fredag 1 juli 2011

CÉLINE

Idag är det femtio år sedan Louis-Ferdinand Céline dog. I Frankrike var det tänkt att jubiléet skulle uppmärksammas stort, men projektet lades ned efter angrepp från en förening för barn till deporterade franska judar. Céline hatade som bekant inte bara sig själv och människor i allmänhet, utan i synnerhet judar. (Värt att nämna är att han aldrig var nazist eller ens kollaboratör.)

Vertigos Stig Sæterbakken uttalar sig väl om saken i en artikel av Sandra Lillebø i norska Klassekampen:

"Vet du hva, jeg er så lut lei av dikterjubileer at jeg egentlig synes det er fint at han ikke får noen offisiell feiring. Så kan bøkene hans leve i fred for svulstige hyllingstaler."

Som av en händelse fick jag igår för första gången läsa de första sidorna av Hans Johanssons översättning av L-F Célines efterkrigsroman D'un chateau l'autre, som kommer på Vertigo i vinter. Det är en fullständigt enastående text. Jag fick känslan av att för första gången verkligen höra Célines röst i svensk översättning.

(Jag noterar f ö att den franske kulturministern Mitterand som backade på Céline-jubileet är densamme som våldsamt angrep von Trier efter hans Cannes-Tourrettes och som berömmer sig av att köpa sex av småpojkar i Thailand.)

2 kommentarer:

Martin sa...

Lysande nyheter!
Det var mycket glädjande.
Jag och min katt (Även Céline var kattälskare om jag inte missminner mig) skålar för den döde mästaren!

Doktor C/M Edenborg sa...

Klart han var: på sin flykt från Frankrike efter befrielsen hade han med sin fru, sin katt och en schizofren skådis. Allt berättas i de tre efterkrigsromanerna.