Kan bara inte låta bli att slå mig lite över bröstet: höll ikväll ett tal på releasefesten för Stig Sæterbakkens Ikke forlat meg samt firandet av hans 25 år som författare, i Cappelens bokhandel. Skrev det i en sorts raseri på tåget från Sala till Oslo. Vet inte vad som flög i mig. Tror det var två veckors sjukdomar, värktabletter och drickande som gjorde mig gränslös. Det blev rätt bra.
Efteråt kom det fram människa efter människa som tackade mig innerligt, någon sa att det var det vackraste hon hört på tio år, någon berättade att hon hade dålig kontakt med sin kropp och inte riktigt förstod vad det var som rann ur hennes ögon, Stigs redaktör ville inkludera talet som ett efterord till hans nästa essäsamling. Ok, det gick faktiskt bra. Ibland blir det tydligen bra.
Efteråt tillbringade jag några timmar med "sergeant" Erlend och Gaahl, sångaren i Gorgoroth, samt dennes unge pojkvän Robin, på bögbaren Elskeren. Den här Norgeresan börjar så jävla bra att det nästan är skrämmande.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar