KAPITEL 29: APSEFISTON

-->

Efter succéerna med Äldreomsorgen i Övre Kågedalen och Förensligandet i det egentliga Västerbotten kom Nikanor Teratologen äntligen efter några års ivrigt väntande in med ett nytt manus. Det rörde sig om en ganska tunn samling fragment och aforismer, tankespråk, i traditionen från hans favoriter som Cioran och Leopardi.

Jag tänker inte hyckla: Apsefiston vann inte mitt hjärta. Jag föredrog när Teratologen skriver fiktion. Jag ville dock inte refusera boken, valde istället att kalla in extern hjälp: Jörgen Gassilewski och Anna Hallberg gjorde redaktörsjobbet med den äran. De är de första frilansredaktörerna i förlagets historia.

Omslaget pryds av ett lätt manipulerat foto från en handbok i rättsmedicin: en närbild av såret efter ett dödligt knivhugg. Det var en gammal idé hos mig som äntligen hittade sin bok: jag har alltid funnit något fascinerande i dessa torra, ovala hål in i vår helhet.

Många gillade boken när den kom ut på hösten 2002. Av alla människor berättade tidskriften Slitz' dåvarande chefredaktör, Niklas Natt och Dag för mig att han länge hade den liggande på nattygsbordet och läste i den innan han somnade för att ge hjärnan något att jobba med.

Så här såg den första dummyn ut, jag tycker egentligen den är snyggare än den som sedan valdes, men jag minns inte vem det var som övertalade mig att gå tillbaka till mer traditionell typografi:

Och så här blev den:

(Boken är sedan länge slutsåld men det ryktas att Hströms bokförlag kommer att ge ut den i ett nytryck inom kort.)