torsdag 19 juni 2008

ENGAGEMANGET

Lider av en svår Weldschmerz. Har alltid gjort. Men ointresset av åsikter - dött tänkande - och diskussioner - som oftast liknar fotboll och intresserar mig lika mycket - har i hög grad förlamat och kvävt impulserna till handling, ofta med självförakt i kölvattnet: aha! ännu en som bara pratar och pratar ...

En annan sak som väcker misstänksamhet är det känslomässiga, alla neuroser som projiceras på "kampen", all narcissim som spelar i världsförbättrandet. Men den drabbar mig själv i högsta grad: denna oförmåga att se den egna oförmågan, att reducera ambitionerna och åtminstone göra något. Att acceptera att inte vara Jesus jävla kristus.

Gjort några politiska saker trots allt: arrangerade bl a protester mot den stora "reformen" av penssionssystemet för några år sedan. Var medlem av Socialistiska partiet ett antal år (alltid haft en dragning till trotskismen). Men deras EU-motstånd och essentialistiska klasskampstänkande tröttade ut. Ah! och var en av pionjärerna i internets politiska användning tillsammans med bl a scientolog-bekämparen Zenon Panoussis när vi agiterade mot OS i Stockholm.

Redan för ett tiotal år sedan, trots att det då var globaliseringen som stod på tapeten, föreföll miljöfrågorna det viktigaste för mig. Detta har knappast minskat. Det har blivit allt självklarare att åtminston bli medlem någonstans. Tittade först på Klimax: men hemsidor som presenterar leende hippies med spadar och föga strategiskt genomtänkta aktioner verkade långt ifrån rätt.

Det blev således Klimataktion. De många vetenskapligt inriktade bland organisatörerna övertygade. Är således en "medlem". Betalar den lilla avgiften. Kanske börjar ifrågasätta delar av sättet att sköta förlagets praktiska bit (transporterna?). Kan det vara så att "jag" inte är GUD?

Mardrömmar inatt (den blöta dunsen när kroppen slog i backen, hu!), järtecken idag (gigantisk solhalo). Fortsätter med hegemonikorret (fasan!) och Golem (underbart!).

6 kommentarer:

Anonym sa...

Du har samarbetet ("Kommunistiska manifestet") med den obehaglige nyliberalen Boris Benulic. Det stjälper tyvärr övrig progressivitet.

Vertigomannen sa...

Haha, det var tider det! Jag och Boris umgicks och skrev vårt förord för elva år sen, då var han marknadschef på Ordfront och mycket långt från nyliberal - vilket blir uppenbart om man läser vårt förord, som blivit en klassiker inom vissa kretsar. Jag har inte följt hans vidare utveckling särskilt noga, men är inte helt säker på att ens numera kan kallas nyliberal. Det är en egensinnig jävel.

Unknown sa...

Det där var ovanligt utlämnande! Eller, vänta. Jag håller fullständigt med; där klämde den trånga skojäveln. Dessa dagar när smaklösheten överträffar sig själv så är Vertigo viktare än någonsin. Att Vertigo är en dryg kille på krogen som försöker provocera mig till vansinne är det som behövs. (hmm en full, dryg kille på krogen som säger BRA saker! Bara en sån sak)
/Andreas

Anonym sa...

Well, kan inte se vad som skulle skilja mina åsikter i dag från de jag hade då jag var med och skrev förordet till Kommunistiska Manifestet.
Jag kan inte definiera mig på något annat sätt än som marxist – och hur människor som aldrig läst annat än vänsterpartikompendier kan kalka sig det övergår mitt förstånd.
Men vänstern i dag är synnerligen trist – vill man ha upplyftande diskussioner med folk som gillar absint så hittar man ganska sällan bland dem som kallar sig vänster. De finns förvisso, men hur många är de...

Anonym sa...

Er hårresande lögnvirtuositet när ni kapar debatten från de "trista" som "kallar sig vänster" är en metod att föra folk bakom ljuset och legitimera flirten med nyliberalismen. Inte ett ord är sant från dessa mentalt förvirrade lögnherrar. har man en gång gjort bort sig så grundligt som Vertigomannen då han gav ut kommunistiska manifestet yillsammans med Benlic så hamnar annat gjort förr och senare i skuggan.

Vertigomannen sa...

Men måste jag upprepa mig?! Vg läs om min tidigare kommentar!