OM KOMMUNISMEN

Upptäckte plötsligt att min artikel om De nya kommunisterna i A-bladet tidigare i veckan har gett upphov till rätt många blogginlägg och kommentarer. Artikeln var redan från början kort och svepande, och skars dessutom ner ytterligare, och den hade faktiskt bara den pyttelilla ambitionen att helt ytligt konstatera att det verkar som ordet "kommunist" har börjat användas av fler och på nya, oväntade håll på sistone; dessutom på sätt som inte alltid tydligt passar ihop med 1900-talets lärobokskommunism.

Artikeln har angripits från liberalt håll med tillmälen riktade mot mig som "kramkommunist", "exploatör" och "intellektuell posör". Från vänsterhåll har den angripits lika hårt, där kallas min usla person "riksfitta", "ogenomtänkt" och "drogliberal" och utmålas som kommunisthatare. Har således blivit en person som är kommunist i liberalers ögon och liberal i kommunisters ögon: kan leva med det.

Hela diskussionen framstår som en semantisk kökkenmödding. Vill inte påstå att kampen om ord måste vara verklighetsfrämmande eller felaktig, men någon sorts insikt om att ord har historia, är mångfaldiga och kontextbestämda borde väl ändå kunna avkrävas?

(Svenssons utläggning om Zizeks kommunism vittnar inte om någon förståelse. Att Z. skulle förespråka våld och terror är ett McCarthyskt påstående, även om han naturligtvis inte är pacifist. Zizeks påstående av att vänstern skulle må bra av "en dos" jakobinsk-leninistisk centralism hänger ihop med hans kritik av en desorganiserad vänster och knappast med stalinism. Den Hayekska kommunismdiskursen förutsätter liksom alltid det den ska bevisa: den går i cirklar.)