onsdag 12 november 2008

NOTIS OM KULTURRÅDET

[Väcktes långsamt mitt i natten, sovande på rygg med lite krökta ben, som gotiska valv; kände något väldigt varmt och obeskrivligt pälsigt och lent där emellan – en av kattungarna hade krupit in under täcket och hittat bästa platsen.]

Trodde mitt pressmeddelande om kulturrådet i Frankfurt föll dödfött ur nätet, men icke: idag har DN en notis där de intervjuar rådets Helen Sigeland. Dock glömmer de att berätta varifrån de fick nyheten, hm. Sigeland säger pinsamt nog att "formen är bra". Och det gamla argumentet att kvalitet inte har med förlagspolitik att göra dyker upp igen: samma dumma snack som i frågan om jäv i arbetsgrupperna!

Så om en av Ikea:s designers får i uppdrag av staten att presentera bra möbler på en mässa och i stort sett alla möbler hon rekommenderar tillverkas av Ikea så är det heller några problem?

Äsch, måste ta tid från dyrbarare saker och författa en skrivelse till Kulturrådets styrelse, nu igen. Om de bara kunde erkänna sina brister så vore det en annan sak! Det är den där stöddiga attityden som retar mig mest.

7 kommentarer:

Anonym sa...

ja det är ju väldigt irriterande givetvis.
en anmärkning apropå ett tidigare inlägg. Ulrika Knutsson är en fullständigt urusel kritiker. Oavsett om hon är kopplad till Bonniers eller ej så är det obegripligt att hon lanseras som tongivande.

Anonym sa...

En hel rad pinsamheter här.

3 fjärdedelar av böckerna kom från Bonniers.
extremt pinsamt.

DN kultur redovisar inte varifrån de snott nyheten.

Och en enda person utsågs att välja ut böckerna. Det råkade vara en av Sveriges i särklass sämsta kritiker.

Vad säger man om detta mer än: fy faan.

Anonym sa...

Alltså, inte nog med att hon är jävig, vilket hon förstås bevisar med råge i och med urvalet.
Hon är helt oberoende av detta en extremt jävla dålig, omdömeslös kritiker.
Och det borde vara en demokratisk rättighet att få reda på hur fanken hon fick det där uppdraget.

Henrik sa...

Denna svågerpolitik hör inte ens hemma i avlägsna Norrbottenskommuner, än mindre i Statens Kulturråd (borde kanske döpas om till Bonniers Kulturråd med tillägget "vi vet vad du skall läsa")!

Vertigoman,
Ni har Stormtruppernas fulla stöd ifall Ni önskar återuppta kriget mot Kulturrådet! Tveka inte, utan lägg ner tiden som krävs. Om inte för Er själv eller för oss, så för alla översättare, författare och förlag som enligt Bonnier inte är "god" litteratur.
Måhända är det nödvändigt att än en gång genomföra Andra vågen, med bland annat brev till sittande kulturminister. Låt Kulturrådet även få smaka på den Tredje och Fjärde vågen som tidigare aldrig blev av. Om inte detta förmår städa upp i de förruttnande leden är systemet mer korrupt än någon av oss kunnat ana.

Så om Ni läser detta, ärade Vertigoman, tveka icke längre utan fatta pennan och skriv. Skriv för allt vad tygeln håller! Om inte för oss så för att Ni retar Er på den stöddiga attityden.

Anonym sa...

PLUS att kulturredaktioner inte borde få ägna sig åt nätfiske.
Den där notisen är genant på flera sätt: typisk pseudojournalistik.
"Tre frågor till..." jaha, sen får man ett korkat svar - och nöjer sig med det?

Det handlar inte bara om de små förlagens intresse - utan självklart även författarnas.
Råkade ut för att bli utvald till foldern av Ulrika Knutson en gång (är det hon varje år???), en skitdålig artikel (så där kan jag lugna Vertigomannen, det är inte nödvändigt vis något positivt att hamna i geggan)

Anonym sa...

Någon borde undersöka det här noga.
Det är säkert bra betalt också.
Och författarna får inte ens titta på skiten i förväg. Det kan ju vara så att man föredrar att inte bli omskriven, än förvrängd och missförstådd, på ett sätt som skadar litteraturens intressen,
Foldern ger intrycket av nåt slags blandning av marknadsföring och myndighetsutlåtande. Pissdålig.

Anonym sa...

Skriv till borgarna.
De lär vara angelägna om att visa framfötterna kulturellt.
Den är läskig den där svenska staten-kapitaletklossen, föraktet för intellektualitet som finns inom både borgerlighet och arbetarrörelse.
Rättshaverist - intressant begrepp.
Den som stångar mot en myndighet/institution och inte får rätt och inte kan släppa detta kallas väl rättshaverist - helt oavsett om personen har rätt eller inte.
Medan en korkskalle med en tidning/ett parti/pengar i ryggen i kraft av sin position kan fördumma hela jävla världen.
Ta den "kristna" Helle Klein. 140.000 i månadslön, noll integritet, ett gläfsigt marknadsföringsspråk, angriper "kapitalismen", och sprider dynga.


I det här bok-fallet vi nu talar om skulle det förstås kunna tolkas som att Vertigomannen bara är egennyttig. "Jaja. Ett litet kaxigt förlag. Bah! Puh!!"
Det kanske inte är så stor skillnad mellan länderna, inte vet jag. Men det är kusligt när en enda kulturjournalist får uppdraget att sammanfatta litteraturläget.
Jävig, gammal polare med uppsatt Bonnierchef, tillräckligt usel för att göra karriär i borgerligheten och fullständigt ingen känsla för litteratur.