BÖCKER SOM "TIGS IHJÄL"

Det har blåst upp en storm i ett vattenglas kring Unni Drougges senaste roman, Bluffen. I några artiklar hävdas det att den svenska offentligheten har tigit hjäl Drougges bok, eftersom den hånar några av offentlighetens enfaldiga karlar.

Anders Johansson replikerar i Aftonbladet att det faktiskt skrivits en hel del om boken i såväl mindre som större medier, och påpekar att de böcker som verkligen tigs ihjäl i landet är de som kommer ut på förlag som "Daidalos, Symposion, Sekel, H:ströms, Ink, Carlssons, Vertigo, Aiolos, Korpen, Axl Books och Arcus". Erik Helmersson är inne på samma spår i Expressen.

Naturligtvis handlar det inte om att de mindre förlagens högkvalitativa, litterärt viktiga utgivningar är "nedtystade". Det finns ingen censur. Det är bara det att det är så många andra böcker som det "bara måste" skrivas om. Och av någon anledning är det så att dessa böcker kommer ut på större förlag med större marknadsavdelningar, större annonsbudgetar, som ingår i koncerner som äger medierna.

Detta "bara måste" är väldigt intressant. Har efter sjutton år som bokförläggare fortfarande inte förstått hur detta "bara måste" uppstår. Varför "bara måste" en taskig deckare som Strindbergs stjärna (som förlaget uppenbarligen inte ens tyckte var värd en korrekturläsning) recenseras av alla svenska tidningar?

Medan ingen av Vertigos tre höstböcker har nått fram till detta "bara måste" med följden att ingen av dem hittills recenserats av ett enda rikstäckande medium?

Ja, kära läsare, du kanske häpnar, men det är sant. Så här ser det ut:

Vi gav ut Lewis Carrolls sista verk, romanen Sylvie & Bruno, femhundra sidor lång, utsökt formgiven och översatt, för första gången på svenska. Boken har fått en recension i en papperstidning (Helsingborgs Dagblad) och ett par på nätet.

Vi gav ut den andra volymen av Markis de Sades Juliette: femhundra illustrerade sidor, utsökt produktion. Den har fått en notis (i Aftonbladet) och en recension (i Göteborgsposten).

Vi gav ut Jean de Bergs 50-talsklassiker Bilden för första gången på svenska i en påkostad utgåva: fyra recensioner på webben, två i lokala papperstidningar.

Vill betona: dessa tre böcker är klassiker. Det vill säga: de översätts till många språk, de kommer i ständigt nya upplagor långt efter att de skrevs, de hittar nya läsare, de behandlas i litteraturhistoriska översikter osv. Och nu kommer de i sina första svenska översättningar.

Vill betona: detta är Vertigos samlade höstutgivning. Det handlar om drygt 1000 genomarbetade, grundligt korrekturlästa, vackert formgivna, utsökt illustrerad, påkostat tryckta och bundna boksidor.

Vill betona: de släpptes alla tre för över tre månader sedan.

För den som nu gråtande beklagar Vertigos bittra öde och fruktar att vi ska gå under ekonomiskt, kan detta tilläggas: vi överlever ändå. Vi hittar nämligen vägen direkt till läsarna, exempelvis genom vår vackra prenumerationstjänst Stormtrupperna. I en bokbransch som styrs stalinistiskt står kommunistförlaget Vertigo för en fri marknad.