Nationalmuseum slår upp portarna för en ambitiös utställning om "sexualitet, dygd och synd" med konstverk (och några etnologiska föremål) från 500 år. Konstvetarna Malin Hedlin Hayden och Jessica Sjöholm Skrubbe författar en kritisk artikel i Dagens Nyheter under rubriken "Patriarkalt och misslyckat".
I nätupplagan får artikeln en bit över 300 kommentarer. En överväldigande majoritet av dem är våldsamt upprörda och går i den här stilen:
"Lägg ner genusforskningen vid svenska universitet. Den ger ingenting som är användbart i samhället." – "Utrensningen av hetereosamhället har startat, är inte lätt att vara vit, hetero och medelåldersman. Är nog bäst man flyr fältet innan kristallnatten är här." – "Anna Jonasdottir som har skrivit en del tidigare i kommentarstråden verkar f.ö. behöva lite hederlig heteronormativ kuk för att må bättre. Det funkar iaf för de flesta tjejer jag har träffat."
Samtidigt publicerar Newsmill en artikel av Lars Vilks som attackerar artikelförfattarna och tycker att det är "bra att Lust och last retar upp kultur-Sverige" och en av Johan Lundberg som menar att DN-artikeln efterlyser politisk propaganda istället för fri konst.
Hedlin Hayden och Sjöholm Skrubbe beskylls av oräkneliga kommentarer och bloggar för att vara marxister, radikalfeminister, manshatare, politiskt korrekta, fascister, barnsliga, frigida, lutheraner, kulturelit, akademisk maffia osv.
Eftersom jag har ett killnamn slipper jag oftast störtfloder av hat när mina texter offentliggörs, även om de ibland är provocerande. Men de båda konstvetarna lyckades uppenbarligen peta hål på en fet, övermogen böld. Kloaken exploderade. Det stinker av kvinnohat och antiintellektualism.
Jag säger inte att deras artikel var lysande. Som så många andra texter som trycks i svenska tidningar skulle den ha behövt en rejäl redaktörsomgång och skrivits igenom en gång till med förtydliganden och utvecklingar av tankegångarna. Men grundfrågan är inte konstig: hur väljer muséer objekten som visas och hur presenteras de?
Det sker många val under arbetet med en utställning, det finns alltid politik i dessa val, det finns tankar om verkens historia och om hur de kommer att uppfattas i sammanhanget: Hedlin Hayden och Sjöholm Skrubbe efterlyser större klarhet från muséets sida, de tycker besökarna skulle ha rätt till mer information om valen.
Jag är inte säker på att jag håller med dem. Själv är jag barnsligt förtjust i stora, överlastade utställningar med massor av föremål som knapphändigt presenteras, där mitt sinne kan förvirras och min fantasi rekonstruera sammanhangen själv. Jag skulle hellre sett många fler föremål och större kaos på Nationalmuseum, men det är min personliga smak.
Reaktionerna på Hedlin Haydens och Sjöholm Skrubbes artikel står inte i proportion till dess innehåll. Raseriet, hatet och attackerna vittnar om att de har tryckt fingret i ögat på en publik som inte vill bli sedd i sin svaghet.
(På tisdag 5/4 klockan 18.00 håller jag för övrigt en föreläsning på Nationalmuseum om den erotiska litteraturens historia, med bildvisning, kom gärna då!)
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
3 kommentarer:
Vilks och Lundbergs inlägg är sakliga och sansade. "Attacker" och utfall i kommentarsfält är ofta låga och det är trist. Räknat i officiellt mothugg har de två konstvetarna kommit lindrigt undan och blivit civiliserat bemötta.
Jag håller inte heller med dem. Precis som du, C-M, föredrar jag en utställning som lämnar tolkandet och tänkandet till publiken. Svårt att föreställa sig att det finns så mycket att säga som en normalbegåvad besökare inte själv kan räkna ut?
Jätteintressant föredrag!
Vågade dock inte fråga något, så jag frågar här i stället - tycker du att skönlitterära erotiska/pornografiska romaner i dag behandlas på ett liknande sätt, om än inte i samma omsträckning, i Sverige?
De blir ju inte bannlysta, men ses de ner på, eller hur man nu ska säga?
Och i vilken mån utkommer öht skönlitterära erotiska romaner längre? Jag vet inte om jag någonsin har sett en modern sådan.
Edenborg! Läs detta citat ut konstvetarnas DN-artikel: "Utställningen är strukturerad efter den traditionella manliga blickens begär och makt att ta i besittning. Museets samlingar rymmer också konstverk med erotiserande manskroppar, till exempel Fredric Westins ”Amor” och Eugène Janssons ”Atleter”. Därmed är det tydligt att utställningen inte i största allmänhet handlar om erotiska bilder, utan om vissa bilder. Det innebär att den dolda agendan och dess ideologiska grund är heteronormativ och patriarkal."
Tyvärr är detta akademiskt svammel. Är själv fil.dr i humaniora, och vet hur man ska belägga och argumentera. Detta är ett hån mot läsaren. Vad tänkte DN? Har de helt lagt ner redaktörsjobben?
Skicka en kommentar