lördag 16 maj 2009

EN EPOK GÅR I GRAVEN

Tänkte ta lite ledigt nu, resa till Balkan med rumskamraten, inte ta med Vertigodatorn (utan bara den lilla rosa minidatorn), så det kommer att bli glest med blogginlägg närmaste tiden. Jesper sköter förlaget under tiden, det är en bra karl som ni kan lita på.

När det kommer till fiket: det tycks bli mycket svårt att driva igenom ett överklagande om serveringstillståndet. Vi lät en advokat – rutinerad i liknande fall – titta på alla dokumenten, han rådgjorde med ytterligare ett par erfarna experter, och de var allihop eniga: ett svårt fall, och mycket dyrt att driva.

Advokaten sa också några andra saker som var väldigt intressanta. Han var förvånad: anklagelserna i Tillståndsenhetens utredning var struntsaker, betraktade var för sig. Men tjänstemännen hade med sina ansträngningar lyckats skrapa ihop en sådan mängd sådana småsaker att det skapade ett intryck av allvarliga brister. Så advokaten trodde det fanns en politisk vilja i bakgrunden.

En sådan vilja behöver inte handla om att fiket är ett stamhak för aktivister, pirater, konstfacksstudenter, författare och andra subversiva element (även om det är rimligt att tro att vi har en snygg liten mapp hos Säpo). Det kan lika gärna handla om att politikerna i vintras bestämde sig för att minska utskänkningen i Gamla stan pga för mycket fylla och slagsmål, och kanske i synnerhet om att Café Edenborg har begått en oförlåtlig dödssynd: vi har blandat ihop kategorierna, vi har utgjort Mary Douglas "smuts" genom att ha flera olika verksamheter och framför allt genom att driva en festvåning i gatuplan mitt bland en massa krogar.

Då hjälper det inte att vi inte haft några bråk och polisingripanden under hela vår historia, att vi inte serverar minderåriga och fyllon, att vi betalar vita löner, att vi kort och gott sköter oss enligt Leviathans anvisningar.

Kommer driva vidare överklagandet ändå, men hemsnickrat. Och gissar att vi redan nu kan deklarera: en epok har gått i graven. Fem och ett halvt år av Vertigoklubbar, förlagsreleasefester, kulturredaktionsmöten, feministbalunser, queerpartyn, psykedeliska konserter och tidskriftsfester är över.

Vila i frid.

13 kommentarer:

Anonym sa...

kanske ditt ställningstagande för droger spelat in. polisen brukar vilja komma åt "dåliga förebilder"...

Anonym sa...

Shit, det suger. Alla ställen ställen som ditt som måste lägga ner sörjer jag. Stockholm blev genast lite tråkigare.

/K

Anonym sa...

När jag varit där har folk ibland supit på gatan.

stewe sa...

det är gott att supa i gatan.

Anonym sa...

En snygg mapp hos SÄPO?
In your dreams.

Anonym sa...

Var tvungen att läsa något kul denna morgon. Tror mappen är tjock som tre telefonkataloger. Ni är ett hot mot rikets säkerhet, definitivt. 3 fildelare som tycker fildelning är ok, för det är ett statement mot världskapitalismen, 5 unga som tycker att Marx socialism visst är sexig och kul för alla, särskilt andra gången om, 11 övergöda egon på väg att explodera av icke-förverkligad potential, 12 förvirrade som bara tycker det är schyst med 2 påtår, 1 bokförläggare redo att flytta ned i en bunker samt hans harem av beundrare som gör vad som helst för sin mästare så länge det inte handlar om att rensa borden från disk.

Anonym sa...

Äsch festerna höll på att bli trötta ändå - nu går de i graven med flagga i topp, och du, Herr Maestro Magnifico Edenburg, keeps marchin' on!

Vertigomannen sa...

Oj, har vi lite hatare i bloggen? "stallningstagande for droger" - kan inte paminna mig var det skulle ha hant.

Tror det har med Sapo har hant en gang tidigare: kanslig sak att slanga ur sig! Ar det manga dar ute som drommer om att ha en mapp dar? Att bli sedd?

Anonym sa...

En epok i graven? Det låter monumentalt -
tror fortfarande mindre på SÄPO-spåret än på drogspåret. Newsmillartikeln, osv. Ett slags politisk repression kanske. Men mot kommunism?? Hur??

Anonym sa...

"Ar det manga dar ute som drommer om att ha en mapp dar? Att bli sedd?"

En självsvarande fråga. Ja många drömmer om att bli sedda - bekräftade. Drömmen om en SÄPO-mapp är ett sätt. Inte fullt lika vanligt som att bli sedd genom att vara KRÄNKT men ganska vanligt, i synnerhet i vänster-jvvf-kretsar. För att förverkliga drömmen (att bli sedd och bekräftad av SÄPO) bör man nog egentligen söka sig till högerextrema eller islamistiska kretsar. Men förverkligandet av drömmen kanske inte är så viktigt som drömmen i sig.

Anonym sa...

Samma "Anonym" här igen som skrev om drömmen om säpo-mapp.
Ville bara förtydliga att jag inte alls ser mig som "hatare" och beklagar om det framstått som så. Jag ser mig som älskare, och älskar att Vertigo finns och ger ut de böcker man gör. Fiket är säkert fint det med, har inte besökt det då jag inte finns i Staden.
Min mening var att vara, som en följd av att vara älskare, lite av djävulens advokat. De där säpo-drömmarna ger mig nämligen lite tråkiga vibbar av ett slags trött martyrskap. Ett martyrskap som lätt, alltför lätt, kan gå vidare ut på en gungfly av konspirationer där helt plötsligt familjen Bonniers ligger bakom nedläggning av fiket, och i nästa vända är Bonniers en del av en intergalaktisk ödleras som vill förslava mänskligheten, och så en vacker dag sitter man och polar med Muhamed Omar och hans UFOkompisar. Lite så.

Vertigomannen sa...

"Hatare" var lite slarvigt utslängt och handlade om fler än kommentarerna till just detta inlägget, men inte till just din "Anonym", så beklagar missförståndet.

no sa...

inte hänga läpp. i praktiken är det ju nu öppet för fester utan redovisad kassa, med svarta löner, utan listor, med hembränt och ravioli.

rockenråll.

.