REKAPITULERING

När jag efter nyår bestämde mig för att börja använda ordet "jag" i den här bloggen – helt enkelt för att varje rest av "jag" blivit utraderat ur mig efter årtionden av hårt arbete – trodde jag att det skulle bli enklare att skriva, att jag skulle kunna uppdatera oftare och lite mer lättsamt.

Det var för nästan två veckor sedan. Därefter har det varit ganska tyst.

Nu är jag på solterapiresa med min mormor på Gran Canaria. Faktum är att jag för bara en halvtimme sedan badade i stora, ljumma, salta vågor – jag skriver det för att jag knappt tror det själv. Jag hade smått hoppats att det inte skulle finnas någon wifi på rummet så att jag bara med möda skulle kunna koppla upp mig och göra det nödvändigaste, men jag fick tji. Nåja, det var ändå tänkt att jag skulle arbeta en hel del.

Bland annat redigerar jag de inkomna översättningarna till sexhandboksserien "Våga..." (från franskans "Osez...") vars fyra volymer, som släpps i april, är en samproduktion mellan Vertigo och Linds Xstory. Det kräver en del jobb. Särskilt eftersom en hel del feministiska truismer inte verkar lika truistiska bland franska författare. Jag har nu ägnat många timmar åt att göra "avsugaren" i fellatio-handboken till en mer neutral person än hon är i originalet. För en gångs skull har jag funnit det besynnerliga neutrala pronominet "man" ("mannet" enligt Heidegger) mycket användbart.

Dessutom har tid gått åt till lanseringen av våra nya böcker, Hunter S. Thompson-biografin och Gunnar Blås Den tredje systern-trilogin. Det har skrivits pressreleaser och ordnats dealar, sålts in och skickats läsexemplar till höger och vänster, och fredagen den 28 blir det stort party på Högkvarteret i Stockholm med obscena framträdanden, skyttetävlingar och annat mera. Du som bloggar, skriver boktips eller twittrar och gillar böckerna: nämn dem mer än gärna, vi är glada för all hjälp!

I fredags kom äntligen Midvinterboken från tryckeriet, tre veckor försenad. Våra Stormtrupper kommer att ha den i brevlådan på måndag. I slutet av veckan kommer jag att avslöja vad det är för bok, och många kommer att dregla och ta steget att bli medlemmar, för det är enda sättet att få den i händerna, och en sak är säker: du vill ha den i händerna.

I mina tankar har jag dock mest befunnit mig betydligt längre söderut, i Tunisien. Ända sedan i slutet av december har min puls skenat vid åsynen av hur det tunisiska folket reser sig mot en korrupt regim. Rasmus Fleischer har skrivit ett utmärkt blogginlägg som i stort sett täcker mina egna tankar kring detta hoppingivande skeende som förhoppningsvis kommer att skapa en kedjereaktion till det bättre.

Jag kan inte annat än associera till de demonstrerande engelska studenterna, det är som om världen återigen är på marsch, det är nästan som ett underligt, två år försenat svar på 2008 års krasch, det där svaret som så många av oss undrade när det skulle komma. Vågar jag hoppas att dessa resningar kan koppla upp sig mot andra av vår tids förhärjande kriser (energi, mat, klimat) och mobilisera ett globalt uppvaknande?