I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
fredag 29 augusti 2008
ATT VARA KRITIKER
Läste då äntligen alla de olika recensionerna av Edelcrantz förbindelser (undvek att göra det tills min egen var inskickad). Och fann till någon sorts besvikelse att de flesta kritikerna tyckte likadant, inklusive en annan. Slipas vi till samma form, gör åren oss till bleka kopior av kopior? Borde inte självsvåldighet och en fri tolkning kunna skapa större skillnader och därigenom mer energi och mening? Detta spär på den medelmåttighetskris som skakat mig i år. Måste låta denna självkritik bita hårdare och tvinga mig att bli bättre. Ska skriva Freud-recensionen i skogen under helgen: må daemonen styra mig längre bort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Alla människor är unika. Men inte jätte-jätte-jätteunika. Om det var nån tröst.
Jag håller med Fredrik. Och vill tillägga: de flesta romaner är inte unika. En del är unika och en del jätte-jätte-jätteunika.
I det här fallet har det framförallt framgått att kritiker saknat verktyg för att beskriva berättarteknik.
Får jag ställa en elak fråga. Varför har du en länk till Annina Rabes superytliga blogg?
Ska tänka på länksaken.
Ja, om hon inte skärper sig. Göra stor sak av Michael Jacksons femtioårsdag, är det idétorka?
Skicka en kommentar