ANN LIV YOUNG

Torsdag kväll, danshögskolan i Stockholm. Den amerikanska performancekonstnären Ann Liv Young framträder för första gången norr om Malmö. Ett hundratal människor har köpt biljett och placeras i en ring på golvet kring henne.

Youngs Askungen-performance ”Cinderella” består av några vildsint framförda, populära sånger om kärlek och långa samtal med publiken. Hon provocerar, ställer privata frågor, lockar fram känslor, skäller, ifrågasätter, försvarar sin konst, driver fram tårar. Det är en underlig blandning av gruppterapi, manipulation och burlesk.

Temat är Askungen som ensam flicka instängd på sitt rum i en obegriplig värld. Samtalen med publiken illustrerar denna isolering. För hur privata och uppriktiga de än är, förblir Ann Liv Young artist och hennes samtalspartner publik.

”Has anyone been raped? Has anyone been hit? Has anyone had any close one that died? Do you want to share?”

Upplevelsen glider mellan sken och verklighet. Men om någon skulle tveka över fiktionen, bekräftas den av att hennes man/assistent fotograferar och filmar allt. Ingenting är äkta. Allt sker fortfarande i Askungens slutna rum.

Akten avslutas med att Young tömmer tarmen i en burk. Därefter lägger hon sig på golvet skrevande framför en person i publiken hon retat upp sig på och låter sin man/assistent pilla tillbaka avföringen in i henne igen. Det är den definitiva bilden av instängdhet.

Efter två timmar och tre kvart avslutar Young sin performance med att anklaga publiken för att vara voyeurer, för att inte dela med sig av sig själva och framför allt att för att vara snåla och inte köpa något av hennes merchandise.

Rodnande och svettiga tågar konfliktskygga svenskar lättade ut. Ändå verkar alla märkligt berikade. Tvärs genom obehaget och äcklet har något glimmat till, något översinnligt, rentav konst.

(Var tänkt som en tidningsartikel, men den blev refuserad, därav tonfallet.)

SOCIALISTISKT FORUM

Ja, gott folk: Vertigo kommer att finnas på plats på Socialistiskt forum på ABF-huset på Sveavägen i Stockholm imorgon. Vi kommer att sitta bakom ett bord täckt med böcker. Vi kommer dessutom att ha en kortläsare med oss ifall du har ont om prasslande sedlar. Kom och hälsa på! Det är fri entré! Och har du tur kan du få en bok signerad.

RECENSION AV JULIETTE 3-4

Sinziana Ravini skriver mycket fint och utförligt om den andra delen av Vertigos utgåva av Markis de Sades Juliette i GöteborgsPosten:

"För mig är markis de Sade en i första hand humoristisk författare. Barbariska aktiviteter förekommer rikligt i de mest sofistikerade samhällen. En skildring av något innebär inte per definition en hyllning, hur mycket man än försöker låtsas dela sina romanfigurers ideologi. En författare som idealiserar sin tid är i mina ögon långt mer förljugen än någon som inte gör det. Markis de Sade avskydde sin tid."

Läs hela här: http://www.gp.se/kulturnoje/litteratur/1.496888-markis-de-sade-juliette-del-iii-iv

Boken hittar du hos förlaget.

BARTOLI

Du behöver ingenting annat än Cecilia Bartoli som sjunger Vivaldi.



Lägg märke till hennes ansikte när musiken är slut och publiken börjar applådera: hon är inte där. Hon skådar rakt ut på andra sidan. Det tar flera sekunder innan hon inser att hon är i en konsertlokal, att hon har en publik som jublar åt henne.

SOUVENIR FRÅN BMSSN

Minne från bmssn: Thente, Lädernuckan, Vertigomannen:

LOVECRAFT

Kan inte undanhålla mina kära läsare denna lyckliga nyhet: har precis köpt loss en hel väldig massa av legenden Sam J. Lundwalls översättningar av H. P. Lovecraft. Du kan se fram emot en riktigt fet volym hösten 2011! Vi tänker klä den cirka 500-sidiga boken i svart linneband med guldfoliering: några klagomål på det?

VERTIGOS NYHETSBREV

Vårt senaste nyhetsbrev:

--------

Kromatiska krompan,

ett förlag med så mörka teman och intressen som Vertigo borde trivas i mörkret, men ändå är det som jag inte riktigt kan stå ut med det här svarta grytlocket som ligger tungt över världen och förblindar mig, mina hormorner och mina signalsubstanser.

Jag söker ljuset i litteraturen. Och just nu finns det en hel del ljus att glädja sig åt: fina recensioner, en strålande Midvinterbok, två skimrande januarititlar. Läs vidare i det här nyhetsbrevet så får du reda på allt:

Jean de Bergs Bilden i Agneta Tröjers översättning och med Jan Bieleckis illustrationer är en av de vackraste böcker Vertigo har gett ut. Det är roligt att även recensenterna tycker om den.

I ETC skriver Maria Mårsell: ”Det är en intressant roman som undersöker och fördjupar något mer än sadomasochistiska mekanismer. I slutändan handlar den om ömsesidigt förtroende och att våga ge sig hän, på sina egna villkor.” http://www.etc.se/32573/bilden/

Och i Dagens bok säger Lina Arvidsson: ” Vare sig man själv går igång på hårda tag och blodvite i sängen eller inte, handlar den sexuella leken alltid om en typ av maktförskjutning. I sado-masochistiska lekar; draget till sin spets. För den som är intresserad av att lite försiktigt utforska området rekommenderar jag Bilden. Extra bra på morgonen.” http://dagensbok.com/2010/11/05/jean-de-berg-bilden/

Årets Midvinterbok började som en succé! Sedan blev det ett fiasko! Och nu är det succé igen! Jag tar det från början:

Midvinterboken är en bok som förlaget tar fram varje år som en present till medlemmarna av våra Stormtrupper och till förlagets medarbetare. Den är således inte till försäljning. 2009 tryckte vi unika översättningar ur patafysikern Alfred Jarrys Den gröna talgdanken, vilket var mycket uppskattat. Stormtrupperna fick den i brevlådan veckan före jul.

Först i mellandagarna avslöjar vi vad det är för bok: den som anmäler sig till Stormtrupperna senast den sista januari har chans att få den, sedan är det kört.

Idén till årets Midvinterbok var suverän. Tyvärr fanns det vissa rättigheter på titeln. Jag började förhandla med rättighetsinnehavaren, en gammal dam. Det såg ljust ut. Sedan blev det allt mer besvärligt. Och till slut havererade hela förhandlingen, till min fasa. Det var den första november, och förlaget stod utan Midvinterbok!

Jag hörde desperat av mig till förlagets medarbetare. Och vi fick napp hos vår kära Markis de Sade-översättare Hans Johansson: det visade sig att han har en fantastisk översättning i byrålådan, rentav en ännu bättre Midvinterbok än vi tänkt från början! Så nu är jag glad igen.

Vill du försäkra dig om att få Midvinterboken före jul, anmäl dig till Vertigos Stormtrupper nu. Du får ju dessutom galet billiga priser, andra presenter, friplåtar och annat smått och gott. Och i synnerhet: du stödjer förlagets litterära terrorverksamhet.

Förutom Midvinterboken, kämpar vi just nu med de båda januarititlarna, som ska på tryck i början av december: den fina pocketupplagan av Gunnar Blås romantrilogi (Den tredje systern, Gå ner för trappan och Övervakningen) och E. Jean Carrolls sanslösa biografi över Hunter S. Thompson.

Mumma!

Vi hörs snart igen, då ska jag förhoppningvis också ha hunnit klippa ihop dokumentären ”Hit åker vi aldrig mer: Vertigo i Örebro del 2”.

Till dess förblir jag din, och ditt underlivs alldeles egna – Vertigomannen.

EPILOG: ”Uttryck ’snöblandat regn’ fick nyss en ny dimension: ösregn blandat med jättestora snöflingor.”

RECENSIONER AV BILDEN

Vertigos utgåva Catherine Robbe-Grillets roman Bilden från 1956 är en av förlagets allra vackraste böcker. Den har hittills inhöstat sex anmälningar, som innehåller både ris och ros. Har samlat lite klipp här:

Lina Arvidsson, Dagens bok: "Vare sig man själv går igång på hårda tag och blodvite i sängen eller inte, handlar den sexuella leken alltid om en typ av maktförskjutning. I sado-masochistiska lekar; draget till sin spets. För den som är intresserad av att lite försiktigt utforska området rekommenderar jag Bilden. Extra bra på morgonen."

Maria Mårsell, ETC: "Det är en intressant roman som undersöker och fördjupar något mer än sadomasochistiska mekanismer. I slutändan handlar den om ömsesidigt förtroende och att våga ge sig hän, på sina egna villkor."

Carl Abrahamsson, Tidningen kulturen: "Om det låter banalt och franskt, så är det för att det är banalt och franskt. I detaljerade sekvenser som innehåller kättingar, piskande, örfilar, kisslekar, oralsex, samlag och sodomi, samt lite romantiserad blodspillan, klargörs trojkans dynamik på ett övertydligt sätt."

Curth Bladh, Sundsvalls Tidning: "Märkligt nog tycks Catherine Robbe-Grillets debutroman har många drag gemensamma med vad som senare kom att prägla den nya romanen, inte minst hennes makes. Det är registrerande, detaljrikt, berättat till synes utan känslor; här finns ingen erotisk lockelse, än mindre vad som skulle kunna vara erotisk upphetsning."

Ida Säll i Helsingborgs Dagblad: "För tänker jag mig schablonbilden av en erotisk roman med sadomasochistiska inslag borde det bli just såhär: ett manligt berättarsubjekt, en dominatris med tillhörande slav, sammet och piskor. Kvinnor som niger och rodnar likt förundrade kåta barn. I Paris förstås."

Jessica Björkäng, Bokhora: "Den är inte något för de lättchockerade eller nymoralistiska men uppskattar man till exempel Berättelsen om O så borde den passa som hand i handske eller spö i hand…"

(Boken köper du billigast och bäst direkt från Vertigo!)

LITE PAUSUNDERHÅLLNING

En gammal barndomsfavorit:

HEBERLEIN FILOSOFERAR

Ann Heberlein, ”doktor i etik”, recenserar antologin Skamlöst i Sydsvenska Dagbladet. Det intresserade mig inte så mycket. Skummade ändå igenom texten eftersom ett par Vertigoböcker nämns i förbifarten. Kom till slutet. Skakade på huvudet.

Tvingades läsa igenom texten en gång till. Och en gång till. Förmådde fortfarande inte begripa den. Tog mig tiden att bryta upp argumentationen. Begriper inte ens nu. Varken logikens eller retorikens regler gäller här. Heberleins recension är ett flow of bad consciousness. Den gör påståenden, varje mening är begriplig, men den övergripande tankelinjen "från sexuell nöd till normbrytande" är medvetslös.

1. I det svenska bondesamhället rådde en sexuell nöd pga moral och fattigdom. Därför fanns ett behov av sexuella fantasier.

2. Den erotiska litteraturen exploderar i Sverige. Tydligen behöver vi fortfarande en sexuell fantasivärld, från smakfull erotik till klassisk våldsporr, så kanske har vi fortfarande en sexuell nöd.

3. Boken ”Skamlöst” är tråkig eftersom den är för queerpolitiskt korrekt och feministiskt duktig. Heberlein blir inte upphetsad.

4. Det är dock vettigt att försöka ge alternativ till vår tids dominerande berättelse om sex. Ett exempel på denna berättelse är dokusåpan Paradise Hotel med traditionella könsroller och objektifiering av unga kroppar.

5. Dokusåpans estetisering får sitt motstycke i den hemgjorda amatörporren där feta människor har sex bland sina furumöbler.

6. Fula människors sex bland fula möbler är det verkligt normbrytande.

(Det blev förstås inte ett dugg bättre av att Heberleins tidning gjorde henne en björntjänst genom att presentera recensionen så här: "Utgivningen av erotisk litteratur exploderar men genren är märkligt ospännande. Ann Heberlein har läst in sig." Läst in sig? På EN bok?)

VERTIGOS HEMSIDA NERE

Du som undrar varför du inte kommer in på vår hemsida eller varför dina mail till oss studsar: vårt webhotell Fsdata "glömde" berätta att de ändrat sina rutiner för förnyelse av domännamn. Så igår stängde Domänhanteraren ner www.vertigo.se (samt ytterligare 6000 domäner!). Deras telefonkö är omöjlig, de svarar inte på mail. Allt tyder på att vi inte kommer vara tillbaka på internet förrän nästa vecka.

DEBATTARTIKEL OM BONNIERS

Lämnade ytterligare ett litet bidrag till den svenska offentligheten, den här gången på SVT Debatt, apropå Aftonbladet kulturs högintressanta granskning av den svenska offentlighetens verkliga makthavare:

http://svtdebatt.se/2010/11/bonniers-ar-sveriges-berlusconi/

SVENSK MAFFIA

Förra blogginlägget var i första hand initierat av personliga motgångar, men vissa tankegångar påverkades starkt av arbetet med min recension av boken "Svensk maffia: fortsättningen" som publicerades i Aftonbladet kultur igår och som du kan läsa här:

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article8073554.ab

INKASSOFÖRETAG ÄR VIDRIGHETER

Hittade ett brev från Kronofogden i Café Sodoms post igår. Det visade sig att inkassoföretaget Lindorff skickat en skuld på 141:- till dem för indrivning. Lindorff hade också passat på att lägga på något som de kallade för "kostnader" som blev 800:-

De 141:- uppstod när caféts matleverantör Menigo fick för sig att skicka några fakturor till indrivarna. Menigo (Ica-handlarnas grossist) är ett fantastiskt misskött företag. Knappt en enda av deras leveranser är korrekt. De skickar en oändlig räcka fakturor, kreditfakturor och påminnelser i en salig röra. I slutänden är det förstås vi som får betala för deras torftiga organisation. Och nu en betalningsanmärkning på det.

Fakturorna var betalda ungefär samtidigt som Lindorff blev inkallade. Men indrivarna ville förstås ha sina 141:- ändå. De lever ju på skräck och snabba ryck. Var bortrest ett par veckor då. Betalade genast efter hemkomsten. Det visade sig att de 141:- hade betalats exakt samma dag som Lindorff skickade ärendet till Kronofogden.

Det spelade ingen roll. Visserligen återkallades ärendet från Kronofogden när skulden var betald. Men betalningsanmärkning fick cafét ändå. En prick som nu kommer att ligga i två år och spöka varenda gång vi vill leasa något eller byta leverantör eller ta ett lån.

Ringde fogden och förklarade ärendet och frågade om vi kunde bli av med anmärkningen. De svarade att de inte hade någon makt i ärendet utan att det var de privata inkasso- och kreditupplysningsföretagen som själva bestämde sådant och att Lindorff hade möjlighet att dra tillbaka pricken.

Ringde tillbaka till Lindorff och bad dem dra tillbaka anmärkningen. Påpekade att betalningen hade gjorts samma dag som ärendet gått till fogden. En kvinnlig Hitler snäste åt mig att de minsann inte "hade gjort något fel" och vägrade resolut även om hon erkände att de hade möjligheten.

Varför? Det är inte svårt att svara på. Det är just det här som indrivarna lever av. De frodas genom korta betalningstider och omedelbar inkasso och indrivning, oavsett hur litet beloppet är. Eller snarare: ännu hellre om det är ett litet belopp. För avgifterna ("kostnader") är deras inkomst.

Dessutom lever inkassoföretagen i symbios med kreditupplysningsföretagen. De lever på att pricka människor och företag, det ligger i deras intressen. Prickningarna bidrar till skräcken som gör att de får in sina vansinnigt höga avgifter utan knussel.

Lindorff (i hela dess snårskog av underbolag och utstickare, som säkert skänker en hel del möjligheter att slippa att betala skatt) ägs av Wallenbergarnas Investor. Detta är den riktiga svenska maffian: Indrivningsverksamhet med lagen i ryggen. Det är avskum.

Inkassoföretagen är vidrigheter. Funnes det rättvisa, skulle de ställas mot en vägg och skjutas.

RIKSKRIMINALPOLISENS FÖRHANDSGRANSKNING

Pratade idag med Björn Sellström på rikskriminalpolisens barnpornografigrupp. Han kikade på 20-talsillustrationerna till Pierre Louÿs Trois filles de leur mère och ansåg inte det borde vara några problem för förlaget att trycka dem i utgåvan av den svenska översättningen.

Skönt att kunna trycka boken i dess rätta skick, utan att plocka bort bilder.

ETT LYXIGT PROBLEM

En sak som lyser upp mitt liv som bokförläggare är när det uppstår möjlighet att införskaffa originalupplagorna av böckerna Vertigo ger ut. I bokhyllan står till exempel originalupplagorna av Gustav Meyrinks Golem och Felix Saltens Josefine Mutzenbacher, det är ett särskilt behag.

Nu anlände från ett tyskt antikvariat originalupplagan av Pierre Louÿs vidunderliga roman Trois filles de leur mere (1926), som Vertigo ger ut i april 2011. Det en vansinnigt vacker bok, eftersom den helt och hållet utgörs av en faksimil av originalmanuskriptet med korrektur och allt.

För den som vill satsa extra mycket pengar skulle även ett häfte med 20 originalillustrationer kunnat följa med. Men: vågar Vertigo trycka den svenska översättningen med originalets illustrationer? På det här ungerska antikvariatets hemsida kan du se bilderna: http://www.sosantikvarium.hu/book7473.html (Hoppas själva länkningen inte bryter mot någon lag?!? OBS! har själv inte tittat på bilderna bara konstaterat att de ligger där.)

Att frågan ställs beror på den svenska barnpornografilagstiftningen. I somras blev som bekant en mangaserieöversättare dömd för brott mot barnpornografilagen för att han bland alla sina tusentals mangaserier hade några med sexuella motiv.

Skulle allas er Vertigomannen behöva skaka galler för att ha givit ut en bok med teckningar som föreställer barn i sexuella situationer? Kanske vore några månader på kåken ett bra tillfälle att skriva klart Händel-romanen och kanske också det Parapornografiska manifestet, men samtidigt verkar det lite deppigt att bli inlåst i en cell på nätterna.

Nej, vi måste nog låta en jurist titta på bilderna först. Kanske tvingas vi att självcensurera oss och plocka bort dem av de 20 bilderna som går över gränsen i vårt upplysta 2000-tal.