I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
måndag 8 februari 2010
ESSÄN OM STIG SÆTERBAKKEN
Nu kan ni läsa min essä om Stig Sæterbakken, som hölls vid firandet av hans 25 år som författare i september. Det var ett rörande tillfälle, och reaktionerna var starka. Den trycktes i norska Vagant och ligger nu på deras hemsida.
söndag 7 februari 2010
ÖVERVAKNINGEN I HELSINGBORG
Här är något att glädjas över: Jenny Maria Nilssons recension i Helsingborgs Dagblad av Gunnar Blås Övervakningen:
"Ni kommer att gilla lekfullheten, mötena, detaljerna och hur författaren nyttjar det groteska och knasiga för att berätta. Texten är varken kokett eller plojig och att kalla ”Övervakningen” för experimentell vore ett misstag. Den bär sin egen värld, historien är klar, språket tätt, endast skeendena är hämtade från en annan krets – den krets, den sfär, där människan är dröm, mystik och dikt."
"Ni kommer att gilla lekfullheten, mötena, detaljerna och hur författaren nyttjar det groteska och knasiga för att berätta. Texten är varken kokett eller plojig och att kalla ”Övervakningen” för experimentell vore ett misstag. Den bär sin egen värld, historien är klar, språket tätt, endast skeendena är hämtade från en annan krets – den krets, den sfär, där människan är dröm, mystik och dikt."
fredag 5 februari 2010
MUTZENBACHER
En senkommen recension av den sionistiska porrboken Josefine Mutzenbacher kommer från Nittonde stolen, det är fotbollsentusiastien Hans-Erik Nilsson som skriver:
"Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet."
"Aldrig tidigare har jag läst en lyckligare ungdomsskildring än den om Josefine Mutzenbacher, trots ett kontroversiellt innehåll där pedofili, incest och barnprostitution dominerar. Den här berättelsen förbryllar mer än vad den provocerar och blir intressant först efter det nödvändiga och initierade efterordet."
torsdag 4 februari 2010
SOL OCH ÖVERVAKNINGEN
Ja, ryktet stämmer: det gick inte längre. Kastade mig tillsammans med Vertigos Kroppsarbetare på en sista minuten-resa söderut. Tillbringar två veckor med att arbeta i solen istället för att dag efter dag cykla gråtande av dödslängtan och -ångest till KB genom den stockholmska begravningsplatsen för drömmar.
Ägnar mig bland annat åt att liggande på altanen i jeansskjorts redaktörsbearbeta den femte Klittydeckaren, som släpps i april: Klitty, ett rymdäventyr. Anastasia Wahl har blivit så nergången att texten knappt hänger ihop, hon förmår inte själv slutföra arbetet utan har överlämnat textmassorna åt mig att stryka, stryka, stryka tills bara guldkornen finns kvar. Det väcker många skratt. Hon har faktiskt sina poänger, den gamla slynan.
Hittar nu också ett par nya texter om Gunnar Blås Övervakningen. En bisarr text av "cobain" som utpekar "Carl-John Ehrensvärd" som den verkliga människan bakom pseudonymen. Och en ilsken sågning av Johan Wirdelöv i Dagens bok, som menar att de recensenter som berömt boken är förda bakom ljuset eller försöker föra läsaren bakom ljuset. Wirdelöv ser bara ett repetitivt, tomt tuggande: "... i den valhänta hanteringen når inget av detta substans utan stannar av i en konturlös, grådaskig formlöshet."
Ägnar mig bland annat åt att liggande på altanen i jeansskjorts redaktörsbearbeta den femte Klittydeckaren, som släpps i april: Klitty, ett rymdäventyr. Anastasia Wahl har blivit så nergången att texten knappt hänger ihop, hon förmår inte själv slutföra arbetet utan har överlämnat textmassorna åt mig att stryka, stryka, stryka tills bara guldkornen finns kvar. Det väcker många skratt. Hon har faktiskt sina poänger, den gamla slynan.
Hittar nu också ett par nya texter om Gunnar Blås Övervakningen. En bisarr text av "cobain" som utpekar "Carl-John Ehrensvärd" som den verkliga människan bakom pseudonymen. Och en ilsken sågning av Johan Wirdelöv i Dagens bok, som menar att de recensenter som berömt boken är förda bakom ljuset eller försöker föra läsaren bakom ljuset. Wirdelöv ser bara ett repetitivt, tomt tuggande: "... i den valhänta hanteringen når inget av detta substans utan stannar av i en konturlös, grådaskig formlöshet."
tisdag 2 februari 2010
OM BOKBRANSCHENS KRIS
Det finns många tillfällen till goda skratt nuförtiden. Som Alberte Bremberg skriver i Svensk Bokhandel gör stora delar av bokbranschen just nu sig löjliga genom att gnälla och förtvivla över sjunkande försäljningssiffror, sjunkande antal titlar och en möjlig fildelningskris.
Tänkte det kunde vara intressant med en rapport från en annan sorts förlag. För Vertigos del var den svenska bokbranschens guldår (säg 2002-2008) tvärtom en mycket problematisk tid. Det kom ut alldeles för många böcker, så konkurrensen om utrymmet för litteraturstöden, på boklådornas nyhetsbord, i medier och bokklubbar var enormt.
Som vanligt togs platsen i första hand av de förlag som själva äger återförsäljarna, medierna och bokklubbarna. Vertigos böcker fick ofta stryka på foten.
Dessutom ledde de höga, tämligen lättförtjänta vinsterna till ett allt större fokus på just snabba, höga vinster. En ökad kortsiktighet i produktions- och distributionsleden är påtaglig: Akademibokhandlarna, t ex, är strömlinjeformade in absurdum. Utgivningen hamnar antingen i en mycket liten, men högsäljande fåra, eller i en stor, lågsäljande. Och den långa svansen lyser med sin frånvaro.
Dessa ting passar heller inte för ett förlag som Vertigo, som arbetar långsiktigt och mångfaldigt.
De första tecknen på förändring kom hösten 2009. Mötet med bokklubbarna i december var härligt: att höra dem säga (när hände det någonsin förr!?): "Vad bra att du ger ut böcker, det kommer för få titlar i vår, vi kan knappt fylla medlemstidningarna..."
Det är svårt att dra några slutsatser på så magert underlag, men min magkänsla säger att antalet recensioner av Vertigoböckerna började öka förra året. Och det är klart att platsen på kultursidorna ökar när utgivningstrycket minskar.
Min slutsats är att det som ser ut som en apokalyptisk kris för personer som vant sig vid de gamla monopolstrukturernas bokutgivning (såväl författare som förläggare), med deras särskilda ekonomier och flöden, i själva verket kan vara en guldålder för dem som istället är här för litteraturens skull, som arbetar envetet och långsiktigt, som inte kompromissar, som har idéer.
Rimligen kommer detta också göra det möjligt för fler läsande och litteraturälskande människor att hitta spännande texter.
Tänkte det kunde vara intressant med en rapport från en annan sorts förlag. För Vertigos del var den svenska bokbranschens guldår (säg 2002-2008) tvärtom en mycket problematisk tid. Det kom ut alldeles för många böcker, så konkurrensen om utrymmet för litteraturstöden, på boklådornas nyhetsbord, i medier och bokklubbar var enormt.
Som vanligt togs platsen i första hand av de förlag som själva äger återförsäljarna, medierna och bokklubbarna. Vertigos böcker fick ofta stryka på foten.
Dessutom ledde de höga, tämligen lättförtjänta vinsterna till ett allt större fokus på just snabba, höga vinster. En ökad kortsiktighet i produktions- och distributionsleden är påtaglig: Akademibokhandlarna, t ex, är strömlinjeformade in absurdum. Utgivningen hamnar antingen i en mycket liten, men högsäljande fåra, eller i en stor, lågsäljande. Och den långa svansen lyser med sin frånvaro.
Dessa ting passar heller inte för ett förlag som Vertigo, som arbetar långsiktigt och mångfaldigt.
De första tecknen på förändring kom hösten 2009. Mötet med bokklubbarna i december var härligt: att höra dem säga (när hände det någonsin förr!?): "Vad bra att du ger ut böcker, det kommer för få titlar i vår, vi kan knappt fylla medlemstidningarna..."
Det är svårt att dra några slutsatser på så magert underlag, men min magkänsla säger att antalet recensioner av Vertigoböckerna började öka förra året. Och det är klart att platsen på kultursidorna ökar när utgivningstrycket minskar.
Min slutsats är att det som ser ut som en apokalyptisk kris för personer som vant sig vid de gamla monopolstrukturernas bokutgivning (såväl författare som förläggare), med deras särskilda ekonomier och flöden, i själva verket kan vara en guldålder för dem som istället är här för litteraturens skull, som arbetar envetet och långsiktigt, som inte kompromissar, som har idéer.
Rimligen kommer detta också göra det möjligt för fler läsande och litteraturälskande människor att hitta spännande texter.
måndag 1 februari 2010
SÖKER MODELLER
Finner mig själv håglös, mållös, maktlös, kraftlös, meningslös och allmänt lös. Försökte skärskåda mitt inre och försöka hitta något som kunde göra mig entusiastisk. Hittade bara en sak: fler fotografier. Återkopplade till ett gammalt projekt: en fotobok. Har frågat Gunnar Blå om han vill skriva anvisningar till fotografierna, han vill. Tänker mig något i stil med Vertigos omslag, med influenser från Annika von Hausswolff och Joel Peter Witkin.
Behöver modeller. Om du eller din vän kan tänka dig att vara med, skicka ett mail och ett par foton till mig på edenborg(at)vertigo.se. Kommer att höra av mig framöver. Alla behöver inte nödvändigtvis visa ansiktet, vara avklädda och skärskådade långt in i veka livet, men det blir enklare ju färre inskränkningar som finns. Alla kommer att vara vackra på bilderna. Extra plus om din kropp skiljer sig från normen.
Har dessutom några omslagsfotografier den här våren som behöver sina modeller.
Snart startar vi Vertigos egen modellagentur: "modeller på avgrundens rand".
Behöver modeller. Om du eller din vän kan tänka dig att vara med, skicka ett mail och ett par foton till mig på edenborg(at)vertigo.se. Kommer att höra av mig framöver. Alla behöver inte nödvändigtvis visa ansiktet, vara avklädda och skärskådade långt in i veka livet, men det blir enklare ju färre inskränkningar som finns. Alla kommer att vara vackra på bilderna. Extra plus om din kropp skiljer sig från normen.
Har dessutom några omslagsfotografier den här våren som behöver sina modeller.
Snart startar vi Vertigos egen modellagentur: "modeller på avgrundens rand".
DEN KORTA VERSIONEN AV ÖVERVAKNINGEN
Förlaget pumpade Gunnar Blås Övervakningen: minnet av dig genom Google translate. Ut kom en märklig dikt, som ändå på något sätt bär något av textens själ:
On. Me.
Yes.
Venice
Haha!
Or.
Palermo
As usual.
I feel sick.
What was that?
Mm.
- No, no.
No!
Å
Jesus. Hell.
So!
Å
God. Jesus.
So! Nice! Nice!
Damn!
Haha.
You are wonderful.
So.
Hardly.
Are you kidding?
Who are you? What are you doing here?
Å
There is no danger. Trust me.
What should we do?
Come.
I promise.
Do you hear that? Who are you? I love you. I love you.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)