KAPITEL 4: KÖTTETS POESI

Var i juni 1994 i full gång med att plöja arkiv på jakt efter svenska texter om de mänskliga "könslemmarna", "avelstygen", "frodlemmarna" från 1600-1700- 1800-talen. Såväl Kungliga bibliotekets handskriftssamlingar som Riksarkivet inventerades i monomant raseri, upptänt av lika delar historisk passion som ungdomlig brunst.

Var kom idén ifrån? Från själva arkivstudiernas njutning, i samband med mina efterforskningar i alkemins svenska historia; från – och återigen! – Bachelards och Richards idéer om en ”materiell fantasi” (Vertigos ”svindel” kom ju från Richards essä om Baudelaire i Den svindlande texten); från läsningar av Heidegger, Foucault och Ann Jäderlund.

Samlade material, läste, läste om, översatte från latin och reflekterade fritt och vildsint under hösten och vintern. Den 16 januari 1995 står det skrivet i dagboken: "Nästan klar med KP."

Illustrationerna i Köttets poesi: 1. könslemmarna i svensk text från Stiernhielm till Almqvist har en särskild historia. Var på Nationalmuseums arkiv och frågade efter erotiskt material. Den gamle framtagaren ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Då ropade någon av de yngre inifrån kontoret: ”men vi har ju den där mappen med… !” Sur tvingades den förste då hämta fram en mapp med blandad erotika. Till Nationalmuseums skam låg där helt osorterat originalteckningar av C A Ehrensvärd och Pehr Hörberg m fl som inte fick vara med i den vanliga samlingen. En del av dem reproducerades i boken.

Den 8 september levererades Köttets poesi från tryckeriet i Småland. För att göra boken riktigt lyxig trycktes vissa detaljer med guldfärg. Framsidan pryddes av två statyer från Gamla stan. Inlagan bär spår av min bristfälliga förmåga, men innebar en tydlig förbättring från tidigare.

Den 15 september var det utgivningskalas för Köttets poesi, eventuellt på Café Aguéli ovanför Mariatorget som var något av ett förlagsstamhak på den tiden. I samma veva hade vi vår första presskonferens där, har dock för mig att i stort sett ingen dök upp. Att Sara Arrhenius skulle ha kommit från Aftonbladet gjorde mig glad, men hon ställde in i sista sekunden. Mellan Vertigo och Aftonbladets kulturredaktion fanns på den tiden ett särskilt band, både genom Gunder Andersson men i synnerhet via Eva X Moberg, som också lite senare var den som plockade in mig som skribent. Saknar henne.

Köttets poesi blev den första Vertigobok som fick litteraturstöd från Statens kulturråd. Det var också den första av våra böcker som Jonas Ellerström, som på den tiden fungerade som en mentor för förlaget och gav goda råd om marknadsföring och formgivning, gav godkänt åt.

Den första upplagan av Köttets poesi såldes slut så småningom, och den trycktes om i en utökad upplaga som nummer 5 i serien Vertigos erotiska klassiker. Känner inte någon djupare stolthet för särskilt många saker i mitt liv, men Köttets poesi och i synnerhet den långa inledningsessän hör till dem: har sällan kommit så nära att förena kropp och själ som här.