Om den senaste bloggtystnad kräver en legitimering ligger den i ett rasande arbetstempo interfolierat med födelsedagar, biobesök, maskerader, Vertigofester. Den här veckan är den sista på höstens stora kvadrupelknegarperiod med dubbla högskolekurser och annat mera festligt, och det sker ett återvändande till det mer långsiktiga: översättande, skrivande, vårböcker.
Och det är gott.
Ty perioder vars dagar består av långa serier av ad hoc-lösningar på akuta problem är otillfredsställande, lättförglömliga, dödliga.
Ur detta kaos kan dock dessa bilder lyftas fram. Svensk bokhandel hade nämligen bestämt sig för att tidigarelägga materialdagen för vårboksnumret. Och Isakson&Parson behövde material för vårinsäljningen. Hade alltså inget annat val än att tillverka fejkade dummyomslag för tre av de kommande titlarna.
Det är roligt att tillverka sådana, för friheten att knasa ur är större än i vanliga fall. Och då de egentligen är sterila återvändsgränder bör heller ingen större tid läggas på dem. Samtidigt är det inte bra om de är för dåliga. Nåväl, så här blev de (och helvete, visst blev Sæterbakkenomslaget kusligt likt en Stieg Larsson-deckare?):
8 kommentarer:
Men... kanske dags att spänna av? Är inte alla dagar dödliga? Mår vi inte bättre om skenet inte upprätthålls, eller mår vi dåligt på ett sämre sätt om skyltdockan blir lag?
Tack, för en jätte trevlig Vertigo-fest lite i efterhand =)
ad hoc, tack för en... absolut... akademisk/dekadent jubelfest
skulddockans ad hoc
och
sladderfittornas akademiska
upprunkning
det akademiska - ad hoc och så vidare - skrämmer det verkligen skiten ur någon i våra daGAR?
alzo det auktoritära?
ur alla, hur långt går anpassningens ad hoc beundran?
hej mitt namn är grislon (gris-lon)jag är kompis med stjärtlon och stjärt-likon. vi håller med dig vertigomannen.
Skicka en kommentar