Hade serien ”Vertigo noir” funnits på den tiden, hade denna bok blivit den första delen. Det är en suveränt regnig Parisskildring med skurkar och trenchcoats. Rättigheter inköptes av franska elitförlaget Gallimard (som därefter har sålt ytterligare många rättigheter till Vertigo). Boken hade samma omslagspapper som omtrycket av Venus i päls, däremot valdes ett snyggare bokpapper till inlagan, texten sattes i Bodoni (det var under Vertigos Bodoni-period), och boken trycktes i Småland. Barnablod var introduktionen av Malets författarskap i Sverige, tyvärr har den inte åtföljts av något ytterligare. På framsidan syns en dödssynd: en titel i kapitäler med begynnelsebokstav i versal!
Omslagsfotot (en lerig vattenpöl) togs av surrealistgruppens Bruno Jacobs. Layouten gjordes i april 1996. I samma månad kom Vertigo för första gången ut på internet, via ett knackigt telefonmodem som tillhörde förlagets första dator med färgskärm.
Barnablod var den första Vertigobok som höll på att göra en rejäl förlust. Rättigheterna kostade; översättningen kostade; tryckningen kostade. Och boken fick nej från Statens kulturråd – vilket lärde mig läxan att litteraturstödet inte delas ut till genrelitteratur, oavsett klassikerstatus. Som tur var gillades boken av bibliotekstjänst och gick slutligen plus minus noll.
Kan ännu idag grubbla över en detalj i redaktörsarbetet med Klemets lysande översättning av Malets bok. Det förekommer ett uttryck i boken som han översatte med ”lillnyp” (har för mig att det är en farbror som skämtsamt nyper ett barn i kinden). Senare i texten dyker ordet upp igen, men då i plural. Klemets krävde och lyckades genomdriva att det där skulle stå ”smånyp” i enlighet med svensk grammatik. Men ännu idag stegrar sig min hjärna inför detta: ett sådant slangartat uttryck skulle aldrig böjas på det sättet!
”Kindnyp” borde det ha stått hela vägen.
Oavsett rätt eller fel fick sådana duster mig snart att inse att det kunde vara lika problematiskt att arbeta med översättare som författare. Började således efter hand släppa idén att bara arbeta med döda författare.
[Boken är för länge sedan slutsåld. Kristoffer Leandoer är numera förläggare på Bonniers. Kennet Klemets har översatt många böcker sedan dess, men Barnablod var hans debut.]
5 kommentarer:
Ersatz ger ut Malets 120, rue de la gare till hösten. Ska bli spännande att läsa mer av honom.
Jag kan inte minnas att vi hade någon större fajt om detta, kräva och genomdriva är inte riktigt min stil. Jag har dock för mig att det franska ordet var originellt och således borde översättas med ett motsvarande originellt ord på svenska. Men jag håller med om att kindnyp låter bättre, och jag hade säkert valt den lösningen idag.
F ö fick översättningen väldigt bra kritik, såhär skrev t ex Bengt Eriksson i GT: ”Översättaren Kennet Klemets, har med musikalisk känsla överfört Malets ’ovårdade’ franska skriftspråk och parisslang till svenska. Balansen mellan amerikanskt och franskt, pastisch och originalitet - perfekt! Så bra är översättningen att jag hoppas - nej kräver - att Vertigo eller något annat förlag också sätter Klemets i arbete med att översätta romanerna om den parisiske privatdetektiven Nestor Burma.”
Nä, knappt någon fajt alls. Men ändå har det jagat mig i alla år. Kanske tvingas göra en ny upplaga av boken bara för att ändra det...! Är det du som översätter Ersats utgåva av Rue de la Gare förresten?
Ja gör det, kanske nåt mer som kan förbättras.
Nej det är inte jag som översätter 120, rue de la gare. Blev väldigt, och glatt, förvånad över att de vågar sig på att ge ut Malet. Det finns alltså ett intresse för fransk noir. Kanske dags att ta upp Manchette igen?
Finns några ex kvar av Barnablod på Bokskotten i Stockholm
Skicka en kommentar