Tänker mig att det här inte ska bli en dagbok. Skrev förra inlägget mest som ett svar till alla som ständigt frågar: "hur hinner du?" Inser att det bara ser stressigt och jobbigt ut. Vill lägga till att det är ett privilegium att sitta på Glänta-möte med intelligenta och bildade människor och diskutera kommande tidskriftsnummer, världens undergång, demokratibegrepp och The Cure; att ägna tid varje dag åt samtal om intressanta och nya tankar; att slutligen träffa Roland Lysell i bastun och diskutera romantisk filosofi, rättspraxis och sanningshorisonter. Det är ett fantastiskt privilegium.
Tränger vidare genom Ariosto: det är så bra. Och ofta roligt, som när Rasande Roland dumpar den första gevärsprototypen i havets djup, eftersom han anar att krutet och kulvapnen skulle förstöra den ridderliga striden man mot man och gynna fegisar, hycklare och svikare. Vad skulle han sagt om en president i ett skyddsrum med fingret på knappen?
4 kommentarer:
Formulerat på det viset låter det ju som en drömtillvaro. Hm, kanske dags att ändra sina framtidsplaner.
Misstänker att vissa "känsliga" detaljer utlämnats. CENSUR!!!
Haha! Vill ju inte bli för privat. Du tänker förstås på vad som kan ha inträffat i bastun? Tiger som muren!
Jag som trodde Vertigo stod för icke-censur! Så besviken jag blir. Nu måste jag ju själv försöka fundera ut vad som möjligen kan ha hänt i den där bastun.
Skicka en kommentar