Det gick: skrev. Inte skrev som i skrevet utan skrev som i imperfekt av skriva. Nästan hela våren har detta plågat: Händel-boken, påbörjad, en bra bit på väg och inte så jävla illa, och sen tusen miljarder surrande saker, små problem, nödvändiga uppgifter, ständiga konkurshot, trassel, föreläsningar, artiklar, trasiga kaffemaskiner, ångest, förvirring, orgier och annat mera som bara skjuter upp, förskjuter, beskjuter.
Och så. Klassiskt tricks, som när någon ska sluta röka: bestäm ett datum. Då. När detta och detta är klart. Då ska inget annat göras. Då ska DET göras. Men inte idag. Kanske om tre dagar. Men då. Och så arbetar det i bakhuvudet under tiden, hjärnstädning sker, logistiken ordnas omedvetet, det görs plats, omprioriteringar äger rum.
Tiotusen tecken på en halvtimme. En sorglig scen, där unge Händel har inbillat sig att hans bästa vän vill ligga med honom, men det är bara ett missförstånd, det är en pinsam scen, han gråter och runkar och tänker på Jesus. Förfärligt! Och festligt! Och det bara spys ur mig, liksom redan färdigskrivet.
Det är inte inspiration det handlar om: det är förarbetet.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
4 kommentarer:
Händel-boken? Skriver du alltså på en av dessa trendiga semibiografiska historiska romaner?
Exakt en sådan. Men eftersom jag utgår från The Taikon Way så kanske den ändå inte riktigt blir så trendig tyvärr.
Av det lilla du outar här att döma verkar det i alla fall lovande.
Ska göra mitt bästa. Den blir hur som helst tämligen smutsig, inte bara mustig.
Skicka en kommentar