måndag 1 december 2008

OCH FOLK UNDRAR...

... varför Vertigo har så dåligt rykte i bokbranschen?


Minns fortfarande allt för väl hur det där grishuvudet glodde mot mig genom nästan helt slutna ögonlock på morgonen, hur liklukten blandades med lukten av just kaffe till något svåruthärligt, hur en känsla av skam över att ha gått för långt, att ha låtit mig förföras av något som lät som en rolig idé men visade sig vara vidrigt, allt starkare förpestade min tillvaro. Kunde heller inte riktigt förmå mig att slänga det innan det nästan var för sent. Och som vanligt: varför inte helt enkelt fotoshoppa? varför alltid göra det IRL? (Som omslaget till den första upplagan av Ögats historia...) (Den uppmärksamme känner igen mitt köksbord från omslaget till Fettet.)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Världens minst kosher omslag...

Henrik sa...

Det tidigare omslaget till Ögats historia var ju vansinnigt klockrent!
Vidrigt visst, kanske till och med stötande, men fortfarande nytänkande, vågat och (efter att ha läsa boken) förståeligt och riktigt.
Kan till alla läsares glädje berätta att jag fann denna dyrgrip på ett bibliotek i Karlstad. Alla karlstadsbor skynda att låna innan någon stjäl den!

För övrigt vill jag bara säga att julhälsningen var otroligt roligt! Humorbefriade skribenter, lierade med Bonnier (aka Kulturrådet), kan ta sig i brasan!

Så ärade Vertigoman sluta icke våga! Era infall är vår lycka.
Det är nog fler än jag som med spänning väntar på vad Ni kan tänkas koka ihop under årets julbak.

Lolita sa...

Vågade skämt är lyckade skämt. På något plan.
Det är underbart.