[På begäran:]
Några kanske minns "kriget mot kulturrådet" som Vertigo satte igång för nästan exakt två år sedan (hemsidan ligger av ren lättja kvar här: http://www.vertigo.se/kulturkriget) efter att ett helt års utgivning nekats litteraturstöd, bland annat Guillaume Apollinaires De elvatusen spöna från 1907 som sades "inte vara en klassiker".
Minns så väl hur det var i början: medlidsamma leenden, suckar, stickrepliker som alla gick i samma riktning, "du är en rättshaverist". Och visst, så kunde det se ut med mina rasande inlägg, blasfemier och förolämpningar, brev till Kulturrådets styrelse och självaste kulturministern.
Mitt huvudargument var att arbetsgrupperna som beslutade om litteraturstödet var jäviga, eftersom författare och översättare knutna till ett enda förlag kunde dominera en hel grupp.
Så hur gick det?
Kulturministern blev förbannad och avkrävde Kulturrådet en förklaring. Kulturrådets styrelse blev förskräckt och beslutade sig för att i fortsättningen ta hänsyn till jävfrågan när nya ledamöter tillsattes. Numera tas förhoppningsvis hänsyn till det andra, och minst lika viktiga ledet, i föreskrifterna för litteraturstödet: "kvalitet och mångfald".
Så avslutades kriget mot kulturrådet. Så mycket för min rättshaverism.
Kanske är det som med revolutionen i Thomas Hobbes filosofi: en och samma intervention är "rättshaveri" när den misslyckas och "en seger för demokratin" när den lyckas.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
3 kommentarer:
Inte illa! Det gäller att även kommunicera sina segrar.
Vad gäller "rättshaverism" så verkar det vara en fråga om presentationens stil mer än om kravens substans. Kulturkriget hade stil, alltså var det inte (i vardaglig bemärkelse) rättshaverism. Ibland kan t.o.m. det stilfullaste vara att låta sina egna rättshaveristiska tendenser löpa fritt, utan att stödja dem på diverse "rättigheter". En stilstudie i rättshaverism (som allra bäst kan utföras i JO:s diarium) ger vid handen att det är just det ständiga åberopandet av rättigheter och FN-konventioner som gör dessa rättshaverister så hopplöst stillösa. Lite tip-ex, och deras inlagor hade blivit konst!
En Brodskysk 'Estetiken är etikens mor' i praktiken, ungefär.
heja!
Skicka en kommentar