RESEBREV FRÅN BUDAPESTRESAN

Måste skriva ner det här för att det ska sluta hemsöka mig. Fem dagar som förhoppningsvis aldrig hände.

Onsdag den 7 juli. Åker tåg till Lund. Väntar ett par timmar på nästa tåg. Tar en promenad. Dricker en folköl på en låg stenmur. Bär kostym. Sätter eller snarare lägger mig på Berlintåget.

Torsdag den 8 juli. Byter tåg i Berlin. Hamnar i en överfull vagn på Budapesttåget. Somnar gång på gång i några timmar. Inser följande: knappt någon batterikraft på telefon och dator. Inga eluttag. Har glömt att ta med något att läsa. Slutsats: sätter mig i restaurangvagnen och dricker vin och tittar ut genom fönstret. I tio timmar i sträck. Gör en allt mer förvirrad anteckning i min lilla svara bok varannan timme. Bestämmer mig för att försöka åka tillbaka en dag tidigare än tänkt. Bokar om biljetten. Tar mig genom stekheta Budapest till Sovjethotellet, tar en promenad och äter. Restaurangen gör reklam för sin "super-size schnitzel". Väljer den normalstora. Den täcker hela tallriken. Går och lägger mig i det stekheta rummet.

Fredag den 9 juli. Träffar alkemisten och hans kamrat i frukostmatsalen. Promenerar Keraly-gatan ner till Central Europan University. Första sessionen på den alkemihistoriska konferensen inleds av en dansk som pratar extremt tyst, ungefär var tredje ord han säger går att urskilja. Inser snart att han dessutom inte säger så mycket alls, och upprepar det lilla han säger ungefär tre gånger. Det fortsätter ungefär på samma linje. Alkemisten är inte van vid akademiska sammanhang och håller på att få en blodstörtning; det vanliga pratet om att döda alla närvarande osv osv.
Äter lunch på en kinakrog. Blir full. Skolkar under eftermiddagssessionen. Vill köpa en bok att läsa. Bestämmer mig för Zizeks senaste. Söker upp Budapests största bokhandel. De har aldrig hört talas om Zizek. De googlar fram honom och skakar på huvudet. Deras engelska avdelning innehåller nästan bara deckare. Går tillbaka till hotellet.
Träffar alkemisten och hans kamrat. Dricker vin ur minibaren. Sluter oss till det akademiska sällskapet, tar oss via olika spårvagnar och tunnelbanor och trådbussar (!) till en restaurang på en båt. Alkemisten beställer in en flaska skumpa. Vi delar den på tre. Är utsvulten innan. Blir aspackad. För ett långt samtal med en italiensk medeltidsforskare om profetior utifrån fyra olika sanningsbegrepp (förutom de vanliga tre förefaller mig just då ett sanningsbegrepp utifrån "intensitet" vara rimligt) samt olika syn på tid. Vaga minnen av Walter Benjamin-citat om historiker som gör profetior om det förflutna. Samtidigt kryper en proctalgia-attack våldsamt på mig. Tillbringar en halvtimme kvidande på toaletten.
Lämnar middagen tillsammans med alkemisten och hans vän. Tar oss till ett casino. Alkemisten spelar bort en del pengar på en digital (!) roulett, det hela gör ett roande intryck. Vi funderar på att gå på en stripklubb och se en ormshow. Vi skäms för mycket för att gå in. Vi går istället på baren "Delirium Tremens" på Kelary och dricker oerhörda mängder iskall Jägermeister.

Lördagen den 10 juli. Skolkar på förmiddagssessionen. Är bakfull. Stoppar i mig ohemula mängder värktabletter. Sitter ordförande. Håller mitt eget anförande, för första gången med en powerpointpresentation. Ingen verkar överdrivet intresserad. Konferensen avslutas med de sedvanliga hyllningarna. Går till Gellerts bad med alkemisten och hans vän. Plaskar lyckliga i bassängerna. Dricker öl. Tar oss tillbaka till hotellet. Tar mig till stationen. Lägger mig på Berlintåget.

Söndagen den 11 juli. Träffar en kamrat. Ligger på nakenstranden vid Wannsee och solar och badar. Konferens-huset skymtar bland träden mitt emot. Äter pizza. Lyckas inte boka om biljetten. Går till Lund-tåget klockan elva på kvällen, ett dygn innan min biljett gäller. Tåget är fullt. Konduktören låter mig följa med. Tåget är fyllt med hundratals tonårsflickor i sportkläder som varit på en innebandyturnering. De vill inte sova.
Ligger på den smala remsan golv i korridoren utanför kupéerna i min kostym och försöker sova. Det går inte bra. Det är trettiofem grader varmt och tonåringar stampar omkring och skriker. Tar mig upp på färjan vid tre. Lägger mig i ett hörn och lyckas sova en timme. Tar mig ner till tåget igen.

Måndagen den 12 juli. Anländer till Lund. Alla Stockholmstågen är fullbokade. Köper en biljett via Göteborg. Tillbringar två timmar i Göteborg, men lyckas få en bra lunch med bra människor. Åker vidare till Stockholm.

Räknar ut att min kropp befunnit sig ombord på olika tåg under fler timmar än i Budapest. Allting gungar. Har under hela resan som ett mantra upprepat för mig själv: "Det är bara en dröm, det är bara en dröm. Snart vaknar jag upp under äppleträdet i Fallmossen." Har vaknat nu.

Det var bara en dröm.

(Perronger, tåg, perronger.)

(Casinot.)

(Polsk alkemiforskare visar ännu än släktlängd. Till höger skymtar Swedenborgpastorn Olle Hjern.)

(Gryning över Östersjön.)

(En av dom snyggare graffitisar jag sett.)