Detta var ingen dålig idé: tack Daniel Berg. Och katten har inte fött, tur. Idag: årets sista bad; så Freud-recensionen, naken på verandan, i solen. Det är inte höst! Kräftskiva. Men i synnerhet:
S-V-A-M-P!
Svamp, svamp, svamp. This is the svamp, my only friend, the svamp.
I synnerhet har blodriskan bara vuxit och vuxit i mitt universum. Behövde inte gå många meter bakom vagnslidret innan stövlarna vadade i blodriskor. Och vilken delikatess! Kött som inte är kött! Den vackra, orange saften som övergår i blod!
För övrigt svavelriska och en suverän röksvamp som kändes som en kuk i handen – tyvärr inte med den "karakteristiska lukt av sperma" som Bo Nylén talar om in sin svampbok. Men inte mycket att äta - till skillnad från kuken. Jordkällaren var täckt med goda fingersvampar som däremot smakade mumma.
Detta att plocka svampar och steka dem över eld som brinner i ved som huggits här, det är skojigt. Loka ritade för övrigt en bild av mig som svamp förut.
Det är en svamp svamp svamp svamp värld! Rena smurfkosmos!
4 kommentarer:
Underbart! Blodriskor! Här i Vårberg hittades förra veckan en gigantisk blomkålssvamp, annars är det bara soppar, soppar och åter soppar.
På tal om svamp och kuk: Stinksvamp minns jag extremt väl från min barndom, men sedan dess har jag inte sett någon. Är den utrotningshotad eller hänger vi bara i olika skogar, stinksvampen och jag?
Ah! den härliga gamla Phallus Impudicus! Hittade en gång en i en hage i Skåne, det krälade av tordyvlar i den ruttnande roten.
Vad i hela fridens dar - "svampen är min enda vän" - betyder detta?
Kan du inte sätta in Lokas bild av dig som svamp?
Skicka en kommentar