Idag har jag dykt ner i den livmoderröda förlagskällaren och – återigen – lärt mig alla de dagliga sysslor och göromål som hör ett bokförlag till. Ja, nu ska jag göra bokföring, ordna beställningar, svara på frågor, uppdatera, rensa, ordna och fixa i största allmänhet.
Jag vaknade i hundtimmen med kroppen ihoptråcklad som en knytnäve, jag fick ingen luft och fick långsamt veckla ut led för led, lem för lem för att till slut kunna ta ett djupt andetag: tydligen en smula orolig för allt jobb.
Men när jag nu sitter här och sköter beställningar, häftar kvitton och snubblar över märkliga minnen i form av bisarra brev, foton och andra gamla grejer, måste jag motvilligt erkänna: det är skoj.
Det har helt enkelt sin charm att återknyta till förlagets bas, den dova materiella grunden för verksamheten. Och vad är jag annat än en grovarbetare? Mina fingrar är tjocka och korta. Jag har ett ovårdat bordsskick. Jag svär som en borstbindare – jag kanske rentav ÄR en borstbindare.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar