måndag 29 december 2008

LIVET EN DRÖM

För den som undrar över vad som egentligen hände på den där resan, si ett litet fragment från de gåtfulla dagarna:

(© Aurora Bergh)

8 kommentarer:

victzor sa...

Snygga gympadojer...

Puck sa...

Snygga gympadojer....?
Vilka hjärndöda beundrare....

niklas sa...

Drabbande vacker bild. Drömsk skön mystisk. Grattis, om bara min dotter kunde fota så där bra.

Anonym sa...

Här sitter jag mitt i natten för att bli klar med verk som ska komma mänskligheten till godo. Jag ser min begåvning som tillhörande mänskligheten. Varför delar inte VMs med sig av sina kunskaper? Varför svarar du inte på frågor du får?

Bilden är fin men kontrasten mellan VM och omgivningen för stor. Hur kan den mildras?

Vertigomannen sa...

Ska bli bättre på att svara på frågor. Var det nåt särskilt du undrade?

Anonym sa...

När du filosoferar är detta bästa bloggen. Önskar jag vore lika klok. Jo, jag undrar en sak om narcissism: Hur kan narcissisten sakna/ha brist på empati, men samtidigt vara full av medlidande? Så förstod jag din artikel i Aftonbladet om Freud. Håller på med en sak där denna distinktion är intressant. (Freud kommer för övrigt snart ha en stor comeback, tror jag, när många av hans antaganden som avfärdats visar sig stämma vid vetenskapliga utvärderingar -- de får bara nya namn.)

Vertigomannen sa...

Meningen du syfter på är: "I medlidandet spårar han narcissism och i övermodet ödmjukhet."

Det betyder helt enkelt att när Freud studerar en människa som känner och visar upp medlidande, tycker han sig (faktiskt helt i linje med Markis de Sade) se en person som egentligen bara gottar sig åt sin egen förträfflighet. Har inte mycket med empati att göra.

Anonym sa...

Intressant, VM.
I så fall borde narcissisten också uppskatta mednjutningen, att lyckas få andra att njuta på grund av henne. Genom att ge presenter och pengar till personer hon håller av för sin narcissistiska självbild. Det förklarar varför narcissisten inte är intresserad av att veta hur njutningen eller lidandet kan avhjälpas eller har för orsak, egentligen, det enda som är intressant är att anknyta till den andres känslostormar och därmed få uppfyllas av sin egen njutning eller sitt eget lidande. Den andre slukas av narcissisten och blir en del av hennes nervsystem. Utan empati. Eller har jag missförstått?