Tillbringade dagen i solen vid sjökanten och avslutade djupläsningen av manuset till René Vázquez Díaz erotiska roman Florina, som långsamt fylldes med blyertskrumelurer i marginalerna. Kunde inte avhålla mig från ideliga glada suckar och förtjusta utrop. Vilken lycklig och levnadsglad text! Men är inte just det också lite skrämmande? Vad ska Vertigos fantaster säga om en bok som inte är bottenlöst misantropisk, nattsvart och förödande?
För övrigt en säregen produktion: kuban-svensken René skriver både på spanska och svenska; den här vackra romanen är skriven på spanska, och även publicerad i fransk översättning. I höst ska Vertigo ge ut den i Elisabeth Helms suveräna översättning.
Som svenskakunnig är René i högsta grad involverad i texten, men min vanliga roll som förlagsredaktör är ändå satt ur spel. Boken kan ju inte skrivas om, ifall det nu skulle finnas sådana synpunkter från min sida. Den är klar och färdig, och det är en fråga om översättningen och språket. Samtidigt jobbar vi sida och sida, förlag, författare och översättare, med Florina mellan oss. Ovanligt!
Men roligt. Och fantastiskt nog: René har lyckats med konststycket att hitta nya metaforer och liknelser för dessa mångtusenåriga teman (könslek, kroppsdelar); bara det är en bedrift. Det ska bli väldigt spännande att se hur den här boken tas emot i september.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar