BONNIERS, DET JUDISKA, BARNPORREN

Häromdagen publicerade Alltomstockholm en intervju med mig angående evenemanget på Stadsbiblioteket torsdagen den 7, då jag och Björn Granath presenterar censurerade texter från två årtusenden.

Eftersom jag i intervjun för tusende gången säger att konstnärer och författare inte har några etiska gränser, att allt kan visas, fick jag därpå av en vän genast frågan om det verkligen inte finns något sådant. Svaret är återigen nej. Men sedan började gränsfallen dyka upp i mitt huvud:

Tänk er att Aftonbladet kultur publicerar ett helt uppslag som handlar om att den judiska Bonnierfamiljens alla företag, från tidningar och tevekanaler till bokhandelsbutiker, gör propaganda för staten Israel. Hela koncernen deltar med andra ord i en sionistisk konspiration för att mörda palestinska barn. Artikeln jämför koncernen med en slemmig bläckfisk med sina tentakler utsträckta över hela det svenska samhället. Och familjemedlemmarna liknas vid råttor och kackerlackor som sprider sjukdom och lögn till svenskarna.

Artikeln illustreras med en teckning som föreställer Bonnierfamiljen runt ett matbord. De har kalotter, tinninglockar, sjaletter, stora kroknäsor och råttänder. De har ritualmördat ett litet blont barn som de just gnager i sig.

Tycker jag att detta är ok?

Nej. Det faller under hets mot folkgrupp och ärekränkning och ansvarig utgivare bör dömas i domstol.

Ett annat exempel: en pedofil har med våld eller manipulation fått ett barn att posera för en ytterst obscen teckning. Han åker dit, teckningen blir bevis i rättegången, Expressen publicerar den.

Tycker jag att detta är ok?

Nej. Den bilden är direkt kränkande för det utsatta barnet. Ansvarig utgivare bör dömas i domstol för övergrepp på barn.