Nu kan du återigen smeka, slå och sparka mig: jag är tillbaka i Landet. Mina två veckor i Thailand gav den frukt jag hade hoppats, och dessutom mycket mer än så: jag skrev klart första versionen av Det parapornografiska manifestet (som kommer ut på Ink bokförlag i september), samt redaktörsläste de 500 sidorna i den avslutande volymen av Markis de Sades Juliette.
Det är märkligt hur väl min hjärna trivs i värmen, det är som jag tänker bättre när det är trettiofem grader varmt omkring mig. Har jag valt att födas i rätt land?
Det första besked som nådde oss när vi landade i Phuket var att Mubarak hade avsatts. Sedan dess har vi noga följt den både ohyggliga och uppbyggliga utvecklingen i Libyen. Jag har som vanligt ansatts av ohyggliga skuldkänslor och tvivel över vad jag ägnar mina dagar åt (pornografi? underliga teorier? ironiskt tänkande? dikter? istället för att göra revolution, bygga en bättre värld, uppfinna alternativa energikällor, lösa matkrisen osv), men har jag särskilt mycket val?
Jag skyller allt på Dig.
(På verandan med Juliette i knät.)
1 kommentar:
Hurra! Börjar dra ihop sig. Finns något preliminärt datum för när sista volymen av Juliette släpps?
//Edith
Skicka en kommentar