ATT SNORTA IPREN

Magen gick åt helvete förra gången en ipren åkte ner i den. Tyvärr är ipren och magnecyl de mest effektiva medicinerna mot vanlig huvudvärk, eftersom de till skillnad från alvedon är antiinflammatoriska och får hjärnans blodkärl att svälla av. Så vad göra?

Även här hittar man den bästa lösningen via The Taikon Way!

Fram med spegeln, kreditkortet och tusenlappen. Scarface junior är här! Finhackar den vita iprentabletten till ett hyfsat fint pulver, rullar sedeln och drar in. Tänker inte på att näsans inre har en ganska begränsad yta och att det blev väldigt mycket pulver, gör något slags vansinnigt försök att snorta allt på en gång.

Näsan fylldes snabbt, de vita kornen rann över, sprutade och yrde runt huvudet och rummet, en del tycktes dock stanna i näsan, det sved, ytterligare en del fann sin väg ner i halsen, det kändes mycket konstigt.

Daniel Berg satt med hängande haka mitt emot och undrade vad i helvete som försiggick. "Jag måste fota det här" sa han, men det skulle nog sett illa ut. Hör själv det lama försvare:"Men eh, asså... det där vita pulvret är ju bara ipren!"

När jag skriver detta vet jag ännu inte om huvudvärken kommer att gå över. Om den gör det, ska jag kontakta iprenfabriken och be dom ta fram sin medicin i snortbar pulverform för alla oss med svår magkatarr. De kan ju skicka med ett rakblad och en låtsashundradollarsedel i paketet.

SEXET OCH DESS ORD

Redaktörsläsningen av Florina har aktualiserat en gammal fråga, som inte minst stöttes och blöttes mellan mig och Hans Johansson under arbetet med Markis de Sade-översättningarna för några år sedan. Det har att göra med ord och termer som refererar till sexuella händelser. Svenskan är i allmänhet ovanligt torftigt på det här området, och i synnerhet ovanligt patriarkalt. Dels lyser "kärlekskonsten", dvs erotiken i smalare mening, med sin frånvaro i svensk tradition. Dels verkar sexualitet har betraktats som något manligt, åtminstone de senaste två århundradena.

Sade använder i sina texter alltid substantivet "foutre" (som också kan vara ett verb och då betyder "knulla") för att beteckna könsslem, alltså både sädesvätska och slidsekret. Det är bara det att vi på svenska saknar ett slangord som syftar på båda två. Det finns gott om beteckningar på sperman – men för den kvinnliga vätskan? och för dem båda tillsammans? Vi valde slutligen "sprut" eftersom det syftar på en vätskas framvällande som kanske även kan användas för att beskriva fittans arbete.

(Historisk not: på 1700-talet fanns ordet "knullet" som beteckning på könsneutral könsvätska i direkt överensstämmelse med "foutre", vilket visas i ett par texter i Köttets poesi.)

I René Vázquez Díaz Florina beskrivs en hel del oralsex. Tydligen finns det i spanskan ett ord som kan användas både när män och kvinnor stimuleras till orgasm med munnen. På svenskan har vi "avsugning" men det gäller ju – återigen! – bara män. "Avslickning" låter konstigt. Har föreslagit översättaren att vi ska kalla det "munknull", men kanske hittar hon något bättre.

Detta är för helvete en oändligt mycket viktigare diskussion än snopp/snippa-debatten
som blivit så uppmärksammad. Lyckligtvis tycks under de senare åren "runka" och "runk" ha övergått från att bara beteckna manlig onani till att vara könsneutral – ännu en seger för feminismen! Men varför syftar "rimma" fortfarande bara på män som slickar varandra kring anus?

Det är en lång väg kvar att gå. Men som vanligt stapplar Vertigo i täten.

FLORINA...

Tillbringade dagen i solen vid sjökanten och avslutade djupläsningen av manuset till René Vázquez Díaz erotiska roman Florina, som långsamt fylldes med blyertskrumelurer i marginalerna. Kunde inte avhålla mig från ideliga glada suckar och förtjusta utrop. Vilken lycklig och levnadsglad text! Men är inte just det också lite skrämmande? Vad ska Vertigos fantaster säga om en bok som inte är bottenlöst misantropisk, nattsvart och förödande?

För övrigt en säregen produktion: kuban-svensken René skriver både på spanska och svenska; den här vackra romanen är skriven på spanska, och även publicerad i fransk översättning. I höst ska Vertigo ge ut den i Elisabeth Helms suveräna översättning.

Som svenskakunnig är René i högsta grad involverad i texten, men min vanliga roll som förlagsredaktör är ändå satt ur spel. Boken kan ju inte skrivas om, ifall det nu skulle finnas sådana synpunkter från min sida. Den är klar och färdig, och det är en fråga om översättningen och språket. Samtidigt jobbar vi sida och sida, förlag, författare och översättare, med Florina mellan oss. Ovanligt!

Men roligt. Och fantastiskt nog: René har lyckats med konststycket att hitta nya metaforer och liknelser för dessa mångtusenåriga teman (könslek, kroppsdelar); bara det är en bedrift. Det ska bli väldigt spännande att se hur den här boken tas emot i september.

SANDPAPPER OCH SAMMET

Okej: skrattar inte alltid. Sitter i timmar med Hegemonin-korrekturet, meningar som "En klass som uppstått på essensernas nivå konfronterades med historiska tillfälligheter som tving­ade den att påta sig uppgifter som var främmande för dess egen natur. Men vi har å ena sidan sett att denna splittring inte kunde överleva när dis­tink­tionen mellan dessa båda plan kollapsade; och å andra sidan att den hegemoniserade uppgiften förändrade det hegemoniska subjektets identitet i takt med att ett framåtskridande i demokratisk riktning ägde rum."

Går därifrån till Meyrinks Golem – håller på och uppdaterar Ernst Kleins översättning från 1916. Och vid djävulen! det är en vacker text. Läste den för många år sedan, hade glömt hur fin den är. Framför allt stämningsfull: denna kusliga, melankoliska grundton av smältande gråskalor, de glidande övergångarna mellan sjaskig, smutsig misär och egendomligt högtsyftande andlighet.

"Ibland far jag upp ur dessa halvdrömmars skymning och ser åter månskenet på den uppvikta fotändan av mitt täcke – som en stor, ljus, flat sten –, bara för att sedan återigen treva i blindo efter mitt försvinnande medvetande, rastlöst sökande den där stenen som plågar mig – som måste ligga dold någonstans i spillrorna av mitt minne – stenen som ser ut som en bit fett."

Finns där något vackrare än ord, när miraklet sker, med så enkla och ogenomskinliga medel.

HUMOR, FILM OCH FÖRLAGSARBETE

Har svårt att ta filmmediet på allvar. Ser de rörliga bilderna bara som underhållning. Skrattade åt Meet the Spartans igår, är väldigt förtjust i Jason Friedbergs & Aaron Seltzers filmer (Scary movie-serien, Date Movie, Epic Movie), men den här var tyvärr den sämsta hittills.

Humorn handlar om bögar, tuttar, testiklar, våld mot barn och dvärgar, fetma, gaser, otrohet och i synnerhet om mänsklig dumhet. Dessa analiteter uppfattas ofta som banaliteter och föraktas. Men att skratta åt dem är universellt mänskligt. Har läst mycket renässanstexter på sistone: humorn är inte särskilt annorlunda. Det är samma teman som varvas. Sak samma i vitsar och roliga berättelser från alla världens hörn och epoker.

Vi skrattar. Detta skratt är utan tvekan delvis skadeglatt (vi skrattar av lättnad över att det inte är vi som gör bort oss); delvis handlar det om vad Bergson såg som skrattets ursprung (att det mekaniskt-biologiska bryter in i livet; och skrattet reparerar denna skada) eller för del också om den batailleska extasen där dessa skamhål handlar om dödens inträngande och där skrattet också är fyllt med ångest.

Gillar att skratta, uppenbarligen. Och varje förståelse av vad Vertigo har varit och är som inte inkluderar humor kommer att missa en stor del av poängen. En hel del av bokvalen, en hel del av omslagen och för all del stora delar av marknadsföringen måste ses som en sorts skämtande: förlaget är ett patafysiskt projekt. Som när min kuk scannades in till den ökända annonsen i Svensk Bokhandel till allmän förfäran. Eller den beryktade anus-annonsen på förlagets tioårsjubileum.

Hur kan någon intelligent människa ta den här världen på allvar? Konsumismen, karriärismen, den småborgerliga småfascismen... idioter som tar sig, sina futtiga liv och sitt shoppande på ett sådant enormt allvar! ... skrattar ihjäl mig, det är bara för dumt. Om ni hör ett kacklande ljud inifrån kistan på min begravning så vet ni vad det är. Skrattar bäst som skrattar sist.

(Tyckte förresten inte alls att den fjärde Indiana Jones-filmen var SÅ dålig, den var skoj och några bilder etsade sig fast – Indiana i siluett framför ett svampmoln! soldatmyrorna som släpade iväg en sprattlande nazist! templet som sönderslits i en väldig virvel!)

KORREKTUR OCH HEGEMONI

För in korrektur.
För in korrektur.
För in korrektur.
Och efter att ha fört in korrektur:
För in lite mer korrektur.
Döden i grytan!
Bara dessa ständiga beslut – avstavningsreglerna är ofta ambivalenta och tvetydiga. Följa vokalregeln eller anpassa till ords grammatiska grundstruktur? Bryta vid suffix eller vid vokal? Alltid bryta vid dubbla konsonanter?
Små mikroskopiska beslut fattade av denna hjärnklump i rasande takt, bokstav för bokstav, ord för ord, rad för rad, sida för sida, kapitel för kapitel.
Hur mycket kolhydrater bränner dessa processer? Hur mycket el drar datorn? Hur mycket energi flödade i promenaden till kebabstället och kaffebaren? För att inte tala om hur mycket som flödade i all produktion, transporterna, de monetära flödena, arbetstiden, den logistiska samordningen som gjorde det möjligt!
Möjligt för mig att sitta här med ett bindestreck, svärjande och vildögd, medan timmarna går.
Ett bindestreck: abstraktioners abstraktion, skimrande digitalt på en skärm, inte ens ett verkligt streck, vad nu ett verkligt streck skulle vara. En strukturell beståndsdel, bestämd endast av att den inte är t ex rund.
Ett streck!
Hegemonin tar livet av oss alla. "Ett monster till bok" kallade Dahlberg den. Även Johansson suckar. Korr försvinner. Det vilar en förbannelse över projektet! Må nu inte rättighetsinnehavarna klaga över att det tog sju år sedan kontrakts skrivande innan boken trycktes.

FÖRSTA ARTIKELN INNE

Premiär för mitt nygamla liv som Aftonbladet-recensent: Foucault-artikeln publicerad igår. Synd att de inte har den funktion som finns på flera andra kultursidor, där läsarna kan skriva sina kommentarer i webbutgåvan – det vore skoj. Önskar halvt om halvt att det blivit ännu mer kritik mot identitetspolitikens primat. Men misstänker att det blev mer sant på det här sättet. Dock slutet: är det inte rätt visset och fegt? Resonemanget slutar där det borde ha börjat.

Dagens andra händelse: brevet med skadeståndskravet från den ilskna översättaren. 20 000 spänn vill han ha för att förlaget redigerade hans översättning utan att låta honom läsa slutkorr. Gör en koll på förlagets bankkonton och giron: nollade. Får göra som Stig Helmer i Riget. Det är ju nästan semestertider. Dessutom finns det ju en hel del oklarheter, frågor som måste ställas, juridiska principer att ta ställning till, komplicerade beräkningar att utföra. Välkommen till Kafkas värld. Med en hel del Jarry, för det är svårt att låta bli att fnissa. Läge att anföra sinnessjukdom?

Dagens tredje överraskning: träffade Ali Arda och Tomas Lappalainen på Kvarnen, pratade bl a om de turkiska översättningarna av Gunnar Blå och Klitty. Tycks bli utgåvor 2009, och Ali vill ha mig på plats i Istanbul då. Ser fram emot det! Åt dock för mycket sill och pyttipanna, drabbades av paltkoma och fick gå hem. En hel dag på fiket spelade in. Vilket liv.