JAG ÄLSKAR VON TRIER

Apropå Lars von Triers utnämning till "persona non grata" av Cannes filmfestival:

Tre gånger den här våren har jag skrattat så mycket att jag fruktade för min hälsa: först när jag och Martin Tistedt fick ett hysteriskt fnissanfall på Norrköpings antikvariat och jag grät så mycket att det blev en våt fläck i byxskrevet; därefter vid ett avsnitt i femte säsongen av teveserien "30 rock" när karaktären "Kenneth" härmar en annan person som i sin tur gör sin tolkning av "Kenneth", så att "Kenneth" via en annan karaktär härmar "Kenneth" – briljant.

Tredje gången var igår, när jag såg klippet från Lars von Triers presskonferens i Cannes om hans senaste film, och den hyllade filmregissören mot slutet plötsligt kastar sig in i ett osmakligt skämtande om judar, tyskar och Hitler. Vissa har kallat det en pr-kupp, själv är jag fullständigt övertygad om att von Trier bara gav efter för en tourrettsk impuls och sedan inte förmådde sluta. På samma sätt som skammen i antikvariatet fick mig och Tistedt att skratta oss fördärvade, fick skammen som uppstod genom Triers barnsliga snedsteg in i en vits som saknade slut och störtade ned i avgrunden mig att bryta samman.

Nu har Cannes filmfestival förklarat von Trier "persona non grata". Den franske kultur- och kommunikationsministern Frédéric Mitterrand har också stämt in klagokören och säger att von Trier "har en skruv lös" – samme minister är annars känd för att han i sin självbiografi berättar om hur mycket han gillar att köpa sex av pojkar i Bangkok. Även om Mitterand inte var direkt inblandad i stoppandet av tågen med tunisiska flyktingar från Italien nyligen, representerar han åtminstone den franska staten, lite grann som Cannes filmfestival.

En mäktig filmfestival och en minister klämmer åt en filmregissör för ett bisarrt skämt.

Är det verkligen von Trier som är nazisten?