MIN KVÄLL MED BO HANSSON

Hann se ett tiotal notiser om Bo Hanssons död i lördags innan det slog mig: träffade faktiskt mannen en gång. Kanske är det en historia värd att berätta.

Var, troligen hösten 1989, på Bistro Tim med min vän Tomas. Bistro Tim i hörnet Timmermansgatan/Högbergsgatan var den tidens Carmen: svartklätt, ungt och billigt. Vi satt och söp. Vi hamnade vid samma bord som någon som vi såg som en ensam gubbe (inser nu att han inte ens fyllt femtio då). Började prata.

Det var Bo Hansson. Hade för min del aldrig hört talas om honom. Men på något sätt kom det fram att han hade känt min pappa: Bernt Dahlbäck. De hade spelat, kanske rentav turnerat ihop i början av 70-talet.

"Berntas son! Berntas son!" jublade Hansson gång på gång och berättade den ena mer skabrösa historien efter den andra om min far. Lärde mig faktiskt en hel del om honom den kvällen, bland annat om intresset för droger och pornografi.

Hansson bjöd på vin. När Tim stängde drog han med mig och Tomas hem till sin övernattningslägenhet på Folkungagatan, mellan Systemet och Hemköp. Vi satt och krökade i den lilla lägenheten hela natten, skröt, skrattade och drog storysar. Dessutom envisades Hansson med att gång på gång spela en ny låt för oss på sitt elpiano. Samma låt hela tiden. Han var överförtjust i harmonierna och melodin. Vi tyckte det var rätt jobbigt.

Samtidigt hade han råkat nämna att han hade en pistol i garderoben. Vi blev väldigt intresserade av den, eftersom vi dåförtiden var smågangsters. Medan Tomas ivrigt höll igång konversationen försökte jag ljudlöst leta igenom garderoben på jakt efter vapnet, men hittade det inte.

Till slut tog drickat slut och vi drog. Några år senare hörde jag för första gången Bo Hanssons "Sagan om ringen" och blev trollbunden. Nu är han död. Tydligen bodde han på slutet granne med mig, på ungkarlshotellet Monumentet.