LISTOR OCH KRYSS

Blir ibland orolig över myriaderna av små uppgifter som ska göras. När de når kritisk massa förvandlas de till hotfulla mobiliseringar, truppsammandragningar utmed gränserna, diplomatiska hot.

Då hjälper bara en sak: listor. Veckoplaneringar med punkter som kryssas av en efter en. Och när dagens plikter är gjorda finns tid åt nöjaktigare ting.

Extra skönt är det när något som skulle ta två dagar blir klart fortare: efterordet och kommentarerna till Gamiani roddes ihop på tre timmar istället för två dagar. Så det blev tid över till att bygga klart verandan, med tak och allt: en kvart efter att taket var på plats kom det värsta ösregnet i mannaminne, träden höll på att ramla ihop, och det smattrade vackert på den korrugerade plåten.

Läser Freud, det var länge sedan. Vilken tung snubbe: var och varannan mening i hans texter skulle lätt platsa som aforism. Då spelar det mindre roll att han ofta har fel och till stora delar är överspelad.

Skrev ytterligare en krönika till Fria tidningarna. Den här gången var det inget galopperande vansinne, utan rätt seriöst och allvarligt. Vill inte vara förutsägbar. I detta krig är överraskningseffekten viktig.

Men ibland hjälper ingenting, som i förrgår då en mardröm attackerade mig våldsammare än vad som var roligt: en atombomb exploderade och min kropp dränktes i rasmassor, omöjligt att röra sig, och denna sista tanke: "Det var det". En lite för realistisk känsla av att dö.