måndag 13 april 2009

SKRIVANDETS MIRAKEL

Har tjatat om det förr, men det är så underligt att det måste dras ett varv till. Har tagit ledigt över påskhelgen, kollar på The Wire, går upp för att laga middag. Upptäcker att det kommit ett mail som påminner om att min krönika till Fria Tidningarna ska skickas in idag. Svär över det. Skalar potatis, börjar steka den. Har ingen aning om vad krönikan ska handla om. Sätter mig vid datorn. Och så, omväxlande vid datorn och omväxlande vid spisen, skrivs en text samtidigt som potatisen steks. Elva minuter senare är krönikan färdig och inskickad. Hur gick det till?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Say it plain: Du är ett geni?

Vertigomannen sa...

Hm, tyvärr inte. Har ju inte sagt att texterna blir särskilt bra! Bara att det är svårt att begripa hur de blir till.

Yossarian sa...

Låt oss läsa 11-minuterskrönikan då!

Anonym sa...

Äh. Om man jobbar med text hela dagarna så lär det väl inte vara så himla svårt att hiva ihop en sunkig krönika till en sunkig tidning. Eller? En kock lär ju inte tycka det är så konstigt när han lyckas fixa till snabbmakaronerna å köttbullarna till ungarna en lördageftermiddag.

Liz Wennberg sa...

Fråga inte hur det gick till, det är bara att tacka och ta emot. Är det inte så att man jobbar bäst med pistolen mot huvudet?

isabelle sa...

jag tror att den där mentala satelliten som suger åt sig uppslag till texter ständigt är påslagen. sedan har man en mängd latenta textidéer som glider runt i medvetandets bakgårdar och när man sätter sig framför en skärm så vill de gärna ta sig ut.