En och annan kanske minns Glänta-numret om droger som en annan och Daniel Berg gjorde förra året. Ett av mina bidrag var en serie intervjuer med författare om relationen mellan droger och skrivande. I stort sett ingen hade något av intresse att berätta om skrivande under rus. Men i går natt hände något intressant här hemma:
Hade svårt att somna och tog vid tretiden sömntabletten Stilnoct som någon lämnat kvar här. Somnade in, men vaknade återigen vid halv fem med en väldigt livlig fantasi. Det var något med en källare med stora maskiner och en drake. Det verkade så bra och viktigt att det var värt besväret och gå upp och skriva ner det. Satte mig i köket med datorn.
Dagen efter hittade jag ett word-dokument som var 14 000 tecken långt och döpt till "Gillestugan". Mindes ytterst lite av det jag skrivit. En sorts somnambul skrift! På en hyfsad stilnivå och med en del märkliga felaktigheter och obegripligheter berättades den detaljerade historien om en "tant Vagels" guidade rundvandring i ett gammalt hus med ett gäng tjocka bondmoror, åtskilligt om den gamla släkten "Nerander" som byggt gården, och avslutningsvis en tur ner i källaren "som låg trettio meter under huset".
Där beskrivs ytterst märkliga maskiner som på något sätt desintegrerar bondmororna, bland annat en jättelik skiva som snurrar i flera dimensioner. Hela tiden hänvisas det framåt, då vi kommer att få träffa tanterna igen. Men detta sker inte. Plötsligt har tydligen skrivorken tagit slut. Och ännu ingen drake!
Ingen drake!
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
3 kommentarer:
Din lyckost! En annan tog 2 st utgångna Stilnoct 10 mg, för att sedan lägga sig och kolla på "Saturday Night Fever", inställd på syner. Men inte hände det någonting inte (förrutom möjligen en känsla av att "fokusera" tvn väldigt intensivt vid ett tillfälle).
Borde det inte vara på sin plats att vertigomannen själv biktade sig på liknande sätt som författarna i Glänta?
Det vore mycket uppskattat!
Åhå, om du finputsar den där texten ur ditt undermedvetna platsar den nog in i Vertigos sortiment! Låter högst fascinerande.
Ta fler, ta mer, en berättelse om en drake, utan draken är ju... inte hel...
Skicka en kommentar