SUMMERING AV BOKMÄSSAN

Det var en lite märklig bokmässa, fick någon sorts skuldkänslor efteråt: kändes som om min svarta galla hade förgiftat hela sammanhanget. Är det också mitt fel att bankerna faller som dominobrickor? Allt är mitt fel: en negativ narcissism i samma anda som den negativa teologin.

Vi gick i samlad tropp till Barnens bokklubb och bestämde oss för att bygga vår monter som deras nästa år: en fin förebild. Men kommer energin räcka?

Bestämde mig för att dra ner ytterligare på utgivningstakten i förlaget: 3 böcker per säsong får räcka i fortsättningen. Och istället plöja ner desto mer av detta kött i varje bok.

Minnesblixtar från mässan: utbyter några ord om Georges Bataille med Anders Carlberg (!); signerar en bok i Gunnar Blås namn; signerar en Gamiani-affisch; blir smickrad och klappad medhårs av både en och annan Vertigofantast (ni anar inte hur det livar upp); får ständiga kommentarer om min frisyr (ja, håret var tvättat för en gångs skull och ingen kände igen mig); teknikern på mitt och Renés seminarium säger att det var det första roliga på tre hela dagar (René är faktiskt fenomenal på scen, han hänger sig med hela sin varelse åt situationen); får träffa en potentiell agent i två och en halv minut och inser att det nog blir svårt; retar halvt ihjäl mig under första akten av Julius Caesar åt två tonåringar som fått gratisbiljetter och pratar och hånglar precis bredvid mig (de gick i paus, sedan kunde njutningen explodera fritt); lyssnar på merengue tidigt på morgonen på väg till mässan och dansar på trottoaren med ett dumt flin på läpparna; skänker bort bonusböcker och affischer till Vertigoentusiaster som ser ut att förtjäna det; tillbringar en timme med D. Berg i Vanadisbadets bastu och kallvattenbassäng.

Samt blev för första gången i mannaminne inte utskälld under hela mässan. Är det kattungarnas fel?