Den 1 juli 2010 avskaffades den allmänna värnplikten i Sverige, landet fick istället en sorts yrkesarmé. Påverkad, djupt påverkad, av de senaste veckornas händelser i Nordafrika, har frågan återigen blivit aktuell för mig.
Under 70-, 80- och 90-talen diskuterades frågan mycket. Jag var alltid emot avskaffandet av allmän värnplikt. Tvärtom var jag för en utbyggnad av den, möjligen med en kortad tjänstgöringstid (från 9-12 månader till säg 4-5, direkt efter gymnasiestudierna). Skälen är två:
Dels är en allmän värnplikt för alla myndiga medborgare ett bra sätt att stärka integrationen, inte bara för människor av olika etnisk bakgrund utan även olika klass, kön, subkulturer, sexuell läggning osv (och genom "repmånader" dessutom människor av olika generation). En tid i intim kontakt och hårt samarbete med andra sorters medborgare än du själv är bra. Inte minst pekar det på andra aspekter av socialitet än liberal "frivillighet" dvs en identitet som bygger på konsumtion.
Dels kan en generell värnplikt spela en väsentlig roll i förändringsperioder. Historien har gång på gång visat, och visar just nu i Mellanöstern och Nordafrika, att en folkarmé i en revolutionär situation ofta sviker en korrupt regim och ger sitt stöd åt demokratiska krafter. Polismakten spelar oftast den motsatta rollen: de stödjer förtrycket. En yrkesarmé, däremot, tenderar att agera polismakt. Detta bådar illa för den socialistiska framtiden.
Om det bara är regimernas hejdukar som är beväpnade, blir kampen svårare.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
3 kommentarer:
De flesta inom försvarsmakten klarade av att skilja på krigets/överhetens ideologi och den folkliga aspekten av försvaret. Ungefär som i den finska armén under vinterkriget, trots befäl från den vita slaktarsidan kunde man ändå enas kring ett mål. Existensförsvaret/invasionsförsvaret har den funktionen. Dagens insatsförsvar saknar den dimensionen, man måste ha soldater som står för krigets ideologi, därför funkar inte värnplikten längre. Sorglig utveckling.
Eegypterna behöver arméns stöd, men det är dom som skjuter dom framför sig. Nu, när påfrestningen är stor på demonstranterna, är det bara deras mod, uthållighet och beslutsamhet som kan få armén att inte ge vika för regimens strategi.
I övrigt ångrar jag djupt att jag inte gjorde min värnplikt, yrkesarmé är en riktig styggelse.
Vilken vacker och välformulerad vision av vad värnplikten skulle kunna innebära! Det bästa jag läst idag. Den här gången kan jag bara hålla med dig (minus det där med socialismen då).
Skicka en kommentar