Av alla ställen: i Dagens Nyheters kulturbilaga dyker en rejäl (även om den kunnat vara bra mycket mer kritisk) rapportering om den senaste turen i den pågående Bonnierkatastrofen upp: att Pocketgrossisten (den ledande distributören av pocketböcker i landet som Bonniers köpte för något år sedan) tar över bokhandelsdelen i alla landets Åhléns-varuhus.
Men ännu mer omskakande, på samma uppslag i tidningen, är att kulturchefen Björn Wiman äntligen tar bladet från munnen och säger sin mening om Bonnierimperiets extrema dominans inom bokbranschen:
"I fallet med Pocketgrossisten ligger felet i att Konkurrensverket godkände Bonniers köp av företaget för ett år sedan. Det borde de inte ha gjort, eftersom monopol över bokförlag är farligare för ett samhälle än monopol över fiskfabriker."
Ord och inga visor. Låt det inte stanna här! Det finns anledning att tala om "monopol" i Bonniers fall, för den andra stora ägaren inom bokbranschen – KF media – har inte alls samma vertikala integration, med ägande av producenter, distributörer, återförsäljare och medier.
I de flesta andra länder hade detta varit omöjligt och hindrats av antitrustlagstiftning. I samförståndets Sverige går det hur fint som helst.
(Här finns en utmärkt text av SvB:s Lasse Winkler om samma sak.)
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
2 kommentarer:
Läbbigt. Men...samtidigt tänker jag att det behövs lite, eller ganska mycket, skit, för att få igång något i det här landet. För att det ska hända bra saker i ett land som har det så tryggt. För utvecklingen.
Vi bör inte förvisa djäfvulen ty han bär frälsaren i sin Baby Björn.
Det här kanske kan liknas vid en litterär diktatur, vilket efter tillräckligt mycket underkastelse, kommer föda litterära rebeller. Men än har läsarna inte fått tillräckligt mycket pisk för att vända på baken och ta punggrepp.
Läsarna måste få tillräckligt mycket skit innan de ställer sej upp, tar sin ärtrör och skjuter bokstäver i ögonen på diktaturen.
De litterära aktörerna kan inte göra så mycket som läsarna, och läsarna måste tröttna på likriktningen. Och bli förbannade. Och dra ihop dragkedjan om sin börs.
Fast iofs, de måste ju få veta att det finns alternativ också.
...Äsch, problemet är väl att folk kanske tycker det är skönt med skit. Varför skulle de då protestera?
Verkligen bra, läsvärd och nyanserad artikel av Winkler. Han satte fingret på mycket.
Skicka en kommentar