Här några anteckningar om vissa nyckeltermer i Laclaus&Mouffes Hegemonin och den socialistiska strategin som kanske kan vara användbara vid läsningen av denna extremt krångliga och extremt inspirerande bok:
DISKURS – allt meningsfyllt (inklusive sådant som kallas ting, tanke, ord, gester, institutioner osv), ett begrepp som ska överträffa dikotomin tanke-verklighet. En enskild diskurs vill dock fixera elementen i diskursitivitetsfältet till moment genom artikulering. Dock förutsätts existensen av en mångfald av diskurser, en öppenhet som hela tiden hotar och som gör förändring naturlig. (Men: är antalet diskurser oändligt? Hur många diskurser får plats i en diskurs? Finns det en diskursens ”storlek” och hur bestäms den?).
ELEMENT – ett tecken som är mångtydigt utan fixerad plats, som befinner sig i det flytande diskursivitetsfältet (som utgörs av diskursiva möjligheter dvs element). Vissa element utsätts för ständiga reartikuleringar (Laclau kallar dem senare ”flytande signifikanter”, exempelvis terrorism, frihet, jämställdhet).
MOMENT – ett artikulerat element, partiellt fixerat genom artikulering i en diskurs genom att andra betydelser och möjligheter utesluts.
ARTIKULERING – operationen som ger ett element en fixerad betydelse, förvandlar det till moment i en enskild diskurs genom uteslutning.
NOD – ett moment (Laclau kallar det senare för ”tom signifikant”) som fungerar som ett centrum kring vilket ekvivalens- eller differenskedjorna utgår (t ex ”utanförskap”), som gör det möjligt att förvandla element till moment – det skiljer sig från de andra momenten genom sin obestämbarhet (man också säga att det fungerar som axiomet i ett logiskt system).
SUBJEKTPOSITION – ersätter idén om subjektet genom att betona det positionella i upprättandet av identiteter, som alltså inte är något naturligt eller givet utan uppstår genom hegemoniska praktiker.
EKVIVALENS – ekvivalenslogiken förenklar alla motsättningar och skillnader i det politiska rummet genom att upprätta likheter mellan olika positioner, mest extremt i två motsatta delar (t ex arbetarklass och borgerskap).
DIFFERENS – differenslogiken förökar det politiska rummet och gör det mer komplext (och enar det samtidigt: jfr ”en nation av fria individer”).
ANTAGONISM – antagonismerna utgör samhällets gräns, det som visar på dess omöjlighet och påvisar dess politiska natur. Ett villkor för antagonismens uppkomst är ”den ekvivalenta förskjutningen av distinkta subjektpositioner”.
HEGEMONI – den hegemoniska praktiken utesluter andra möjligheter och tolkningar och frågeställningar, men hade varit omöjlig och onödig ifall diskurserna kunnat vara tillslutna. Den hegemoniska praktikens mål är objektivitet: där momentet framstår som självklart och som den enda sanningen. ”Hegemonins effekter uppstår alltid ur ett överskott av mening som skapas genom en förskjutningsoperation.” Hegemonisering handlar om att ta på sig helheten, att försöka representera det universella/samhället.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
fredag 28 november 2008
torsdag 27 november 2008
DEN MÅNGFALDIGA IDENTITETENS PROBLEM
Tänkte idag på människor som ÄR författare, universitetslärare, kritiker, förläggare, serietecknare, konstnärer, bokhandelsarbetare, politiker ELLER sotare: alltså såna som identifierar sig med EN yrkesroll.
Inbillar mig att det ger dem en massa fördelar: en självklar plats i nätverk, olika privilegier, fler stipendier. Detta beror nog dels på att det är lättare att hantera dem, dels på att det är lättare att räkna med deras lojalitet, de egenskaper som gör dem till integrerade medlemmar av en viss grupp.
För solitären/kameleonten/idioten som är författare, universitetslärare, kritiker, förläggare, caféinnehavare OCH översättare (dock inte sotare, serietecknare eller politiker) förefaller det vara mer komplicerat. Pratar om mig själv förstås: får inga stipendier, är inte en självskriven medlem av någon grupp pga en halv tillhörighet i för många, är en råtta i en källare.
Inbillar mig att detta kräver mycket mer jobb, förutom att det förstås är mer jobb, förstå mig rätt. Kanske dags att downsiza: skära bort en del feta bitar ur den här kroppen och sälja till lägstbjudande, krympa mitt huvud, säga till översättarna (nej, förresten: författarna! nej, förresten: förläggarna! nej, förresten…): ÄR EN AV ER OCH BARA ER!
Inbillar mig att det ger dem en massa fördelar: en självklar plats i nätverk, olika privilegier, fler stipendier. Detta beror nog dels på att det är lättare att hantera dem, dels på att det är lättare att räkna med deras lojalitet, de egenskaper som gör dem till integrerade medlemmar av en viss grupp.
För solitären/kameleonten/idioten som är författare, universitetslärare, kritiker, förläggare, caféinnehavare OCH översättare (dock inte sotare, serietecknare eller politiker) förefaller det vara mer komplicerat. Pratar om mig själv förstås: får inga stipendier, är inte en självskriven medlem av någon grupp pga en halv tillhörighet i för många, är en råtta i en källare.
Inbillar mig att detta kräver mycket mer jobb, förutom att det förstås är mer jobb, förstå mig rätt. Kanske dags att downsiza: skära bort en del feta bitar ur den här kroppen och sälja till lägstbjudande, krympa mitt huvud, säga till översättarna (nej, förresten: författarna! nej, förresten: förläggarna! nej, förresten…): ÄR EN AV ER OCH BARA ER!
onsdag 26 november 2008
VÄRLDENS VÅLDSAMMASTE VÖRLAG
För att visa att våldet, sadismen och förintandet inte är enkelriktade här på förlaget, denna bild ur arkivet (Vertigomannen med långt hår!), det skulle ha blivit omslaget till thrillern Krigets hyenor som aldrig kom ut (översättningen såldes vidare till Boris på Kraft&Kultur som nyligen påstod att han fortfarande tänker ge ut den) (den taskiga belysningen, kroppsarbetarens uppsyn och det allmänna virrvarret får den att se nästan otäckt verklig ut, heh?):
ÄNNU EN MORGON
Cyklande genom slasket, långsamt, långsamt för att bli alltför svettig, långsamt för att inte cykla omkull i mörkret, kylan, snöstormen... en engelsk ljudbok med Greenes The Third Man i hörlurarna... befinner mig i ett sönderbombat Wien, vid en begravning... samtidigt på väg över Strömbron, cykelfilen helt igenomslaskad... får i den mötande filen syn på ett helt annat slags sällskap: ridande poliser, kungliga vagnar, kuskar i artonhundratalskläder... Och inne i vagnarna...
... araber.
Alltså, sådana riktiga araber, som i Tintin, som ser ut som oljeshejker. Varför sitter de i de kungliga vagnarna på väg genom mörkret och snömodden?
Slirar förbryllad vidare mot KB samtidigt som Harry Limes kropp (eller?!) sänks i den frusna österrikiska jorden. Ser fram emot att äta lunch med KG Johansson, den briljante översättaren av den briljante och nyligen avlidne JG Ballards briljanta Skändlighetsutställningen.
... araber.
Alltså, sådana riktiga araber, som i Tintin, som ser ut som oljeshejker. Varför sitter de i de kungliga vagnarna på väg genom mörkret och snömodden?
Slirar förbryllad vidare mot KB samtidigt som Harry Limes kropp (eller?!) sänks i den frusna österrikiska jorden. Ser fram emot att äta lunch med KG Johansson, den briljante översättaren av den briljante och nyligen avlidne JG Ballards briljanta Skändlighetsutställningen.
måndag 24 november 2008
ARS LABORANDI
Förstår ibland varför så många vill bli förläggare. Det måste vara det här de tänker på: ligga i sängen med en sprakande brasa i öppna spisen och ett lätt snöfall utanför fönstret, minutiöst gå igenom en vacker, välskriven text, väga orden på guldvåg, skriva små noteringar i marginalen till översättaren... Hm, det låter nästan för bra för att vara sant.
Redaktörsläser Niklas Darkes snygga översättning av Stig Sæterbakkens regniga noir-roman Osynliga händer. Det är fascinerande med dessa lager på lager av tolkningar och (miss)förståelser,i alla dessa varianter, från semantik till semiotik, från musik till grammatik. Och mitt i alltihop: någon sorts röst, en illusion av mänsklighet, av karaktärers verklighet: och vilka karaktärer, det är en mäktig roman, den drar läsaren ner i avgrunden.
Skördar för övrigt frukterna av en ny metod: att ta ledigt på helgen, istället vila, ägna mig åt annat. Det är inte säkert att arbetet gynnas av att arbetaren arbetar konstant.
Redaktörsläser Niklas Darkes snygga översättning av Stig Sæterbakkens regniga noir-roman Osynliga händer. Det är fascinerande med dessa lager på lager av tolkningar och (miss)förståelser,i alla dessa varianter, från semantik till semiotik, från musik till grammatik. Och mitt i alltihop: någon sorts röst, en illusion av mänsklighet, av karaktärers verklighet: och vilka karaktärer, det är en mäktig roman, den drar läsaren ner i avgrunden.
Skördar för övrigt frukterna av en ny metod: att ta ledigt på helgen, istället vila, ägna mig åt annat. Det är inte säkert att arbetet gynnas av att arbetaren arbetar konstant.
söndag 23 november 2008
BLOD! SMÄRTA! PULKÅKNING!
Vill heller inte undanhålla er det blodiga resultatet av vinterns första pulkaåkning:
UTLASAD
Svär ofta över undervisandet (under övervisandet), men gillar det också. Och tycks bli gillad. Både studenter och chefer vill ha mig kvar på idéhistorien vid Södertörn. Men Lagen om anställningsskydd låter mig inte vara kvar.
Inom vissa branscher utnyttjas LAS cyniskt: i synnerhet inom media tas det in vikarier från höger till vänster som slängs ut vid just det ögonblicket då de annars skulle tvingas att bli anställda.
Inom universitetsvärlden är det annorlunda, av en enkel anledning: där är de anställda ofta tjänstlediga på grund av forskning – och de bör och ska vara det i den bästa av världar, det ingår liksom i jobbet.
Men inga undantang från LAS. Har kollat om det inte vore möjligt att fakturera föreläsningarna, som någon sorts extern undervisningskonsult (ah! nyspråk!), men nej.
Det blir till att gå. Så den som vill ha mig som lärare på grundkursens "från renässans till upplysning", fortsättningskursens "teori och metod" eller vad som gissningsvis är landets enda kurs i postmarxism ("Samtida kulturteori och politisk filosofi" med litteratur av bl a Zizek, Laclau, Mouffe, Rancière) bör passa på i vår!
Därefter gör arbetsskyddslagen mig arbetslös.
Inom vissa branscher utnyttjas LAS cyniskt: i synnerhet inom media tas det in vikarier från höger till vänster som slängs ut vid just det ögonblicket då de annars skulle tvingas att bli anställda.
Inom universitetsvärlden är det annorlunda, av en enkel anledning: där är de anställda ofta tjänstlediga på grund av forskning – och de bör och ska vara det i den bästa av världar, det ingår liksom i jobbet.
Men inga undantang från LAS. Har kollat om det inte vore möjligt att fakturera föreläsningarna, som någon sorts extern undervisningskonsult (ah! nyspråk!), men nej.
Det blir till att gå. Så den som vill ha mig som lärare på grundkursens "från renässans till upplysning", fortsättningskursens "teori och metod" eller vad som gissningsvis är landets enda kurs i postmarxism ("Samtida kulturteori och politisk filosofi" med litteratur av bl a Zizek, Laclau, Mouffe, Rancière) bör passa på i vår!
Därefter gör arbetsskyddslagen mig arbetslös.
onsdag 19 november 2008
SKUGGUTREDNINGEN
Nej, kan bara inte gilla den. Skämtar dom? "Hur ska Sverige bli ett världsledande kulturland?"
Och svaren: "Kultur är en långsiktig investering. Ha tillit. Våga satsa!" eller "Vad är då kultur? För mig handlar det om mitt liv och mina tankar om hur jag ser på och förhåller mig till min omvärld och mina relationer till de medmänniskor som jag delar denna omvärld med och hur jag hanterar den insikten." osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv.
Sådant kan få en att förstå varför Göring osäkrade sin revolver. Har själv aldrig beskrivit min verksamhet som kultur. Däremot ibland som "terrorism", "upplysningsarbete" eller "delirium tremens".
Visst: det är viktigt att påverka regeringens pågående kulturutredning, som gissningsvis drar rejält åt höger och kommer att vilja ersätta allt som är kapitalistkritiskt i de existerande kulturpolitiska målen. Men är 1800-talstermer som "kulturland" och uppmaningar att göra Sverige till en världsledande nation verkligen rätt väg?
Ordet "skugg" i namnet för snarast tankarna till Turkiets skuggstat; kultureliten är just en sorts skuggstat i denna djupt korrupta kulturnation. Dessutom förstärks det mörka intrycket av andra "kulturarbetares" parallella kampanjer för den förfärliga privatpolislagen Ipred som ska ge företag rätt att spana på privatpersoner som misstänks för fildelning.
Det finns helt enkelt ingen enighet här, inget "vi", ingen "kultur".
Och svaren: "Kultur är en långsiktig investering. Ha tillit. Våga satsa!" eller "Vad är då kultur? För mig handlar det om mitt liv och mina tankar om hur jag ser på och förhåller mig till min omvärld och mina relationer till de medmänniskor som jag delar denna omvärld med och hur jag hanterar den insikten." osv osv osv osv osv osv osv osv osv osv.
Sådant kan få en att förstå varför Göring osäkrade sin revolver. Har själv aldrig beskrivit min verksamhet som kultur. Däremot ibland som "terrorism", "upplysningsarbete" eller "delirium tremens".
Visst: det är viktigt att påverka regeringens pågående kulturutredning, som gissningsvis drar rejält åt höger och kommer att vilja ersätta allt som är kapitalistkritiskt i de existerande kulturpolitiska målen. Men är 1800-talstermer som "kulturland" och uppmaningar att göra Sverige till en världsledande nation verkligen rätt väg?
Ordet "skugg" i namnet för snarast tankarna till Turkiets skuggstat; kultureliten är just en sorts skuggstat i denna djupt korrupta kulturnation. Dessutom förstärks det mörka intrycket av andra "kulturarbetares" parallella kampanjer för den förfärliga privatpolislagen Ipred som ska ge företag rätt att spana på privatpersoner som misstänks för fildelning.
Det finns helt enkelt ingen enighet här, inget "vi", ingen "kultur".
tisdag 18 november 2008
PORR PÅ BIBLIOTEKET
Martin Tistedt skickade över den här länken:
http://www.abm.uu.se/publikationer/2/2007/336.pdf
Det är en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap av Sanna Barsk från vårterminen 2007: "Erotisk och pornografisk skönlitteratur på svenska folkbibliotek."
Här får vi läsa om åtta erotiska/pornografiska böckers öden på svenska bibliotek, inklusive intervjuer med några inköpsansvariga som får berätta hur de ser på genren och ifall de skulle köpa eller inte köpa de här titlarna.
Av de åtta böckerna är inte mindre än fem stycken utgivna av Vertigo (vilken överraskning!): Gunnar Blås Den tredje systern, Pauline Réages Berättelsen om O, Markis de Sades Filosofin i sängkammaren, Närstrid: Vanessa och Anastasia Wahls Den Vidrige: Klitty 1.
Barsk har varit ambitiös nog att även gå igenom mottagandet i pressen av böckerna, lärorikt! Och hennes lakoniska sammanfattningar av böckernas pornografiska status är underbara:
"Den tredje systern uppfyller alla fem kriterier för ett pornografiskt verk. Huvudpersonen utför upprepade gånger sexuella handlingar under tvång. Han onanerar, utför oralsex på och genomför samlag med en kvinna under pistolhot, tvingas till oralsex vilket sedan övergår till en frivillig handling, och en främmande man onanerar i en offentlig bastu och sprutar sperma över honom. När huvudpersonen i bokens andra del ligger på sjukhus, invalidiserad till följd av det våld han utsatts för, utnyttjar en sjuksköterska och en polis honom i sina sexuella lekar utan att ge honom en chans att säga ja eller nej. De våldtar, slår, spottar och exkremerar på honom. I tredje delen av boken återförenas huvudpersonen med sin far och har sex med honom, trots faderns protester. Huvudpersonen får könsorganet bortskuret, och då han vaknar upp efter ingreppet, fortfarande plågad av smärtor, försöker han ha sex med den mentalt skadade kvinna han spärrats in med. Detta anser jag kan kategoriseras som en sexuell handling i en osannolik situation. Språket i romanen är inte extremt grovt, men det används mycket slangutryck och svärord, och slidsekret och sperma kallas genomgående för ”fittslem” eller ”slem”. Olika kroppsvätskor förekommer i sexskildringarna, som avföring, urin och spott."
Och:
"Även Den vidrige uppfyller alla fem kriterier jag ställt upp. Ett mycket grovt språk används i romanen, med ord och uttryck som ”mutta”, ”uppknullade fitta”, ”arslet” och ”ådriga knullpinne”. Boken inleds med en sexakt som utmynnar i ett brutalt mord. Våldtäkt och våldtäktsförsök förekommer, och personer uttrycker rädsla eller ovilja. Vid två tillfällen urinerar någon på någon annan under sex, och vid ett tillfälle utför den kvinnliga polisen oralsex på sin chef tills hon spyr. De flesta personerna i boken är ständigt upphetsade, och inget tillfälle är fel för sex: på en brottsplatsundersökning bredvid ett lik, på redaktionen för att få sin vilja igenom gentemot chefen, för att distrahera en kollega och hindra henne för att begå ett mord... Sex används som en lösning på de flesta problem."
Argh! vilka! förfärliga! böcker! (Vad är det för monster som ger ut sånt?! HAHAHA! (ylande vansinnesskratt (parentes inom parentes!), långa, ångestridna stön!) Tjoho!)
Uppsatsens slutsatser pekar mot (omedveten) fördomsfullhet från biblioteksinköparnas sida mot genren. Det är intressant att se hur det som kan se ut som censur egentligen bara är en lång serie beslut på mikronivå som bildar mönster som ingen riktigt har kontroll över men som har tydlig riktning och starka effekter.
Sanna Barks uppsats är upplysande och bildande. Ladda ner och läs!
http://www.abm.uu.se/publi
Det är en magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap av Sanna Barsk från vårterminen 2007: "Erotisk och pornografisk skönlitteratur på svenska folkbibliotek."
Här får vi läsa om åtta erotiska/pornografiska böckers öden på svenska bibliotek, inklusive intervjuer med några inköpsansvariga som får berätta hur de ser på genren och ifall de skulle köpa eller inte köpa de här titlarna.
Av de åtta böckerna är inte mindre än fem stycken utgivna av Vertigo (vilken överraskning!): Gunnar Blås Den tredje systern, Pauline Réages Berättelsen om O, Markis de Sades Filosofin i sängkammaren, Närstrid: Vanessa och Anastasia Wahls Den Vidrige: Klitty 1.
Barsk har varit ambitiös nog att även gå igenom mottagandet i pressen av böckerna, lärorikt! Och hennes lakoniska sammanfattningar av böckernas pornografiska status är underbara:
"Den tredje systern uppfyller alla fem kriterier för ett pornografiskt verk. Huvudpersonen utför upprepade gånger sexuella handlingar under tvång. Han onanerar, utför oralsex på och genomför samlag med en kvinna under pistolhot, tvingas till oralsex vilket sedan övergår till en frivillig handling, och en främmande man onanerar i en offentlig bastu och sprutar sperma över honom. När huvudpersonen i bokens andra del ligger på sjukhus, invalidiserad till följd av det våld han utsatts för, utnyttjar en sjuksköterska och en polis honom i sina sexuella lekar utan att ge honom en chans att säga ja eller nej. De våldtar, slår, spottar och exkremerar på honom. I tredje delen av boken återförenas huvudpersonen med sin far och har sex med honom, trots faderns protester. Huvudpersonen får könsorganet bortskuret, och då han vaknar upp efter ingreppet, fortfarande plågad av smärtor, försöker han ha sex med den mentalt skadade kvinna han spärrats in med. Detta anser jag kan kategoriseras som en sexuell handling i en osannolik situation. Språket i romanen är inte extremt grovt, men det används mycket slangutryck och svärord, och slidsekret och sperma kallas genomgående för ”fittslem” eller ”slem”. Olika kroppsvätskor förekommer i sexskildringarna, som avföring, urin och spott."
Och:
"Även Den vidrige uppfyller alla fem kriterier jag ställt upp. Ett mycket grovt språk används i romanen, med ord och uttryck som ”mutta”, ”uppknullade fitta”, ”arslet” och ”ådriga knullpinne”. Boken inleds med en sexakt som utmynnar i ett brutalt mord. Våldtäkt och våldtäktsförsök förekommer, och personer uttrycker rädsla eller ovilja. Vid två tillfällen urinerar någon på någon annan under sex, och vid ett tillfälle utför den kvinnliga polisen oralsex på sin chef tills hon spyr. De flesta personerna i boken är ständigt upphetsade, och inget tillfälle är fel för sex: på en brottsplatsundersökning bredvid ett lik, på redaktionen för att få sin vilja igenom gentemot chefen, för att distrahera en kollega och hindra henne för att begå ett mord... Sex används som en lösning på de flesta problem."
Argh! vilka! förfärliga! böcker! (Vad är det för monster som ger ut sånt?! HAHAHA! (ylande vansinnesskratt (parentes inom parentes!), långa, ångestridna stön!) Tjoho!)
Uppsatsens slutsatser pekar mot (omedveten) fördomsfullhet från biblioteksinköparnas sida mot genren. Det är intressant att se hur det som kan se ut som censur egentligen bara är en lång serie beslut på mikronivå som bildar mönster som ingen riktigt har kontroll över men som har tydlig riktning och starka effekter.
Sanna Barks uppsats är upplysande och bildande. Ladda ner och läs!
måndag 17 november 2008
DAGARNAS SKUM
Skrev brevet till Kulturrådet: skickar en kopia till kulturministern. För den som undrar vad det fjärde stadiet i kriget för två år sedan skulle ha varit, kan avslöjas att det var en JK-anmälning som troligen hade lett till en fällning. Men då rådet backade, blev det aldrig nödvändigt. Dessutom skulle saken då ha hamnat i rättshaverifacket, särskilt om det hade börjat dyka upp hänvisningar till deklarationen om de mänskliga rättigheterna i de rasande inlagorna.
Första numret av Vi Läser hade en skissartad genomgång av korruptionsnätverken inom kultureliten och tydligen följdes det nyss upp av tv. Det finns så mycket som bekräftar det enkla påståendet att Sverige är ett av de kulturellt mest korrumperade länderna i Europa.
Har för övrigt i stort sett slutat undervisa och därmed återigen börjat skriva, översätta, göra böcker, sitta i denna sjunde himmel med Amon Amarth i lurarna och umgås med svarta krumelurer mot en vit yta som ska föreställa papper men egentligen består av någon sorts – eh? – "flytande kristaller", vaba?
Och så säger de att vår it-revolutionära tid saknar poesi.
Första numret av Vi Läser hade en skissartad genomgång av korruptionsnätverken inom kultureliten och tydligen följdes det nyss upp av tv. Det finns så mycket som bekräftar det enkla påståendet att Sverige är ett av de kulturellt mest korrumperade länderna i Europa.
Har för övrigt i stort sett slutat undervisa och därmed återigen börjat skriva, översätta, göra böcker, sitta i denna sjunde himmel med Amon Amarth i lurarna och umgås med svarta krumelurer mot en vit yta som ska föreställa papper men egentligen består av någon sorts – eh? – "flytande kristaller", vaba?
Och så säger de att vår it-revolutionära tid saknar poesi.
fredag 14 november 2008
EN ART SOM ANGRIPER SIN EGEN ART
Ytterligare från Vinduet-serien, i väntan på att det ska finnas ord här igen:
(Kumpanerna planerar vad surrealisterna kallade "århundradets brott".)
(Nej, det är inte ett förlag som respekterar artgränserna: men å andra sidan vill vi inte se vårt undantag upphöjd till allmän lag.)
(Kumpanerna planerar vad surrealisterna kallade "århundradets brott".)
(Nej, det är inte ett förlag som respekterar artgränserna: men å andra sidan vill vi inte se vårt undantag upphöjd till allmän lag.)
onsdag 12 november 2008
NOTIS OM KULTURRÅDET
[Väcktes långsamt mitt i natten, sovande på rygg med lite krökta ben, som gotiska valv; kände något väldigt varmt och obeskrivligt pälsigt och lent där emellan – en av kattungarna hade krupit in under täcket och hittat bästa platsen.]
Trodde mitt pressmeddelande om kulturrådet i Frankfurt föll dödfött ur nätet, men icke: idag har DN en notis där de intervjuar rådets Helen Sigeland. Dock glömmer de att berätta varifrån de fick nyheten, hm. Sigeland säger pinsamt nog att "formen är bra". Och det gamla argumentet att kvalitet inte har med förlagspolitik att göra dyker upp igen: samma dumma snack som i frågan om jäv i arbetsgrupperna!
Så om en av Ikea:s designers får i uppdrag av staten att presentera bra möbler på en mässa och i stort sett alla möbler hon rekommenderar tillverkas av Ikea så är det heller några problem?
Äsch, måste ta tid från dyrbarare saker och författa en skrivelse till Kulturrådets styrelse, nu igen. Om de bara kunde erkänna sina brister så vore det en annan sak! Det är den där stöddiga attityden som retar mig mest.
Trodde mitt pressmeddelande om kulturrådet i Frankfurt föll dödfött ur nätet, men icke: idag har DN en notis där de intervjuar rådets Helen Sigeland. Dock glömmer de att berätta varifrån de fick nyheten, hm. Sigeland säger pinsamt nog att "formen är bra". Och det gamla argumentet att kvalitet inte har med förlagspolitik att göra dyker upp igen: samma dumma snack som i frågan om jäv i arbetsgrupperna!
Så om en av Ikea:s designers får i uppdrag av staten att presentera bra möbler på en mässa och i stort sett alla möbler hon rekommenderar tillverkas av Ikea så är det heller några problem?
Äsch, måste ta tid från dyrbarare saker och författa en skrivelse till Kulturrådets styrelse, nu igen. Om de bara kunde erkänna sina brister så vore det en annan sak! Det är den där stöddiga attityden som retar mig mest.
tisdag 11 november 2008
MER OM KULTURRÅDET
[På begäran:]
Några kanske minns "kriget mot kulturrådet" som Vertigo satte igång för nästan exakt två år sedan (hemsidan ligger av ren lättja kvar här: http://www.vertigo.se/kulturkriget) efter att ett helt års utgivning nekats litteraturstöd, bland annat Guillaume Apollinaires De elvatusen spöna från 1907 som sades "inte vara en klassiker".
Minns så väl hur det var i början: medlidsamma leenden, suckar, stickrepliker som alla gick i samma riktning, "du är en rättshaverist". Och visst, så kunde det se ut med mina rasande inlägg, blasfemier och förolämpningar, brev till Kulturrådets styrelse och självaste kulturministern.
Mitt huvudargument var att arbetsgrupperna som beslutade om litteraturstödet var jäviga, eftersom författare och översättare knutna till ett enda förlag kunde dominera en hel grupp.
Så hur gick det?
Kulturministern blev förbannad och avkrävde Kulturrådet en förklaring. Kulturrådets styrelse blev förskräckt och beslutade sig för att i fortsättningen ta hänsyn till jävfrågan när nya ledamöter tillsattes. Numera tas förhoppningsvis hänsyn till det andra, och minst lika viktiga ledet, i föreskrifterna för litteraturstödet: "kvalitet och mångfald".
Så avslutades kriget mot kulturrådet. Så mycket för min rättshaverism.
Kanske är det som med revolutionen i Thomas Hobbes filosofi: en och samma intervention är "rättshaveri" när den misslyckas och "en seger för demokratin" när den lyckas.
Några kanske minns "kriget mot kulturrådet" som Vertigo satte igång för nästan exakt två år sedan (hemsidan ligger av ren lättja kvar här: http://www.vertigo.se/kulturkriget) efter att ett helt års utgivning nekats litteraturstöd, bland annat Guillaume Apollinaires De elvatusen spöna från 1907 som sades "inte vara en klassiker".
Minns så väl hur det var i början: medlidsamma leenden, suckar, stickrepliker som alla gick i samma riktning, "du är en rättshaverist". Och visst, så kunde det se ut med mina rasande inlägg, blasfemier och förolämpningar, brev till Kulturrådets styrelse och självaste kulturministern.
Mitt huvudargument var att arbetsgrupperna som beslutade om litteraturstödet var jäviga, eftersom författare och översättare knutna till ett enda förlag kunde dominera en hel grupp.
Så hur gick det?
Kulturministern blev förbannad och avkrävde Kulturrådet en förklaring. Kulturrådets styrelse blev förskräckt och beslutade sig för att i fortsättningen ta hänsyn till jävfrågan när nya ledamöter tillsattes. Numera tas förhoppningsvis hänsyn till det andra, och minst lika viktiga ledet, i föreskrifterna för litteraturstödet: "kvalitet och mångfald".
Så avslutades kriget mot kulturrådet. Så mycket för min rättshaverism.
Kanske är det som med revolutionen i Thomas Hobbes filosofi: en och samma intervention är "rättshaveri" när den misslyckas och "en seger för demokratin" när den lyckas.
måndag 10 november 2008
KULTURRÅDET PÅ FRANKFURTMÄSSAN
[Sedan länge utlovat inlägg:]
Statens kulturråd hade en liten monter på bokmässan. Där delade de ut en lyxig folder med titeln New swedish titles 2008. Den innehöll en lång text samt en massa reklamfoton på författare. Det enda bra med foldern var översättarens namn: Sarah Death.
Texten var ett beställningsjobb som gått till Bonnierförfattaren Ulrika Knutson. Hennes uppdrag var att beskriva 2008 års viktigaste svenska litterära verk. Hon valde själv vilka böcker hon skulle ta upp. Av de 33 omnämnda verken var 22 utgivna på Bonniers.
Återigen bekräftas bilden av Sverige som ett av de kulturellt mest korrumperade länderna i Europa. De flesta andra länders kulturråd eller motsvarande satsade på stora montrar med fylliga presentationer och hjälpsamma assistenter. Svenska kulturrådet valde att sälja Bonnierförfattare i en liten monter bredvid den stora Bonniermontern.
Litar inte Statens kulturråd på sina egna arbetsgrupper? Varje år delas en massa litteraturstöd ut till kvalificerade svenska litterära verk utifrån rekommendationer av kunniga personer (som nuförtiden dessutom väljs ut med hänsyn till jäv). Vore det inte rimligare att presentera dessa verk i Frankfurt? Arbetsgrupperna består trots inte av en enskild, djupt insyltad Bonnierförfattare utan har åtminstone lite större möjlighet att ge en fullödig bild av den svenska litteraturen enligt föreskrifterna:
”Syftet med litteraturstödet är att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen så att läsarna garanteras ett brett urval av god litteratur.”
Borde inte även utländska litteraturintresserade få ta del av den kvaliteten och mångsidigheten?
Statens kulturråd hade en liten monter på bokmässan. Där delade de ut en lyxig folder med titeln New swedish titles 2008. Den innehöll en lång text samt en massa reklamfoton på författare. Det enda bra med foldern var översättarens namn: Sarah Death.
Texten var ett beställningsjobb som gått till Bonnierförfattaren Ulrika Knutson. Hennes uppdrag var att beskriva 2008 års viktigaste svenska litterära verk. Hon valde själv vilka böcker hon skulle ta upp. Av de 33 omnämnda verken var 22 utgivna på Bonniers.
Återigen bekräftas bilden av Sverige som ett av de kulturellt mest korrumperade länderna i Europa. De flesta andra länders kulturråd eller motsvarande satsade på stora montrar med fylliga presentationer och hjälpsamma assistenter. Svenska kulturrådet valde att sälja Bonnierförfattare i en liten monter bredvid den stora Bonniermontern.
Litar inte Statens kulturråd på sina egna arbetsgrupper? Varje år delas en massa litteraturstöd ut till kvalificerade svenska litterära verk utifrån rekommendationer av kunniga personer (som nuförtiden dessutom väljs ut med hänsyn till jäv). Vore det inte rimligare att presentera dessa verk i Frankfurt? Arbetsgrupperna består trots inte av en enskild, djupt insyltad Bonnierförfattare utan har åtminstone lite större möjlighet att ge en fullödig bild av den svenska litteraturen enligt föreskrifterna:
”Syftet med litteraturstödet är att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen så att läsarna garanteras ett brett urval av god litteratur.”
Borde inte även utländska litteraturintresserade få ta del av den kvaliteten och mångsidigheten?
onsdag 5 november 2008
AD HOC-LÖSNINGAR
Om den senaste bloggtystnad kräver en legitimering ligger den i ett rasande arbetstempo interfolierat med födelsedagar, biobesök, maskerader, Vertigofester. Den här veckan är den sista på höstens stora kvadrupelknegarperiod med dubbla högskolekurser och annat mera festligt, och det sker ett återvändande till det mer långsiktiga: översättande, skrivande, vårböcker.
Och det är gott.
Ty perioder vars dagar består av långa serier av ad hoc-lösningar på akuta problem är otillfredsställande, lättförglömliga, dödliga.
Ur detta kaos kan dock dessa bilder lyftas fram. Svensk bokhandel hade nämligen bestämt sig för att tidigarelägga materialdagen för vårboksnumret. Och Isakson&Parson behövde material för vårinsäljningen. Hade alltså inget annat val än att tillverka fejkade dummyomslag för tre av de kommande titlarna.
Det är roligt att tillverka sådana, för friheten att knasa ur är större än i vanliga fall. Och då de egentligen är sterila återvändsgränder bör heller ingen större tid läggas på dem. Samtidigt är det inte bra om de är för dåliga. Nåväl, så här blev de (och helvete, visst blev Sæterbakkenomslaget kusligt likt en Stieg Larsson-deckare?):
Och det är gott.
Ty perioder vars dagar består av långa serier av ad hoc-lösningar på akuta problem är otillfredsställande, lättförglömliga, dödliga.
Ur detta kaos kan dock dessa bilder lyftas fram. Svensk bokhandel hade nämligen bestämt sig för att tidigarelägga materialdagen för vårboksnumret. Och Isakson&Parson behövde material för vårinsäljningen. Hade alltså inget annat val än att tillverka fejkade dummyomslag för tre av de kommande titlarna.
Det är roligt att tillverka sådana, för friheten att knasa ur är större än i vanliga fall. Och då de egentligen är sterila återvändsgränder bör heller ingen större tid läggas på dem. Samtidigt är det inte bra om de är för dåliga. Nåväl, så här blev de (och helvete, visst blev Sæterbakkenomslaget kusligt likt en Stieg Larsson-deckare?):
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)