Länge fick "Hemingway" mig att associera till en tjock, skäggig gubbe med en bössa och vaga minnen av Den gamle och havet som jag läste som grabb. Nu har Loka övertalat mig att läsa hans debutroman The Sun Also Rises från 1925, och en helt annan bild framträder. En sådan melankolisk text, det är något särskilt med 20-talslitteraturens melankoli, den finns hos Dashiell Hammet också: en hårdkokt melankoli. Saklig, registrerande, ledsen. En kylig och samtidigt berusad skönhet.
Huvudpersonen Jake har råkat ut för en "skada" under första världskriget. Skadan har drabbat hans könsorgan, han är alltså kastrerad, "emasculated". Sådan är ju också Gunnar, huvudpersonen i de tre böckerna som utgör Gunnar Blås Den tredje systern-trilogin. Dessutom är Jake förtjust i tjurfäktningar, det för tankarna till Georges Batailles Ögats historia, skriven bara några få år efter Hemingways roman. Ögon, kastreringar, tjurfäktningar... sårad manlighet? Kanske en manlighet som öppnar sig för poesi, känsla och skönhet först efter att det potenta, den symboliska kontrollen, har skadats?
Jag vet inte vad jag vill säga om detta. Så nu kan du få titta på en film istället, där konstnären Missasssnatch visar hur hon tänker sig saken (obs porr):
http://missasssnatch.wordpress.com/2011/01/23/snatchsnack-2010/
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
4 kommentarer:
Läser just nu Gunnar Blås 3e systern trilogin (är 1/3 in i den) och har hunnit att bli snöpt tillsammans med Gunnar som man blir när man identifierar sig med en karaktär. Ajabaja dock på dig som gjorde en spoiler här ;)
The sun also rises var, tillsammans med A farewell to arms, en av de första romanerna på engelska jag som tonåring läste. Efter att ha läst ungefär 3/4 av boken talar jag med min pappa om den och får frågan "det är den boken där huvudpersonen har ett skadat könsorgan va?". Självklart hade jag inte fattat vad emasculated betydde och kände mig lite stulen på läsupplevelsen när jag insåg att jag missat en sån viktig del av handlingen. Sensmoralen av den här lilla utläggningen är att det är oslagbart att läsa böcker på sitt hemspråk.
Äsch, ägg i fittan sysslade jag med redan 1913. Sedan kom kriget, då var det ransonering som gällde. :(
Great link to MissAsssnatch! Thanks. Hemmingway would have loved her!
Skicka en kommentar