KULTURRÅDET PÅ FRANKFURTMÄSSAN

[Sedan länge utlovat inlägg:]

Statens kulturråd hade en liten monter på bokmässan. Där delade de ut en lyxig folder med titeln New swedish titles 2008. Den innehöll en lång text samt en massa reklamfoton på författare. Det enda bra med foldern var översättarens namn: Sarah Death.

Texten var ett beställningsjobb som gått till Bonnierförfattaren Ulrika Knutson. Hennes uppdrag var att beskriva 2008 års viktigaste svenska litterära verk. Hon valde själv vilka böcker hon skulle ta upp. Av de 33 omnämnda verken var 22 utgivna på Bonniers.

Återigen bekräftas bilden av Sverige som ett av de kulturellt mest korrumperade länderna i Europa. De flesta andra länders kulturråd eller motsvarande satsade på stora montrar med fylliga presentationer och hjälpsamma assistenter. Svenska kulturrådet valde att sälja Bonnierförfattare i en liten monter bredvid den stora Bonniermontern.

Litar inte Statens kulturråd på sina egna arbetsgrupper? Varje år delas en massa litteraturstöd ut till kvalificerade svenska litterära verk utifrån rekommendationer av kunniga personer (som nuförtiden dessutom väljs ut med hänsyn till jäv). Vore det inte rimligare att presentera dessa verk i Frankfurt? Arbetsgrupperna består trots inte av en enskild, djupt insyltad Bonnierförfattare utan har åtminstone lite större möjlighet att ge en fullödig bild av den svenska litteraturen enligt föreskrifterna:

”Syftet med litteraturstödet är att främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen så att läsarna garanteras ett brett urval av god litteratur.”

Borde inte även utländska litteraturintresserade få ta del av den kvaliteten och mångsidigheten?

INTRYCK FRÅN FRANKFURT

Åkte för första gången till Frankfurtmässan, världens största bokmässa. Spenderade två dagar med att spatsera. Gick en tre fyra mil men hann inte riktigt se allt. Pratade med en hel del förlag, delade ut en massa foldrar om Vertigos författare, fick en del kontakter, blev bjuden på lyxmiddag, det var skoj.

Frankfurtmässan har ett globalt deltagande. Ingen världsdel saknar representanter även om Afrikas länder inte tar någon jättestor plats. Utifrån detta faktum kunde en tänka att mässan skulle erbjuda en myllrande mångfald. Men den största överraskningen är att det inte blev någon överraskning. Frankfurtmässan är exakt som bokmässan i Göteborg, bara trettio gånger större.

Samma bildbyråer har levererat omslagsbilderna till böckerna. Samma klädkedjor har försett förlagsarbetarna med paltor. Samma statistik har styrt urvalet av produkter: färggranna barnböcker, böcker om pistoler, fiske och sport, serier, en liten smula skönlitteratur. Samma sorts tänkande har styrt förlagens presentationer av sig själva.

Denna häpnadsväckande homogenitet är deprimerande. Gick själv runt och letade efter förlag som litegrann kunde likna Vertigo. Inte ett spår av sådant bland dessa tusen och åter tusen. Kanske åker inte sådana förlag till Frankfurt? Eller också finns de inte.

Efter hand framträdde dock en viktig skillnad gentemot Göteborgsmässan: i Frankfurt säljs inga böcker. Det finns inga prislappar så långt ögat kan se. Här visas förlagen, böckerna och författarna upp, nyheterna presenteras, rättigheter köps och säljs.

Får därmed ett nyss perspektiv på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg: den är helt enkelt ingen mässa. Den är ett stort knalleland där varje förlag leker butik och försöker kränga maximalt med böcker till lågpris.

NY BOKMÄSSA I STOCKHOLM

Fick reda på att Älvsjömässan inte bara ska ha en bokgrej i november utan redan i början av april -09. Det kallas "Boksalongen" och är svindyrt att vara med på. Inledningen till pressreleaset om deras bokmässor säger allt om vilka grunda och genomkommersiella arrangemang det handlar om – till och med värre än Street!

"Litteraturintresset är just nu större än någonsin i Sverige. Våra författare uppnår i många fall närmast idolstatus och den svenska bokmarknaden uppgår till 7 miljarder per år enligt siffror från Sveriges Förläggareförening. Nästa år får också invånarna i Stockholmsregionen chansen att kunna mötas över ny litteratur och få träffa både svenska och utländska författaridoler i spännande seminarier och diskussioner. - Bokens Dagar är en långsiktig satsning för oss. Upptagningsområdet är stort och jag ser det som självklart att vi ska kunna erbjuda en bred bokmässa i Stockholms- och mälardalssregionen, säger Mikael Hagander affärsutvecklingschef på Stockholmsmässan."

SUMMERING AV BOKMÄSSAN

Det var en lite märklig bokmässa, fick någon sorts skuldkänslor efteråt: kändes som om min svarta galla hade förgiftat hela sammanhanget. Är det också mitt fel att bankerna faller som dominobrickor? Allt är mitt fel: en negativ narcissism i samma anda som den negativa teologin.

Vi gick i samlad tropp till Barnens bokklubb och bestämde oss för att bygga vår monter som deras nästa år: en fin förebild. Men kommer energin räcka?

Bestämde mig för att dra ner ytterligare på utgivningstakten i förlaget: 3 böcker per säsong får räcka i fortsättningen. Och istället plöja ner desto mer av detta kött i varje bok.

Minnesblixtar från mässan: utbyter några ord om Georges Bataille med Anders Carlberg (!); signerar en bok i Gunnar Blås namn; signerar en Gamiani-affisch; blir smickrad och klappad medhårs av både en och annan Vertigofantast (ni anar inte hur det livar upp); får ständiga kommentarer om min frisyr (ja, håret var tvättat för en gångs skull och ingen kände igen mig); teknikern på mitt och Renés seminarium säger att det var det första roliga på tre hela dagar (René är faktiskt fenomenal på scen, han hänger sig med hela sin varelse åt situationen); får träffa en potentiell agent i två och en halv minut och inser att det nog blir svårt; retar halvt ihjäl mig under första akten av Julius Caesar åt två tonåringar som fått gratisbiljetter och pratar och hånglar precis bredvid mig (de gick i paus, sedan kunde njutningen explodera fritt); lyssnar på merengue tidigt på morgonen på väg till mässan och dansar på trottoaren med ett dumt flin på läpparna; skänker bort bonusböcker och affischer till Vertigoentusiaster som ser ut att förtjäna det; tillbringar en timme med D. Berg i Vanadisbadets bastu och kallvattenbassäng.

Samt blev för första gången i mannaminne inte utskälld under hela mässan. Är det kattungarnas fel?

BÖKMÖSSAN NÄRMAR SIG

Reaktionerna på min senaste blockbuster gjorde mig mållös där ett tag. Den som sett mig dansa vet att det inte kan kallas grå rumpa-rumba. Det var Cameron Diaz i Charlies änglar som lärde mig dansa: det är enkelt! bara att snurra jättemycket på rumpan, grå eller ej.

Imorgon blir det en heldag på fiket med att förbereda bokmässan. Massor att göra, så lite liv, så lite tid, så mycket grejs. Det ligger en färdigtryckt Gamiani och väntar på att bli lanserad, men det får vänta.

För övrigt är Paracelsus Boken om homunculus den stora överraskningen hittills i höst: fina recensioner, försäljning och rentav en placering i en stor bokklubb. Tryckte för få ex! Förnekar mig aldrig! ÄR världens sämsta affärsman.

Fick idag ett kuvert med kursböckerna till kursen om politisk filosofi som hamnade i mitt knä nyss och som börjar nästa vecka: Mouffes Om det politiska, Rancières Differences och Lyons Postmodernitet (dessutom ingår Hegemonin: vilken kurs!). Kuvertet skickades från Adlibris den 12 påstår de: tio dagar för att komma fram med posten. Nu måste nätterna tillbringas för att skriva lektionsplan och förbereda seminarier...

Bökmössan förresten: minnet av den där höga pulsen, uttorkade huden och läpparna, känslan av att vara påtänd med fultjack men utan all drogromantik, bara en övermänsklig stress... hur kan det komma sig att det ändå känns kul att åka dit? Kanske för att torsdagskvällen är inbokad: ska se Händels Julius Caesar på Göteborgsoperan. Mumma! Dessutom är det skoj att träffa Vertigofantasterna, kanske få en och annan kram, skriva autografer.