes projekt så väl, ända fram till den oväntade sista meningen."<br /><br /><a href="http://howsoftthisprisonis.blogspot.com.es/2014/10/alkemistens-dotter-carl-michael-edenborg.html">Bernur (Björn Kohlström)</a><br />
<br />[Jag säger det igen: Kohlström borde få ett par helsidor i DN varje vecka, han är en av Sveriges bästa recensenter.]<br /><br />-------------<br /><br /><br />"Ett mustigt språk, mycket detaljer och kunskap om ämnet och tiden känns från början i läsningen. Mycket fina miljöbeskrivningar, man känner verkligen dimman, mörkret, kemins dofter. Det är spännande att resa genom Europa med huvudpersonen, och Edenborg förmedlar några fina möten. <br /><br />Men.. nja. Det blir för konstigt för min smak. Jag har svårt att ta till mig alkemins under och Regis person som den utvalda. Jag känner inte fascinationen som jag tror att Edenborg vill förmedla. För mig blir det för platt och pratigt, det är långt mellan styckena som verkligen engagerar och gör mig sugen att läsa mer. <br /><br />Tyvärr, jag gillade den inte. "<br /><br />Upplagd av Katarina Hjälmhden i bloggen <a href="http://somettsandkorn.blogspot.com.es/2014/11/alkemistens-dotter-av-carl-michael.html">Som ett sandkorn</a><br />
<br />------<br /><br />"Alkemistens dotter är Augustnominerad. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om den. Den är makaber och väcker känslor. Vissa saker får det att vända sig i magen på mig. Det är helt klart att den inte skrivits bara för att underhålla. Den är bitvis så rå och otäck och men på samma gång skriven med härlig tidsanda.<br />
<br />Man inte bara ser det hela framför sig, utan man både känner, luktar och hör. Den är liksom mustig!<br /><br />Alkemistens dotter handlar om Rebis, som fötts som den sista i en släkt av alkemister. Hon ska föra världen tills dess undergång, eftersom världen är ond och grym. Hon ska befria själarna ur deras fängelse. Hennes far har fostrat henne till detta genom alkemi och studier. När han dör reser hon för att besöka sina släktingar i Marstrand, Berlin och Paris eftersom hon upptäcker att hon inte har tillräckliga kunskaper.<br /><br />Betyg: 4 av 5"<br />
<br />
<a href="http://boktokig.blogspot.com.es/2014/11/alkemistens-dotter-av-carl-mikael.html">Bloggen Boktokig</a><br />
<br /><br />--------<br />
<br />
<br />"Det dröjer inte länge förrän jag tänker en sån här bok har jag saknat. Det historiska inslaget (jag är ju särskilt svag för 1700-tal), det spännande äventyret och språket som inte skymmer berättelsen utan övertygar mig på ett sätt som gör att jag hela tiden tänker på vad mycket research det måste ligga bakom boken.<br /><br />
Berättelsen om Alkemistens dotter Rebis som föds in i de två släkterna Drakenstierna och Anckarström och som är utvald att med alkemins hjälp förinta världsaltet är fascinerande. Jag hoppas verkligen att den som inte brukar falla för historiska romaner ger den en chans, för här finns så många intressanta trådar att följa. Hur kan man tro att man är utvald att förinta världsaltet? Hur kan man tro att det ens är möjligt? Edenborg får mig att tro på att en person som Rebis kan ha funnits. Och han får med mig både på hennes övertygelse och så småningom hennes vacklande. För visst förstår man att hon ska vackla? Det är ju Rebis som återberättar sin historia. Samtidigt vet jag inte hur jag ska tolka slutet, men för mig känns det under läsningen som självklart att det här inte är berättelsen om Rebis väg mot att förinta världsaltet, utan berättelsen om varför hon inte gjorde det (men jag vet som sagt inte hur jag ska tolka slutet).<br /><br />
Jag tänker på fanatism när jag läser, på extremism där våld är berättigad för att uppnå ett mål. Jag tänker på sekter, på människor som blivit tuktade in i en tro av familjen, som stängt av möjligheterna för andra världsåskådningar och perspektiv. Det är i slutet av 1700-talet, men dessa fenomen är ruskigt aktuella. Tron som Rebis fått ärva är ohygglig. Den säger att världen är djävulens skapelse och att Rebis är utvald att förinta denna skapelse för att på så vis uppgå i fullkomlighet. Allt på jorden är ofullkomligt, äckligt, rått och grymt. Men för att uppnå målet får Rebis och hennes familj nyttja våld, det är ju ändå att befria att döda. Fullkomligheten är motsatsen till det mänskliga livet som är ofullkomligt, förgängligt och döende. Eftersom Rebis vid sin fars död inte har tillägnat sig tillräckligt med kunskaper om sitt uppdrag och hur hon ska utföra det, ger hon sig av på en resa för att söka ledtrådar hos sina släktingar ute i Europa. Här blir det äventyrsroman när det är som bäst tycker jag."<br />
<br />
<br />
<a href="http://lasresan.se/alkemistens-dotter/">Bloggen Läsresan</a>C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-76580921259732200022014-11-16T18:12:00.001+01:002014-11-16T18:18:04.595+01:00FRAGMENTARISKA URSPRUNG TILL ALKEMISTENS DOTTER<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
--></style>Få romaner saknar grund. Men kanske är jag, med mitt särskilda förflutna som akademiker och bokförläggare, mer redobogen att berätta om dem än andra. Någon recensent påpekade det ovanliga i att en författare i slutet av sin roman har en lång lista med "tacksägelser" till alla dem som varit med och påverkat texten i olika stadier.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
Här tänkte jag berätta om en del andra former av ursprung till romanens idé och utformning, något kaotiskt och mycket långt från uttömmande. <b>Alkemistens dotter</b> är, hur som helst, i hög grad en gränslös och kollektiv skapelse, även om mina små fingrar varit väldigt knattrande i processen.</div>
<div class="MsoNormal">
En hel sekvens i romanen (säger inte vilken!) är starkt påverkad av Lalehs underbara låt "Prinsessor", som dock vigts samman med ett eget traumatiskt barndomsminne samt en berättelse som Eli Levén en gång berättade för mig...</div>
<div class="MsoNormal">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=NJgUbca8GAM">http://www.youtube.com/watch?v=NJgUbca8GAM </a></div>
<div class="MsoNormal">
(Jag hittade ingen officiell video till denna, men musiken är med) </div>
<div class="MsoNormal">
Läsningen av Bataille (som exempelvis hela <b>Litteraturen och det onda</b> och <b>Poesins hat</b> men också enstaka essäer) har övertygat mig om att litteraturen skall vara antikosmisk, skall vara sönderslitande, i grund och botten destruktiv gest som syftar till att ersätta universum med något bättre.</div>
<div class="MsoNormal">
För ett tiotal år sedan höll jag en föreläsning på temat, med exempel från Ann Jäderlunds dikter, anteckningarna finns kvar, jag ska försöka hitta dem och lägga upp dem. Jag och Stig Sæterbakken pratade jämnt om detta, och Stig är hela vägen med i texten.</div>
<div class="MsoNormal">
Själva grundidén att försöka TÄNKA universums slut har en hel del att göra med Ray Brassiers sanslöst omskakande filosofiska traktat <b>Nihil Unbound</b>.som går att köpa via nätbokhandeln och tydligen också går att <a href="https://rosswolfe.files.wordpress.com/2011/05/ray-brassier-nihil-unbound-enlightenment-and-extinction.pdf">läsa som pdf</a>. Till min glädje upptäckte jag att den även inspirerat skaparen av den sublima teveserien <b>True Detective</b>.</div>
<div class="MsoNormal">
En av de andra källorna till romanens idé är den moderna fysikens tanke att universum endast existerar genom en imbalans mellan materia och antimateria (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Baryon_asymmetry">Baryon-assymetrin</a>), som du säkert kan läsa dig till sinnessjukdom på Wikipedia och överallt annars. Men en av dem som starkast har formulerat styrkan i denna enastående tanke är min gamle favoritonelinerlacanhegelfilosof Slavoj Zizek, inte minst i det här korta men enastående klippet: </div>
<div class="MsoNormal">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=hg7qdowoemo">http://www.youtube.com/watch?v=hg7qdowoemo</a></div>
<div class="MsoNormal">
Nu till kanske något mindre saker. Jag är besviken över att ingen av de tiotals - hundratals? - bildade läsarna inte har sett att jag i ett avsnitt av romanen mer eller mindre ordagrant citerar ett långt avsnitt i Jacob Wallenbergs berömda <b>Min son på galejan</b>. Men nu avslöjar jag det ändå.</div>
<div class="MsoNormal">
Den som läst min avhandling - <b>Alkemins skam</b> - vet att jag inte delar new age-traditionens upplyftande av alkemin som en andlig, spirituell, religiös konst. Tvärtom håller jag mig till den historiska synen, som betonar alkemins materiella arbete, egocentricitet, hybris, barnslighet. Därför vill jag definitivt beskriva min roman som en "Anti-Coelho" (lite i stil med Rétif de la Bretonnes <b>Anti-Justine</b>) med hänsyftning till den berömda och löjliga bestsellern. </div>
<div class="MsoNormal">
Min vän Johan Berggren tyckte i ett sent stadium av romanens skrivande att Rebis var för mesig. Så jag gav henne en dolk (naturligtvis den beryktade "misericorden") samt fördjupade mig i 1700-talets form av närstrid. Och fann till min överraskning att det fanns något som kallades "melée", dvs "blandad", vilket var den form av närstrid som riddare och andra krigare fick ägna sig åt när deras vapen (lansar, musköter, svärd) inte räckte till. Mycket spännande! Som en sorts jiu-jutsu eller krav-maga på 1600- och 1700-talet.</div>
<div class="MsoNormal">
Avslutningsvis något om Drakenstierorna och Anckarströmarna: Rebis efternamn - Drakenstierna - är inte hämtat ur luften. <b>Matthias Drakenstierna</b> var en historisk karaktär, en berömd alkemist som bodde på Frösön vid mitten av 1600-talet. Jag gav en gång för länge sedan ut en översättning av hans bror <b>Johannes Francks</b> alkemiska skrifter, borde nog ordna ett nytryck.</div>
<div class="MsoNormal">
Vad gäller Anckarström: testamentet i början av boken är bitvis ordagrant återgivet från det testamente som J. J. Anckarström den äldre lämnade till sin son J. J. Anckarström den yngre (blivande kungamördare) där han smått förtvivlat ber sonen fullfölja det alkemiska arbetet.</div>
<div class="MsoNormal">
Testamentet ligger fortfarande i handskrift på Kungliga biblioteket. Men förhoppningsvis kommer det i tryck nästa år, i antologin <b>Helicons frusna källor: texter om alkemi från 1700-talets Sverige</b> som jag och Kjell Lekeby arbetar med.</div>
<div class="MsoNormal">
Det om det. Resten - det mesta - får du (och litteraturhistorikerna) räkna ut själv.
</div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-73105140405447031242014-11-16T18:12:00.000+01:002014-11-16T18:12:39.208+01:00FRAGMENTARISKA URSPRUNG TILL ALKEMISTENS DOTTER
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:Cambria;
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:3 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:10.0pt;
margin-left:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Cambria;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Section1;}
--></style>Få romaner saknar grund. Men kanske är jag, med mitt särskilda förflutna som akademiker och bokförläggare, mer redobogen att berätta om dem än andra. Någon recensent påpekade det ovanliga i att en författare i slutet av sin roman har en lång lista med "tacksägelser" till alla dem som varit med och påverkat texten i olika stadier.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
Här tänkte jag berätta om en del andra fomer av ursprung till romanens idé och utformning, något kaotiskt och mycket långt från uttömmande. <b>Alkemistens dotter</b> är, hur som helst, i hög grad en gränslös och kollektiv skapelse, även om mina små fingrar varit väldigt knattrande i processen.</div>
<div class="MsoNormal">
En hel sekvens i romanen (säger inte vilken!) är starkt påverkad av Lalehs underbara låt "Prinsessor", som dock vigts samman med ett eget traumatiskt barndomsminne samt en berättelse om Eli Levén en gång berättade för mig...</div>
<div class="MsoNormal">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=NJgUbca8GAM">http://www.youtube.com/watch?v=NJgUbca8GAM </a></div>
<div class="MsoNormal">
(Jag hittade ingen officiell video till denna, men musiken är med) </div>
<div class="MsoNormal">
Läsningen av Bataille (som exempelvis hela <b>Litteraturen och det onda</b> och <b>Poesins hat</b> men också enstaka essäer) har övertygat mig om att litteraturen skall vara antikosmisk, skall vara sönderslitande, i grund och botten destruktiv gest som syftar till att ersätta universum med något bättre.</div>
<div class="MsoNormal">
För ett tiotal år sedan höll jag en föreläsning på temat, med exempel från Ann Jäderlunds dikter, anteckningarna finns kvar, jag ska försöka hitta dem och lägga upp dem. Jag och Stig Sæterbakken pratade jämnt om detta, och Stig är hela vägen med i texten.</div>
<div class="MsoNormal">
Själva grundidén att försöka TÄNKA universums slut har en hel del att göra med Ray Brassiers sanslöst omskakande filosofiska traktat <b>Nihil Unbound</b>.som går att köpa via nätbokhandeln och tydligen också går att <a href="https://rosswolfe.files.wordpress.com/2011/05/ray-brassier-nihil-unbound-enlightenment-and-extinction.pdf">läsa som pdf</a>. Till min glädje upptäckte jag att den även inspirerat skaparen av den sublima teveserien <b>True Detective</b>.</div>
<div class="MsoNormal">
En av de andra källorna till romanens idé är den moderna fysikens tanke om att universum endast existerar genom en imbalans mellan materia och antimateria (<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Baryon_asymmetry">Baryon-assymetrin</a>), som du säkert kan läsa dig sinnessjukdom på Wikipedia och överallt annars. Men en av dem som starkast har formulerat styrkan i denna enastående tanke är min gamle favoritonelinerlacanhegelfilosof Slavoj Zizek, inte minst i det här korta men enastående klippet: </div>
<div class="MsoNormal">
<a href="http://www.youtube.com/watch?v=hg7qdowoemo">http://www.youtube.com/watch?v=hg7qdowoemo</a></div>
<div class="MsoNormal">
Nu till kanske något mindre saker. Jag är besviken över att ingen av de tiotals - hundratals? - bildade läsarna inte har sett att jag i ett avsnitt av romanen mer eller mindre ordagrant citerar ett långt avsnitt i Jacob Wallenbergs berömda <b>Min son på galejan</b>. Men nu avslöjar jag det ändå.</div>
<div class="MsoNormal">
Den som läst min avhandling - <b>Alkemins skam</b> - vet att jag inte delar new age-traditionens upplyftande av alkemin som en andlig, spirituell, religiös konst. Tvärtom håller jag mig till den historiska synen, som betonar alkemins materialella arbete, egocentricitet, hybris, barnslighet. Därför vill jag definitivt beskriva min roman som en "Anti-Coelho" (lite i stil med Rétif de la Bretonnes <b>Anti-Justine</b>) med hänsyftning till den berömda och löjliga bestsellern. </div>
<div class="MsoNormal">
Min vän Johan Berggren tyckte i ett sent stadium av romanens skrivande att Rebis var för mesig. Så jag gav henne en dolk (naturligtvis den beryktade "misericorden" samt fördjupade mig i 1700-talets form av närstrid. Och fann till min överraskning att det fanns något som kallades "melée", dvs "blandad", vilket var den form av närstrid som riddare och andra krigare fick ägna sig åt när deras vapen (lansar, musköter, svärd) inte räckte till. Mycket spännande! Som en sorts ju-jutsu eller krav-maga på 1600- och 1700-talet.</div>
<div class="MsoNormal">
Avslutningsvis något om Drakenstierorna och Anckarströmarna: Rebis efternamn - Drakenstierna - är inte hämtat ur luften. <b>Matthias Drakenstierna</b> var en historisk karaktär, en berömd alkemist som bodde på Frösön vid mitten av 1600-talet. Jag gav en gång för länge sedan ut en översättning av hans bror <b>Johannes Francks</b> alkemiska skrifter, borde nog ordna ett nytryck.</div>
<div class="MsoNormal">
Vad gäller Anckarström: testamentet i början av boken är bitvis ordagrant återgivet från det testamente som J. J. Anckarström den äldre lämnade till sin son J. J. Anckarström den yngre (blivande kungamördare) där han ber honom fullfölja det alkemiska arbetet.</div>
<div class="MsoNormal">
Testamentet ligger fortfarande i handskrift på Kungliga biblioteket. Men förhoppningsvis kommer det i tryck nästa år, i antologin <b>Helicons frusna källor: texter om alkemi från 1700-talets Sverige</b> som jag och Kjell Lekeby arbetar med.</div>
<div class="MsoNormal">
Det om det. Resten - det mesta - får du (och litteraturhistorikerna) räkna ut själv.
</div>
C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-11051452514843909612014-11-11T11:58:00.003+01:002014-11-11T12:26:20.230+01:00RECENSIONSKLIPPDet har kommit ett nästan överväldigande antal recensioner av min roman, några bu och mest bä, det är mycket glädjande, och lite roligt att kritikerna är så splittrade. Här är ett antal klipp, jag tror jag fått med de flesta anmälningarna, och jag gissar att jag har valt de som smickrar mig mest även om en del ovett fått plats också. Framöver ska jag också försöka samla ihop lite citat från bloggarnas recensioner.<br />
<br />
Och klart jag tycker det är både lustigt och förvånande att namn som nämns i recensionerna är "Kill Bill", "Pippi Långstrump", "smurfarna", "Thomas Pynchon", "Dan Brown", "Harry Potter" och några till. <br />
<br />
Håll till godo: <br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
"Alkemistens dotter är
en underhållande jakt på domedagen, där fantasy, skräck och esoterisk
lärdom kokats samman till en sjudande svart mixtur."</div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<b>Ann Lingebrandt, ETC</b></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
"Romanen
må vara både blodig, ibland vidrig, och mustig. Ytterst är det ändå en
berättelse om mjuk, innerlig kärlek. En kärlek som varken kräver
personens eller världens undergång och som, på ett litterärt ovanligt
och respektingivande sätt, gestaltar kvinnor i en historisk miljö utan
att göra dem till offer."</div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<b><span style="font-family: "Calibri","sans-serif";">Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten</span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<br />
"Intrigen i Carl-Michael Edenborgs nya roman är oemotståndligt storslagen ... <i>Alkemistens dotter</i> är en skamlöst underhållande roman."</div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<b>John Sjögren, Upsala Nya Tidning</b></div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<br />
”Personligen har jag riktigt svårt att se ”Alkemistens dotter” som
annat än larvig. En hävdelsesjuk stiluppvisning från fantasylandets
brokiga utkanter. [---] ... att Augustprisjuryn år 2014
låter nominera denna bok som ett av de sex bästa svenska skönlitterära
verken, detta är om något skvatt galet. Ni skämtar väl?”</div>
<b>Bodil Juggas, Arbetarbladet</b><br />
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<br />
"Med <i>Alkemistens dotter</i>
har Carl-Michael Edenborg skapat sin egen ”Kill Bill”, en svensk
krigarprinsessa ... Jag förstår varför romanen nominerats till
Augustpriset, det skulle inte förvåna mig om den vann ... <i>Alkemistens dotter</i> är oemotståndlig, Rebis Drakenstierna ett bombnedslag."</div>
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<b>Anna Hallberg, Dagens Nyheter</b></div>
<br />
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt;">"Det
är en fängslande tidsskildring, en fartfylld och ångande
äventyrsberättelse och ett inträngande porträtt av en ung kvinnas
utveckling. Allt i ett. Jag sträckläser ... Edenborg skriver fram
miljöerna med imponerande skärpa: de dimmiga gränderna, latrinstanken,
skiten och fattigdomen, men också den överdådiga prakten i tidens
societetssalonger."</span><br />
<b><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt;">Oline Stig, Sydsvenskan</span></b><br />
<br />
<span style="color: #110e0c;">"Rebis resa genom sin värld och sin tid bjuder både på skratt och tårar ... <i>Alkemistens dotter</i> är en bok som borde läsas i skolan som en del av historieundervisningen."</span><br />
<div class="MsoNormal" style="text-autospace: none;">
<b><span style="color: #110e0c;">Tharos Gröning, Dala-Demokraten</span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
”Spännande i bästa <b><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-weight: normal;">Dan</span></b><b> </b><b><span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-weight: normal;">Brown</span></b><b>-</b>anda.”</div>
<div class="MsoNormal">
<b>Ulrika Kärnborg, Aftonbladet</b></div>
<br />
”En
lättläst spänningsroman, samtidigt full av lager av idéer om vad livet
är, som får mig som läsare att reflektera och fundera.”<br />
<b>Simon Olofsson, Piteå-tidningen</b><br />
<br />
”Alkemistens dotter
imponerar i sin djupa historiska kunskap. De alkemistiska detaljerna
blir ibland nästan magiska: athanor, daggsalt, phioler, transmutation.
Det är en storslagen roman”<br />
<b>Max Hebert, Gefle Dagblad</b><br />
<br />
”För läsaren är problemet att inte kunna lägga ifrån sig boken, man blir
fångad som av en insekt i ett spindelnät i det magiska kraftcentrum C-M
Edenborg skapar. ”<br />
<b>Ragnild Oxhagen, Ölandstidningen</b><br />
<br />
”Som sämst är Edenborgs roman ett pekoral - som bäst en mörk rapport från
en annan värld. Men vill man veta mer om denna är det bättre att läsa
Edenborgs alldeles utmärkta doktorsavhandling från 2002, "Alkemins
skam". ”<br />
<b>Ulf Olsson, Expressen</b><br />
<br />
”Ett svartsynt men paradoxalt nog upplyftande äventyr som lustfyllt
vältrar sig i lort, blod och grymhet. [---] Sällan har den förestående apokalypsen känts så
livsbejakande som här. ”<br />
<b>Oskarshamntidningen</b><br />
<br />
”Jag gillar den här boken, som är driven och underhållande på ett
lättsamt, flirtigt sätt. Och den har faktiskt något ryckigt animerat
över sig, ett slags serietidningsestetik som kan föra tankarna till
amerikanen Thomas Pynchon eller, varför inte, till just smurfarna. ”<br />
<b>Fabian Kastner, Svenska Dagbladet</b> <br />
<br />
”Rebis upptäcker dock under tidens gång både skönheten och kärleken, och
hennes övertygelse om att skapelsen är ond är inte längre bergfast. När
släktingarna anar detta inleder de en blodig vansinnesjakt på henne –
hon är ju den frälsare som de har väntat på. Rebis resor till släktingar
på kontinenten för att lösa bombens gåta övergår till ett hårresande
äventyr.”<br />
<b>Camilla Nilsson, Norrköpings tidningar</b><br />
<br />
”Jag blir inte besviken, men inte heller överväldigad. "<span class="focus" id="retrieverHit" name="retrieverHit" tabindex="-1"> Alkemistens dotter</span>" är en bra roman, ingen tvekan om det, men inget mästerverk. / Språket är effektivt, men inte exceptionellt. [---] Boken har ett driv som gör den till en bladvändare. Den är därvidlag läsvärd.”<br />
<b>Mikael R Karlsson, Ystads Allehanda</b> <br />
<br />
”Kring detta sagolika stoff har Edenborg byggt en sagolik roman, en
berättelse som är en brusande brygd av vetenskap, magi, myter och
historisk realism. Han är en lysande stilist och historieberättare. Men
förutom att vara en virvlande historisk äventyrsroman, full av färg,
dofter, stanker och detaljrikedom, är "Alkemistens dotter" också något
annat och mer. Den berättar något alldeles tidlöst om människans inre.
Inte minst hur vi själva väljer att betrakta världen.”<br />
<b>Anna Rudberg-W, Östgöta Correspondenten</b><br />
<br />
”Kanske skulle man kunna kalla henne en mörkrets Pippi Långstrump, en
stark och rebellisk pojktjej som i slutet av 1700-talet, då hennes far
dör, får uppdraget förinta universum. ”<br />
<b>Fredrik Borneskans, Norrbottenskuriren</b>C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-3572716115470211992014-11-01T14:27:00.002+01:002014-11-01T14:27:38.850+01:00AUGUSTPRISSPEKULATIONERKommer min roman <b>Alkemistens dotter: slutet på universum</b> att vinna det spektakulära <a href="http://www.augustpriset.se/nyheter/dessa-har-nominerats-till-augustpriset-2014">Augustpriset</a>, en ärorik tävling som kan frälsa ett helt författarskap? Eller kommer de röstande att slänga min roman på bålet?<br />
<br />
Åsikterna skiljer sig så radikalt åt mellan kritikerna att det blir smått intressant. Att de ens uttalar sig om saken har väl att göra med att det är ovanligt att en bok som ännu inte recenserats blir nominerad.<br />
<br />
<i>Här är de som lägger sina slantar på min roman: </i><br />
<br />
I DN (recensionen ligger tyvärr bakom deras mur) skriver Anna Hallberg: "Jag förstår varför romanen nominerats till Augustpriset, det skulle inte förvåna mig om den vann."<br />
<br />
I <a href="http://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/skamlost-och-storslaget-3437799.aspx">UNT</a> skriver John Sjögren: "För 'Alkemistens dotter”' är en skamlöst underhållande roman som mycket
väl kan ta hem den där Adolf, förlåt jag menar Auguststatyetten."<br />
<br />
I <a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/karleken-och-bomben/">Sydsvenskan</a> skriver Oline Stig: "Augustjuryn tänkte helt rätt när de nominerade den här romanen till priset."<br />
<br />
<i>Så till dem som inte skulle satsa en spänn på min roman:</i><br />
<br />
I <a href="http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/article2276802/Resa-in-i-alkemins-morker.html">Kristianstadsbladet</a> skriver Mikael R Karlsson: "Augustpris? Nja."<br />
<br />
Ulf Olssons omdöme "pekoral" i <a href="http://www.expressen.se/kultur/alkemiskt-missfall/">Expressen</a> pekar nog också mot att han räknar med att den förlorar i kapplöpningen (konstigt nog har hans sågning inte mindre än två rubriker, en i papperstidningen ("Roman utan kemi") och en på webben ("Alkemiskt missfall)).<br />
<br />
I <a href="http://www.arbetarbladet.se/kultur/ar-augustjuryn-skvatt-galen">Arbetarbladet</a>, slutligen, skräder inte Bodil Juggas på orden: "Men att Augustprisjuryn år 2014 låter nominera denna bok som ett av de
sex bästa svenska skönlitterära verken, detta är om något skvatt galet.
Ni skämtar väl?" <br />
<br />
<i>Även bettingfirmorna har lagt sig i spektaklet:</i><br />
<br />
På sajten <a href="https://se.unibet.com/betting#/group/2000053320/category/0">Unibet</a> ligger Alkemistens dotter för närvarande på fjärde plats, med oddsen 6,50. Det ser inte bra ut alls. Men det är klart, om du satsar och den vinner, får du rejält med stålar.<br />
<br />
<br />
Exakt vilka odds som poesin, visdomen och skönheten har förblir oklart.C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-23203116009137743812014-10-31T11:47:00.000+01:002014-10-31T11:47:40.570+01:00SAMTAL MED ÁLVARO ENRIGUEMåndagen den 27 oktober samtalade jag på Internationell författarscen i Malmö med den mexikanske författaren Álvaro Enrigue om hans roman <b>Tiebreak</b>, en fantastisk, postmodernistisk berättelse som kretsar kring tennis, kolonialism, våld och virilitet. Den svenska utgåvan råkar dessutom var den första översättningen i världen.<br />
<br />
Till min glädje var Álvaro mycket nöjd med mina läsningar och frågor. Även publiken tycks ha haft en spännande timme. Du som inte hade tillfälle att vara på plats, kan höra hela samtalet här:<br />
<br />
<a href="https://soundcloud.com/malm-bibblans-radio/alvaro-enrigue-i-samtal-med-carl-michael-edenborg">https://soundcloud.com/malm-bibblans-radio/alvaro-enrigue-i-samtal-med-carl-michael-edenborg </a>C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-32471072973102174712014-10-25T11:00:00.001+02:002014-10-25T11:00:15.825+02:00ALKEMISTENS DOTTERSom en och annan har sett, har min andra roman hos Natur&kultur, Alkemistens dotter, blivit nominerad till Augustpriset. Denna berättelse om lojalitet, tvivel, barnets hjälplöshet och kärlekens obönhörlighet, universums kyla och poesins destruktivitet har tydligen slagit an. Jag hoppas att nomineringen leder till att många läser boken, som jag hoppas både ska vara en rafflande äventyrsberättelse och en idéroman som får det att snurra till i hjärnan.<br />
<br />
I den här filmen berättar jag helt kort om den (lyckas av någon anledning inte bädda in den):<br />
<br />
<a href="https://www.youtube.com/watch?v=LgeGGzo4LJ8">https://www.youtube.com/watch?v=LgeGGzo4LJ8</a><br />
<br />
Här kan du se boktrailern:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/ckKMEjWs3Yc?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />
<br />
På romanens Facebooksida hittar du massvis med extramaterial kring boken, du kan ställa frågor och kommentera. Sidan uppdateras i princip varje dag. Du hittar den här:<br />
<br />
<a href="https://www.facebook.com/alkemistensdotter">https://www.facebook.com/alkemistensdotter</a><br />
<br />
De närmaste veckorna framträder jag på olika platser och pratar och signerar boken. Här är mitt schema som det ser ut just nu:<br />
<br />
27 oktober: signering, SF-bokhandeln i Malmö, kl 16,15<br />
<br />
27 oktober: samtalar med Álvaro Enrigue på internationell författarscen i Malmö, kl 19,00<br />
<br />
30 oktober: recensionsdatum<br />
<br />
31 oktober: helkväll om Alkemistens dotter på SF-bokhandeln i Stockholm kl 18,00<br />
<br />
3 november: Klassikerprat om Oscar Wildes (m fl) Teleny på Göteborgs stadsbibliotek kl 18,00<br />
<br />
4 november: medverker i ReLease på Kulturhuset i Stockholm, kl 18,00<br />
<br />
Hoppas vi träffas på något av de där ställena! Vill du ditt exemplar av romanen dedicerat står jag mer än gärna till tjänst. Men glöm inte att jag är gammal, slutkörd, manglad och halvgalen, så var snäll mot mig, ge mig gärna en mjuk klapp och en puss.C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7116172531164040772.post-90818504129842615882014-10-22T07:05:00.001+02:002014-10-22T13:28:19.598+02:00HUR ETT FINGER BLEV EN KULTURNYHET<br />
I förrgår presenterades folket som var nominerade till årets Augustpris. Jag var en av dem, med min förbannat spännande roman <b>Alkemistens dotter</b>. En jättestor presskonferens med ett gäng författare, illustratörer och förläggare brukar tyvärr inte bli så väldigt roligt. Och särskilt många krokar brukar inte krokhungriga kulturjournalister hitta heller. Kanske nån otippad som kom med. Kanske nån tippad som inte kom med. Fan bryr sig.<br />
<br />
Så hur gjorde Expressens krokhungrande Jens Liljestrand när han skulle rapportera från presskonferensen? Jo, så här presenterade han saken:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_hqLPKpuTKRL2vLMFpgV93wpRvEZCmsTgKyWXYmfV2J2_y5PX-Foo0akH22r1iAHd1CsCcodgO3Obi5nkY6W-YIGYC_a0LL9lPHP_KuwsH0uHOm426h1zcad_fcwFSuRuwvkkE8qsNlQ/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-10-22+kl.+06.02.29.png" height="265" width="320" /><a href="http://www.expressen.se/kultur/jens-liljestrand/nominering-vinna-eller-forsvinna-for-forfattare/">Liljestrands artikel</a></div>
<br />
<br />
Enligt Liljestrand var min "obscena gest" en protest mot att författare och förlagsfolk fick käka lunch innan presskonferensen samtidigt som nån klinkade på ett piano:<br />
<br />
"Kanske var det i protest mot allt detta som <b>Carl-Michael Edenborg</b>,
nominerad i den skönlitterära klassen för "Alkemistens dotter", till
vardags chef för Vertigo (förlagsvärldens enfant terrible), småleende
sträckte ut långfingret i den välkända obscena gesten under den
obligatoriska gruppfotograferingen?"<br />
<br />
Men kära nån. Är verkligen ett nedfällt långfinger en "välkänd obscen gest"? Jag har alltid trott att det uppsträckta långfingret var hieroglyfen för det gamla vanliga homofoba "Up Your's". Det nedåtpekande långfingret har ingen särskild betydelse så vitt jag vet. Jag menar: var ska man sticka NER ett långfinger? En fontanell?<br />
<br />
Som om inte det här desperata försöket att skänka lite livfullhet åt ett med nödvändigt rätt dammigt spektakel räckte, hörde Sveriges Televisions Kulturnyheterna av sig lite på telefon och ville att jag skulle kommentera den gode Liljestrands briljanta analys av mitt finger. Deras artikel presenterades så här, notera att de lyckades med konststycket att ringa in det aktuella fingret:<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrkrpf3A577sQ_MOS1IewGp_OAQC8Sp2WqYUmfrdj7mp-YnjpouSCF1YKCFwEOkCcuuVZjX6vtmeSxk7KCczzwr0kB6nA5qIeFf91EJX02xCKvdCp-wZRCs510GaUXi-nAwpXwVpq4tiU/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-10-22+kl.+06.07.20.png" height="295" width="320" /><a href="http://www.svt.se/kultur/bok/edenborgs-finger-uppror">SVT:s artikel</a></div>
<br />
Här har man alltså i allmän nyhetsbristsjukdom kokat ihop en protestaktion av ett finger. Skit samma om fingret pekar åt fel håll.<br />
<br />
(Att SVT även upptäckt att jag i ett anfall av tourrettskt skämtlynne kallade priset för "Adolfpriset" på Twitter får bli en tankeställare för mig: vakta din ruttna tunga jävligt noga Edenborg, ingen skrattar ändå åt dina skämt.Vill du förresten följa mig på twitter har jag användarnamnet "edenborg".)<br />
<br />
Kära läsare, vänner, sympatisörer, fans, okända beundrare, motvilligt förförda: Mitt förlag Vertigo ÄR en del av den svenska bokbranschen. Jag själv som agent, redaktör och författare ÄR en del av den svenska bokbranschen. Jag sätter visserligen en stark stolthet i att hata mig själv och avskyr alla förnöjsamma småborgare som inte hatar sig själva. Men det vore absurt att slarvigt helt avfärda en ordning jag själv är en del av.<br />
<br />
Vill du veta sanningen? Den som den grävande kulturjournalisten Jeans Liljestrand inte nådde riktigt hela vägen ner till? Är du säker? Eller nöjer du dig med att se detta som ännu ett av pajasen Edenborgs spexande med det gamla vanliga fejkprovocerandet och badboyimageskapande pr-maskineriet?<br />
<br />
Då kan du sluta läsa nu. För här kommer sanningen:<br />
<br />
På mitt högra långfinger har jag en vacker tatuering. Den är gjord av en av landets bästa tatuerare, Alex Mad Crow. Den föreställer en uråldrig, atavistisk djurgud. Jag har placerat den där därför att det är på det fingret som min gamla skrivvalk sitter. Och jag vill lyfta fram den mystiska, uråldriga kraft som i mig och i alla mina läsare gör oss till tvivlare och älskare av sagor: alltså varelser som inte nöjer sig med universum. Denna gud saknar namn, ty den levde innan språket fanns.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYXt0zmZ8IqJfuV34uWGxoR_PWDFP-81KSv5n12ffXsHvgxrBhMsRECYroKddNFOWHb5es0IzuSotP25ez2lph2AFCYC_3RBAP6C0QBOtQ3Ys6SZoWdfNESUTJCsj-W7mrpAlA2QOciWI/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-10-22+kl.+06.20.47.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYXt0zmZ8IqJfuV34uWGxoR_PWDFP-81KSv5n12ffXsHvgxrBhMsRECYroKddNFOWHb5es0IzuSotP25ez2lph2AFCYC_3RBAP6C0QBOtQ3Ys6SZoWdfNESUTJCsj-W7mrpAlA2QOciWI/s1600/Ska%CC%88rmavbild+2014-10-22+kl.+06.20.47.png" height="320" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Det enda jag ville göra när jag höll fram mitt högra långfinger var att ge en tribut åt den gud som får mig att skriva och mina läsare att läsa. Denna namnlösa gud döljer sig bakom all litteratur värd namnet och ger den dess kraft och mirakel: skönhet, död, poesi, möjligheten att skapa verk som kan besegra liemannens skövlande, och kanske framför allt att ge människor en chans att äntligen kunna kommunicera det som är svårast för dem.<br />
<br />
Det, mina älskade, är så långt bort från bokbranschen man kan komma.<br />
<br />
<i>(Bilden är knyckt från twitterkontot "pammybea", hoppas det är ok.)</i><br />
<br />C/MEhttp://www.blogger.com/profile/03360992879877884490noreply@blogger.com2