OSYNLIGA HÄNDER-POCKETEN

Överallt syns den, Pocketförlagets saftigt, blodigt röda pocketutgåva av Stig Sæterbakkens vidunderliga noirroman Osynliga händer. Vad fint att se att en riktigt, riktigt bra bok kräva sin plats mitt på sophögen:

SNÖSKOTTNING OCH TEXTIVAL

På den här bilden ser du en pytteliten mig på Vertigolagrets tak, skottande snö i tjugotvå minusgrader. Det var något av det jobbigaste någonsin. Iförd tre lager av byxor, svettig och frusen på samma gång, med svidande lungor. Ett par tre ton blev det nog. (Och till höger ser du det f d växthuset som inte pallade trycket.)


För övrigt: förlaget har precis anmält sig för deltagande i Göteborgs motsvarighet till Textmässan: Textival, den 27 mars. Vertigo är där med böcker, och Gunnar Blå kommer att vara där och läsa, representerad av mig. Ser fram emot att träffa Göteborgsavdelningen av förlagets stormtruppare och kumpaner då.

DEN TREDJE SYSTERN PÅNYTTFÖDD

Igår kom kartongen med nytrycket av Gunnar Blås Den tredje systern. Så här ska ett Vertigoomslag se ut! Frågan är: kommer de mest hårdkärnade Gunnar Blå-fansen känna sig tvingade att skaffa boken bara för det nya omslagets skull?

(Förlaget har förresten snickrat ihop ett billigt paket med hela "Den tredje systern-trilogin" som du hittar här.)

BONNIERS

När ett enda familjeföretag dominerar ett lands medier och kultur, är det problematiskt på flera sätt. Ur ett vanligt, liberalt affärsperspektiv är det orimligt att ett företag äger flera återförsäljarkedjor, flera distributörer och en stor del av produktionen samt en stor del av medierna – särskilt när synergieffekterna utnyttjas skamlöst. Det är ett kvasimonopol som kraftigt stör konkurrensen och grovt missgynnar konsumenterna.

När Bonniers köper en butikskedja vars kunder plötsligt bara kan köpa Bonnierböcker istället för vad butikernas inköpare själva skulle välja, då är konkurrensen satt ur spel. Nyss köpte Bonniers företaget PocketGrossisten, en mycket viktig distributör av pocketböcker i landet. Såväl bokförlag som läsare bör känna oro: på samma sätt som Bonniers gynnar sina egna företag inom exempelvis nätbokhandeln Adlibris, finns det förstås stora risker med att pocketdistributionen i landet kommer att snedvridas grovt.

Ur ett kulturellt perspektiv är det också en obehaglig tendens. I Sverige har de senaste femton åren ett färgstarkt litteraturklimat vuxit fram. En verklig mångfald har utvecklats, introduktionen av utländsk litteratur har ökat, inhemska och särpräglade författarskap fått odlas. Orsakerna till detta är många, men delvis att det varit möjligt för förlag och tidskrifter att nå ut via ett flertal distributionskanaler, inklusive biblioteken. Om dessa kanaler plötsligt hamnar i en enda ägares händer, en ägare som kraftfullt och hänsynslöst gynnar sina egna produkter, då såras mångfalden svårt. Och då reduceras det som i många grannländers ögon har framstått som en beundransvärt livaktig litteratursfär till livlöshet och homogenitet.

Och ur ett politiskt perspektiv?

Vad skulle hända om en Jonas Bonnier en vacker dag väcktes till insikt om att han var en undermålig romanförfattare och istället gav sig in i politiken, t ex som Folkpartiets partiledare? och i denna roll var uppbackad av sitt familjeföretag, som helt dominerar landets offentlighet?

Skulle han då inte vara väldigt lik en annan herre i ett sydligare land vars efternamn också börjar på B?

Och skulle vi då ha särskilt mycket att sätta emot i vår alldeles egen bananrepublik: Svitalien?

(Vill också passa på att förvarna: det mullrar en hel del bland landets oberoende förlag. Skamlös girighet väcker inga sympatier. Vänta dig raffel framöver!)

GUNNAR BLÅ HITTAD

Gabriel Stille skickade nyss ett twittermeddelande där han berättar att han hittat Gunnar Blå i Malmö. Han bifogar ett bildbevis:

DEN NYA KLITTYBOKEN

Efter dagar fyllda med svordomar, raserianfall, våldsamma pendlingar mellan förtvivlan och hopp, är redigeringen av den nya Klittyboken färdig. Anastasia Wahl lämnade mig det färdiga manuset till Klitty: ett rymdäventyr för några veckor sedan. Det var en jättelik text, fylld av delirier och snedsprång, totala blackouts och bisarrt babbel. Hon meddelade att hon inte lyckades få ihop boken och överlämnade jobbet till mig.

Har nu strukit, strukit, strukit, stuvat om, klippt ihop, skrivit till en och annan mening för att få ihop handlingen. Vet inte vilken psykiatrisk diagnos som skulle kunna beskriva Anastasias sjukdom, men en bok blev det hur som helst. Ganska nätt, bitvis överjordiskt rolig, stundvis med en bitande satir, passagevis rent enfaldig. Och med många listor!

Ut kommer den i början av april. Tills vidare kan du ju alltid passa på och läsa de tidigare delarna iserien. Tyvärr är ettan och tvåan slutsålda, men vi jobbar med ett nytryck. Och ettan finns fortfarande som ljudbok i Lina Perneds legendariska inläsning.

ÖVERVAKNINGEN I KRISTIANSTAD

Recensionerna av Gunnar Blås Övervakningen: minnet av dig fortsätter att rasa in. Ingen av Gunnars tidigare böcker har fått så många anmälningar.

Stefan Whilde är, trots att han finner romanen ojämn, alldeles till sig i Kristianstadsbladet:

"När jag läste "Gå ner för trappan" hörde jag kanske artonhundratalets gotik ringa, jag såg kanske Vladimir Sorokins "Blått fett" häva sig bland orden, men aldrig att jag väntat mig en svensk författare med förmågan att så kraftfullt och till synes enkelt välta hela det realistiska, naturalistiska oket i havet. Det har väl inte hänt sedan Strindbergs dagar. / För när Blå är som bäst så är han omutlig. Han struntar i regelboken och låter genrer överlappa och kollapsa in i varandra samtidigt som han skriver noveller och romaner som är njutbart frånstötande, otäcka och tankeväckande att läsa."

ESSÄN OM STIG SÆTERBAKKEN

Nu kan ni läsa min essä om Stig Sæterbakken, som hölls vid firandet av hans 25 år som författare i september. Det var ett rörande tillfälle, och reaktionerna var starka. Den trycktes i norska Vagant och ligger nu på deras hemsida.

ÖVERVAKNINGEN I HELSINGBORG

Här är något att glädjas över: Jenny Maria Nilssons recension i Helsingborgs Dagblad av Gunnar Blås Övervakningen:

"Ni kommer att gilla lekfullheten, mötena, detaljerna och hur författaren nyttjar det groteska och knasiga för att berätta. Texten är varken kokett eller plojig och att kalla ”Övervakningen” för experimentell vore ett misstag. Den bär sin egen värld, historien är klar, språket tätt, endast skeendena är hämtade från en annan krets – den krets, den sfär, där människan är dröm, mystik och dikt."

MUTZENBACHER

En senkommen recension av den sionistiska porrboken Josefine Mutzenbacher kommer från Nittonde stolen, det är fotbollsentusiastien Hans-Erik Nilsson som skriver:

"Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet."

SOL OCH ÖVERVAKNINGEN

Ja, ryktet stämmer: det gick inte längre. Kastade mig tillsammans med Vertigos Kroppsarbetare på en sista minuten-resa söderut. Tillbringar två veckor med att arbeta i solen istället för att dag efter dag cykla gråtande av dödslängtan och -ångest till KB genom den stockholmska begravningsplatsen för drömmar.

Ägnar mig bland annat åt att liggande på altanen i jeansskjorts redaktörsbearbeta den femte Klittydeckaren, som släpps i april: Klitty, ett rymdäventyr. Anastasia Wahl har blivit så nergången att texten knappt hänger ihop, hon förmår inte själv slutföra arbetet utan har överlämnat textmassorna åt mig att stryka, stryka, stryka tills bara guldkornen finns kvar. Det väcker många skratt. Hon har faktiskt sina poänger, den gamla slynan.

Hittar nu också ett par nya texter om Gunnar Blås Övervakningen. En bisarr text av "cobain" som utpekar "Carl-John Ehrensvärd" som den verkliga människan bakom pseudonymen. Och en ilsken sågning av Johan Wirdelöv i Dagens bok, som menar att de recensenter som berömt boken är förda bakom ljuset eller försöker föra läsaren bakom ljuset. Wirdelöv ser bara ett repetitivt, tomt tuggande: "... i den valhänta hanteringen når inget av detta substans utan stannar av i en konturlös, grådaskig formlöshet."

OM BOKBRANSCHENS KRIS

Det finns många tillfällen till goda skratt nuförtiden. Som Alberte Bremberg skriver i Svensk Bokhandel gör stora delar av bokbranschen just nu sig löjliga genom att gnälla och förtvivla över sjunkande försäljningssiffror, sjunkande antal titlar och en möjlig fildelningskris.

Tänkte det kunde vara intressant med en rapport från en annan sorts förlag. För Vertigos del var den svenska bokbranschens guldår (säg 2002-2008) tvärtom en mycket problematisk tid. Det kom ut alldeles för många böcker, så konkurrensen om utrymmet för litteraturstöden, på boklådornas nyhetsbord, i medier och bokklubbar var enormt.

Som vanligt togs platsen i första hand av de förlag som själva äger återförsäljarna, medierna och bokklubbarna. Vertigos böcker fick ofta stryka på foten.

Dessutom ledde de höga, tämligen lättförtjänta vinsterna till ett allt större fokus på just snabba, höga vinster. En ökad kortsiktighet i produktions- och distributionsleden är påtaglig: Akademibokhandlarna, t ex, är strömlinjeformade in absurdum. Utgivningen hamnar antingen i en mycket liten, men högsäljande fåra, eller i en stor, lågsäljande. Och den långa svansen lyser med sin frånvaro.

Dessa ting passar heller inte för ett förlag som Vertigo, som arbetar långsiktigt och mångfaldigt.

De första tecknen på förändring kom hösten 2009. Mötet med bokklubbarna i december var härligt: att höra dem säga (när hände det någonsin förr!?): "Vad bra att du ger ut böcker, det kommer för få titlar i vår, vi kan knappt fylla medlemstidningarna..."

Det är svårt att dra några slutsatser på så magert underlag, men min magkänsla säger att antalet recensioner av Vertigoböckerna började öka förra året. Och det är klart att platsen på kultursidorna ökar när utgivningstrycket minskar.

Min slutsats är att det som ser ut som en apokalyptisk kris för personer som vant sig vid de gamla monopolstrukturernas bokutgivning (såväl författare som förläggare), med deras särskilda ekonomier och flöden, i själva verket kan vara en guldålder för dem som istället är här för litteraturens skull, som arbetar envetet och långsiktigt, som inte kompromissar, som har idéer.

Rimligen kommer detta också göra det möjligt för fler läsande och litteraturälskande människor att hitta spännande texter.

SÖKER MODELLER

Finner mig själv håglös, mållös, maktlös, kraftlös, meningslös och allmänt lös. Försökte skärskåda mitt inre och försöka hitta något som kunde göra mig entusiastisk. Hittade bara en sak: fler fotografier. Återkopplade till ett gammalt projekt: en fotobok. Har frågat Gunnar Blå om han vill skriva anvisningar till fotografierna, han vill. Tänker mig något i stil med Vertigos omslag, med influenser från Annika von Hausswolff och Joel Peter Witkin.

Behöver modeller. Om du eller din vän kan tänka dig att vara med, skicka ett mail och ett par foton till mig på edenborg(at)vertigo.se. Kommer att höra av mig framöver. Alla behöver inte nödvändigtvis visa ansiktet, vara avklädda och skärskådade långt in i veka livet, men det blir enklare ju färre inskränkningar som finns. Alla kommer att vara vackra på bilderna. Extra plus om din kropp skiljer sig från normen.

Har dessutom några omslagsfotografier den här våren som behöver sina modeller.

Snart startar vi Vertigos egen modellagentur: "modeller på avgrundens rand".

DEN KORTA VERSIONEN AV ÖVERVAKNINGEN

Förlaget pumpade Gunnar Blås Övervakningen: minnet av dig genom Google translate. Ut kom en märklig dikt, som ändå på något sätt bär något av textens själ:

On. Me.

Yes.

Venice

Haha!

Or.

Palermo

As usual.

I feel sick.

What was that?

Mm.

- No, no.

No!

Å

Jesus. Hell.

So!

Å

God. Jesus.

So! Nice! Nice!

Damn!

Haha.

You are wonderful.

So.

Hardly.

Are you kidding?

Who are you? What are you doing here?

Å

There is no danger. Trust me.

What should we do?

Come.

I promise.

Do you hear that? Who are you? I love you. I love you.