Tvättar mig ren från veckorna av dåliga deckare med en fin favorit från 1950: Mickey Spillanes My gun is quick, givetvis i Karl-Rune Östlunds översättning (Liv för liv) och med Bertil Heglands omslagsbild, Manhattan-serien nr 120. Här är stilen allt, ett språk som friskt vatten mitt i överdrifterna och den paradoxala sentimentaliteten: rytm, snärtighet, tyngd.
Pratade för övrigt med Schenker som hade paketen med våra Midvinterböcker någonstans i Tyskland. Det ser allt mörkare ut för planen att få ut dem till Stormtrupperna före jul. Men före nyår ska det åtminstone gå.
Har för övrigt vandrat förvirrad genom snöstormarna de senaste dagarna och försökt vara Leonard Cohen, eller snarare försökt ha samma attityd till materiella förluster och svek som han visar i den här underbara jävla intervjun:
http://www.youtube.com/watch?v=hPUlVUWrv9E&feature=related
Det går så där. Försöker ändå.
I den här bloggen rapporterar C/M Edenborg om sina romaner, sitt bokförlag Vertigo, sin forskning, sina översättningar, ventilerar allmänt missnöje med kultur och politik samt offentliggör en del obscena fotografier och möjligen en och annan gullig kattunge. Och visst ja: min senaste roman blev nominerad till Augustpriset 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar