Över gränsen och andra erotiska noveller innehåller 13 berättelser som spänner från vänsterhandslitteratur till panikångestlitteratur, från absurdistisk slapstick till närmast vardagsrealistiska sexskildringar, delvis beroende på läsarens lynne och smak. Bland dem finns också en sorts egen fan fiction där jag berättar om hur det egentligen gick till när Rebis och Andreas (från Alkemistens dotter) gick i säng tillsammans.
Det fina omslaget gjorde min hustru, Loka Kanarp:
Jag kan säga att de här novellerna är det roligaste och faktiskt också mest personliga jag skrivit på flera år (skrev dem under en intensiv period sommaren 2014, alltid på förmiddagen med rullgardinen nere och internet av, men ofta hade de sin upprinnelse i en eller annan saga jag improviserade fram för vänner och i ett par fall kom idéerna från andra).
Till skillnad från romanskrivandet finns det en befriande lätthet i att arbeta med de här kortare texterna där det inte kryllar av karaktärer och där dramaturgin och koreografin inte behöver vara lika komplicerade.
Hittills har två pappersrecensioner och två bloggrecensioner kommit. De båda pappersrecensionerna är varandras diametrala motsatser Camilla Carnmo älskar boken (i bland annat Kristianstadsbladet), medan Tim Andersson avskyr den (i UNT, tyvärr inte ute på nätet).
Camilla Carnmo:
"Det är skönt att männen och kvinnorna sätter på varandra allihopa. Begäret riktas åt olika håll, makten flyttar sig. Män får vara objekt för kvinnors bedömande och berömmande blickar. Men det är absolut inte “jämställdhetsuppfostrande”, här finns ingen text utan kuk, men det förutsätts att alla är lika kåta och lika starka. Och här finns humor, som i dialogdramat Laget, där spelarna i ett manligt fotbollslag runkar och hejar fram varann med klassisk fotbollsjargong. (---) Men det märks ändå att det är en “riktig” författare (en som kan skriva på en mer avancerad litterär nivå än vad som är vanligt inom genren) som har skrivit. Bara det är ju upphetsande."
Tim Andersson:
"Snarare än någon sprakande parapornografi möts man av gammal källsorterad folkhemsporr (om än naturligtvis kompletterad med fler blickar än den heterosexuellt manliga). (---) Ännu mer svårsmält är det faktum att graden av människors dragningskraft gång efter annan framställs i direkt relation till frånvaron av pigment i deras hud. (---) Boken är lätt att sluka, men efteråt vill man helst spotta ut den igen."
När det kommer till bloggrecensionerna är det tydliga sågandet/hyllandet inte lika uppenbart. För Bokmalen var upplevelsen något ambivalent men i stort sett upplyftande-/hetsande:
"Och det funkar. Det är upphetsande. Och även om inte alla noveller faller mig i smaken så är det många som gör det. Och ingen av dem äcklar mig vilket också lätt kan ske. Det är en svår balansgång att skriva sex så att det blir just lockande och upphetsande istället för avtändande och äckligt. / Ibland faller Edenborg i metaforgropen. Liknelser blir lätt lite fåniga i sådana här sammanhang, men för det mesta funkar det. Möjligen stör jag mig lite extra på den lite fåniga omskrivningen "kittlaren" / Det börjar bra. Novellen om den manlige krokimodellen sätter tonen. Jag är inte lika förtjust i Bagaren och Fotbollslaget, men hej, man kan inte gilla allt."
Särskilt glad blev jag av Björn Kohlströms (Bernurs) text, som även antyder det man kunde kalla en "mystisk" tendens i flera av texterna:
"Risken är väl att det roliga tar över – dock hintar några av novellerna mot det otäcka, och vi hittar till och med en mörk figur i ett hörn, något monstruöst som verkar ha huserat där sedan Lovecraft skrev sina lugubra alster. Ett ont varsel finns inplanterat lite här och där, med en gnutta ångest, och det är nog en nödvändig ingrediens, då det annars hotar att bli väl mycket gullig klädfetischism, med väl många knästrumpor och andra attiraljer som ska röjas undan. (---) Ändå: det är fantasin som får sista ordet, och novellerna visar tydligt fantasins viktiga funktion, både för litteraturen och för den tematik som gestaltas i just dessa noveller. (---) Ska man försöka hitta något gemensamt tema blir det transcendensen, där erotiken används som metod för att lyfta individen mot en höjd som måste betecknas som salighet. Och det krävdes i det icke så skarpslipade landet Sverige den frommaste av personer – Emilia Fogelklou – för att upptäcka kopplingen mellan Georges Bataille och religionen, att de är ute i samma ärende."
Ser fram emot fler reaktioner! Det är inte vanligt att en etablerad (är jag det? ja jag har nog gått och blivit det) författare sätter sitt namn på en av de lägsta formerna av genrelitteratur. Men sådan är jag nu en gång: min egen värsta fiende, med ett leende på läpparna och min egen dolk tryckt mot halsen.
Ett par korta kommentarer: "kittlare" är en historiskt sett vanligaste benämningen på grekiskans "klitoris" (som enligt vissa definitioner betyder just "kittlare" liksom tyskans "der Kitzler") Kolla in Lars Robergs text om klitoris i Köttets poesi! Vad skulle jag skrivit? "Klittan"? Men jag är ingen ungdom, jag lever med klassikerna. Och Kohlströms ifrågasättande av "glass"-metaforen... glassen kom till Europa på 1500-talet och blev allmänt spridd under 1700-talet.
(Novellsamlingen finns såväl inbunden, i elektrisk form och som ljudbok (som jag läste in själv under ganska stor möda och glädje). Alla formaten går att köpa eller streama överallt där kvalitetslitteratur utbjuds och kanske, tror jag, också på de kommunala biblioteken.)
PS den 30 januari. Mats Gellerfelt recenserade samlingen i Aftonbladet igår. Han lyckas i den enastående, intellektuellt överlägsna och sprakande stilkänsliga texten säga emot sig själv rätt många gånger: Först hävdar han att berättelserna i samlingen inte är erotiska noveller. Sen säger han att det är grov pornografi. Sedan påstår jag att jag driver med genren. Slutligen konstaterar han att texterna faller inom ramen för klassisk pornografi. Att denna intelligentsians Paganini inte blev kåt tar jag som ett beröm. DN:s kulturredaktion tyckte åtminstone om sågningen och gjorde en notis av den. Jag unnar dem det. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar