söndag 30 maj 2010

KÖTTETS GOTIK

Är på resa. Arbetar på tåg och hållplatser och medan min fästmö sover på att rätta Google translates engelska översättning av Gunnar Blås Övervakningen: minnet av dig. Det är en märklig syssla. Den ursprungliga, svenska textens intimitet har tuggats av en avancerad programvara, och nu är "jag" där igen och bearbetar den.

Var på British museum idag. Häpnade i Parthenon-rummet över alla stympade kroppar. Om en av de viktigaste inslagen i gotiken är ruinen eller åtminstone det gamla, förfallna huset, går det här att tala om en kroppens eller köttets gotik. Det är en sorts "kroppar utan organ", men mer i form av spöken än av intellektuella konstruktioner.

Är indränkt i berättelsen om den kastrerade Gunnar med sin armstump, blev således särskilt mottaglig för dessa ruiner av manlighet, dessa människostumpar. Och precis som Den tredje systern, har Historien lämnat kvar deras testiklar för att inte döda begäret, bara förmågan att tillfredsställa det:












(Om du inte har läst Övervakningen: minnet av dig, förstår du nog inte det här fullt ut. Om du inte har läst den, är det en bra idé att göra det.)

söndag 23 maj 2010

EN KONKRETISTISK DIKT OM AUGUSTPRISET

Det började med att förläggaren funderade på att skicka in en bok som förslag till Augustpriset. Sedan tog han för skojs skull reda på vilka böcker som blivit nominerade under de senaste åren. Sedan tänkte han att det kanske inte var värt ansträngningen att skicka in sin bok. I den här konstfilmen med sin upphittade, konkretistiska dikt får du reda på varför.

fredag 21 maj 2010

KOMMENTAR TILL EKSTRÖM

Lite förväntat beklagar Sydsvenskans Andreas Ekström att Vertigo slutar med sin eboksutgivning, men han spekulerar också i dolda motiv: "Vill man vara mer deppig kan man i stället se en person som verkligen förstår sig på böcker – men som inte längre aktivt vill bidra till att boken återuppfinns, eftersom han bedömer det som ekonomiskt utsiktslöst."

Pratade igår med min kollega på förlaget om att det kanske hade varit bra att nämna i pressreleaset att det INTE är ekonomiska skäl som drivit oss till det här beslutet: de båda ebokstitlar vi haft ute ett år (Gamiani och Är sex arbete?) har faktiskt dragit in några tusenlappar åt förlaget, vilket lätt kompenserar jobbet att få ut dom.

Nej, skälet är faktiskt precis det som stod i vårt utskick: eboken kastrerar den litterära upplevelsen genom att reducera litteraturen till naken text. Det minutiösa arbetet med "formgivningen" (ett tveksamt uttryck eftersom den förutsätter en dualism mellan innehåll och form; snarare är alla aspekter av boken, från bokstävernas och mellanrummens och interpunktionens och styckebrytningarnas ordningsföljd till paginering och marginaler och framsida delar i bokens maskin som producerar läsandets njutning) är inget utanpåverke som kan rationaliseras bort.

Vi kan helt enkelt inte stå för de vederstyggligheter som dagens eboksformat har att erbjuda. Återigen: eböcker är inte böcker, inte ens återuppfunna böcker, tvärtom är eböcker resterna som är kvar när böcker plundrats.

torsdag 20 maj 2010

REAKTIONER PÅ EBOKSUTSPELET

Det blev ett väldigt genomslag för pressreleaset om eböckerna igår: TT spektra fick iväg en artikel på 25 minuter som publicerades i en lång rad tidningar vilket i sin tur gav upphov till nya blogginlägg och en mängd kommentarer. Överlag sympatiserar de flesta med förlagets beslut att sluta med eböcker och ge bort våra rättigheter under creative commons (men obs! det är bara våra egna rättigheter vi kan ge bort på det här viset!).

Inser i efterhand att den självbiografiska orsaken till beslutet låg i ett allt för stort antal timmar som i februari fåfängt ägnades åt att få Gunnar Blås roman Övervakningen att bli vacker i epub-formatet. Det gick helt enkelt inte. Det blev fult.

Bokformgivning handlar om musikalitet, om rytm. När du formger en bok, som skall läsas i en tidsdimension, förvandlar du något rumsligt till en komplex melodi: du mäter millimetrar, du testar olika relationer mellan marginalerna, du rör dig fram mot ett visst uttryck hos satsytor och sidhuvuden, hos relationen mellan typsnitt, storlek och radmellanrum, du använder gyllene snittet och mikroskopiska förskjutningar, du kanske glesar mellan två bokstäver i ett ord i en rubrik, prövar att lägga in en hårfin linje någonstans.

Efter tio timmars slit med elib-formatet var Övervakningens typografiska melodi fortfarande nåt i stil med en mobiltelefons standardringsignal.

(Läs gärna Signe "Yamiko" Rocklins, Daniel Åbergs och Christopher Kullenbergs blogginlägg, och kolla också in de många kommentarerna till DN:s artikel.)

onsdag 19 maj 2010

"JAG ÄR BOKFÖRLÄGGARE, INTE ELEKTRIKER"

För någon minut sedan skickades nedanstående pressmeddelande ut:

---------------

"JAG ÄR BOKFÖRLÄGGARE, INTE ELEKTRIKER"

Vertigo förlag har dragit tillbaka sina eböcker från marknaden. Vi ämnar heller inte publicera några ytterligare: formaten är fula, de saknar band och de är mer utsatta för censur. Istället skänker vi bort våra digitala rättigheter med en creative commons-licens.

2009 gav sig Vertigo in i eboksträsket med två titlar, publicerade via företaget Elib. Förra veckan drog vi tillbaka böckerna. Vi har inga planer på att återuppta den delen av verksamheten utan kommer helt att fokusera på det som är vårt arbete: att publicera böcker.

Eböcker – avsedda att läsas på datorer, mobiltelefoner, iPads eller läsplattor – finns i en mängd olika inkompatibla format. Generellt för dessa format gäller att de är undermåliga, typografiskt sett. Det som är vackert i en bok har inte bara att göra i vilken ordning bokstäverna står. Det handlar också om typsnitt, marginaler, rubriker, illustrationer, radmellanrum, indrag, paginering, sidhuvuden.

Eboksformaten förmår inte hantera dessa viktiga bitar på ett bra sätt. De reducerar böcker till ren text. Eböcker är med andra ord inte böcker.

Vi har inget emot det digitala. Internet är fantastiskt i sin flödande frihet. Möjligheten att fritt sprida och kopiera och förändra texter är underbar. Men boken är något annat. Boken är ett stopp, boken är en avslutad text, en text som materialiserats och vars flöden har avbrutits och som får sitt liv i mötet med läsaren, inte genom kopieringen och kopieringens transmutationer.

En bok är helt enkelt bunden. Den har ett band. Vertigo förlags böcker är dessutom oftast rent bokstavligt bundna: med trådar, istället för bara med dåligt klister.

En annan uppenbar brist med eböckerna ligger hos distributionen. Det är mycket osäkert om våra titlar skulle få finnas med i exempelvis viktiga Applestore, som har börjat censurera vad som uppfattas som obscent eller provokativt innehåll. Den uppenbara faran med ett fåtal, dominanta distributionskanaler ligger i just den risken. Här är paradoxalt nog boken ett friare format, som kan säljas under disk, som inte kan scannas av övervakarna på något enkelt sätt i det panspektriska kontrollsamhället.

Vi kommer alltså att i fortsättningen göra det vi alltid har gjort: publicera böcker, med ett gediget hantverk på såväl redigeringens, typografins som tryckets nivå, på riktigt bokpapper och med gedigna band. Vi tänker inte reducera den litterära erfarenheten till den blotta texten.

Samtidigt älskar vi det digitala, vilket har lett oss till följande beslut:

Från och med nu delar vi ut våra rättigheter enligt creative commons-licensen "erkännande-ickekommersiell-delalika 2.5". Detta innebär att vem som helst får digitalisera våra böcker med inscanning eller inläsning och sprida vidare enligt dessa villkor:

1. Upphovsmänniskan/licensgivaren måste anges. 2. Verket får inte användas för kommersiella ändamål. 3. Om du gör ändringar i verket måste du sprida det vidare enligt samma licens. (Här kan du läsa hela licenstexten.)

Naturligtvis gäller detta endast de delar av verken som förlaget äger rättigheten till: ibland bara själva typografin och omslaget, ibland översättningen, ibland alltihop. Den som digitaliserar och sprider vidare verk som Vertigo förlag inte har alla rättigheter till, gör det på egen risk: det skulle naturligtvis kunna hända att utländska rättighetsinnehavare, översättare eller illustratörer försöker hindra det.

Kort och sammanfattningsvis: jag är bokförläggare, inte elektriker. Vertigo förlag publicerar böcker, men "eböcker" är inte böcker. Eböcker tillhör den digitala världen, böcker tillhör köttvärlden.

Död åt eboken, länge leve kopian och boken!

torsdag 13 maj 2010

MINNESANTECKNINGAR OM BONNIERSEMINARIET

Det sades åtskilligt intressant under Textmässans seminarier. Filmade faktiskt några av dem och planerar att klippa ihop dem snart. Särskilt var det mycket intressanta ting om översättande som ventilerades. Och kokainsnacket var heller inte illa, även om fegheten hindrade mig från att hacka linor (av bakpulver, märk väl!) och bjuda på i början som en hänvisning till Öyvind Fahlströms gamla haschrökning i SVT.

Seminariet om Bonniers makt, däremot, filmades inte. Förklaringen?

Åsa Linderborg blev tyvärr sjuk och kunde inte komma. En kvart innan seminariet skulle börja hade Karin Olsson fortfarande inte dykt upp. Paniken kom krypande. En minut innan seminariet hade hon fortfarande inte kommit. Ett hundratal personer satt och väntade. Sprang för min del omkring och försökte hitta en ersättare, försökte be om råd, försökte sticka huvudet i sanden. Gick med tunga steg ett par minuter efter att seminariet skulle börja upp för trappan, redo att berätta för publiken att det blivit inställt.

Där stod Karin Olsson. Glömde i villervallan och lättnadesn att trycka play på filmkameran, så kan det gå.

Gjorde mitt bästa, obekväm över att spela dubbla roller. Hade förberett mig för att spela neutral samtalsledare, men blev nu tvungen att på samma gång vara mig själv, dvs kritisk mot Bonniers makt. Detta är några saker som var intressanta:

Expressens nya kulturchef sade att hon inte alls skulle gilla om Expressen kulturs hemsida också sålde böcker, på samma vis som DN Bokhandel (ett samarbete mellan DN kultur och Adlibris). Hon sade att hon tyckte det var bra att Bonniers dominans inom bokdistributionen granskades av Konkurrensverket. Hon sade att det fanns många problem och diskutabla aspekter med Bonniers makt i den svenska offentligheten. Och under diskussionen om presstödet (som Bonniers aktivt försöker ändra på) sade hon till och med att det inte nödvändigtvis vore någon dum idé om Bonniers genom konkurrenslagstiftning tvingades att sälja några av sina företag.

Hon sade naturligtvis mycket annat också, men dessa ting föreföll ändå intressanta nog för att skrivas ned eftersom de åtminstone överraskade mig en smula.

I övrigt var väl det mest pikanta inslaget på seminariet att allas er Vertigomannen fann sig sitta och försvara DN Kultur mot en medlem av publiken som hävdade att huvudstadens medier aldrig uppmärksammade böcker från små förlag från landsorten.

De något trevande diskussionerna om offentlighetens dolda maktrelationer nådde som vanligt inte fram till några vettiga insikter. Undrar fortfarande exakt hur det går till när en bok helt enkelt "måste recenseras" på förstadagen.

tisdag 11 maj 2010

ETT PAR TEXTER OM TEXTMÄSSAN

Henrik Petersen rapporterar från Textmässan i Helsingborgs Dagblad:

"Det är ingen tillfällighet att den här mässan genom sitt blotta namn fäster tonvikt vid ”text” och inte vid boken som en vara. För förlag med namn som Rosenlarv och Normal, är förläggandet en konstnärlig verksamhet. Bakom de utställda borden står ofta såväl översättare som författare, och alstren utstrålar minutiöst arbete med såväl form som text och kontext. Det är politiskt och historiskt medvetet – skamlöst och intelligent." (Läs hela här.)

Och Rebecka Åhlund skriver i Smålandsposten:

"I ett landskap som härskas av i huvudsak två bautaaktörer, Bonniers och Norstedts, och där böcker är något som säljer eller inte, är Textmässan en syresättande oas. Där det göteborgska jättearrangemanget svämmar över av kladdigt bjudgodis, gratis tygkassar och högljudda montermonster som ska passa alla, är Textmässan lagom liten, avskalad och intim. Bara i namnet ligger ett statement. Här handlar det om text. Inte om att kränga böcker som vilken Ittala-vas eller frukostflinga som helst." (Läs hela här.)

Vertigomannen: glad.

söndag 9 maj 2010

INTRYCK FRÅN TEXTMÄSSAN 2010

En serie foton från gårdagens lyckliga Textmässa, ämnar skriva ner lite minnen och intryck från dagen mycket snart. Håll till godo med detta så länge:







fredag 7 maj 2010

LADDAR FÖR MORGONDAGENS TEXTMÄSSA

Laddar upp inför morgondagens litteraturorgier med att arbeta en heldag på Café Sodom och kränga kaffe, glad över de vackra recensionerna av Stig Sæterbakkens Lämna mig inte och förväntansfull inför vad utställarna kommer släpande med imorgon och hur det spännande programmet kommer att utlöpa.

Hoppas vi ses!

www.textmassan.com

onsdag 5 maj 2010

LÄMNA MIG INTE

Idag är det första recensionsdatum för Stig Sæterbakkens Lämna mig inte, i översättning av Niklas Darke. Det är inte många Vertigoböcker som fått så många och så hyllande anmälningar på förstadagen. Det är den sannerligen värd.

"Det är en otäckt stark och starkt otäck roman Sæterbakken har skrivit." (Nisse Schwartz, Expressen)

"Sæterbakken faller inte i några vulgärfreudianska eller populärpsykologiska gropar. Författaren gräver djupare, långt djupare och resultatet är på samma gång skitigt och svidande vackert. Sällan har väl kompositionen fått bli bärare av en så grym ironi som här är fallet. Det är kompromisslöst och oändligt sorgligt." (Magnus Persson, Svenska Dagbladet)

"Berättad baklänges blir Lämna mig inte inte enbart en mörk kärlekssaga, utan därtill ett mycket sinnrikt komponerat litterärt verk. Om vägen till helvetet är kantad av goda föresatser tycks den smala stigen som leder till lyckan rymma mer än ett hotfullt sidospår." (Peter Viktorsson, Kristianstadsbladet)

"Lämna mig inte berättas i du-form, vilket skapar en ödesmättad och nästan sakral ton. Det är ett storslaget och sadistiskt kontrollerande perspektiv, vilket naturligtvis kan ställas mot den brist på kontroll som utmärker huvudpersonens liv. Berättaren leder läsaren tryggt mot helvetets botten." (Hanna Hallgren, Aftonbladet)

"Lämna mig inte skulle utan tvekan kunna betecknas som patetisk, men det ska inte tolkas som något nedsättande omdöme, utan snarare som ett försök att kategorisera den intensifierade närvaro som Sæterbakken skriver fram på ett vackert sätt." (Pär Thörn i GöteborgsPosten)

"Jag känner inte till någon annan författare som med sådan exakthet lyckas nästla sig in i läsarens medvetande och blotta en beredskap att gå med på nästan vad som helst." (Mats Kolmisoppi, HD)

"Det här är en av de bästa kärleksskildringar jag läst vad gäller autenticitet och intensitet i iscensättandet av den djävulska svartsjukans alla komplikationer som genom Stig Saeterbakkens skickliga handlag är svidande och grymt åskådliggjorda." (Benny Holmberg, Tidningen kulturen)


Du handlar boken bäst och billigast direkt från Vertigo!